Ernest Hemingways författarskap

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ernest Hemingway

Hemingway är idag den amerikanska litteraturens store hjälte. Få författare kan sägas ha haft sådan betydelse för den moderna skrivarkonsten. Men vad är det egentligen med honom som fascinerar så? Lever verkligheten upp till myten?

Det som utmärker Hemingway som författare är att han själv upplevt snart sagt allt som skildras i böckerna. Mod, spänning och kärlek men också sorg och lidande är sådant som kantade hans levnadsväg. Hans stora intressen var jakt och fiske och han roades av allt som ansågs manligt. Hans smak för äventyr tog honom bland annat till Första världskriget trots att han inte blivit uttagen i armén. Efter det insåg han dock, trots att han blivit hyllad för sina insatser, hur glorifierat krig hade blivit i Amerika (redan då!) och hur hemskt det egentligen var. Han ägnade en del tid åt att upplysa människor om krigens realitet, och bevakade flera i sitt yrke som tidningsreporter. Sjukdomar var något som drabbade honom hårt och mot slutet sög det all livslust ur honom. Han är också känd för att ha tagit till flaskan lite för ofta på äldre dar. Men allt var inte bara dåligt. Han upplevde väldigt mycket och såg sig om i världen. Han fick uppleva kärleken fem gånger och flyttade runt en hel del. De ovan nämnda intressena samt boxning och tjurfäktning skänkte honom mycket glädje och han tyckte trots allt att krigen var spännande. Men framförallt var han så lyckligt lottad att han kunde försörja sig på sitt skrivande.

Man skulle verkligen kunna säga att hans samlade verk är en maskerad självbiografi. Samtliga historier har någon självupplevd bakgrund. Fyra kända böcker motsvarar alla en period i hans liv; ”Farväl till vapnen” handlar till exempel om kärlekshistorien han hade med sjuksköterskan Agnes, medan han vårdades för granatsplitter i benen under Andra världskriget. ”Och solen har sin gång” som kom ut strax före berättar om den förlorade generationen, om ungas förvirring och desperationen i efterkrigstidens Europa. Romanen ”Klockan klämtar för dig” skildrar alla hans upplevelser under Spanska inbördeskriget och ”Den gamle och havet” bär givetvis tydliga spår av hans egen passion för fiske. Samma sak är det med alla hans övriga verk.

Många menar att han skrev böcker för män, med sina tydliga machoteman om mod och äventyr. Men berättelserna rymmer också, något motsägelsefullt egentligen, mycket romantik och kärlekshistorier. Hemingway var själv en ganska passionerad man som gillade kvinnor och kvinnor gillade honom. Men vissa personer gör gällande att han ska ha varit bisexuell, något som verkligen skulle ifrågasätta hans manlighet. Klart är i alla fall att han ville upplevas som en riktig karlakarl, och vad som så småningom satte stopp för hans framfart var inte brist på mod, utan snarare brist på ork. Kroppen, som var mycket härjad av sjukdom och skador, svek honom och detta gjorde honom så frustrerad att han tog sitt liv hellre än att se kroppen förfalla. Självmordet var, om man nu får säga så, ganska ironiskt. Själv hade han haft mycket svårt att smälta faderns. Ernests motto, som han gärna delade med sig av till sina vänner, var ”Il faut d’abord durer”, ”Det viktiga är att hålla ut”.

Innan Hemingway dog gjorde han emellertid ett outplånligt avtryck i litteraturen, mycket tack vare sitt rättframma, okomplicerade sätt att skriva. Hans första riktiga jobb var som småbrottsreporter på tidningen Kansas City Star. Det var ett ganska monotont arbete, men han fick sig en mycket viktig lektion. På tidningen var man nämligen väldigt måna om användandet av ett enkelt språk. Reportrarna skulle skriva koncist med korta meningar, äkthet, klarhet och ord som förde handlingen framåt. Hemingway förklarade senare att detta var den viktigaste lärdom han fått.
Under tiden i Paris umgicks han med allehanda bohemer, och blev god vän med avantgarde-författarna Gertrude Stein och Ezra Pound. Detta var också något som influerade honom mycket. Så småningom hade han utarbetat en alldeles egen skrivstil, isbergstekniken. Den byggde på att bara tala om det viktigaste, som toppen på ett isberg. Var man en tillräckligt duktig författare med kännedom om sitt ämne, skulle resten gå fram till läsarna ändå. Otaliga författare har härmat honom sedan dess, med skiftande resultat. Idag är han älskad av sina läsare och en stor ikon, särskilt på Kuba där han levde en tid. Av sin bror beskrevs han som enkel, öm, komisk, originell och ärlig, något som också framgår i det kärleksfulla epitetet Papa, som tilldelades honom vid cirka 40 års ålder. Det hade också sitt ursprung i hans kraftiga kroppshydda, ständigt iklädd fritidskläder och det karaktäristiska skägget. Numera kan man köpa souvenirer med vitsar om Papa på, eller varför inte ställa upp i en lookalike-tävling? Resesajter tipsar också om ”Hemingways barrunda” jorden runt!

Hemingways mest kända bok är den nämnda ”Den gamle och havet”, en bok för vilken han förärades med Nobelpriset 1954. Svenska Akademien var dock inte enig i sitt beslut. En viss herr Hallström, bland andra, ansåg att Hemingway slappat av. Han hade haft sin era på 30- och 40-talen. Numera var han ”för rik och för framgångsrik” för att kunna tilldelas Nobelpriset. Hans böcker hade blivit depressiva och cyniska. Det fanns dock andra som inte höll med så efter närmare 30 år av skrivande fick Ernest Hemingway det finaste pris en författare kan få. ”Den gamle och havet” symboliserar människans kamp i och mot självaste livet, omformat till en gammal mans kamp mot det nyckfulla havet med dess hajar. Det är en berättelse om viljestyrka och överlevnad. Ernest hörde den från början som en simpel fiskeskröna men lade så in sina egna värderingar i den så att den växte till allt det den nu är. I boken kan man också skönja rädslan han hyste för att åldras. För Ernest Hemingway fanns nästan inget mera tragiskt än en ledbruten man, inkapabel till att uträtta samma kraftprov han gjort när han var ung. Det var därför han avlossade geväret den där julimorgonen 1961.

”- Åldern är min väckarklocka, sa den gamle. Varför vaknar gamlingar så tidigt? Är det för att få en längre dag?
- Jag vet inte, sa pojken. Jag vet bara det att unga pojkar sover tungt och länge.
- Jag minns det, sa den gamle.”
- ur Den gamle och havet
av Ernest Hemingway