norrsken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Norrsken (Aurora Borealis)
Norrsken är ett ljusfenomen som tillsammans med sydsken bilder två bälten med drygt 2000 km radie kring jordens magnetiska poler, polarskenszonerna. Skenet kan uppträda i många olika former med fantastisk färgrikedom, men vanligast är band, bågar och strålar i olika gröna nyanser.
Från solen strömmar laddade partiklar, främst elektroner. När elektronerna träffar jordens atmosfär fångas de upp av vårt magnetfält. Eftersom det krävs mindre energi för att följa magnetfältet än för att bryta igenom det, sprids de med fältet mot polerna. Eftersom de magnetiska polerna ligger nära de geografiska, kan partiklarna här gå djupt ner i atmosfären. På ca 100 till 1000 km höjd kolliderar de med luftens molekyler, som då exciteras (får en höjd energinivå). För att molekylerna ska kunna återgå till sitt grundtillstånd avger de överskottsenergin, i form av fotonstrålning. Beroende på vilken typ av molekyl som avger strålningen, varierar färgen. Eftersom syre och kväve är de vanligaste gaserna i vår atmosfär, är grönt respektive rött de vanligaste färgerna i norrskenen.
Med hjälp av satelliter har norrskenet fotograferats uppifrån. På bilderna har man sedan sett att norrsken oftast lyser som en stor ring kring den magnetiska nordpolen (samma gäller sydskenet vid sydpolen), med kraftigast sken på jordens dagsida. Att det vanligtvis bara syns på natten beror helt enkelt på att himlen är mörkare då.
Polarsken har man kunnat se på jorden sedan urminnes tider. De äldsta avbildningarna har man funnit i grottor i Rouffinac, mellersta Frankrike. De består av streck och bågar, målade med fingrarna för omkring 10 000 år sedan. Antagligen var norrskenet lika viktigt för stenåldersmänniskorna, som för samer och eskimåer. För de var norrskenet en hemvist för de döda. Samerna kallar norrskenet för guovssahasat, och när det visar sig på himlen betyder det otur att vissla.
De första säkra beskrivningarna skrevs för ca 2600 år sedan. En av dem återfinner man i Bibelns Gamla testament, i Hesekiels bok:
”Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det”.
Först på 300-talet f Kr började man söka vetenskapliga vägar att förklara norrsken på. Aristoteles ,t ex, skrev en bok om norrsken, ”Meterologica”. I den beskrev han hur norrsken uppstod då torra partiklar, som lämnat jorden, antändes. Norrsken är mycket ovanligt vid Medelhavet, men vid mitten av 300-talet f Kr förekom intensiv norrskensaktivitet som Aristoteles antagligen iakttog. Den som gav norrskenet sitt internationella namn, Aurora Borealis, var Galileo Galilei. Namnet förekommer första gången i en skrift från 1616, och betyder nordlig gryning. Fysikern Anders Jonas Ångström var sedan först med att bevisa att norrsken inte beror på ljusets brytning i atmosfären, vilket man tidigare hade trott. Den förste som bevisade sambandet mellan solens aktivitet var dansken Sophus Tromholt. Han upptäckte den s k 11-årscykeln. Där syns det att antalet norrskensnätter följer anta...