Ja visst gör det ont av Karin Boye

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.



Form

Uppbyggnad: Dikten består av 3 verser med rader som omfattar 4-9 stavelser. Slutet av varje vers avslutas med en fristående rad.

Stildrag

Anafor: 1 ”Ja visst”, 2 ”Varför”, 3 ”Varför”, 7 ”Ja visst” dessa meningar/ord i första versen är anaforer. (siffrorna står för vilken rad du hittar dessa ord).
5 ”Svårt”, 6 ”svårt”, 9 ”svårt” dessa ord i andra versen är anaforer.
1 ”Då”, 3 ”då” 5 ”glömmer”, 6 ”glömmer” dessa ord i tredje versen är anaforer.
Besjälning: Vers 1, rad 1 ”ont när knoppar brister”, 7 ”ont när knoppar brister”, 8 ”ont för det som växer”.
Vers 2, rad 1 ”svårt när droppar faller”, rad 3 ”kvisten, sväller, glider”
Vers 3, rad 2 ”brister som i jubel trädets knoppar”, rad 5 ”skrämdes av det nya”.
Rimflätning: Se bredvid dikten. Där har jag skrivit ut rimflätningen.
Rim: ”tveka och bitterbleka” rad 2 och 4, vers 1, ”spränger och stänger” rad 6 och 9, vers 1.
”hänger och klänger” rad 2 och 4, vers 2, ”kalla och falla” rad 6 och 9 vers 2.
”knoppar och droppar” rad 2 och 4, vers 3, ”färden och världen” rad 6 och 9, vers 3.



Innehåll

Bokstavligbetydelse: Hon berättar om hur det känns på våren, när knoppar brister ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” ( första och andra raden i första versen). Vad är det för nytt som händer? Det tär och spränger. ”Vad är det för nytt, som tär och spränger?” (6:e raden i första versen). Droppar faller. De hänger tungt vid kvisten och försöker klamra sig fast, men de dras neråt ändå. Det känns svårt att vara rädd och känna djupet kalla, men man sitter bara kvar och darrar (andra versen). Knopparna i trädet brister, och ingen rädsla finns kvar. Dropparna som satt på kvisten faller och de glömmer sin rädsla, de känner istället trygghet och tillit (tredje versen).

Bildligbetydelse: I och med att vi fick veta att Karin Boye var homosexuell och levde då man var ännu mer emot det än vad man är nu och i en tid då man inte tyckte om förändringar och att folk var annorlunda, så utgår jag att dikten handlar om att vara annorlunda och att vara homosexuell.
”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Dessa två meningar skulle jag tolka som att det gör ont att berätta sanningen, för varför skulle man annars tveka att berätta den? Man kan också tolka det som att det gör ont när sanningen kommer fram, för att det kanske är något som folk inte skulle acceptera och de skulle (mobba) ut en, eller se ner på en. I detta fallet så skulle jag säga att det handlar om att inte våga säga att man är homosexuell, för att man vet att folk inte kommer att acceptera det. De kommer bara att tycka det är äckligt och onormalt.

”Varför skulle all vår heta längtan, bindas i det frusna bitterbleka?” Varför skall man dölja sina känslor, sin längtan, sin kärlek? Varför inte leva som man vill leva? Varför ska våran längtan till varandra döljas bara för att man älskar en av samma kön? Varför ska vi behöva bli stela, tomma skal för att vi inte kan släppa fram våra känslor? Varför ska vi behöva bli bittra?
”Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.” Med höljet kan hon mena att det var som en mur runt hennes känslor och att den har funnits där under en lång tid av hennes liv, men hon känner att den muren håller på att sprängas för känslorna blir allt starkare och vill komma ut. De vill inte längre vara gömda och dolda för världen, utan de vill komma ut ur mörkret och in i ljuset. Den meningen ”Vad är det för nytt” kan även vara hennes vilja, den börjar bli starkare och den börjar sakta bryta ner denna muren som finns runt hennes känslor. När det som har varit hennes försvar (hennes mur), bryts ner så kan även det göra ont. Jag antar att när hon skriver ”för det som växer och det som stänger” så är det som växer, hennes känslor och det som stänger är denna muren hon har runt sina känslor.
”Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger.” Sen när hennes (hemlighet) och hennes känslor kommer ut så är det svårt. Hon försöker hålla dem inne av rädsla för vad andra kommer att tycka, tänka, säga när det kommer ut. Så hon försöker hålla det kvar inom sig, men det går inte. Alla känslor vill bara komma ut och till slut orkar hon inte med det längre utan hon börjar ge efter.
”Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla” Hon orkade helt enkelt inte vara rädd och oviss hela tiden, hon ville inte behöva känna hemligheten/känslorna dra i henne hela tiden i sin längtan efter att få komma ut, men muren höll de känslorna inne så de kunde inte annat än att bara glida omkring inuti henne. De hade ingen chans att bryta sig igenom den mur hon hade byggt upp.
”Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar.” När känslorna trycker på för mycket och det känns som jobbigast att hålla inne dem, går muren plötsligt sönder och alla känslorna väller ut.
”Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ä...