Erik H. Erikson - Utvecklingsteorin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Erikson levde 1902- 1980, han växte upp i Tyskland och studerade barn och ungdomspsykologi hos Freuds dotter Anna. Eriksons teori bygger på Freuds men istället att som Freud kalla dessa faser psykosexuella kallade Erikson de psykosociala, vilket jag kan tycka låter bättre än psykosexuella.
Erikson menade att det är inte bara är barnets närmsta som avgör hur barnet blir i vuxen ålder utan att hela barnets sociala upplevelser och miljöer spelar minst lika stor roll. Han delar upp en människas liv i 8 olika utvecklingsfaser, med detta ville han visa att man under hela livet utvecklas och att varje ålderskris kan lösas negativt eller positivt. Erikson föredrog att se till det friska hos en människa istället för till det sjuka.


Fas 1.Tillit – Misstro, 0 – 1,5 år. Spädbarnsåldern.

När barnet är såhär litet är det helt hjälplöst, och helt beroende av sin omgivning. Det behöver värme och närhet nästan hela tiden, får barnet inte detta kommer det inte att ha den grundläggande tillit som gör att barnet tror att världen är en bra plats att leva på. Är misstron stark kan det hända att barnet när det blir äldre drabbas av svåra psykiska sjukdomar. Det är väldigt viktigt att barnets vårdare har tilltro till andra människor för annars kommer barnet aldrig att få det.


Fas 2. Självständighet – Tvivel, 1,5 – 3 år. Småbarnsåldern.

I denna ålder lär sig barnet att det faktiskt går att göra saker själv, som att gå på toaletten och att gå och springa. Barnet har nu också börjat utveckla tal och kan på så sätt trotsa föräldrarna, det är inte längre helt hjälplöst i sin igen person. De gränser föräldrarna sätter eller inte sätter gör att barnet utvecklas i sin egen takt och kan skapa ett självförtroende.


Fas 3. Initiativ – Skuldkänslor, 3 – 5 år. Förskoleåldern.

Under denna period börjar barnet utveckla överjaget och därför är barnets samvete mycket känsligt. Här läggs grunden till framtida hämningar och barnet upptäcker att alla inte är lika utan att vissa är pojkar och vissa är flickor. Skillnaden mellan Erikson och Freud i denhär fasen är att Erikson utvecklar Freuds teori om att det bara är det sexuella som styr denna fas och säger att barnet även lär sig att ta initiativ på alla olika områden och inte bara på det sexuella.


Fas 4. Arbetsflit – Underlägsenhetskänslor, 6 – 12 år. Den tidiga skolåldern.

Kompisar är viktigt för barnet i denhär åldern, relationerna till kompisar och lärare påverkar hur barnet känner sig. Är barnet tex mobbat eller får elaka kommentarer av en lärare kan barnet känna sig nertryckt och förlöjligat och få underlägsenhetskänslor. Skolan kan också bli barnets tillflyktsområde om det har problem i hemmet och med kompisar utanför skolan. De som har problem med den sociala biten kan gräva ner sig helt i skolan och senare arbetet för att försöka glömma att man inte har något liv utanför skolan/arbetet.


Fas 5. Identitet – Splittring, 13 – 18 år. Tonårsåldern.

Att bli tonåring kan för många innebära en identitetskris i form av olika klädstilar, snabba byten av åsikter och även kompisar. De flesta hittar sin plats i samhället så småningom men för vissa kan detta vara en mycket omtumlande tid med människor som inte gillar hur du ser ut eller respekterar dina åsikter. I värsta fall kan det gå så illa att man hamnar i en psykos eller i olika svåra depressioner.


Fas 6. Närhet – Isolering, 19 – 30 år. Den tidiga vuxenåldern.

Det viktiga i denhär åldern är att hitta en livspartner och andra som kan sluta sig till den nära bekantskapen. Det farliga i denhär fasen är att man lätt kan bli sårad och då är det mycket troligt att man inte släpper in en ny människa på livet efter det. Men i förstahand handlar det om att leva i harmoni med en annan människa och ta de konflikter som uppstår med en gång och inte fly från sina problem som man ofta gör när man är liten.


Fas 7. Produktivitet – Stillastående, 30 – 50 år. Medelåldern.

I denhär åldern, främst i den senare delen av denhär åldern, är det lätt att tycka att den bästa delen av livet är över och nu går det i stort sett bara utför. Man är rädd för ålderdomen och vad den för med sig, därför är det viktigt att i denna ålder vara kreativ. Med kreativitet menar Erikson först och främst att ta hand om de barn man satt till världen. Man kan även börja med någon form av skapande för att få en mening i sitt liv igen.
Det värsta med denhär åldern är att det är lätt att stänga in sig i sig själv och sina närmaste för att man tycker att det är ingen mening med det ändå, men det är något man får lära sig leva med.


Fas 8. Jagets integration – Förtvivlan, från 50 år. Den sena vuxenåldern.

I denhär fasen ser de flesta tillbaka på sitt tidigare liv, vad de kunnat göra annorlunda och vad de tycker att de har lyckats med. Övervägs man av positiva minnen och tankar har man antagligen levt ett ganska bra liv och är tillfreds med det som varit. Detta gör att det är lättare att ta döden för vad den är när väl den tiden kommer. Har man dock haft ett ”dåligt” liv vill man helst spola tillbaka till där allt gick snett och inte alls dö förrän man har ordnat upp sitt liv fastän det i de flesta fall faktiskt är omöjligt.


Erikson tror att vi skaffar oss resurser under vår livs resa, som är viktiga för att vi ska kunna anpassa oss rätt i samhället. Dessa är 8 st, alltså lika många som livets faser. Hopp, viljestyrka, målmedvetenhet, duglighet, trohet, omvårdnad och vishet. Detta tycker jag sammanfattar Eriksons teori ganska bra, det är viktiga ord som nog betyder något för alla människor i hela världen. Det är nog det klokaste av allt jag har läst om Erikson nu under arbetet, jag tror att hans teori stämmer till viss del men självklart är det mycket som jag tycker är ganska otydligt och inte beskriver riktigt så som jag skulle vilja.

Jämför man Erikson med Freud så tycker jag att de är ganska lika och jag tror att utan F...