Det finns inga skridskor i öknen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det finns inga skridskor i öknen av: Mats Berggren

Det finns inga skridskor i öknen handlar om två flickor som går i samma sjundeklass i en liten förort men har helt olika liv. Fatima är muslim och kommer från Irak. Hon bor med sina strängt muslimska föräldrar och flera småsyskon. Hon bär hijab och är inte tillåten till mycket av det som är självklart för svenska ungdomar. Sofia bor ensam med sin mamma som jämt jobbar.
När klassen ska åka skridskor blir Fatima förbjuden att följa med, hennes pappa har sett på TV att flickorna dansar runt på isen väldigt lättklädda, och det är naturligtvis förfärligt syndigt. Sofia, som knappt har pratat med Fatima innan får på något sätt, utan att det egentligen var meningen, klasskamraten att bryta mot sin pappas hårda regler och följa med henne och åka skridskor efter skolan för att öva sig. Trots (kanske till och med tack vare) sina olikheter finner de snabbt varandra och blir vänner.
Sofia hjälper också Fatima avslöja en lögn som hennes pappa har berättat för henne i hela hennes liv, och Fatima får Sofia att börja fundera på hur det kan vara att fly till ett helt nytt land med ett främmande språk och en främmande kultur. Flickorna har trevligt tillsammans när de åker skridskor, men plötsligt händer något som absolut inte får hända och hela Fatimas liv börjar förändras…
Tanken med boken tror jag är att få läsarna att förstå mer av livet som ung, muslims tjej i Sverige. Jag tycker att tanken är bra, men det har nästan blivit lite uttjatat i böcker, filmer och media de senaste åren. Handlingen är ganska typisk: kontrasten mellan svenska familjer och invandrarfamiljer, vänskap mellan olika slags människor och en hel del om hur det är att vara tonåring idag. Det verkar som om författaren verkligen jobbat på att få med saker från vardagen, t.ex. Beskrivs det noggrant när Sofia spelar ”The sims” och hur hon tänker gör hon sminkar sig. Det är ganska fantasilöst och tråkigt skrivet. Boken är väldigt kort och texten stor.
Språket som författaren använder är väldigt enkelt, det låter nästan som en sån där inskickad novell i en veckotidning. Annars är berättelsen spännande och hyfsat gripande, även fast jag inte tyckte att boken var särskilt fascinerande så ville jag ändå läsa vidare och se vad som skulle hända. Efter en massa dramatiska händelser kommer självfallet ett lyckligt slut, vilket jag tycker är ganska synd. Man hade absolut lagt boken på minnet om den hade slutat sorgligt, nu fäster man nästan ingen vikt vid slutet eftersom det är så likt alla andra.
Den här boken var alltså inte riktigt i min stil, men jag kan tänka mig att andra läsare som tycker om lite enklare böcker skulle uppskatta den. Den går snabbt att ta sig igenom, är man van vid att läsa mycket så är den nog slut på en dag, och om man inte har lust att börja på en stor betongplatta till bok så kan ju denna vara ett trevligt alternativ. Den har en del inslag som är riktigt rörande. Det gäller nog dock att m...