Matchstick men

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Produktionsuppgifter
Produktionsår: 2003
Originaltitel: Matchstick men
Regissör: Sir Ridley Scott
Skådespelare och karaktärer: Nicolas Cage som Roy Waller, Sam Rockwell som Frank Mercer och Alison Lohman som Angela.


Filmen

Matchstick men handlar om en kedjerökande och neurotisk man som hatar smuts vid namn Roy Waller som arbetar som bedragare tillsammans med sin partner Frank Mercer. Tillsammans svindlar de vanliga Svenssons på pengar. Samtidigt tvingas Roy gå hos en psykiatriker och samtala ut om sina problem och få tabletter mot hans anxious/obsessive compulsive.
Plötsligt dyker Angela upp i hans liv. En 14-årig dotter som han tidigare inte var säker på om hon fanns eller inte. I samma veva har ett större jobb kommit upp, att lura en höjdare (Chuck Frechette) på massor av pengar. Angela får hjälpa till men någonting går snett. De lyckas fly från Frechettes vrede och Roy inser att han inte kan fortsätta sitt liv med att försörja sig på det viset. Han slutar och tar avsked från Frank. Allt är frid och fröjd, verkar det som. Roy och Angela blir överrumplade i Roys hus med en Chuck som sitter i soffan tillsammans med en blodig Frank. Chuck blir skjuten och Roy skickar iväg Angela och Frank i bil undertiden som han reder ut röran. När han kommer tillbaka in i huset upptäcker han att Chuck inte är kvar blödandes på golvet och han blir plötsligt nedslagen.

Senare vaknar han upp i en sjukhussal som visar sig vara en vanlig kontainer. Det går upp för honom att det är han själv som blivit lurad, av både Angela (som inte alls var en dotter) och Frank.

En flashforward visar att ett år har gått och Roy har fått ett nytt hederligt jobb, skaffat fru och ett barn på gång. I butiken han jobbar i kliver Angela in en dag. De blir båda förvånade och det hela kräver en förklaring. Det visade sig att Angela också blev blåst på sina pengar av Frank, är egentligen vuxen och ska flytta ihop med sin pojkvän. Senare skiljs Angela och Roy precis som förr, som far och dotter.


Åsikter

Detta är en himla bra film! Inte en av dem som ligger i toppen på min lista men den funkar helt och hållet. Jag gillar när filmer slutar helt överraskande, inte alls som man tänkt sig. Alltid när man tittar på en film sitter man och spånar om vad som kommer hända hur det kommer sluta och så vidare. Men i den här filmen blev i alla fall jag helt överraskad. Jag hade inte rätt på en enda punkt. Liknande filmer som jag sett som slutar så där överrumplande är ”Unbreakable” och ”6th sense”. (Som dessutom är författade av samma man. M. Night Shyamalan). Jag valde att skriva om ”Matchstick men” just för att det är ett sådant där bra slut och för att jag tror den är lite mindre känd än de tidigare nämnda filmerna. Jag ville helst skriva om en film som inte alla känner till. Eftersom jag tycker den är bra så kan jag definitivt rekommendera den till andra. De som gillar överraskningar, action och Nicolas Cage (i en lite skum roll) kommer tycka att den är strålande!



Analys

Till att börja med väljer jag att diskutera filmen utifrån dess ”Mise-en-scene”. Mest för att det innefattar de flesta och bland de viktigaste punkterna när det gäller film.

• Miljö

Filmen utspelar sig i nutid. Det syns på modern rekvisita och kostym. Det märks också på yrket huvudrollen (Nicolas Cage som Roy) och hans partner (sam Rockwell som Frank) har och hur de utför det. Bedragare har i och för sig funnits i alla tider, men detta är en lite modernare version. De ringer runt till folk och låtsas att de har vunnit ett pris och när de skickat en summa pengar i tron om att det är en vinstskatt, så uppenbarar sig Frank och Roy utanför sitt offers dörr och låtsas vara detektiver och säger att de blivit lurade. Ganska smart, på så sätt blir de inte påkomna.
Det är också väldigt mycket inomhusmiljöer, och varför det är det beror på Roys fobi för att vara utomhus. När de väl vistas utomhus är det sommar. Det är varm och soligt ute alla går i svala kläder. I en scen öppnas ett stort fönster ut mot den heta sommarluften och Roy börjar känna sig extremt obekväm. I subjektiv bild får man se att allting snabbspolas och de använder även subjektivt ljud. Roy uppfattar alla ljuden utomhus som mycket högre (t.ex. så hör han att värmen nästan steker utanför och insekter syns och hörs mer) och människornas prat runt omkring blir otydligt.

• Kostym & Smink

Om man ska jämföra med till exempel en skräckfilm eller liknande så är det inte kostym och smink som avgör. Självklart så ska man såklart ha nutida kläder om det utspelar sig i nutid och sminket behövs förstås till skjutscener när det förekommer blod och liknande men jag tycker inte det är det som är själva grejen i den här filmen. Här är själva handlingen som är avgörande. Man måste hänga med ordentligt.

• Skådespeleri

Alla skådespelarna i filmen tycker jag passar till sina roller. Oftast är det ju så, inte många filmer jag sett har jag velat byta ut någon. Men jag har ett exempel: Jag är en älskare av Bruce Willis och han brukar ju oftast ses i hjälteroller. När jag såg ”Schakalen” blev jag lite besviken eftersom jag inte var van vid att se Bruce som ”The bad guy”. Om man ska syfta till begreppet typecasting så förstår jag varför Nicolas Cage valts till rollen som neurotisk kriminell. Han är duktig på actionfilmer men har också setts i många roller som smått psykopatisk. ”Bringing out the dead” är ett bra exempel. Jag tycker själv att han har en lite galen uppsyn. Så detta var den ultimata rollen för honom. Alison Lohman var lätt att göra om till fjortonåring trots att hon var 24 när filmen gjordes. Hon har ett utseende som är lätt att göra om till vuxen eller tonåring. Jag vet inte varför Sam Rockwell passar så bra som partnern Frank faktiskt. En roll som passade honom perfekt i alla fall.


• Ljussättning

I den här filmen har de använt naturlig ljussättning. Det ser inte så överdrivet perfekt ut som det kan gör annars i andra filmer. Till exempel när han röker (vilket han gör hela tiden) så är röken ljussatt extra mycket för effekt, så det ska se lite ”dassigt” ut i kontrast mot hans städade välvårdade hem. Det funderade jag på en del, varför han röker som en skorsten när han går runt och städar hela tiden. Möblerna blir ju helt inrökta eftersom han inte vädrar på grund av fobi för att vara utomhus. Ganska knäppt.

Inne i hans hem är i alla fall ljussättningen sådan så att det ska se rent och välvårdat ut eftersom han hatar smuts och städar nästan jämt. I många scener har man också använt sidoljus och low key. Till exempel när Nicolas står i ett mörkt hörn där det enda l...