Är Turkiet redo för ett EU-medlemskap?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1 Introduktion

Den 8 och 9 mars i år medverkade jag i ett FN-rollspel på Lerums Gymnasium. Jag företrädde då Turkiet och verkade som turkisk delegat. Jag lärde mig otroligt mycket om Turkiet och dess politik. Detta gjorde att jag utvecklade ett helt nytt intresse för östra Europa/Asien och framförallt Turkiet. När det stod klart att vi skulle göra ett fördjupningsarbete om något specifikt fenomen med anknytning till Europa, var jag inte sen att bestämma mig. Jag skulle skriva om Turkiets vara eller icke vara som EU-land.

I detta arbete finner du bakgrundsfakta om Turkiet och landets relation till EU, argumenten för och emot ett turkiskt EU-medlemskap och slutligen en egen analys baserat på grundfrågeställningen ”är Turkiet redo för ett EU-medlemskap?”.
































2 Bakgrund

2.1 Kort fakta om Turkiet














2.1 Politiskt system

Turkiet är en sekulariserad stat, religionen har alltså ingen makt eller inflytande över landets styre. Den nuvarande författningen i Turkiet tillkom efter en militärkupp år 1980. Då skedde stora förändringar men den turkiska författningen anses fortfarande som illa anpassad för en modern, europeisk demokrati. Den turkiska författningen genomsyras av att statens rättigheter sätts genomgående före den enskildes rättigheter. Militären har länge haft makt och inflytande i Turkiet och har det även idag. Staten kontrollerar strikt alla landets partier, press och fackföreningar. Att förolämpa statliga konstitutioner, fram för allt militären, är strängt förbjudet.
Redan år 1959 ansökte Turkiet om medlemskap i det dåvarande EEC. 1987 ansökte landet om medlemskap i den Europeiska Unionen, men först i december 1999 blev landet godkänt som kandidatland till EU. Innan medlemskapet kan börja diskuteras på allvar måste Turkiet uppfylla kraven på mänskliga rättigheter. För att förklara det enkelt måste vissa politiska förhållanden rättas till och Turkiet måste lösa tvisten med Grekland gällande territorialvattengränsen i Egeiska havet.
Turkiets nuvarande president är Ahmet Necedet Seze. Han blev vald av folket i maj 2000. Val av president sker vart sjunde år. Presidenten utser alltid premiärministern. I mars år 2003 utsåg presidenten Recep Tayyip Erdogan att ta över premiärministerposten. Det turkiska parlamentet består av en kammare med 550 platser. Ledamöterna väljs i allmänna val vart femte år och för att få sitta i parlamentet måste partiet få minst 10 % av landets röster. År 1935 var första året då kvinnor valdes in i parlamentet. Då kom 18 kvinnliga ledamöter in. Efter senaste valet (år 2002) kom det in 26 kvinnor i parlamentet, fjorton från AKP och tolv från CHP. AKP är det största muslimska partiet i Turkiet, det är ett parti som har satsat mycket på att få fram kvinnliga kandidater. CHP står för Republikanska folkpartiet, det är ett vänster/centerblock parti som efter valet år 2002 blev landets näst största parti. De turkiska partierna har två olika huvudriktningar som kallas höger/center och vänster/center. Partier inom båda dessa riktningar har gjort anspråk på att representera den statsbärande ideologin, Kemalismen. Partier och rörelser som anses hota staten eller som har ett marxistiskt program är förbjudna. Dit hör det kurdiska PKK (Kurdistans arbetarparti) och diverse vänsterextrema sammanslutningar. Det första kurdiska parti som blev lagligt kom inte förrän år 1991 men idag sitter många personer med kurdiskt ursprung i traditionella partier och i parlamentet. Hittills har även tre av Turkiets presidenter varit kurder, det kurdiska folkslaget börjar alltså bli mer och mer accepterat.

3 Argument för och emot ett EU-medlemskap

3.1 Köpenhamnskriterierna

Turkiet uppfyller inte de så kallade Köpenhamnskriterierna. Köpenhamnskriterierna kallas de villkor som EU:s kandidatländer måste uppfylla för att bli fullvärdiga medlemmar i EU. Kriterierna formulerades 1993 i Köpenhamn i samband med Europeiska rådets möte. Kort sagt innebär kriterierna att landet ska uppfylla vissa politiska, ekonomiska och administrativa krav. Det finns tre övergripande anslutningskriterier:
1. Stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för skydd av minoriteter. Detta brukar kallas det politiska kriteriet.
2. En fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Detta brukar kallas det ekonomiska kriteriet.
3. Förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet inklusive en anslutning till målen med den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Detta brukar omtalas som det administrativa kriteriet, eller kriteriet om antagandet av den så kallade acquis communautaire (det gemensamma regelverket).

