Carl Michael Bellmans liv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Carl Michael Bellmans liv

I Marias församling i Stockholm, den fjärde februari 1740 fick Johan Arndt
Bellman och Catharina Hermonia sitt första barn Carl Michael Bellman.
De bodde nu i det Daurerska huset vid ”Hornsgats pucken.”
Några år senare 1743 flyttade de till nuvarande Bellmansgatan 24.
Efter som Carl Michaels föräldrar var religiösa fick Carl Michael en religiös uppfostran med gammal luthersk anda. 1746 när Carl Michael var sex år började han i Maria skola som privat elev.
Carl Michael fick fjorton syskon men bara sju av dem klarade sig ur barndomen.


Syskonen
Som jag nämnt i början av texten var C M Bellman det första barnet i familjen, efter det kom ytterligare fjorton barn, men bara åtta av dem nådde vuxen ålder.

(1741-1824) Den äldsta systern Catharina Christina blev som 22-åring gift med en Ekonomihovmästare vid namnet Clas Arrén von Kapfelman. Han var anställd hos hertig Adolf Fredrik.

(1753-1797) Maria Elisabeth blev omhändertagen av en grosshandlaränka vid namnet Christina Groen av oförklarligt skäl. Maria blev änka vid mycket tidig ålder.

(1795-1773) Lovisa Ulrica har man inte fått reda på så mycket om, men en sak är säker, att hon blev ogift till sin död.

(1751-1810) Fredrica Eleonora gift sig redan under ungdomsåren, 15 år gammal med Georg Stjernhoff, han var kassör vid Rikets städers slottbyggnads- deputation (en grupp vetande personer om slottsbyggnationer).
Sedan fanns det fyra syskon till som det inte finns så mycket fakta om.



Begåvningen

När Carl Michael var fjorton år märkte hans föräldrar att han hade litterär begåvning. Vid ett rådslag med familjens intellektuella bekanta utsågs ny informator till Carl Michael, han hette Claes Ludvig Ennes.
Carl Michael betraktade Claes som ett geni. Carl Michael var mycket begåvad och duktig. redan som femtonåring hade han översatt psalmer från flera språk och författat flera ”brev och poesier”. Hans far kunde känna sig mycket stolt, för när hans son var bara sjutton år kunde han kan han ge ut två egna översatta böcker. Samma år, 1757, får han provanställning på Riksbanken.

1763 blev fadern sjuk och tvungen att sluta på sitt arbete som sekreterare i kungliga slottskansliet. P g a brist av pengar blir familjen tvungen att flytta till Årsta utanför Stockholm. Bellman trivdes inte i Årsta eftersom han gillade nöjes livet i Stockholm. Han ansåg att Årsta var rena rama landet.
Efter en tid kan Bellman åter flytta tillbaka till Stockholm tack vare hans vän vid namnet. Lissender ordnade ett jobb åt Bellman på Manufakturkontoret, där var han själv jobbade.
1758 börjar Bellman studera vid Uppsala Universitet, men han ägnade den mesta tiden till uteliv och nöjen.
1759 ställs Bellman inför prov i räknekonst på Riksbanken. Trots hans resultat inte var allt för goda i matematik och bokföring blev han godkänd.
I juni samma år blir han anställd som extra ordinarie men han fick ej någon lön.
Han ger även ut lektioner i instrumentet Cittra som han behärskade.

Bellmans båda föräldrar dör året 1765. Bellman hade då börjat skriva dryckesvisor och även bibelparodier som han framför bland vännerna.


Ekonomin.....

Bellman var väldigt duktig på att festa och låna pengar. Han fick därför fly till Norge i augusti år 1763. Han hade passförbud och därför inget pass eftersom han hade skulder på ca: 18000 Rd.
Kungen skickar sedan i september ett ledjebrev som skulle ge Bellman möjligheten att komma hem och ordna upp sina skulder.

Det var även många av hans kamrater på Riksbanken som hade skaffat sig stora skulder. Det sades att två personer hade förlorat mycket pengar, för att hade gått i borgen för Bellman.

Bellman blev därför avskedad för det ansågs att det var han som gjort att hans kollegor förlorat pengar, men man visste inte då att han hade begärt tillstånd till avskedan tidigare.

