Dikt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har nått dagsljusets slut och stod ramför mörkrets port. Men när jag förde handen till pannan kände jag att ögonen var slutna och huden kall. Allt jag trodde att jag älskade och behövde var borta och jag stod naken och skälvade i min olycka. Man tog mått på mig för kistan. Plötsligt ropade en röst innom mig. Jag vände mig om och blickade tillbaka, blickade storögt och spänt tills jag såg ett levande ljus. Det drog mig till sig, jag höll ut min hand och stack fingrarna i lågan. Långsamt och med omsorg brände jag bort min döda kropp och när den var förtärd var ja...