Anorexia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Anorexi - beskrivning
Anorexi är en psykisk sjukdom som oftast drabbar unga kvinnor i 12-18års åldern. Några få blir sjuka före puberteten men sällan personer över 20 års ålder. Genomsnittet för ”sjukdomsdebuten” är omkring 15 år. Flickor som pluggar mer och har högre krav på sig i skolan riskerar mer. Man har räknat ut att så många som 1 av 100 kvinnor lider av anorexi.

Anorexi sägs sitta i sinnet – i huvudet - men påverkar kroppen. Sjukdomen får den drabbade att helt oförklarligt gå ned i vikt, så pass mycket att det kan leda till döden, så därför är sjukdomen väldigt farlig och kan ge men för livet.

En anorektisk person drabbas av så kallad viktfobi, det vill säga rädsla för att gå upp i vikt fast man är underviktig, därför får alla speglar i hemmet och omgivningen tas bort. Personen får helt enkelt en felaktig syn på sig själv. Den som är sjuk anser sig tjock i sin spegelbild fast hon eller han egentligen är sjukligt mager.

Anorexi betyder ”nervös aptit”. Detta stämmer inte riktigt, för aptiten finns där vid en viss tid, fast man inte kan tro det. Den drabbande bekämpar detta med allt större kraft och allt övergår till slut i ”självsvält”, eller rättare sagt, som jag nämnde ovan, i ”viktfobi”.

Vanliga kännetecknen för anorektiskt beteende är: undvikande och minskning av matvanor, lögner = ”jag har redan ätit”, kräkningar, laxermedelsanvändning och överdriven motion.



Historia
Anorexi beskrevs första gången som en sjukdom år 1684, och sedan dess är sjukdomen känd tack vare en dam från England och en man från Frankrike. De gjorde ett arbete på 1870-talet där de menade att man får sjukdomen av psykologiska orsaker.

På 1910-talet var förklaringen att kroppsliga perspektiv var orsaken till anorexi. En forskare som hette Simmonds från Tyskland menade att stark magring hade att göra med förstörelse av hypofysen.

Simmonds forskning ledde till att anorektiker runt om i världen blev behandlade med hypofysextrakt. Andra forskare kunde visa att det var fel sätt att se det hela på, bland annat för att den fysiska tröttheten som infinner sig vid en hypofyssjukdom inte stämmer med den aktivitet och uthållighet som en anorektisk person har.

Då välståndet började vända i västvärlden efter andra världskriget, blev sjukdomen anorexia mer känd. Man började åter igen betona de mentala sidornas betydelse. Sedan dess har den uppfattats som en psykisk sjukdom men med allvarliga kroppsliga symtom. Idag anses anorexi vara en så kallad psykosomatisk (mental-kroppslig) sjukdom.








Könsfördelning och orsaker
Anorexi drabbar som oftast flickor och unga kvinnor. Därför säger man att det är en kvinnlig sjukdom. Vid puberteten sker en förändring hos flickorna. De får kraftigare höfter, lår och överarmar, mer fettvävnad helt enkelt. Fettmängden på en fullvuxen kvinna ligger på drygt 30% av kroppsvikten, jämfört med män, där fettmängden är 25%.

Flickor kan tycka att denna förändring är jobbig, orättvis och svår att acceptera. Det kan vara en orsak till att anorexi är mer vanligt hos kvinnor än hos män. Att kroppen förändras på ett sätt vi tjejer inte kan kontrollera, tillsammans med samhällets bild och reklamen, påverkar unga kvinnor väldigt mycket.

Kvinnor får ett ideal hur de ska vara. Man ser smala modeller varje dag med slanka kroppar som vi möter i mode, reklam, film och massmedia. Särskilt tonåringen i sin osäkerhet påverkas av stilar och mode i samhället. Det sociala trycket, förväntningarna om att vara slank, främst flickor och unga kvinnor. Massmedia, tv och även bantnings tidningar har stor makt - tillsammans med ett dåligt självförtroende hos personen - att skapa och påverka att en kvinna eller man får anorexi.

Skräckexempel i utseende av supermodeller av bara skinn och ben utropas till ideal, som till exempel Jodie Kidd, 188 cm och 57 kg, Stella Tennant, 183 cm lång och 50 kg i vikt, eller Lucy Cope, som när hon vägde 43 kg till en längd av 172 cm lades in på en klinik för anorexiapatienter. Lucy Cope var onormalt smal och fick under en ledighet ett erbjudanden från flera modellagenturer. Detta fick henne att bli deprimerad över tanken att gå upp ett enda kilo. Det är ett väldigt bra exempel på hur massmedia kan påverka utseende och välmående.

