En komikers uppväxt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mobbning
En komiker uppväxt är namnet på boken jag har läst. Den är skriven av Jonas Gardell, ungefär som en självbiografi men lite mer originellt skriven. Där han beskriver sin uppväxt och sitt nutida liv för att inte tala om sina känslor, sin syn på gud och allt annat han har funderat på under sitt liv. Men den handlar framför allt om vänskap och mobbning.

Vad är egentligen vänskap? Är det något man kan vara utan eller är det något man har med sig resten av livet? Vänskap är för mig personligen en väldigt viktig del av livet. För vänskap får en oftast att känna kärlek och känslan av kärlek är det mest underbara en människa kan ha. Men har alla kärlek? Knappast, för det finns människor som bara får kärlek men inte ger någon kärlek, då har man ju ingen kärlek. Man kan ju inte förvänta sig någon kärlek om man inte ger någon kärlek ifrån sig.
De flesta människorna i världen lever i överflödig kärlek, de både får och ger kärlek. Inte går de runt och funderar på att det finns människor som inte har någon vän, någon att prata med när de har de svårt. Eller att det finns de som verken älskar sig själva eller någon över huvudtaget för den delen. Dessa människor tänker inte på hur bra de har de, man kan ju inte riktigt skylla dem för det men lite kunde de väll ”dela” med sig av kärleken.
Men de finns andra situationer. Andra människor som har gett upp hoppet om att t ex få kärlek från sina klasskompisar eller sin lärare. Som bara ser skolan som ett stort svart hål.
Det är precis så Thomas kände sig. Han var killen i boken ”En komikers uppväxt” skriven av Jonas Gardell. Thomas bodde med sin ensamstående mamma längst bort från skolan. Varje dag när han kom till skolan fick han blickar av folk som hatade honom utan att hans ens gjort något fel. Han bara fanns där.
Thomas liv var som en skogsstig i skogen. Den ledde till nya incidenter och faror hela tiden. Kunde aldrig känna ro när han var inom skolans gränser, för runt varje träd vilade hemska människor och dess personligheter som gjorde allt för att vara så lika varandra som möjligt. Inte heller utanför skolan kunde han andas ut, för där möttes han ofta av sina ”skolkamrater” för att få sig en omgång. Vänner bryr sig om varandra.
Eftersom jag själv är en människa som har vänner som bryr sig om mig och älskar mig, kan jag inte tänka på att många människor har en rejäl klump i magen när de går till skolan, eller även till sitt arbete. På en arbetsplats jobbar vuxna människor. Hur kan vuxna människor göra sådant mot andra människor? Sådana som ska vara förebilder för de yngre. Man ska se upp till vuxna. Man ska respektera dem. Varför ska man respektera människor som inte respekterar andra? Att vara utanför känner alla någon gång i sitt liv. Ingen kan någonsin ha ett perfekt liv utan problem och motgångar. Så utanförskap har inte bara med ungdomar och plugget att göra. Alla kan råka ut för det.
Men vad är det som gör så att mobbning uppstår? Är det personligheten? Eller är det fysiken? Jag anser att det är människans svaghet. Thomas var en ganska svag och osäker gestalt. Mycket av det fick han nog ifrån när hans pappa lämnade dem ensamma. Trodde att det var hans fel att hans pappa lämnade dem. Det är då man ska ta hand om och stötta personen så han blir bättre. Men istället började de hacka på honom. Vad är det för vänner? Vänner gör inte sånt. Om alla skulle ha en vän så skulle man se en enorm förbättring i världen. Alla skulle vara glada och ingen skulle vara ledsen. För man bli aldrig ledsen när man har vänner. Vänner ger en lycka som räcker resten av livet. Livet kan förändras för en enda vän. En enda vän, kan det vara för mycket begärt? Visst kan man gråta när man är med en vän, men det är inte för vännen, utan det är för glädjen man har inom sig. Jag skulle aldrig klara mig utan vänner. Skulle aldrig kunna vara glad och känna glädje för andra. Man skulle känna sig enormt ensam och övergiven där man står, utan att någon yttrar sig ett endaste ord…
Vad gör man inte för att bli älskad?
Ett bra exempel på en person som gör det mesta för att bli älskad är Juha (En komikers uppväxt). Juhas liv är som en gungbräda, han åker åt båda hållen. På ena sidan finns Jenny som han vet kan prata med och leka med, medan han på andra sidan har tuffa gänget som han respekterar. Han vet att Jenny alltid finns där, ställer upp för honom. Han hyser aldrig några tvivel om att hon någon gång skulle kunna tänkas lämna honom, sluta älska honom som sin vän. Därför är han aldrig orolig för att hon en dag bara skulle vara borta, så istället lägger han tid på att försöka vara med ”de coola” så mycket som möjligt för att skapa sig en hög och bra status. Men så händer det att gungbrädan trycks med lika kraft på båda sidorna. Han måste välja vilken sida som han ska vara på. Ska han svika sin enda kompis åter igen eller ska han gå till killarna för att inte riskera att bli utpekad av dem senare? Juha valde att på dagen skulle han vara med tuffingarna och på eftermiddagen, Jenny. Så fick det bli. Inget prat, eller ens någon ögonkontakt med Jenny under skoldagen, utan bara vara med de killar som gjorde honom tuff. Jenny var en tönt inför de coola, och nu även inför Juha. Det blev oftare och oftare tillfällen för honom att säga nått riktigt elakt till henne...