Strindberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Strindberg är känd som dramaturg, litteratör och konstnär och karakteriseras sedan en lång tid tillbaka som en av Sveriges mest avsevärda och internationellt kända skriftställare och dramaturger. Hans opus skapade många debatter och klammerier, även Strindberg själv hamnade i dispyter titt som tätt. Opusen han författade dominerade den belletristiska världen i Sverige under fyra decennier.
De ackumulerade verk han författade beskrivs som oerhört voluminösa och innehåller både dramer, noveller och romaner och de räknas numera till klassiker inom svensk litteratur. Opusen blir både lästa och omtvistade än idag.
Genombrottet för Strindberg kom året 1879 i anknytning till utgivandet av Röda Rummet och uppsättningen av Mäster Olof.

Uppväxttiden

Den 22 januari 1849 föddes Johan August Strindberg. Han tillbragte barndomen på Riddarholmen i en tämligen celeber borgarfamilj med mycket kulturella intressen. Levde gjorde han ihop med sina målsmän och sex andra syskon. Fadern som hette Carl Oscar tjänstgjorde som ångbåtskommissionär och i arbetet ingick det även att vara ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta Kanal. Modern, Ulrica Eleonora var mer spartansk av sig och influerade A. Strindberg i stor omfattning under hela hans levnadslopp. Modern var religiös och arbetade som värdhusflicka men avled i tuberkulos när August bara var 13 år gammal, det vill säga år 1862. Han inspirerades som sagt av sin moders spartanska stil och hennes enkla arbete och kallade sig för ”Tjänstekvinnans son”. August approberade ej aristokratin och betonade ofta sin egendomslösa proveniens genom modern.


Levnadsteckning

Strindberg studerade vid Uppsala universitet vilket var väldigt förfelat för hans del men litet senare fick han dock en framgångsrik karriär som journalist vid Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Två år innan hans genombrott, det vill säga år 1877 ingick han i ett giftermål med en finlandssvensk dam vid namn Siri von Essen. Tillsammans fick paret tre barn. Första barnet fick de 1880 som kom att bli namngiven Karin, 1881 kom den andra dottern som kom att heta Greta och till sist fick de en son år 1884 och han blev given namnet Hans.
Som sagt så kom Strindbergs genombrott 1979 och under de närmsta åren hann han publicera flera dramer som gått till historien, bland annat: Svenska folket och Det nya riket. De var skrivna väldigt verklighetsskildrande samtidigt som de var surrelastiska. Dessa opus samt Röda rummet och Mäster Olof blev så pass debatterade att han ej klarade av att stanna kvar i Sverige längre utan han bosatte sig först i Frankrike (Paris) och litet senare i Schweiz. Han stannade utanför Sverige fram tills 1889.
Under åren utomlands hann han författa ett flertal verk, både självbiografier (Giftas, Tjänstekvinnans son, En dåres försvarstal, Fadren och Fröken Julie) och samhällskritiska romaner (Utioperi verkligheten).
Hans roman Giftas ledde till att han blev åtalad på grund av blasfemi och andra utav hans opus gjorde att han blev känd som kvinnohatare både inrikes och utrikes.
Alla debatter och all kritik tog hårt på Strindberg och hans psykiska tillstånd försämrades hastigt och det skildras tydligt i hans målningar. Annat som inspirerade Strindberg till både målningar och texter var skärgården där han tillbringade ett flertal somrar. Han brukade semestra på Kymmendö i Stockholms skärgård vilket präglas tydligt i flertalet opus. Bland annat Hemsöborna som är Strindbergs mest kända verk är besjälat och hämtat från Kymmendö.

