Digerdöden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På 1300-talet kom en sjukdom som skulle ta mer än 20 miljoner liv. Bara i Sverige tog sjukdomen en tredjedel av befolkningen, över 200 000 liv. Det var en sjukdom som var så fasanfull att man dog efter tre dagar, ibland bara några timmar, och hela byar och städer utrotades helt på människor. I Sverige kallar man den digerdöden, vilket betyder den stora döden.

Sverige var ett av de sista länderna i Europa som drabbades av digerdöden. Pesten nådde Norge 1349 genom ett skepp som kom med döda besättningsmän. Det tog ca 8 månader för pesten att nå Sverige, och att det tog så ”lång” tid berodde på att det är höga berg och djupa skogar som skiljer länderna åt. I Västergötland så dog ca 460 av 500 präster. Och av Sveriges ca 600 000 invånare så dog ca 200 000. Men även om en tredjedel av befolkningen dog, så fanns det vissa delar som klarade sig bra. Övre delen av Norrland som är kallt och kyligt klarade sig oerhört bra, det beror på att pesten inte trivdes i kyla.

Böldpest, blodpest och lungpest var de tre olika typer av pest som fanns. Men det är i grunden samma sjukdom. Den som insjuknade fick hög feber, svarta eller blåa fläckar och bölder eller hostade blod, beroende på
vilken typ av pest den insjuknade hade. Många fick också smärtor i
bröstet och blödningar. Den insjuknades andedräkt stank, den kunde
lukta som att den insjuknade inte borstat tänderna på många år och
ätit rutten mat.

I böldpest så var dödligheten cirka 50 procent, och ibland
så hann inte bölder att bildas, utan bara svarta fläckar som uppstod
över hela kroppen.

I blodpest så hostar man blod, och dödligheten där är 100 procent.
Under hostattackerna så överfördes även sjukdomen till andra människor. Dom som blir smittade på detta sätt får då lungpest, Även i lungpest så var dödligheten 100 procent.

Den mest utbredda teorin är att Digerdöden orsakades av en bakterie som heter Yersinsia pestis, den överförs av loppor som lever på råttornas blod. När en råtta dör så söker sej loppan till en ny födokälla, och det blir då ofta en människa eftersom människan levde sida vid sida med både råttor och loppor. Även om Yersinisia pestis anses vara orsaken till Digerdöden, så har moderna undersökningar aldrig kunna hitta DNA från bakterien i rester från döda människor som dött av pesten. De forntida symptomen stämmer inte heller riktigt med pestsymptom. Spekulationer finns idag om att digerdöden skulle vara någon form av blödarfeber och inte en pestsjukdom.


Guds straff?

Människorna trodde att Digerdöden var Guds straff, och man försökte då leva så kyrkligt som möjligt, folket gav kyrkan pengar och andra gåvor, fastade och bad flera böner om dagen i hopp om att Gud skulle skona
just dom, men inget hjälpte. Prästerna försökte att ta hand om de
insjuknade, ge dom sista smörjelsen och ta hand om anhöriga, Det gjorde att väldigt många präster insjuknade och det blev underskott av präster under och strax efter digerdöden. Det fanns även speciella pestdoktorer, förgäves försökte att bota de insjuknade. För att de inte skulle bli smittade så bar de heltäckande kläder, och för munnen hade de ett slags ”näbb”
fylld med heliga örter. I handen hade de också en stav fylld med örter som de tryckte med på bölderna.

När man försökte vända Guds kärlek till människorna igen så gick man bl.a ut i gisslartåg. De bestod av människor som vandrade från stad till stad i 33 dagar, en dag för varje år som Jesus levde. Samtidigt så slog man sig själv med en gissel, ett slags piska med vassa taggar som man slog sig själv på ryggen med. Påven hade välsignat gisslartågens försök att skona mänskligheten och det gjorde gisslartågen omåttligt populära i början. Men efter ett tag så började gisslartågen angripa kyrkan. De sade att kyrkans män levde ett syndigt liv och präster som var emot gisslarna och försökte hejda dess framfart kunde misshandlas och fick sina gudstjänster förstörda. Efter ett tag så möttes gisslartågen av stängda stadsportar och påven bannlyste tågen. Rörelsen dog då snabbt ut.

Folk dog som flugor och alla stod handfallna, kyrkogårdarna blev överfulla och man hann inte gräva gravar åt alla. Det gick så långt att myndigheterna gick ut och sa att man vid pestsymptom skulle gräva sin egen grav och sätta sig på gravens kant så att det enda kyrkan behövde göra var att fylla igen graven. Det hölls bara korta cermonier för att man skulle hinna begrava alla.

