VFU-rapport pedagogik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Att välja ämne är alltid svårast. Inför den skriftliga tentamen vi gjorde tidigare under våren läste jag boken ”Det ska ni veta!” av Göran Linde vilken nämner begreppet ramfaktorer och dess inverkan på den undervisning som finns i skolan. Dessa kan vara saker hur mycket pengar en lärare har tillgång till för att köpa in läroböcker eller helt enkelt hur stora klassrum som finns. Även i boken ”Överlevnadshandbok för nya lärare” av Petra Harkort-Berge och Cecilia Nilarp nämner man på sidan 12 vikten av klassrummens utseende, vilket fick mig att inse att ramfaktorer antagligen spelar en större roll i undervisningen än någon utomstående inser.
Detta är ett viktigt ämne när man ska kunna planera sina lektioner och kurser. För en blivande lärare är det bra att i praktiken kunna se dessa ramfaktorer och inte bara tänka på dem som abstrakta termer. Därför vill jag i min undersökning titta på i hur stor utsträckning dessa påverkar undervisningen för en viss elevgrupp och dess lärare.


Syfte

Syftet med denna rapport är att ta reda på hur stor roll ramfaktorer spelar när det gäller elevers inlärning och motivation. Jag vill ta reda på vilka dessa ramfaktorer är, vilka begränsningar de sätter och eventuella möjligheter de ger för elever och lärare.

För att göra detta har jag tagit fram två frågeställningar:
- Vilka ramfaktorer påverkar undervisningen?
- Påverkar ramfaktorerna elevernas motivation och intresse för ämnet, och i så fall, på vilket sätt?


Metod

Mina resultat har jag uppnått genom en kvalitativ studie såsom beskrivs i Birgitta Kullbergs ”Etnografi i klassrummet”. På sidan 15 beskriver hon en grundtanke bakom etnografin genom att säga att forskaren, genom att se hur andra människor uttrycker sina erfarenheter, ska försöka förstå deras sätt att leva och lära. Jag har intagit rollen av en observatör och inte deltagit i undervisningen särskilt mycket, utan har bara hjälpt till med enstaka uppgifter när det fanns behov för det. Jag har även utfört min studie genom flera informella samtal med min handledare som är lärare i engelska och svenska. Klasserna har varit relativt små, cirka 15 elever och med undantag för en tjej har alla varit killar.
Min VFU-plats var en skola med ungefär 1000 elever från 80 olika kommuner. Skolan erbjuder 12 gymnasieprogram med 25 olika inriktningar, såväl praktiska som teoretiska. Skolan erbjuder även billigt körkort, vilket är något som lockar många elever.
Mina observationer utfördes under en vecka på Byggprogrammet med den nya inriktningen för anläggningsmaskinförare. Jag har själv gått på skolan tills för endast två år sedan, men på ett teoretiskt program, vilket innebar att jag kunde vissa delar av skolan väldigt väl, men inte de delar min handledare arbetade i.
Under lektionerna satt jag främst ned vid en bänk, antingen längst fram eller längst bak beroende på var eleverna valde att sitta. Under lektionerna förde jag anteckningar över de saker som jag fann intressanta och av värde för studien.


Resultat

Många saker påverkar hur undervisningen skall utformas. Först och främst har vi frågan om lokaler. Läraren arbetar på Byggprogrammet och deras lokaler finns i en mindre byggnad några hundra meter från skolans huvudbyggnad. Här spenderar de all sin lektionstid. Sin lunch får de äta antingen i matsalen vid huvudbyggnaden eller i en annan lokal som visserligen ligger längre bort, men till vilken det går bussar vid lunchtid. Programmet har funnits i tre år men det är först i år som de har samlats i de här lokalerna, vilket läraren anser har förbättrat undervisningen. Klassrummen är väldigt små och så även vissa av grupperna som vistas i dem. I varje klass finns i genomsnitt 15 elever. I byggnaden finns även en datasal med plats för cirka 10 elever. I skolans huvudbyggnad kan man även hitta ett bibliotek med material för de flesta tillfällen. Detta var dock inget som användes. Eftersom biblioteket låg så långt bort från klassrummet räckte aldrig tiden till för att eleverna skulle kunna använda det som resurs. Istället använde de sig av datasalen som fanns i deras egen byggnad. Läraren tycker att det är väldigt synd att eleverna inte har möjlighet att gå till biblioteket för att hitta information. ”Det finns helt enkelt inte tid för eleverna att gå upp på storskolan. Alla blir så utspridda och det är svårt att hålla ihop lektionen,” säger handledaren.
Läraren själv uppskattar de lokaler de har att arbeta med. ”Byte till dessa lokaler har inneburit ett synliggörande av samtliga elever. Vi har mycket närmare till dem på något vis. Vi trivs och eleverna trivs!”
Lektionerna är i genomsnitt en timme långa, ofta med engelska och svenska åtföljda. Detta gör att i många fall kan läraren, som undervisar grupperna i båda ämnena, välja att till exempel fortsätta med svenska istället för att byta ämne om det skulle finnas ett behov av det. Detta sker självklart inte alltid, utan främst när man håller på med viktiga moment, som under den här veckan när eleverna skriver ett tal som de ska hålla i smågrupper på svenskan.
Eleverna har i ämnena svenska och engelska endast en lärare, vilket i vissa fall är för lite. Men samtidigt är eleverna sällan väldigt utspridda och därför kan läraren finnas till hands för dem som behöver hjälp, även om tidsfaktorn här spelar in och gör att alla inte alltid kan få den hjälp de behöver.
Elevernas val av utbildning spelar också in när det gäller hur mycket av de teoretiska ämnena de kan läsa. Eftersom flera körkort ingår i elevernas praktiska utbildning, hinner de inte med att läsa till exempel Engelska B. Dessutom går alla poäng från deras individuella val till den praktiska delen av utbildningen för att de skall hinna med den. Detta innebär att inte alla elever får den utbildningen som behövs för att kunna läsa vidare på universitetet där Engelska B är krav för många utbildningar. Samtidigt är inte vidare studier något som de flesta eleverna vid programmet är intresserade av. Efter tre år har de sin yrkesutbildning.
”Det är svårt att hitta material anpassat för programmet,” säger läraren. Hon har köpt in böcker i engelska som visade sig vara för svåra och har inte heller råd att köpa in nya. Hon har istället utformat ett pärmsystem som har en lämpligare svårighetsgrad och med större valfrihet för eleverna att arbeta med sådant som hör till deras övriga utbildning. Pärmsystemet innebär att eleverna själva får, i grupper om två eller tre, välja de texter de ska jobba med. Det finns två pärmar med olika nivåer så alla elever kan arbeta på sin egen nivå, och med ett ämne som de finner intressant.
Eleverna arbetar bättre när de har texter de själva är intresserade av. ”Jag har sett dem översätta jättesvåra texter om skotrar och maskiner, medan de oftast sitter och surrar när ämnet inte är nog intressant för dem,” säger läraren under ett samtal.
Betygsystemet har också det inflytande över undervisningen. Dels anpassar man undervisningen för att alla åtminstone ska kunna nå upp till G, och dels fungerar betygen som en motivation för eleverna. ”Betyget fungerar i bästa fall som en morot och i värsta fall som en piska,” säger läraren.