August och Siri tog ut skilsmässa 1891 vilket ledde till en kritisk situation för August. Han förflyttade sig då till Berlin och ingick i ett mycket kort giftermål med en dam från Österrike vid namn Frida Uhl och får då ännu en dotter vid namn Kerstin, året hon tillkom var 1894. Strindbergs psykiska mående skildras tydligt i bland annat Inferno och Legender. I hans kritiska situation påbörjar Strindberg olika experiment och försöker bland annat att skapa guld men misslyckas. I samma tidsepok, det vill säga under 1890, byter Strindberg genre på sina verk och går från anarkism, naturalism och realism till mystik och ockultism.
År 1898 fattar Strindberg ett beslut: att försonas med Sverige och flyttar därför till Lund där han stannar ett år och året därpå flyttar han till Stockholm. I den staden möter han sin tredje fru; Harriet Bosse, som han ingår i ett äktenskap med 1901, ehuru så varar äktenskapet endast fram till 1904. Strindbergs fjärde dotter hinner dock bli född och hon blir namngiven namnet Anne-Marie.
Efter skilsmässan förflyttar sig Strindberg till det så kallade Blå Tornet och där är idag hans museum belagt. Under hans sista levnadsår går Strindberg tillbaka till sina tidigare genre på opusen, det vill säga sur- och realism och han blir en sorts symbol för kampen mot konservativa och liberala debattörer.
De sista verken Strindberg författade var En blå bok som utkom 1907 och Stora landsvägen som utkom 1909 och där kritiserar han systematiserad kunskap och tar en plötslig ställning till religionen. Han lade även en bibel på bröstet och sade ”nu är allt personligt utplånat” som ett sista avsked till livet i hemmet, den 14 maj 1912. August Strindberg uppnådde åldern 63 år och begravdes på Norra Kyrkogården i Stockholm där cirka 60 000 sörjande personer sade farväl till honom under begravningen.


Författandet

Strindberg sägs vara Sveriges mest alstrande skribent någonsin med sextio dramer, tio romaner, tio novellsamlingar och cirka åttatusen brev skriva under sin livslängd. Även så sägs det att Strindberg förnyade det svenska skriftalstrets språk under 1800-talet genom att skriva med alldagligt talspråk och berätta om händelser från det verkliga livet utan inslag av fantasi. Han uteslöt alltså det oratoriska språket från sina opus.
De första verken (Röda rummet, Svenska Folket och August Strindberg lilla katekes för underklassen) skrev han i en kombination av realism och socialism, de sägs vara väldigt skarpsynta och väldigt kritiska gentemot kyrkan, affärsverksamheten, median, läroanstalterna och statsmakten. Skrifterna skildras även oftast ur proletärernas perspektiv.

Strindberg blev väldigt inspirerad utav två filosofer/filosofiska författare: Friedrich Nietzsche och Jean-Jacques Rousseau och det åsyns tydligt i novellen Odlad frukost samt romanen Hemsöborna. Det märks tydligt då det är naturalism som präglas och det talas även väldigt mycket om ödet, det vill säga; karaktärerna drivs mot deras så kallade konstitutiva ödesmakter genom miljön och arvet.
Dramaturg var det han var mest känd som under sin levnadstid då han gav aktörerna repliker i frekvent talspråk. Strindberg inspirerades av Shakespeare och hans forcerande scenväxlingar. Dramerna i sig handlar mestadels om klasskampen och psykologiska ställningskrig och ståndpunkter. Ehuru så utspelades dramerna i en historisk miljö.
Under 1890-talet genomgick Strindberg en kris efter en skilsmässa och skildrar då mycket skuld och lidande i sina opus, det uppmärksammas evident i Till Damaskus. Senare, när han skriver Ett drömspel inspireras han utav skribenten Emanuel Swedenborg, han får religiösa idéer från honom och ger mycket plats åt det expressionistiska mer uttryckande språket. Ehuru så återgår Strindberg till det surrealistiska i början utav 1900-talet med bland annat romanerna Svarta fanor och Göthiska rummet.

Strindberg som konstnär

Strindbergs konstskapelser möttes av intensiv oförståelse utav både utomstående och närstående. Dock att han både fotograferade, målade och porträtterade med kreativa ambitioner under stor del av sitt liv. Hans målningar bestod oftast med motiv från hans visiter i Stockholms skärgård, ändock så fanns det några få verk med andra motiv. Ehuru så tillkom ej målningarna under visiterna i Stockholms skärgård. De föreställde ofta verkningsfulla havsscener där det avbildande nästintill blir helt upplöst i färgerna. Hans verk beskrivs som symbolladdade och expressionistiska.
Strindbergs verk började bli mer uppskattade efter 1950 och idag finns hans skapelser bland olika museums samlingar. De självbiografiska fotografier han tagit från tiden han spenderade i Schweiz år 1886 präglar samma realistiska stil som hans skrivna opus gjorde under den perioden.