Pesten drabbade alla samhällsklasser, men det var de fattiga som drabbades hårdast, det berodde på att de bodde trångt, de hade dålig hygien och de hade en ensidig kost, speciellt på vintern då man ofta åt samma mat under långa perioder och kroppen inte fick i sej alla vitaminer och fick då ett dåligt immunförsvar. De som var rika isolerade sej ofta om de kunde, t.ex åkte långt ut på landet och bodde ensamma utan kontakt med omvärlden. De rika hade också en annan typ av mat, de hade råd att ära omväxlande även på vintern.


Berättelser och medeltida teorier

Många trodde att pesten spreds med vinden, och om man inte ville ha pesten in i huset så skulle fönstren ha rutor av glas eller vaxat tyg så ingen luft kunde tränga igenom. Det var endast en vind man kunde släppa in, det var när den klara nordanvinden blåste friskt kring middag, läkarna på den tiden rekommenderade också att man skulle röka enris i husen och på gatorna anlades det stora brasor med enris och illaluktande ämnen som t.ex svavel.

Alla försökte hitta ett botemedel, och om en läkare använt en salva som hjälpt en människa undan från digerdöden en gång, påstod sedan han att botemedlet mot pesten var just hans salva. Och många människor tyckte att läkare använde pesten som ett sätt att känna pengar på.

Innan digerdöden drog fram så litade folk blint på kyrkan, kyrkan var de enda rätta och hade alltid rätt. Men när så många dog och även kyrkan stod handfallen så började människorna tänka själva, de ifrågasatte kyrkan och dess högt uppsatta mäns sätt att leva. De som ifrågasatte kyrkan kallades kättare, och de tystade man ner genom att förfölja och tortera. Kyrkan lyckades nästan med att tysta ner de ifrågasättande rösterna. De kanske tystade ner vad folk sa högt, men innerst inne kände nog folket förakt, men de vågade inte säga det.


En gammal berättelse handlar om två barn som kom föräldralösa till en by, deras föräldrar hade dött av pesten. Man bjöd dom på mat och dryck, sedan bad man dom att komma ut, man knuffade då ner dom levande i en grop och fyllde igen, levande begravda. Detta gjorde man för att de trodde att barnen kunde vara pesten förklädd i en människokropp och man ville då visa att man inte tänkte luras av detta. Man trodde alltså att man hade överlistat pesten. Man gjorde detta även i Sverige, och dom som tror att våra förfäder inte höll på med sådana ”hemskheter” har fel, de begravde människor levande även under andra omständigheter, t.ex som straff vid mord eller liknande.

Det dog så många människor under digerdöden, så många att vi inte kan förstå hur många det var. 25 miljoner dog, det är lika många som dom omkomna på slagfälten under både första och andra världskriget tillsammans. Och man brukar säga att digerdöden är den största katastrofen som drabbat mänskligheten i dödstal. Aids håller dock på att bli en större katastrof.


Under och efter

Att pesten kunde sprida sig på ett så enorm sätt, så snabbt, beror på att människorna under medeltiden handlade mycket med andra länder. Det gick ständigt båtar till och från de olika hamnarna. Och när pesten kom till en ny plats så utbröt det ofta panik och folk trodde att de var säkra från pesten på havet och flydde till havs i sina båtar. De trodde att de var ensamma och säkra, men dom var inte alls ensamma, de var istället inträngda på en båt, sida vid sida med råttorna, döden.


Eftersom att man inte visste att det var råttor/löss som spred bakterien och sjukdomen, ville man ha någon att skylla på. Och väldigt många gav judarna skulden för pesten. Men att judar också blev sjuka och dog i pesten tänkte inte de som anklagade judarna på. Och många kyrkliga ledare passade ofta på att påpeka att dom som korsfäst Jesus var judar, därmed onda, men att Jesus själv var jude kom inte fram. Det fanns judar som erkänt att dom hade förgiftat brunnar, men det var först efter ett förhör som gick till på samma sätt som under häxjakten, alltså ren tortyr. Personligen tror jag att denna judeförföljelse berodde på att man var så rädd för denna märkliga sjukdom som spred sej som en löpeld över världen, och det fanns ingen som kunde ta på sej skulden. Och judarna var enkla att ge sig på, de var redan en utsatt grupp i samhället. Men man gav sig också på andra grupper av människor som missbildade eller homosexuella. De högt uppsatta männen visste att en häxjakt skulle startas men de tyckte att det var bättre att en utsatt grupp fick skulden.

Pesten försvann inte helt efter digerdöden, utan det kom små epidemier, men i Sverige stiftades en lag som sa att om man drabbades av pesten så skulle man anmäla det till staten så man kunde föras till ett speciellt pesthus. Om man inte gjorde det kunde man bli förvisad.

Men digerdöden förde också med sig något bra, nämligen att levnadsvillkoren för människorna, främst ...