Det första kriteriet ses som det fundamentala av de tre och måste vara uppfyllt innan förhandlingar om medlemskap kan påbörjas. De andra två kan uppfyllas under tiden förhandlingar förs. Turkiet blev accepterat som kandidatland 1999 men förhandlingar har inte kunnat inledas eftersom Turkiet inte uppfyller det politiska kriteriet. I december 2004 bestämde Europeiska rådet att Turkiet ska få inleda förhandlingar i oktober 2005.


3.2 Mänskliga rättigheter; tortyr och kvinnors rättigheter

I Turkiet förekommer det fortfarande systematisk tortyr. Under de första åtta månaderna av 2004 rapporterades 289 fall till människorättsorganisationen Human Rights Foundation of Turkey (HRFT). Sedan Turkiet blev kandidatland till EU har tortyren minskat och företeelser som elchocker och slag mot fotsulor har blivit färre. Enligt HRFT:s senaste rapport från 2002 används slag, förolämpningar, hot, isoleringscell, ögonbindel, nakenhet, matrestrektioner, tvång att sova på kylda golv och sexuella trakasserier. Speciellt i de sydöstra delarna av Turkiet, där de kurdtäta områdena finns, är tortyren vanligt förekommande. Lejonparten av offren var arbetslösa och tortyren utfördes huvudsakligen i fängelser och på polisstationer. Det har införts många nya lagar i Turkiet som medför att regeringen kan agera mer kraftfullt för att få slut på tortyren.
Flera nya lagar har stiftats sedan Turkiet blev kandidatland. Bl. a. en strafflag där kvinnor betraktas som individer och inte som en del av familjen. Även om mycket har gjorts för att stärka kvinnans rättigheter, måste arbete fortgå. Polygami och hedersmord är relativt utbrett i de sydöstra delarna, trots att förbud finns. I Turkiet finns en organisation som kallar sig KA DER, dess mål är att främja kvinnors deltagande i det politiska livet.


3.3 Kurderna

Det hetaste motargumentet för ett framtida turkiskt EU-inträde är hur den etniska minoriteten kurder har behandlats och behandlas än idag. På ett oacceptabelt sätt trakasseras och diskrimineras kurder i hela Turkiet. Kurderna beräknades för många år sedan vara över tio miljoner personer, men deras bekymmersamma ställning i landet gör att inga offentliga uppskattningar görs. Det egentliga antalet kurder sägs uppgå till 20 miljoner. Det är i alla fall erkänt att det över huvud taget existerar kurder i Turkiet, före 1990-talets början nämndes aldrig kurder utan då talade man om ”bergsturkar”.
Förföljelser och förtryck av kurderna har länge pågått i landet. Kurdiska var förbjudet, deras musik var förbjuden, de fick inte ha sina egna skolor och inte heller ge ut skrifter på sitt eget språk. Efter militärkuppen 1980 då högerpolitiska, nationalistiska militärer tog över makten, nådde förtrycket av kurderna sin kulmen. I de östra och sydöstra delarna av Turkiet, där de flesta kurder lever, satsade staten inte på någonting alls. Industri, sjukvård och utbildning byggdes inte ut och folket lämnades i fattigdom som medförde att mängder med människor flyttade västerut.
1984 startade PKK, Kurdistans arbetarparti, sin väpnade kamp om ett fritt och självständigt Kurdistan. 1985 anfölls en by i staden Diyarbakir där ett 20-tal människor dödades. Turkiets svar på terrorhandlingarna kom snabbt och var mycket resultatrikt. Undantagstillstånd utlystes i östra Turkiet och militär övervakning sattes in. Minst 4000 byar med kurdisk befolkning tömdes på folk och brändes ned. Miljontals kurder flydde till Istanbul, Ankara och Izmir i västra Turkiet. PKK lyckades inte genom våld förbättra livssituationen för kurderna, dock lyckades de att dra till sig uppmärksamhet från omvärlden. Detta ledde till pådrivningar på den turkiska regeringen som senare till slut erkände kurdernas existens inom Turkiets gränser.

