För att bli älskad - älska!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vänskap. Vad är egentligen vänskap? Är det något man kan vara utan, eller är det något man har med sig resten av livet? Vänskap är för mig en mycket viktig del av livet. Vänskap är kärlek och känslan av kärlek är det mest underbaraste en människa kan ha. Men har alla kärlek? Om man får, men inte ger, så har man ju ingen kärlek. Men det är ju så, om man inte ger någon kärlek ifrån sig så kan man heller inte vänta sig att man får någon tillbaka. De flesta människor i världen lever i överflödig kärlek. De både ger och får. Inte går vi runt och funderar på att det finns människor som inte har någon vän att prata med eller har inte någon som helst gnutt kärlek till någon. De älskar kanske inte ens sig själva. Dessa kärleksrika människor har inte gett en tanke på hur bra man har det. Men det finns andra världar…Andra människor som gett upp hoppet om att tex. få kärlek från sina klasskompisar eller från läraren. Som bara ser skolan som ett stort svart hål. Det är precis så Thomas kände sig. Han var en kille i boken ”En komikers uppväxt” som bodde med sin ensamstående mamma längst bort från skolan. Varje gång han kom till skolan fick han mördande blickar från folk som hatade honom utan att han ens hade gjort något. Han bara fanns där. Thomas liv var som en skogsstig i skogen. Den ledde till nya incidenter och faror hela tiden. Kunde aldrig känna ro när han var inom skolans gränser, för runt varje träd vilade hemska människor och dess personligheter som gjorde allt för att vara så lika varandra som möjligt. Inte heller utanför skolan kunde han andas ut, för där möttes han ofta av sina ”skolkamrater” för att få sig en omgång. Vilket liv. Vänner bryr sig om varandra. Inte slår, inte fegar ur bara för att rädda sitt eget skinn. Då är man ingen vän, då är man ett påhittat barn. Man ska inte slå, man ska skapa. Skapa kärlek som ska räcka för att få en värld utan fiender. För det är ju så, ”den som inte griper till våld visar att hans argument är slut”.

Eftersom jag själv är en människa som har vänner som bryr sig om mig och älskar mig, kan jag inte tänka på att många människor har en rejäl klump i magen när de går till skolan, eller även till sitt arbete. På en arbetsplats jobbar vuxna människor. Vuxna individer. Hur kan vuxna människor göra sådant mot andra människor? Sådana som ska vara förebilder för de yngre. Man ska se upp till vuxna. Man ska respektera dem. Varför ska man respektera människor som inte respekterar andra? De får ju bara mer kraft från oss till att plåga andra. Alla dessa människor känner fasa för att få en än gång en rejäl utfrysning. Att vara utanför känner alla någon gång i sitt liv. Ingen kan någonsin ha ett perfekt liv utan problem och motgångar. Så utanförskap har inte bara med ungdomar och plugget att göra. Alla kan råka ut för det.

Men vad är det som gör så att utanförskap uppstår? Är det personligheten? Eller är det fysiken? Jag anser att det är människans svaghet. Thomas var en ganska svag och osäker gestalt. Mycket av det fick han nog ifrån när hans pappa lämnade dem ensamma. Trodde att det var hans fel att hans pappa stack. Det är då man ska ta hand om och stötta personen så han blir bättre. Men istället började de hacka på honom. Vad är det för vänner? Vad är det för idéer? Vänner gör inte sånt. Om alla skulle ha en vän så skulle man se en enorm förbättring i världen. Alla skulle vara glada och ingen skulle vara ledsen. För man bli aldrig ledsen när man har vänner. Vänner ger en lycka som räcker resten av livet. Livet kan förändras för en enda vän. En enda vän. Kan det vara för mycket begärt? Visst kan man gråta när man är med en vän, men det är inte för vännen, utan det är för glädjen man har inom sig. Jag skulle aldrig klara mig utan vänner. Jag skulle förintas. Skulle aldrig kunna vara glad och känna glädje för andra. Man skulle känna sig enormt ensam och övergiven där man står, utan att någon yttrar sig ett endaste ord…


Hur är den perfekta vännen?

Om jag skulle få frågan ”Hur är den perfekta vännen”? Skulle jag bara skaka på huvudet och säga att den inte existerar för någon. Hon bara finns där. Däremot så kan man inte bli kompis med vem som helst. Alla människor är olika, och det är just det som skapar vänskapen. Tänk om alla skulle vara lika. Då skulle man aldrig kunna vara vänner. För man ser någonting i någon annan, som man inte själv har. Och detta gör så att man blir väldigt nyfiken och tar kontakt. Man finner nya sätt att kommunicera och samspråka som man själv aldrig hade gett en tanke på. Tänk dig en människa med samma personlighet och tänk och egenskaper som man själv besitter. Då skulle man ju tröttna på varandra eftersom man båda vet lika mycket om varandra och om alla andra på jorden. Då skulle man aldrig vara intresserad av att lära känna någon ny människa eftersom man redan vet allt om vad personen har att skänka. Men som tur är så är det inte så situationen är idag. Nu hittar man alltid någon som man passar ihop med. Bara man letar. Men så kan det ju uppstå svek, tårar och oförlåtligheter, som sagt, ingen är ju perfekt. Ett exempel är Jenny som är en kompis till huvudpersonen Juha i ”En komikers uppväxt” och som alltid gör som Juha vill, bara för att inte förlora vänskapen. Men hur långt kan man gå? Enligt Jenny kunde man gå hur långt som helst. Juha är en pojke som vill vara lika tuff som de andra i sin klass men inser vilket pris det har för att ligga på topp.


Vad gör man inte för att bli älskad?

Juhas liv är som en gungbräda, han åker åt båda hållen. På ena sidan finns Jenny som han vet kan prata med och leka med, medan han på andra sidan har tuffa gänget som han respekterar. Han vet att Jenny alltid finns där, ställer upp för honom. Han hyser aldrig några tvivel om att hon någon gång skulle kunna tänkas lämna honom, sluta älska honom som sin vän. Därför är han aldrig orolig för att hon en dag bara skulle vara borta, så istället lägger han tid på att försöka vara med ”de coola” så mycket som möjligt för att skapa sig en hög och bra status. Men så händer det att gungbrädan trycks med lika kraft på båda sidorna. Han måste välja vilken sida som han ska vara på. Ska han svika sin enda kompis åter igen eller ska han gå till killarna för att inte riskera att bli utpekad av dem senare? En bortsprungen vän som valde att lämna sin kompis, kan aldrig återvända och bilda samma sorts vänskapskärlek som de hade från början. För det är inte kärlek att lämna sin vän som trodde och litade på henne som sin själsfrände. Juha valde att på dagen skulle han vara med tuffingarna och på eftermiddagen, Jenny. Så fick det bli. Inget prat, eller ens någon ögonkontakt med Jenny under skoldagen, utan bara vara med de killar som gjorde honom tuff. Jenny var en tönt inför de coola, och nu även inför Juha. Det blev oftare och of...