Tonåring får även höra att skönhet och en slank kropp lättare ger framgång och en bra karriär. Kvinnor ska vara smala, snygga, smarta - då duger man och då är man lycklig. De som är överviktiga anses ofta mer dumma och olyckliga, utan koll på sin kropp och sitt utseende.

Om en flicka svälter sig före eller under puberteten så kan det hända att hennes utveckling stannar av. Bröst och höfter får inte den kvinnliga formen de ska ha, mensen uteblir eller försvinner och detsamma gör den sexuella lusten. Flickan vill inte bli kvinna, därför blir det
så att hon gör så. Den som är anorektisk får även en ”utvecklingskris”.

Av det totala antalet anorektiker är så lite som 5-10% killar eller unga män. Sjukdomen visar samma tecken hos både män och kvinnor både på det somatiska och på det mentala planet. Detsamma gäller prognos och sjukdomsförlopp.

Det finns skillnader mellan manlig och kvinnlig anorexi. Männen visar mer överaktivitet och träning, samt så får de problem med sin sexualitet. Killar bantar inte genom att självsvälta sig, matvägran är inte lika vanligt. Istället tränar de onormalt mycket och hårt genom mycket bodybuilding och andra fettförbrännande sporter.







Insjuknandet
Det första symptomet man lägger märke till är oftast matvägran. Det man ska ta som ett varningstecken är den envishet och tvånget till att man genoför ett bantningsprogram. Bantning hos en fysiskt och psykiskt helt frisk tonårsflicka verkar dock inte utgöra någon
risk för utveckling av anorexia.

Den drabbande börjar intressera sig om saker som har att handla om mat. Personen börjar till och med prata om mat, tänker och drömmer om mat. Personen börjar även laga maten själv och vill gärna ha mycket mat hemma. Hon eller han vill gärna att alla andra ska äta hur mycket som helst, medans den drabbande inte ens äter en tugga, och om den drabbande gör det av något skäl så grips hon av oro och dåligt samvete, och tar igen det genom att träna och springa t.ex.

Det är inte det att hon är hungrig, för det är den drabbande hela tiden, men genom att stå emot hungern får den sjuka en känsla av att hon eller han gör något bra och kan kontrollera sig själv och sin vikt, vilket egentligen inte är sant.

Sjukdomen spelar personen ett spratt. Han eller hon får en ökad energi som kan ge utslag i till exempel bättre och höjda betyg i skolan t.ex. Plötsligt sjunker det och övergår i nedgång istället. Man blir tröttare och mer irriterad.

Hon eller han vill inte acceptera tröttheten utan fortsätter att träna, springa och cykla fast hon/han ser ut som ett skelett, och det blir värre. Han eller hon börjar skära ned ännu mer på mat och bryter mat i småbitar och tar stora portioner av sallad. Så fort någon kommer med ett förslag på utflykter t.ex. en picknick, så kommer hon/han med undanflykter.

Till slut så slutar personen att umgås med kompisar för att slippa kommentarer om hennes/hans matvanor och hur lite personen äter, detta endast för att kunna kontrollera sin viktminskning bättre. Även fritidintressen tappar personen lusten för, utom att träna och motionera.

Cirka 20-40 % av ursprungliga vikten kan rasa på bara några månader, och från att vara snäll och trevlig mot släkt och vänner förändras personen och blir istället avvisande irriterande och kontrollerande, har även lättare att bli ledsen och arg. Familjen är helt maktlös, Även fast dom vill och försöker. Så man kan säga att familjen har vanmakten.

Personen vet om att hon/han är underviktig men ser fortfarande fett på sin kropp, så hon/han börjar klä sig i större kläder för att dölja hur hon/han ser ut. Ångesten för att vara tjock stiger, och hon/han vill gå ned i mer vikt.

Under insjuknandet brukar man tala om olika faser, vilket är:
Fas 1. Kraftig viktminskning.
Fas 2. Kroppen reagerar med minskad energiförbrukning, mensen upphör, blodcirkulationen dras ner, försämrad koncentrationsförmåga och känsla av "behovlöshet".
Fas 3. Kroppen, som inte har något fett kvar, börjar bryta ner de egna äggviteämnena för att få energi.

