Filmanalys - The Shining

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Filminfo:
Filmtitel (Original) Stanley Kubrick's ´The Shining´
Producent: Stanley Kubrick
Filmen Skapades: 1980
Språk: Engelska
Filmen ska skildra en tid mellan 1970-1980 talet
Genre: Skräck/Psykologisk Thriller
Land: Amerika

Inledning:
Jack Nicholson, Shelley Duvall och Danny Lloyd är tre huvudskådespelare i filmen ”The shining” Bara dom tre ökar skrämselfaktorn på filmen till oanade höjder. Jack som är mannen och huvudrollsinnehavare i filmen har just fått jobb som fastighetsskötare i ett stort hotell som ligger väldigt isolerat uppe i bergen. Wendy är gift med Jack. Danny är Wendys och Jacks son som ibland får bilder i huvudet och kan se hemska saker som hänt, och onda saker som kommer att hända i framtiden. Men det är när dom väl kommit till huset, alldeles isolerade från omvärlden, som det börjar hända saker…

Filmens påverkan, hur den skapades och framställdes:
Filmskaparna har gjort en film som verkligen får en att sitta kvar i soffan från filmens början till filmens slut. Dom använder sig utav effekter som gör så att adrenalinet ständigt är på topp.
Ständig musik som spelar, och då pratar vi inte om direkt ”glad” musik. Utan en som verkligen får en att stirra på teven i väntan på att något obehagligt ska hända.
Dom som gjort filmen må vara smarta, för allting dom gjort verkar ha en innebörd. Och det är med skräckblandad spänning och förtjusning man följer det som händer på rutan. Som när Danny cyklar inne i det stora huset, musiken spelas högt och våldsamt, han cyklar runt hörn efter hörn och man bara väntar på att det ska dyka upp något otäckt. Och självklart dyker det otäcka upp så småningom, skillnaden är att dom drar ut på det hela så att pulsen bara ökar och ökar. Sedan när två små flickor som plötsligt dyker upp framför Danny i korridoren, då hoppar man faktiskt till. Dessa små flickor frågar med spöklika röster – Danny kom och lek med oss. Något jag tänkte på under filmen var att när skådespelarna sakta går framåt – är det lugn musik, sen kan det helt plötsligt bli som ett inferno, för snabbt ska det gå när det händer något – Yxan kommer fram, dom skriker, saker flyger. Sedan får man även känna på hur det ser ut ur personperspektiv, man får höra deras andfådda flämtningar. Man får höra höga hjärtslag som går snabbare och snabbare, tillslut kommer man till punkten där det ska hända nått – det händer inget, sen när man tror att det är över smäller det plötsligt till och man hoppar faktiskt till i soffan. Badrumsscenen: (Mannen i huset får höra att det är en kvinna i rum 237 som har strypt pojken och tänker ta reda på om hon är kvar där) Han går sakta fram till dörren, som redan är öppen. Han ser en person bakom skynket. Står beredd med yxan i denna kusliga stämning – men kvinnan visar sig, och är en oerhört vacker och naken kvinna. Han blir attraherad av henne och glömmer varför han är där och omfamnar henne med en kyss. När det så har gått en stund tittar han i spegeln och får se kvinnans rygg, som är möglig och grönfärgad. Han blir förskräckt och backar bakåt, kvinnan intar sin ”naturliga” form och är en oerhört ful gammal och möglig dam. Hon skrattar och närmar sig sakta mannen, han springer ut och därmed är scenen är över. Lägg därtill att det ständigt var en sorts symfoni som bara blev högre och högre i ett skrämmande högt tempo. Genom hela filmen är det musik som spelas som verkligen förstärker spänningen, andra saker man lägger märke till är hörbara hjärtslag. En ständig puls som sakta blir snabbare och snabbare, överraskande ljud som uppkommer, vrål som till synes inte kommer från någonstans. Sen har dom en fin blandning av ljusa scener blandat med mörka. I huvudsak är det mest ljusa scener, men dom använder sig ändå utav en svag mörk färg för att det ska verka mer mystiskt, spännande