Franska Revolutionen - Frihet, Broderskap, Jämlikhet

20 röster
33013 visningar
uppladdat: 2005-07-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den 14 juli 1789 stormade en rasande folkmassa fästningen Bastiljen i centrala Paris. Denna akt blev startskottet på den franska revolutionen, en av de mest viktiga händelserna i Europa under de senare århundradena, och som har präglat utveckling av Europas alla länder och deras statsskick, samt synen på samhället.

Men vad fick då Frankrikes befolkning att bli så trötta på kungahuset att de gjorde uppror? För att få det svaret måste man först ha klart för sig hur situationen var i Frankrike under slutet av 1700-talet.

Frankrike var ett av Europas mest befolkade länder, med 26 miljoner invånare. Frankrike var feodalt, och det var indelat i olika stånd (hierarki); kyrkan, adeln och det s.k. tredje ståndet, som bestod av borgare och bönder. Det tredje ståndet utgjorde 98 procent av befolkningen. Kyrkan och adeln, som tillsammans bestod av 2 procent av befolkningen, ägde så mycket som 35 procent av den odlade jorden.

Kyrkan och adeln hade många privilegier, såsom att de inte behövde betala skatt. Man behövde också vara adlig för att få högt uppsatta ämbeten, såsom höga grader inom militären. Det lades alltså mer fokus på vem man hade som förälder istället för om man var kompetent.

Bönder, arbetare, köpmän, hantverkare, företagare och andra låga klasser utgjorde det tredje ståndet, och dessa 98 procent betalade skatt till staten, medan kyrkan och adeln, som var så otroligt förmögna, inte behövde betala någon skatt alls.

Men under 1700-talet började många bli riktigt missnöjda på samhället. Många angrep adelns rätt till alla deras förmåner. Det berodde på att en ny samhällsklass hade vuxit fram. Handeln hade blivit mycket mer inkomstbringande och företagare och handelsmän hade plötsligt blivit riktigt förmögna. Dessa kunde inte förstå varför de inte kunde få utnyttja de privilegier som adeln hade. De ville också få bra arbeten, utan att deras föräldrar var från någon särskild släkt.

1700-talet var också upplysningens tid, och franska tänkare och författare såsom Montesquieu, Voltaire och Rousseau drev, kritiserade och fördömde det franska samhället. Deras nya tankar om jämlikhet och maktfördelning fick nog många att vakna upp och ”smell the ashes”. Denna nya insikt att samhället faktiskt inte var rättvist fick många vanliga arbetare att tänka till lite. Dessutom hade den amerikanska revolutionen precis lyckats. Många såg denna som ett bra exempel och förebild, och var en stor inspirationskälla. .

Under 1700-talets senare del gick det riktigt dåligt för det franska kungahuset. På tronen satt den unge Ludvig XVI. Frankrike hade varit ett av världens rikaste länder, men Frankrike förde många kostsamma krig och pengarna började sina. Den franska staten var på gränsen till konkurs. Fester vid hovet kostade också otroligt mycket, när adeln roade sig medan folket svalt. Kungen hade enorma skulder och behövde pengar.

År 1786 var den franska statens kassa tom. Då lade kungen fram en ny plan. För att ge staten nya inkomster skulle man införa en ny skatt. Alla jordägare skulle betala skatt, även kyrkan och adeln.

Dessa ville absolut inte avstå från sin skattefrihet och protesterade våldsamt. De krävde att kungen skulle sammankalla Generalständerna, den franska riksdagen. Denna hade inte sammanträtt på 175 år, eftersom Frankrike styrts enväldigt av kungar. Generalständerna sammanträdde den 5 maj 1789 i Versailles.

Riksdagen var en ståndsriksdag, och bestod av representanter från de tre stånden. Eftersom det tredje ståndet representerade ungefär 98 procent av frankrikes befolkning, fick de dubbelt så många representanter, vilket betydde att de var lika många som kyrkan och adeln tillsammans.

Ludvig XVI hade väntat sig en snabb affär, men eftersom ständerna inte hade varit sammankallade på 175 år tog det tredje ståndet tillfället i akt och beslutade sig för att försöka få igenom förändringar. De krävde att varje ledamot skulle få en egen röst. Eftersom de hade lika många ledamoten som adeln och kyrkan tillsammans skulle styrkeförhållandena ändras väsentligt. Eftersom detta innebar att det tredje ståndet skulle få väldigt stor makt vägrade Ludvig XVI att gå med på det, så på morgonen den 20 juni låste han dörrarna till den sal det tredje ståndet skulle sammanträda.