Personen känner apati och psykoterapi blir meningslös. Hon/han blir en mästare på att ljuga. Både för sig själv och andra, vilket ofta leder till att tillståndet upptäcks väldigt sent. Det finns många exempel där familjemedlemmarna, släkt och vänner inte märker att flickan håller på att insjukna i anorexia.

För att inte förlora kontrollen så gör personen allt för att slippa äta, annars måste hon/han ”betala” tillbaka för det hon/han stoppat i munnen och svalt, genom att träna, springa, göra situps, armhävningar osv.

Personen börjar känna sig misslyckad, får ångest, fylls med oro och blir oftast deprimerad.
Ofta får personen paranoida inslag.

Den typiska anorektikern
Ett så kallat anorektiker-barn sägs ha varit ett typiskt exempel på att få anorexi redan innan personen fått sjukdomen. Personen har oftast lev ett bra liv och varit lätthanterat, lättfostrad och väldigt framgångsrik i skolan med höga betyg. Hon/han har inte haft några tecken på att trotsa någon i närheten.

Utan har varit foglig och följt föräldrarnas förslag, och lydigt snällt.
Hon/han har haft många olika kompisar, men sällan haft en riktig ”bästa kompis”. Låg självkänsla, självtillit och brist på självhävdelse är de typiska personlighetsdragen.

Därför kan personen senare inse att hon/han gjort allt i sitt liv på andras villkor och gjort som andra sagt, inte haft någon egen vilja. När en sådan t.ex. en liten flicka kommer in i puberteten så passar inte hennes självbild in i verkligheten. Hon förlorar känslan av att kunna kontrollera någonting själv och inget stämmer enlig henne. Därför finner hon något som hon verkligen kan kontroller het själv, nämligen sin vikt och matvanor.


Komplikationer
Sjukdomen står mest för viktminskningen, det är den förändringen som man ser oftast, men det är inte den enda kroppsliga problemet. Tillståndet gör även så att kroppstemperaturen blir låg, på grund av att kroppen försöker anpassa sig till ett lägre energiintag. Blodtrycket blir också lågt, liksom hjärtfrekvensen, hjärtat slår snabbare och även andningsfrekvensen påverkas.

Personen drabbas också utav frusenhet som händer och fötter. Menstruationen upphör under tiden och det blir en ökad behåring med silkestunt lanugohår över hela kroppen, även i ansiktet och på kinderna.

Huden blir torr och missfärgad. Det kan även leda till förstoppning i magen. Problem i munnen, som minskad salivutsöndring kan uppstå liksom karies, plack och inflammation i tandköttet.

Man kan även se förändringar vid EKG-registreringar, vilket är en störning av hjärtmuskeln, och kroppens njurfunktion minskar. I de riktigt svåra fallen kan man se EEG-förändringar, det är ett tecken på att hjärnbalken har skadats, då totalvolymen i hjärnan påverkas.

Andra problem kan vara, magsmärtor, hjärtsvikt, problem i magtarmarna, hormonrubbningar.
Hjärtsvikt kan bero på att saltbalansen förändras och hjärtat får för lite kalium. Även körtlar i kroppen påverkas och man får smärtor i dem.

Sömnstörningar är också vanliga, depression och självmordstankar, vilket man ska ta på allvar. Dödligheten anges till 5-18 %. Död sker i regel på grund av svält (vanligen hjärtdöd) eller självmord.

Detta kan inte personen påverka, den är helt maktlös angående detta, fast den gärna skulle vilja försvinna, så tillslut är det sjukdomen som styr över personen och har makten över både sinnet och kroppen.


Makten? Motmakten? Vanmakt?
Den som har makten är sjukdomen, men från början är det den drabbande som har den, men slutar med att sjukdomen tar över kroppen, och personen känner sig maktlös.

Även föräldrar, kompisar, och skola känner sig maktlösa när det gått så långt att personen läggs in på sjukhus. Det är där som läkare och annat utbildat folk tar över, och visar motmakt. Ofta så lyckas de med att ta makten helt.

Men det händer tragiskt nog att flickor och pojkar dör i anorexi. Men det är väldigt svåra fall, och då har sjukdomen tagit över kroppen helt och hållet. Föräldrar, kompisar och släkt har vanmakt, de vill göra något åt saken, men lyckas oftast inte. Men det är viktigt att de bara finns vid sidan och stöttar, det hjälper.
<...