3.4 Armenierna

1915-1920 utfördes det som kallas 1900-talets första folkmord. Turkiet försökte utrota den kristna folkgruppen armenierna, som var bosatta i de nordöstra delarna av landet. Mellan en och två miljoner armenier dödades och många flydde till andra länder. Flera EU-länder kräver att Turkiet ska erkänna folkmordet, men regeringen hesiterar. I Turkiet är det tabu att kalla händelserna mellan åren 1915 och 1920 ett folkmord. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan hör till de som förnekar folkmordet, Turkiets regering vågar inte gå mot strömmen, de är rädda för turknationalisterna som inte skyr några medel för att försvara tesen om att folkmordet aldrig har ägt rum.

3.5 Ekonomi

Turkiet är Europas fattigaste land. År 2001 drabbades man av en ekonomisk kris, Finansmarknaden hade tappat tilltron till samlingsregeringens förmåga att genomföra utlovade ekonomiska reformer. Nu anses Turkiet dock uppfylla de ekonomiska kriterier som står skrivna i Köpenhamnskriterierna. Landet har gjort stora framsteg sedan krisen 2001. Turkiet är på väg att bli en välfungerande marknadsekonomi. Om reformerna mot ökad stabilitet och effektivare strukturer fortgår väntas landet också klara konkurrensen på den inre marknaden.

3.6 Islam

Det som sticker många i ögonen är det faktum att trots att Turkiet är en sekulariserad stat, ändå är att betrakta som muslimsk. De tyska och franska kristdemokraterna vill se ett EU som är uppbyggt kring en kristen värdegrund. Många andra, däribland den svenska folkpartisten Cecilia Malmström, menar att Turkiet utgör en bro mellan Europa och den muslimska världen. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle bevisa att EU inte är en stängd kristen klubb utan istället att demokrati och islam kan figurera sida vid sida.








3.7 Cypernkonflikten och gränstvisten vid Egeiska havet

Den mer än 30-åriga konflikten mellan Turkiet och Grekland angående Cypern måste få en lösning. Ön har varit delad sedan turkisk militär ockuperade den norra delen efter en statskupp av grekcypriotiska extremister. I den norra delen av Cypern, den turkcypriotiska, finns fortfarande 40000 turkiska soldater. Den grekcypriotiska delen av Cypern blev ett av de tio nya EU-medlemsländerna den 1 maj 2004. Den norra delen av ön erkänns bara av Turkiet och står därför utanför unionen. Trots decennier av förhandlingar har man inte lyckas lösa Cypernkonflikten. Turkiet har utropat Norra Cyperns Turkiska Republik som självständig och oberoende av både Turkiet och Grekland, något som inget annat land hittills har gjort. Cypernfrågan är känslig för Turkiet, dess regering uttalar stöd för den handlingsplan FN lagt fram för ett enat Cypern. Samtidigt finns det många krigshetsare inom militären som turkisk press rapporterat om den senaste tiden.
Territorialvattengränsen vid Egeiska havet är ytterligare en konflikt mellan Turkiet och Grekland. Egeiska havet är ett strategiskt område för båda länderna. Där finns naturresurser, och inte minst olja, dessutom är det en viktig farled mellan turkiska hamnar och mellan Svarta havet och Medelhavet. En havsrättskonvention som har tagits fram skulle innebära att territorialvattengränsen skulle utvidgas tolv sjömil. Turkiet har inte skrivit under konventionen då den skulle innebära att trafiken mellan turkiska hamnar skulle riskera att inte gå på Turkiets territorium. Tvisten är ännu ej löst.


















4 Egen analys

4.1 Situation

• 1963 sluter Turkiet och föregångaren till EU, EEC ett associationsavtal.
• 1987 ansöker Turkiet om EU-medlemskap.
• 2002 EU-toppmötet i december i Köpenhamn lovar att Turkiet senast 2004 ska få besked om ett datum för förhandlingar om de så kallade Köpenhamnskriterierna från 1993 uppfylls.
• 6 oktober 2004 Dagen då EU-kommissionen lägger fram sin rapport med en rekommendation angående förhandlingsstart.
• 17 december 2004 EU-toppmötet i Bryssel ska ge besked om datum då eventuella turkiska förhandlingar om medlemskap kan påbörjas.
• 2015 Det år, tidigast, som Turkiet har realistiska chanser att vara redo för ett inträde i EU. Detta enligt den kommissionär, Günter Verheugen, som ansvarar för granskningen av Turkiet