När dessa upptäckte att de inte kunde komma in, begav de sig till Bollhuset (en inrättning för racketspel) och svor Bollhuseden; att de inte skulle lämna lokalen förrän deras förslag antagits och därmed inte delta i röstningen på det gamla sättet. Kungen som inte ville gå emot tredje ståndet uppmanade adeln och kyrkan att förena sig med dem. Den gamla riksdagen blev då en enkammarriksdag, som representerade hela frankrikes befolkning. Den riksdag som röstar enligt det nya sättet kallades Nationalförsamlingen och sammanträdde för första gången den 27 juni 1789.

När informationen om att Nationalförsamlingen hade bildats nådde allmänheten uppstod det en enorm glädje och många talade nu om att alla orättvisor i det franska samhället skulle bort. Ludvig XVI började bli orolig över vad som skulle kunna hände och började placera ut trupper runt Versailles och Paris. 30 000 soldater stod utanför huvudstaden, och de började gräva skyttegravar och riktade sina kanoner mot den byggnad där det tredje ståndet sammanträdde. Många fruktade att kungen med hjälp av sina trupper skulle försöka upplösa den nybildade Nationalförsamlingen.

Frankrike hade under några års tid drabbats av missväxt, och priset på bröd var skyhögt. Folket i Paris svalt och många var desperata. Kungen var inte populär. Nu när kungens soldater utgjorde ett direkt hot blev stämningen allt mer hotfull och upphetsad. Hantverkare, affärsinnehavare och arbetare gick ut på gatorna och i stora pöbelhopar gick de på jakt efter vapen.

En sån folksamling riktade sin vrede mot den ökända maktsymbolen Bastiljen i centrala Paris. Det var ett fängelse som rests på medeltiden, och där fanns det stora vapenförråd. Syftet var att plundra dem på vapen. När upprorsmännen kom till Bastiljen skickades några av dem fram till portarna för att förhandla. Deras krav var att de vapen som fanns i fästningen skulle delas ut till folket. Befälhavaren vägrade, och när männen blev hotfulla gav han order om att öppna eld. Det blev startsignalen till folkmassan, då de stormade befästningen.

Bastiljen försvarades av ett litet antal soldater och när folkmassan till slut lyckades ta sig över murarna genom att klättra upp på taken på närliggande byggnader, svek befälhavarens mod och han föll för löftena om att han och hans mannar skulle skonas om de öppnade portarna. Befälhavaren och många andra officerare avrättades, och befälhavarens huvud fördes på en pik genom staden.

Bastiljen stormades den 14 juni 1789. Det blev startskottet för den Franska Revolutionen. Ludvig XVI insåg att han inte kunde slå ner upproret och drog tillbaka sina trupper. Nationalförsamlingen var inte längre hotad och folket hade vunnit en stor seger mot förtryckarna. Den 14 juni är idag Frankrikes nationaldag.

När ryktena om den lyckade stormningen av Bastiljen nådde andra delar av landet följde andra parisbornas exempel. Många bönder gjorde uppror och stormade adelsmännens herrgårdar. Slotten brändes och ägarna dödades.

Oroligheterna i Frankrike satte fart på Nationalförsamlingen och snart hade de tagit en rad nya beslut. De avskaffade ståndsprivilegierna, vilket betydde att adeln förlorade sina rättigheter till högre ämbeten och måste nu betala skatt. Alla adelstitlar avskaffades, och alla kallades nu för medborgare. Kyrkan förstatligades, armén upplöstes och ersattes av nationalgardet och en ny författning skrevs. Lagen skulle vara lika för alla. Frihet, Jämlikhet, Broderskap blev revolutionens slagord.

Mellan 1789-1791 införde Nationalförsamlingen många nya reformer. Olika lagar ändrades och tortyr avskaffades. Metern infördes som en gemensam måttenhet. Ordet kommer från grekiskans metron, som betyder mått. I den nya författningen bestämdes det att den var slut på enväldet. Kungens inflytande begränsades till utrikespolitik medan Nationalförsamlingen styrde landet. Alla lagar skulle fattas av dem och kungen måste följa grundlagen.

Men man tog inte jämlikheten fullt ut. I författningen bestämdes att folkets representanter i Nationalförsamlingen skulle väljas, men bara män med in viss inkomst fick rösta. De förmögna borgarna hade fått all makt genom revolutionen, och de ville inte dela med sig till de lägre klasserna. Kvinnor var också uteslutna.

