En Herrgårdssägen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En herrgårdssägen som jag har läst är skriven av Selma Lagerlöf.

Selma föddes 1858 och växte upp i Mårbacka i Värmland. Under Selmas uppväxt var hon halt i ena foten vilket ledde till att hon fick vara inne under mesta dels av tiden. Hon kunde inte gå ut och leka med de andra barnen. I stället satt hon ofta i köket och lyssnade på vandrare, som hade stannat till för en kopp kaffe eller en bit mat. Vem vet, kanske var det just en vandrare som i köket berättade om en tokig dalkarl som han hade stött på, på vägen hit?

En herrgårdssägen handlar om Gunnar Hede och den unga flickan Ingrid som utspelar sig 1830-talet. I berättelsen har Hede just fått reda på att hans mors ekonomi var väldigt dålig och att han måste sälja gården om han inte lyckas tjäna ihop pengar väldigt fort. Hede är fast besluten att rädda gården och han åker norrut för att köpa ett par hundra getter för att sedan driva ner getterna till en marknad i Värmland. Tillsammans med en vän börjar han vandra neråt landet då det värsta tänkbara händer. De drabbas av ett enormt snöoväder som dräper alla fåren. Detta nederlag leder till att Hede blir sinnessjuk men inte så galen att han slutar att sälja sina varor för att tjäna pengar.

Ingrid är bara en liten flicka första gången hon möter Hede. Ingrid vandrar omkring med sin blinde morfar. De har sällskap med herr och fru Blomberg som är cirkusuppträdare. De betraktar Ingrid som värdelös på nästan alla sätt och efter hennes morfars död kommer hon som fosterbarn till Råglanda för att bo på en stor fattig prästgård. Genom berättelsen blir Ingrid kär i Hede och får därför kämpa mot folkets fördomar.

Personligen tyckte jag om boken, även om den var skriven på ett gammaldags sätt var den inte svårare att förstå än andra böcker. Handlingen skiljer sig väldigt mycket ifrån böcker som jag brukar läsa men för det var den inte ointressant. Det är på få ställen i boken man tappar intresset helt, även om den kan vara lite långtråkig ibland. Det känns nästan som om författaren bara har lagt till massa för att göra berättelsen längre.

Bokens handling är inte aktuell genom att samhällsmiljön är en annan. Men själva principen att man blir kär i en sinnessjuk man och det känns som om man har hela världen emot sig skulle lika väl ha kunnat hända idag.

Boken är nog mest lämpligast för dem över 14 och uppåt. Den gammalmodiga stilen gör nog att många tappar intresset för den tidigt innan man har kommit in i själva handlingen. Kanske för att man som ung har en uppfattning om att allt som är gammalt är tråkigt och om man dessutom inte förstår texten blir det ännu svårare att tycka om boken.

Jag skulle säga att budskapet i boken är att man aldrig ska ge upp hoppet och sluta vänta hur hopplöst allting verkar vara. Jag blev inte så berörd av budskapet och jag tror inte att det är många som b...