och effektfullt. Galenskap uppkommer tydligt i filmen, i form av att Jack sakta men säkert förändras i sitt beteende. Han går från att vara en helt normal man, vi får följa med hur galenskapen sakta tar över honom, hur han tappar kontrollen och slutligen en psykotisk våldsman. Skrivmaskinscenen: (Jack är i det stora huset bland annat för att skriva och få lugn och ro. Han är författare och skriver väldigt mycket hela dagarna, Wendy får inte se vad han skriver och Jack blir alltid väldigt aggressiv när hon kommer in i rummet medan han arbetar.) Wendy går in i rummet för att leta efter Jack. Han är inte där så hon går sakta mot skrivmaskinen som han skrivit konstant på i flera veckor.Hon tar upp ett papper där han på hela papperet skrivit med liten text rad efter rad ”Om inte Jack får leka blir han en otrevlig pojke” hon kollar bredvid skrivmaskinen och får se en pappersbunt på ungefär 30 papper, hon kollar på första papperet, står samma sak där, fortsätter bläddra och det enda hon får se här ”Om inte Jack får leka blir han en otrevlig pojke” rad ut och rad in, papper efter papper, och Wendy blir mer och mer uppjagad. Jack kommer in, han pratar med en lugn röst som ständigt blir högre och högre, argare och argare blir han. Han är väldigt hotfull och Wendy försöker komma ifrån sin man, men han går sakta fram emot henne medan han gormar åt henne. Hon blir mer och mer pressad av Jack och slår frenetiskt mot honom med ett basebollträ tills han närmar sig så pass mycket att han får ett slag i sitt huvud och medvetslös faller till marken.
Slutsummering
Filmen är oerhört välgjord och sevärd, en rysare som ständigt håller en inne i filmen. När man väll börjat se den så går det inte att sluta. Det beror bland annat på öppningsscenen där Jack får höra att den förra fastighetsskötaren som var en helt normal och friskt person, blev helt galen och brutalt mördade sin familj när han hade samma jobb som Jack. Sedan fortsätter det på samma spår hela filmen ut. Innebördssrika effekter, förtjusande bra skådespeleri, djup handling, och till slut så blev det ett filmkoncept som många lärt sig att älska. En sak jag tror dom kunde ha gjort annorlunda är att korta ner slutet en aning, för efter alla effekter, mord, yxhugg och spöken så kan det bli en aning tradigt när man sedan på slutet får se samma effekt som man följt hela filmen. Nu låter jag för all del som att det var helt överdrivet. Men nejdå, bara en smula. Filmen har ändå ett mycket vinnande koncept i helhet sett. Kamerateamet och musikregin tillsammans med bild och tal var mycket tillfredställande. Inget påfallande flimmer av bilden eller mumlande röster. Utan mycket bra inspelningsljud och fin bild. Kändes alltid som att musiken spelades på rätt ställen. Speciellt var det bra med tanke på att filmen inte har samma moderna teknik som nu finns tillgänglig. Budskapet med denna film tror jag till viss del är att även om en person till synes verkar helt normal och mental stabil, så kan man i fel händer bli helt psykopatisk. Samma med huset, man ska inte alltid ta saker för vad dom är. Det finns hemligheter man inte ens kan ana på förhand både vad gäller materiella föremål och människor. En annan del som är ganska tydlig är Jacks alkoholproblem, han är väldigt aggressiv i filmen, jag tror det beror på att han fortfarande känner av behovet av alkohol när han är nykter. Man riktigt känner hur alkohol förändrar och försvagar Jack i filmen. Sedan har kamerateamet en väldigt betydande roll i hur dom fångar och håller kvar spänningen. Kameramännen ska verkligen ha ett extra plus för deras fina timing, kameravinklingar och följsamhet. Det funkar ofta så att man med kamerabilden får följa skådespelaren runt hörnet precis som man själv skulle vara där, för att man ska kunna få en viss skräckeffekt om det skulle vara någonting runt hörnet. An...