Realism, Naturalism & Modernism - En redogörelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

För att kunna utföra denna redogörelse har jag läst boken Det går an av Carl Jonas Love Almqvist samt boken Nässlorna blomma av Harry Martinsson. Det går an är skriven 1839, den tidsperiod man inom litteraturen valt att kalla Realism och Naturalism, medan Nässlorna blomma är skriven under den första delen av 1900-talet (1935), även kallad Modernismen.

Det går an – Carl Jonas Love Almqvist

”…men resor och avstånd, vad betyda de? Landsvägar äro icke det, som göra avstånd mellan två själar”

Kvinnan har ett eget medvetande och en egen tankegång. Detta är den viktigaste innebörden av Almqvist bok. Han talar i denna bok för fri kärlek mellan könen. I dagens samhälle är detta en självklarhet, och en bok som handlar om fri kärlek skulle bara bli en i mängden av våra kärleksnoveller. Men under Almqvists levnadsår var detta inte alls någon självklarhet och boken väckte stor uppståndelse.

1800-talet var den period i Europa som präglades av stora ekonomiska klyftor i och med industrisamhällets framväxt. Men samtidigt var 1800-talet en revolutionerande tidsperiod. Industrialiseringen ledde som känt till stora förändringar av samhället; folket urbaniserade och städerna blev överfulla. Det började råda stor misär i de stora städerna runt om i Europa. Folket ropade efter ändringar, och de började faktiskt också komma. Ländernas kontakt med yttre världen förbättrades i och med nya kommunikationsmöjligheter såsom tåg.

Den nya författareran som tog vid under 1800-talet kom att kallas antingen Naturalismen eller Realismen. Näst intill alla författare var i sina verk samhällskritiska och många fick fly sina hemland på grund av sina verk. Realisterna ville beskriva samhället, naturalisterna nöjde sig inte bara med detta utan ville också hitta en vetenskaplig förklaring till varför samhället var som det var. Allt detta retade ganska lätt upp de högre stående människorna. Tryckfriheten hade ännu inte slagit genom och därför stoppades även verk som ansågs vara skadliga för till exempel kungen. Samhället var en stor pyramid där de som befann sig längst ner aldrig skulle kunna mätas med samma mått som de längst upp – trodde man.

Denna bok är mer åt det naturalistiska hållet där Almqvist försöker finna förklaringar till varför många äktenskap blir kärlekslösa, i denna förklaring är han även kritisk mot samhället.

Boken Det går an utspelar sig dock bland de högre samhällsklasserna, kanske gjorde den det för att överhuvudtaget få publiceras. Av boken kan man lätt uttyda att kvinnans position inte var den bästa och hon var helt enkelt mindre värd. Äktenskapet som denna bok handlar om var oftast på männens vilkor, då de bestämde vem de ville gifta sig med, och kvinnans fader bestämde om kvinnan skulle få gifta sig. Men i denna bok blir en officerare kär i en glasmästardotter som i sin tur besvarar denna kärlek. De båda resonerar om äktenskapet som två förnuftiga människor, vilket var helt absurt i samhället. Kvinnan skulle ju lyda, inte ställa krav, även om hon var en kvinna av högre dignitet.

Samtidigt som författaren språkar för ett äktenskap i förstånd med sin partner verkar han även rädd för det, tänk om man slutar älska varandra eller reser långt bort från varandra, vad händer då? I denna del av boken riktas kritiken mot hur samhället formar människor. När man har det dåligt, blir man arg och sur och låter detta gå ut över sin partner. Samhällets misär gör att man helt enkelt inte har tid att älska varandra.

Almqvist var kanske inte den mest typiske författaren inom den här epoken. Han utnyttjade flera olika skrivstilar, allt från realism till satir, men han hade den gyllene inställning författarna hade, han var kritisk mot samhället.

Att få gifta sig med den man vill skulle leda till att samhället skulle bli bättre då man skulle slippa kärlekslösa äktenskap - Budskapet med C J L Almqvists bok. Detta var bara en av de många saker han såg som var fel med samhället. Felen i samhället var också vad som präglade hela den epoks litteratur.

Nässlorna blomma – Harry Martinsson

”Å, det är en salig timme. Lugn och ro. Slippa måka och arbeta. Det är ju bara att skriva rätt, och det är ju ingen konst. Välsignade skola.”