Lite senare i Bellmans liv får han förtroendet av dåvarande kungen Gustaf III, att bli notarie för Bondeståndet i Riksdagen. Kungen tyckte att han kunde vara bra på att uppmuntra bönderna så att dom kunde rösta Ja till ökat skattetryck. Han klarade det med galans. Kungens belöning för en god insats var att kalla på den dåvarande mycket kända målaren Per Kraft som skulle måla av Bellman för att sedan föras in i den kungliga porträttsamlingen.


Den egna familjen

Sommaren 1777 träffar Bellman (35 år) den femton år yngre Lovisa Fredrica Grönlund (20 år) och något år senare så gifter dom sig. Lovisa tog sina första andetag år sextonde oktober 1755. Lovisa var dotter till en kryddhandlare i Stockholm. År 1777 vigs de, såvitt jag vet, var Bellman en mycket bra macke och fader, men hans dåliga ekonomi och ständigt behov av kvinnor och krogbesök slet en hel del på äktenskapet. I vissa protokoll så kan man läsa att Lovisa hade förmodligen två pigor till hjälp i hushålet. 1790 faller Lovisa in i en sjukdom i samband med en ny graviditet. Hon kommer därefter ligga till sängs i cirka fyra månader.

1781 den 27 april föddes Bellmans och Lovisas första barn Gustav.
Efter Bellmans död så skrives Gustav in i Livskvadronen av kungens Livhusar-regemente fast det var inte hans grej att vara medlem i det militära. Han hade dock ingen bra lön och skaffade sig massor av skulder. Under dom åren så var armen tvungen att ta många stora lån och på något sätt så håll Gustav på att få sota för det , så han tog avsked år 1804 från armen.
Något år senare bestämde han sig för att resa utomlands och tog konstigt nog värvning i olika arméer. Gustav stupade till slut i Spanien under Napoleons ledning. han bliv förmodligen runt 27 år gammal.

1785 föds parets andra son Elis, han avlider redan 1787 i vattkoppor, samma år som sonen Carl föds. Sorgen tar hårt på Lovisa och Carl Michael. C M skriver då vaggvisan ”Lilla Charles, sof (sov) sött i frid”.
Carl gick i sin brors fotspår och hamnade också i armen (flottan). Redan vid fem års ålder (!) skrevs han in som sergeant vid Arméns svenska flottas eskader.
Han får permission 1803 och där efter så vet man inte så mycket.
Han gick till sjöss och utbildade sig som officer på ett handels fartyg men flydde från fartyget i England. Hans vidare liv är helt okänd.


Adolf var lite mer naturlig jämfört med sina andra bröder. Han hade en sidenkramhandel i centrala Stockholm. Han var mycket omtyckt av dom Bellman fans som växte fram under 1800-talet. Han skrev också en bok om sin far, men allt material var inte trovärdigt. Han fick också tag i en kvinna som sedan blev sin hustru men dock vart det inga barn i det äktenskapet.
Lite senare i hans liv ungefär i fyrtioårsåldern fick han psykiska problem, vid okänd anledning. År 1834 skulle Adolf ta en simtur en bit utanför Djurgården, då får han ett psykiskt sammanbrott och drunknar, han blir dock äldst av C M:s söner.

Ingen av Bellmans söner lämnade, såvitt jag vet, lämnade några barn efter sig.

År 1795 då Bellman avlider är hans söner: Gustav tretton år, Carl sju år och Adolf fyra år.

Efter Bellmans död fick Lovisa jobbigt med ekonomin. Det sägs att Lovisa tog syarbeten på beställning, men det lönade sig inte så mycket. Då får man inte glömma att hom hade tre barn att ta hand om. Det var inte förrän 1814 hon fick ett riktigt arbete som åldfru, dvs kvinnlig föreståndare för hushållet i det Kniggerska huset på drottninggatan och där levde hon ett gott liv.
Husets ägarinna Anna Maria von Baltasar Knigge dör efter en tid och Lovisa får en årlig pension på 50 Rd.

Lovisa är den sista överlevande i familjen Bellman. Hon fick leva 52 år utan sin man, och tretton år utan sina söner. Lovisa Fredrica Bellman dog 1847 den 21 januari, 92 år gammal.





