Läslogg om boken Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Det blir en hård sommar”, sa min far. ”Det är lika bra att vi inriktar oss på det.”

Citatet är taget från första sidan i boken och vid det här laget så visste man ingenting om boken bara att nånting stort skulle hända. Någon händelse som man förväntade sig komma hela tiden tills den kom.När jag tänker på den här boken så associerar jag direkt till de här orden, jag vet inte varför. Men för mig så representerar den här och få andra meningar den här boken. Den här meningen gör att man väntar på nånting hela vägen fram tills det verkligen händer någonting.

På den tiden visste jag inte riktigt vad som menades med att ha överlevt treblinka; mer än att det var något som var så fruktansvärt att man inte pratade om det.

Citat är taget från sida 70. Här visar Håkan Nesser att pojken han skriver om fortfarande är 14 år och inte har samma kunskap som en vuxen person och menar att han fortfarande inte har anslutit sig till vuxenvärlden än. Dock anpassar han sig och förstår att man inte skall prata om ”det” eftersom de andra vuxna inte gör det. Det är duktigt skrivet för man kan verkligen tänka sig in i det barnet som inte riktigt förstår va de vuxna säger.

Jag hade börjat lära mig vid den här tiden, att det var på det sättet vuxet folk talade. Det var inte bara min far; det var så här man skulle få till det överhuvudtaget, om man ville visa att man börjat bli torr bakom öronen. Sedan min mor sjuknade in ordentligt och hamnade på lasarettet hade jag registrerat de viktigaste uttrycken, så jag kunde anamma dem efter behov.
Det är som det kan. Jämna plågor. Det kunde varit värre. Det är så lite vi vet.

Detta citat är från sida 11 och här visar han för första gången i boken skulle jag vilja säga att han försöker anpassa sig till vuxenvärlden. I boken pratar han i och för sig på det viset endast med vuxna, med andra barn t.ex. Edmund pratar han med som ett barn/ungdom, mer fritt och öppet. Det är roligt att Håkan framställer alla vuxna på det här viset, att alla bara kan använda dom här orden och aldrig pratar med egna ord och detta är en detalj i boken som jag finner otroligt intressant.

”Cancer”, sa jag sedan.
”jaha”, sa Edmund, som om han förstod. Jag tror inte han gjorde det. Cancer var ett av dom där orden. Som Treblinka. Som Döden. Som Knulla.
Jag ville inte tala om dem. Kärlek? Undrade jag för mig själv. Hör det dit?
…Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden.

Detta citat är även det ett sådant som är utmärkande för boken, sida 71. Erik tänker på alla ord han inte förstod, men istället för att prata om dom håller han dom inne och bildar en ramsa utav dom som han tänker på vid speciella tillfällen, t.ex. när han har väldigt känslomässigt berörd. ”Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden” är CTKKD, bokstäverna som sitter på bokens utsida.

Erik tänker väldigt mycket egna tankar igenom hela boken och letar efter detaljer och sätt att beskriva alla människor i sin omgivning, detta är en av de tankar han har.


Jag böjde mig över båtkanten och fångade en våg med handen. Sköljde ansiktet. Henry såg på mig och gjorde likadant. Det var förstås in mycket, men med ens kände jag mig jämbördigare med honom än jag någonsin gjort. Jag harklade mig och tittade bort. Visste att jag rodnade.

Citatet på sidan 191; Det har alltid varit stor ålderskillnad mellan storebror Henry och Erik därför har Erik alltid känt sig så mycket yngre och bara hört vad Henry har gjort. Jag tror att Henry är lite utav Eriks idol och då Henry härmar honom istället för tvärt om så märker han, eller i alla fall känns det som, att dom kanske inte är så långt ifrån varandra i alla fall. Man kan förstå att Erik tycker detta, säkerligen med större inlevelse om man själv har större bröder.

Sedan sa jag vem.
”Va?” Sa Ewa. ”Jag hör inte vad du säger. Du kan inte tala rakt in i kroppen på mig på det där viset. Jag drog in hennes doft i ett djupt näsdrag och genast slog molnet ut i huvudet på mig. Det är otroligt hur vissa moln kan finnas kvar.

Slutet, sista sidan. Boken slutar med att man inte kan vara riktigt säker på vem d...