Turkiet är ett land där konflikter avlöst varandra, ett land som länge balanserat på gränsen mellan diktatur och demokrati. Ett land som har förföljt och trakasserat kurder, tillämpat dödstraff, som fortfarande tillämpar tortyr i vissa delar av landet och som förnekar ett helt folkmord. Det är ett faktum att en rad förbättringar har genomförts i Turkiet sedan det kom att vara ett kandidatland 1999. Landet är på god väg att uppfylla de ekonomiska och politiska kriterier Köpenhamnskriterierna innefattar. Den 3 oktober i år inleder Turkiet förhandlingar om ett EU-medlemskap. Tidigare i arbetet har jag redogjort för en rad problem som hindrar Turkiet från att bli fullvärdiga medlemmar av den Europeiska Unionen. Landet uppfyller inte kraven på mänskliga rättigheter, de har en svag ekonomi och tvistar med Grekland om både Cypern och territorialvattengränsen vid Egeiska havet.











4.2 Konsekvenser

Det turkiska folket vill in i EU, mellan 70 och 90 % har stöd för EU. Bland den kurdiska befolkningen är det så många som 90 % som är för ett turkiskt EU-medlemskap, motsvarande siffra bland de turkiska kvinnorna är 87 %. Ett resultat som måste ses som oerhört positiv för utgången av de kommande förhandlingarna. För den turkiska befolkningen är ett EU-medlemskap oerhört positivt. Levnadsstandarden har förbättrats avsevärt under dessa år Turkiet har varit ett kandidatland. Genom ett övervakande av EU hindras Turkiet från att fortsätta med företeelser som tortyr och förtryck av kurder. Turkiet skulle bli än mer demokratiserat och framförallt kvinnornas situation skulle förbättras. För de övriga EU-länderna skulle ett turkiskt EU-medlemskap medföra större konkurrens inom maktfördelningen inom EU. Som det ser ut nu kan Frankrike komma att rösta nej till den kommande konstitutionen. Det kan medföra att den nuvarande konstitutionen fortsätter att vara gällande. Fortsätter Turkiets befolkningsutveckling kommer landet snart att ha gått om Tyskland. Skulle den nya konstitutionen träda i kraft kommer den befolkningsmässigt största staten ha mest inflytande, inom några år kan det vara Turkiet. Rent ekonomiskt kommer Turkiet att belasta EU-budgeten med minst 100 miljarder kronor/år. Turkiet som muslimskt land kan förbättra relationerna mellan EU och den muslimska världen. Turkiet som NATO-land kan också stärka EU:s försvarspolitik.


4.3 Orsaker

De orsaker som ligger bakom att Turkiet inte är medlemmar i EU är flera. Landet uppfyller inte de så kallade Köpenhamnskriterierna (som du kan läsa mer om på sida 6). Det finns dessutom ett starkt motstånd mot att Turkiet är en muslimsk stat. Många hävdar att Turkiet inte har något att göra i EU, dess huvudstad ligger inte i Europa och 95 % av befolkningen lever utanför Europa, det är helt enkelt inte ett europeiskt land. Turkiet ligger i fejd med Grekland angående Cypern och även om territorialvattengräsen vid Egeiska havet.








4.4 Åtgärder, handling

Det är för mig mycket positivt att se hur EU har tryckt på Turkiet och frammanat en rad reformer för att fördjupa demokratin. Dödsstraffet har avskaffats, nolltolerans mot tortyr har införts, militärens roll i det civila livet har minskat, yttrandefriheten har stärkts och statlig radio och tv sänder på kurdiska. Språkundervisning på kurdiska har inletts, en ny strafflag har antagits som stärker kvinnors rättigheter och straffen för hedersmord har skärpts. I Turkiet råder en stark förändringsvilja, en strävan efter ett EU-medlemskap. Trots att många reformer har genomförts, efterlevs inte alla. Trots att förbättringar har gjorts på pappret diskrimineras fortfarande kurder på många ställen runt om i landet. Trots att förbud mot polygami och hedersmord finns, äger sådana företeelser rum i de sydöstra delarna av Turkiet. Som det ser ut nu kommer Turkiet tidigast år 2015 att bli fullvärdiga EU-medlemmar, det är så pass mycket som måste reformeras dessförinnan. Dessutom träder en ny långtidsbudget i kraft år 2014 och innan dess är inte ...