Diskussion

”Ramfaktorteorin handlar om de yttre begränsande ramarna, vilka tillåter vissa aktiviteter i skolan men omöjliggör andra och på så sätt ger det frirum för handlande som läraren förfogar över.” (Linde, 67). Ovanstående citat är något som jag har funnit att är väldigt sant.
Bland de första saker jag lade märke till när jag kom till skolan var att klassrummen var betydligt mindre än vad jag hade förväntat mig utifrån mina egna erfarenheter av samma skola, men i det här fallet tror jag inte att dessa spelar någon roll. Grupperna var inte större än att klassrummen räckte till. Det enda jag anser att kanske har påverkan på elevernas prestationer var den dåliga ventilationen, som resulterade i att alla blev trötta och att fönstret fick stå öppet under alla raster.
På sidan 15 i samma bok som ovan nämner Linde även att utrustning såsom bibliotek även de väger in i hur undervisningen läggs upp, och jag kände mig besviken när jag insåg att eleverna i princip aldrig får möjlighet att använda sig av den resursen på grund av dess avstånd från klassrummet. Datorer i alla ära, men det finns saker i böcker som man inte kan hitta på Internet. Vad man kan göra åt detta är en svår fråga. Jag håller med läraren när hon säger att alldeles för stor del av lektionen skulle gå åt till att gå mellan biblioteket och byggnaden där de har sina lektioner, men samtidigt missar eleverna en värdefull möjlighet att lära sig hitta i ett bibliotek, vilket är något de kommer att ha stor nytta av om de någon gång i framtiden kommer vilja läsa vidare på universitet eller högskola. Ett alternativ kunde vara att starta ett litet ”minibibliotek” i byggnaden där de håller till. Bara med några få böcker och uppslagsverk som skulle kunna vara till nytta i deras arbete. Att detta nog inte är möjligt är inte svårt att förstå när man ser till hur små lokaler de har redan nu.
Att det tar tid att lära sig, och att tid är något som det finns begränsat av är inget nytt. Handledaren har löst detta genom att vid behov låna lektioner från sitt andra ämne för att eleverna ska få tid att göra klart de saker som hon anser är viktigare. I det här fallet skriva klart ett tal de ska hålla på svenskan under några engelska lektioner. Detta kan både ses som bra och dåligt. Självklart är det bra att eleverna får en chans att göra klart det som de håller på med, men samtidigt får det andra ämnet lida för att det första prioriteras. Jag tycker nog ändå att det är en bra idé, så länge de lånade lektionerna ersätts vid ett annat tillfälle.
Allt som allt tycker jag att vissa ramfaktorer påverkar undervisningen på programmet mer än andra. Bristen av bibliotek och material anpassat för programmet är problem som borde lösas, men det är inte något som klassläraren kan råda över. Att eleverna arbetar bättre när de får göra något de är intresserade av har jag både sett nu och själv känt många gånger under de år jag har gått i skola, och jag anser det skulle underlätta både för lärare och elever om det fanns färdiga läroböcker inriktade på programmet istället för att läraren ska behöva göra dem själv.
Lokalbrist och programmets utformning har tvingat skolan till en lösning som gynnar de praktiska ämnena men i min åsikt inte de teoretiska. Frågan är bara hur bra det är för eleverna att på grund av denna utformning, inte ha tillgång till de resurser andra elever på samma skola har. Är inte det lite diskriminerande? Visserligen har inte många av eleverna på programmet några planer på att läsa vidare, men om de någon gång ändrar sig skulle ämnen som till exempel Engelska B vara väldigt nyttiga. Jag kanske inte är objektiv som blivande lärare i engelska och svenska, men jag anser att alla ämnen ska ta samma plats i en utbildning. Alla ska ha samma chanser oberoende på program eller inriktning. Eleverna ska i alla fall ha chansen att välja sina individuella kurser och inte få dem serverade av skolan.
Eftersom jag tidigare läst tre terminer engelska och varit ute på VFU i sex veckor, kändes den här kursen i förväg lite onödig. Men utifrån ämnet för rapporten har jag ändrat åsikt. Att se hur en teori påverkar den verkliga undervisningen...