På 80-talet tog ett nytt rättsligt institut kallat dold samäganderätt sin form. Institutet har växt fram i praxis och innebär att make, trots de strikta formkraven i Jordabalken, kan anses ha samäganderätt till egendom som endast den andre maken enligt köpeavtalet är ägare till. Den dolda samäganderätten innebär att den dolde samägaren kan kräva att genom formenlig överlåtelse eller dom bli insatt som öppen samägare i fastigheten. Innan den dolda samäganderätten förvandlats till ett öppet samägande kan den öppne ägaren förfoga fritt över fastigheten. Make kan hävda dold samäganderätt för att få ut mer vid en bodelning. Dessutom kan makarna tillsammans använda sig av institutet för att skydda egendomen både emot den öppne ägarens eller den dolde samägarens borgenärer. Det har i praxis ställts upp olika kriterier som skall vara uppfyllda för att dold samäganderätt skall kunna föreligga. Dessa innebär att egendomen skall ha köpts för gemensamt bruk, att maken som hävdar dold samäganderätt har bidragit ekonomiskt till köpet och att det funnits en gemensam partsvilja att äga egendomen gemensamt. Vid bedömningen skall de omständigheter som förelåg vid tiden för köpet vara avgörande. Det spekuleras i doktrinen mycket kring vad som skall krävas för att dessa rekvisit skall anses uppfyllda och rättsläget är fortfarande oklart.I denna uppsats har främst frågor kring rekvisitet ekonomiskt bidrag behandlats. För att rekvisitet skall kunna anses uppfyllt, krävs att den dolde samägaren möjliggjort eller åtminstone underlättat köpet genom ett ekonomiskt bidrag. Han/hon kan bidra genom att tillskjuta kontanta medel eller ta upp lån. Hushållsarbete har dock inte ansetts kunna ligga till grund för dold samäganderätt. Utöver detta är det svårt att fastställa när rekvisitet skall anses uppfyllt. Frågor som tas upp i denna uppsats är bl.a.; hur stort ska det ...