Underhållaren

Bellman har nu blivit mycket känd på slottet som aktör i olika spektakel.
Som jag nämnt tidigare i texten så har Bellman redan mycket stora skulder på vissa håll, processer inleds som sedan kommer att följa honom till döden. Bellman lyckades då undgå att bli utflyttad från stan genom att ta nya lån.

1766 blir C M arbetslös efter att ha arbetat på manufakturkontoret. I augusti nästa år får han dock ett nytt arbete som ”extraordinarius uti Kongl: generaltulldirektionsens kansli”. Bellman framförde där många av sina skapelser och framförandena utvecklades till föreställningar.

Bellman blev känd som underhållare och vispoet och ryktet om honom spred sig. I visböcker från den tiden är hans visor ofta med.
Trots att han åter blir arbetslös 1772, när generaltullsdirektionen lades ner men får ändå behålla sin lön.

Kungen , Gustaf III älskade teater, mest opera så CM gör ett försök med opera. Kungen blev ganska road och C M fick närvara på Slottet alla onsdagskvällar.

Epistlarnas utgivelse

Bellmans högsta dröm var att kunna få sina ”Fredmans epistlar” kompletta med musik som sedan skulle säljas på den dåvarande marknaden. Det var den viktigaste händelsen i Bellmans konstnärliga liv. Han hade försökt många gånger men sedan varit tvungen att lägga det åt sidan.
Bellman fick till slut klart sina epistlar, som sagt ville han hemskt gärna sälja dem och han fick till slut hjälp av Olof Ahlström och Erik Weste. Det var Erik som tog initiativet att ge ut en samling av Bellmans sånger. Bellman blev mycket glad men själv hade han mer eller mindre givit upp hoppet om att någonsin få dem i tryck.

Olof Ahlström och Erik Westes ide´ var att sälja samlingen med namnet ”Den Svenska Anachreon”, Anachreon var efter en grekisk diktare.
Bellman tyckte att man skulle ge ut dom i två olika delar, först ”Fredmans Epistlar” sedan ”Fredmans sånger”, med några av Bellmans populäraste sånger. som skulle göra det hela lite bättre.
Några av Bellmans kändaste epistlar är: Djurgårdspastoralerna, Ulla min Ulla (ep.71) , liksom en Herdinna (ep. 80) och Hvila vid denna källa (ep. 82 )

1790 så skulle epistlarna äntligen tryckas, året där på även Fredmans sånger.

1792 får Bellman pris, Lundbladska priset, av den svenska akademin för sina oerhört begåvade Fredmans epistlar.


Viktiga personer i Bellmans liv

Johan Henric Kellgren var en av Sveriges då kända författare. Han var Bellmans smakråd och hans goda ord om Bellman gjorde senare att Bellman fick pris.

Carl Gustaf Leopold var en känd och omtyckt poet och kungens gullegris. Han var nog nära vän med Bellman men ville inte att Bellman skulle få pris för det han gjorde och kom inte när priset delades ut.

Anders Lissander (nämnd tidigare) var Bellmans mesta och bästa vän. Han gjorde massa olika saker under sitt liv. Bellman var också förtjust i Anders dotter Ingrid Margareta. Bellman var ofta hemma hos dom tillsammans med massa konstnärer och andra tänkande och idérika personer. Bellman var mittpunkten när han var där.

Elis Schröderheim var barndomskamrat och nära vän till Bellman. Bellmans andra son fick namn efter Elis, den sonen dog tyvärr tidigt.

Johan Tobias Sergel var mycket omtyckt under sitt liv och är fortfarande idag känd som en stor konstnär. Sergels torg är döpt efter honom.

Anna Charlotta von Stapelmohr var dotter till en man som Bellman jobbade med och var en del hemma hos dem. Han skrev hyllningsdikter till Anna Charlotta.

Helena Quiding var mycket omtyckt av Bellman som uppvaktade henne mycket under sina sista år. Hon hade ett ställe på Djurgården som kallades Heleneberg. Här var Bellman ofta. Helena och Heleneberg har påverkat Bellman att skriva t ex Ulla! min Ulla och Hvila vid denna Källa.


Slutet av CM Bellmans liv

När kungen dör 1792 är kommer en svår tid för Bellm...