Ludvig XVI hade inte gjort motstånd mot revolutionen. Han hade tvingats flytta från Versailles till ett slott i Paris, där han bevakades av Nationalförsamlingens soldater. Han och den svenske greven Axel von Fersen genomförde ett rymningsförsök. Kungafamiljen kom nästan till Belgiens gräns, med de blev igenkända och fördes tillbaka till Paris.

Våren 1792 förklarade Storbritannien, Österrike och Preussen gemensamt krig mot Frankrike. De ville krossa revolutionen i Frankrike för att deras egna invånare inte skulle inspireras och få egna idéer. Kungen blev snart misstänkt för att konspirera med fienden, och den 10 augusti 1792 stormade folket i Paris Tuilerierna, slottet där kungen bodde, och satte kungafamiljen i fängelse.

Nationalförsamlingen förklarade Ludvig XVI avsatt, och samtidigt beslutade man att en ny Nationalförsamling skulle väljas. Detta skedde med allmän rösträtt, för första gången i Europas historia.

Den nya Nationalförsamlingen sammanträdde för första gången i september 1792. Dess första beslut var att avskaffa det tidigare kungadömet och istället införa republik. I december dömde en domstol kungen. Han anklagades för att ha motarbetat folkets frihet och landets säkerhet. Han förklarades skyldig och dömdes till döden. Giljotinen föll för Ludvig XVI på morgonen den 21 januari 1793.

Under våren som kom blev läget kritiskt i Frankrike. Fiendens trupper hade trängt in över gränsen, och på många håll gjorde bönderna uppror. De ville ha tillbaka monarkin och det gamla samhället. Revolutionärerna måste försvara sig. Nationalförsamlingen inrättade därför ett välfärdsutskott, vars uppgifter var att återställa lugnet, samla in pengar samt rekrytera soldater till kriget.

Ledare för välfärdsutskottet var Maximilien Robespierre, som tillhörde jakobinerna, en politisk grupp. Dessa var starkt inspirerade av Rousseaus texter om jämlikhet och demokrati. De ville göra Frankrike till ett demokratiskt samhälle, men paradoxalt nog tog Robespierre på sig rollen som diktator och styrde landet med järnhand.

Robespierre och jakobinerna krossade allt motstånd. De sände militär mot upproriska bönder, och en revolutionsdomstol inrättades. Den skulle pröva om medborgare gjort sig skyldiga till ”revolutionsfientlig verksamhet”. Över 40 000 människor avrättades, däribland drottningen Marie Antoinette.

För att slå tillbaka de fientliga trupperna infördes allmän värnplikt, något som inte fanns någon annanstans i Europa på den tiden. Detta innebar att Frankrike snabbt kunde mobilisera jättearméer. Snart hade de fientliga trupperna fördrivits och sommaren 1794 fanns det inte längre några utländska styrkor på fransk mark och alla uppror var nedslagna. Revolutionen var räddad.

Men många tyckte att Robespierre hade gått för långt. Medlemmar av Nationalförsamlingen bildade en sammansvärjning och vid ett sammanträde i juli 1794 lät de arrestera Robespierre. Han anklagades för tyranni och diktatur och dömdes till döden. Så som alla de människor som han skickade upp på schavotten dog han under giljotinen. Den tid då Robespierre hade makten kom sedan att bli känd som ”skräckväldet”, och det med all rätta.


Den franska revolutionen spelade en oerhört stor roll, inte bara för Frankrikes men för de flesta europeiska ländernas utveckling. Många länder påverkades av revolutionens våldsamheter och framför allt ”skräckväldets” grymheter, och införde reformer för att undvika samma utveckling. Tillsammans med den amerikanska revolutionen, eller frihetskriget, 1775-1783 skapade den grogrunden för demokratins utveckling under 1800-talet.

Nationalförsamlingens konstitution var det första formulerandet av grundläggande, allmänna, individuella rättigheter och har varit enormt viktig i arbetet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Den franska revolutionen ledde också till att man i Frankrike, och många andra länder, införde ett system med maktdelning, mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt.

En annan följd var införandet av metersystemet, för mätning av längder volymer och vikter, (meter, liter och gram). En meter skulle ha varit 1/10’000’000 av avståndet från ekvatorn till nordpolen, men ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Franska Revolutionen - Frihet, Broderskap, Jämlikhet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-07-04

    När du använder en bok som käl

  • Inactive member 2015-04-16

    Vad fick den för betyg!?

  • Inactive member 2017-10-08

    Folket atackerade Bastiljen den 14 JULI och inte JUNI, Frankrikes nationaldag är den 14 JULI

Källhänvisning

Inactive member [2005-07-04]   Franska Revolutionen - Frihet, Broderskap, Jämlikhet
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4570 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×