Pojken som kallades Det

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

"Pojken som kallades Det"
av Dave Pelzer

"Pojken som kallades Det" är en sann berättelse av författaren, som beskriver sin egen uppväxt.
På 70-talet i USA växer pojken Dave Pelzer upp. Till en början lever han i en drömtillvaro tillsammans med båda sina föräldrar och sina två äldre brödrar. Hans pappa arbetar som brandman och hans mamma är hemmafru. Mamman har alltid tyck om att ta ett glas, men hennes drickande blir allt värre. Hon förvandlas snabbt från en snäll och trevlig mor till ett monster för Dave. Alla hennes problem väljer hon att skylla på sin yngsta pojke Dave. Daves vardag förvandlas till en mardröm. Han får olika sysslor som han på hennes bestämda tider måste vara färdig med. Om han inte hinner, blir han bestraffad. Till en början är bestraffningen oftast att han inte får någon mat. Men efter ett tag bestraffas han även med andra metoder. Dave får inte under några som helst omständigheter äta tillsammans med resten av familjen. Han blir tvingad att flytta ner i husets kalla källare, och att sova i en tälltsäng. Dave arbetar på så bra han kan men det räcker inte. Hon ställer allt högre krav på Dave. En dag när Dave har varit utan mat i 10 dagar. Får hon reda på att han har stulit mat av sina klasskamrater i skolan. Hon blir rasande och ger Dave några örfilar så att han faller till golvet. Hon berättar sedan att hon har läst i en tidning om en mor, som hade tvingat sin son att lägga sig på den glödheta spisen. Hon sätter på spisen och försöker tvinga upp Dave som vägrar. Som tur är kommer Daves pappa hem precis och han är räddad från den hemska bestraffningen. Dave lovar sig själv att inte ge upp och ber ofta till gud om att allting ska få ett slut. Som tolvåring blir Dave omhändertagen tack vare skolans lärare som har fått nog.

Nu är Dave vuxen och hjälper barn som är i samma sits som han var. Han skriver i boken att han som barn trodde att han var den enda som hade det så.

Boken gick mycket lätt att läsa och när jag väl satt hemma så kunde jag i stort sätt inte sluta. Jag tycket att det var en bra bok. Det är nog den enda boken jag verkligen har fastnat för. Det är kanske för att det är ...