Politiken

Strindberg skildrade ofta samhället i sina opus och lade in sina egna värderingar och åsikter i verken. I Utopier i verkligheten förespråkar han om anarkism meden han i andra artiklar angriper och kritiserar Sveriges kung Karl XII, den svenska militären, monarki och den svenska societeten.
Hans anarkistiska åsikter tilltalade varken kommunister, konservativa eller socialister och år 1910 utlöste han en debatt som kallas Strindbergsfejden, det var en eruptiv debatt angående kultur som pågick samtidigt som socialdemokratin växte fram.
Ändock så blev det lite problematiskt i Strindberg privata liv då han hade vänner och bekanta med väldigt olika värderingar. Detta gjorde honom mycket paranoid och han kände sig väldigt nedvärderad eftersom han offrade både sitt eget och andras privatliv för sitt författande och sina politiska ställningstaganden.
Strindberg bytte även politiska åsikter väldigt ofta och blev därför känd som ”radikal reaktionär” i folkmun.





Strindbergs verk

• Fritänkaren, 1869
• En namsagsgåva, 1869
• I Rom, 1870
• Hermione, 1870
• Den fredslöse, 1871
• Mäster Olof, 1872
• Anno fyrtioåtta, 1876
• Från fjädringen och svartbäcken, 1877
• Röda rummet, 1879
• Gillets hemlighet, 1880
• Gamla Stockholm, 1880
• Lycko-Pers resa, 1882
• Svenska folket i helg och söcken, 1882
• Nya riket, 1882
• Svenska öden och äventyr, 1882 - 94
• Dikter på vers och prosa, 1883
• Sömngångarnätter på vakna dagar, 1884
• Giftas, 1884 - 85
• Utopier i verkligheten, 1885
• Jäsnings tider, 1886 - The Growth of a Soul
• I röda rummet, 1886
• Författaren, 1886
• Marodörer, 1887
• Kamraterna, 1887
• Fadren, 1887
• En dåres försvarstal, 1887
• Hemsöborna, 1887
• Vivisektioner, 1887 - 1890
• Fröken Julie, 1888
• Skärkarlsliv, 1888
• Tschandala, 1888
• Bland franska bönder, 1889
• Den starkare, 1889
• Fordringsägare, 1890
• I havsbandet, 1890
• Debet och kredit, 1892
• Inför döden, 1892
• Himmelrikets nycklar, 1892
• Bandet, 1892
• Första varningen, 1893
• Leka med elden, 1893
• Moderskärlek, 1894
• Ockulta dagboken, 1896 - 1908
• Inferno, 1898
• Till Damaskus 1-3, 1898-1901
• Legender, 1898
• Advent, ett mysterium, 1898
• Gutav Wasa, 1899
• Erik XIV, 1899
• Gustav Adolf, 1900
• Brott och brott 1900
• Dödsdansen 1-2, 1900
• Midsommar, 1900
• Kaspers Fet-tisdag, 1900
• Påsk, 1901
• Folkungasagan, 1901
• Kristina, 1901
• Engelbrekt, 1901
• Karl XII, 1902
• Kronbruden, 1902
• Svanevit, 1901
• Fagervik och skamsund, 1902
• Gustav III
• Ett drömspel, 1902
• Ensam, 1903
• Näktergalen Wittenberg, 1903
• Världshistoriens mystik, 1903
• Götiska rummen, 1904
• Historiska miniatyrer, 1905
• Taklagsöl, 1905
• Ordalek och småkonst, 1905
• Hövdingaminnen, 1906
• Syndabocken, 1906
• Nya svenska öden, 1906
• Svarta fanor, 1907
• Oväder, 1907
• Brända tomten, 1907
• Pelikanen, 1907
• Spöksonaten 1907
• Toten-insel, 1907
• Blå boken, 1907-1912
• Siste riddaren, 1908
• Riksföreståndaren, 1908
• Öppna brev till intima teatern, 1908
• Bjälbojaren 1908
• Abu Cassems Tofflor, 1908
• Svarta handsken, 1908
• Stora landsvägen, 1909