Att vara ett sockenbarn under ett tidigt 1900-tal innebar oftast ingen dans på rosor. Detta har Harry Martinsson fått uppleva på nära håll. 1910 dog hans fader och strax därefter emigrerade modern till USA, detta innebar att Harry blev utauktionerad till den familj som kunde tänka sig att ta hand om honom för minsta möjliga penning.

Nässlorna blomma är en självbiografi av Martinsson första 11-12 år i livet. Detta är också ganska typiskt för de lite tidigare modernisterna. Skrivstilen är realistisk men mer knyten till författaren som karaktär, alltså biografier av olika slag. Litteraturen var också oftast knuten till de olika ländernas politik och färgade efter detta. Samhällskritiken ökade också, mycket på grund av världskriget.

Industrisamhället var fortfarande under uppväxt, men samtidigt ökade de stora länderna koloniseringen runt om i världen. Samhället var under den utvecklingsfas som skulle leda till det moderna samhället vi lever i idag. Detta ledde ofta till konflikter mellan arbetarklassen och arbetsgivarna om arbetsvillkor och löner med mera.

Kvinnorna har alltid haft det svårt i samhället, de har det än idag och hade det även under modernismen. Men nu började det faktiskt att förbättras, kvinnorna kunde få jobb där de faktiskt hade inflytande, även om dessa jobb var sådana som männen gärna inte hade. Kvinnorna i bondesamhället fungerade som någon form av husfru, kvinnorna i de rikare familjerna hade det dock mycket bättre.

I denna bok gestaltas bönderna och dess kärlekslösa familjer, detta skulle vara en följd av samhället människorna levde i. Detta kritiserade Martinsson. Samhället var för svårt att leva i, de fattiga var för fattiga för att kunna älska varandra, familjerna hade mycket att göra, barnen var arbetsredskap inte barn. De rika familjerna var de som kunde älska varandra, därför hade också Martinsson målet att bli rik och vacker som vuxen.

Martinssons första år i livet var väldigt svåra för honom och han visar på hur svårt man kunde få det med lite otur i livet. Som barn kan man inte rå för hur man har det och Martinsson tycker också därför att man måste behandlas mycket bättre.

Martinsson var som de flesta författare kritisk till samhället, det som han belyser i slutet av sin bok är samhällets perfektionism och strävan efter ett samhälle med perfekta människor. Alla och allt som var annorlunda spärrades in på diverse statligt drivna anstalter där de hölls undan för samhället.

Samtidigt som Martinsson är kritisk till samhället ger han det också lite beröm, men inget beröm utan kritik. Skolan var någonting som faktiskt de flesta barn tyckte om, de behövde inte vara hemma på gården och slita utan fick en stunds vila från grovgörat. Fast oftast var lärarna alldeles för snälla med att ge lov till eleverna, föräldrarna kunde ha barnen hemma i stort sett jämt, bara de ville.

Martinsson vill också få människorna att förstå att barn måste tas på allvar, ty ett barn tänker mycket mer än vad man som människa kan tänka sig, barn är väldigt intelligenta.

De fattiga hade det miserabelt och behövde behandlas bättre, barn som blev sockenbarn skulle accepteras och tas hand om bättre, det var de viktigaste budskapen i Nässlorna Blomma.

En jämförelse mellan de olika böckerna och epokerna

I och med 1800-talets början började författarna gestalta det verkliga livet, det verkliga samhället. Tidigare hade man haft romaner och lyrik som kunde ha handlat om lite vad som helst, men nu var det fokusering på det samhälle författarna levde i. När författarna nu började skriva på detta vis, kunde man ju inte göra annat än att döpa epoken till realismen, för det var ju verkligheten man skrev om. Författarna som ville hitta den naturliga eller vetenskapliga förklaringen fick heta naturalister, detta också ganska självklart.

Egentligen är det ingen större skillnad mellan realism/naturalism och modernism. Inom modernismen ökar samhällskritiken, mycket beroende på de två världskrig som inträffar, men även med den snabba utvecklingen av samhället. Författarna inom den tidiga modernismen är dock mer inriktade på att skriva utifrån sig själva, alltså självbiografier och dylikt.

Det går an är en bok som handlar om att man ska kunna gifta sig av fri kärlek. Nässlorna blomma är en bok som är skriven nästan hundra år efter Det går an och i den gestaltar författaren kärlekslösa förhållanden mellan man och fru, ingenting har alltså hänt på hundra år, kvinnorna ...