Glödlampan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
De flesta människor på jorden är beroende av glödlampan. Att stiga upp på morgonen och tända lampan har alltid varit en självklarhet för mig. De flesta glömmer nog bort hur beroende vi är av denna päronformade glaskupa med en tråd i. Solen är som en glödlampa på dagen, men på kvällen men när mörkret sprider sig över världen är glödlampan som en vikarie för solen.

Tiden innan glödlampan
Innan glödlamporna fanns så använde man ”arganlampor”, en oljelampa som blev uppfunnen redan år 1784 av Schweizaren Argand. Det var den första moderna lampan. Den var dyr i drift och drog ungefär fem gånger så mycket olja än vad en ”vanlig” oljelampa gör idag. Arganlampan hade ett starkt ljus, men man kunde reglera vilken storlek på veken man ville ha. Fotogenlampan var också en av några olika sorters lampor som användes innan glödlampan fanns. Fotogenlampan var mer ekonomisk än vad arganlampan var eftersom man började finna råolja i bergen i Pennsylvania. Råoljan var mycket billigare än valtanoljan som användes i arganlampan. Fotogenlampan var dessutom nästan luktfri och var säkrare än föregångarna.

Vem uppfann glödlampan?
De flesta tror att glödlampan endast uppfanns av den berömde uppfinnaren Thomas Alva Edison, det är dels rätt men också fel. Glödlampan har flera uppfinnare, de har byggt på varandras idéer tillsammans och förbättrat uppfinningen. På 1800-talet var det många som exprimeterade med glödlampan och dess funktion. År 1840 gjorde William Robert Grove en upptäckt. Han fick fram ljus med hjälp av platinatråd (ädelmetall). Även Sir Joseph Swan försökte avancera uppfinningen och använde sig av en koltråd. Varken Joseph eller Roberts trådar var riktigt hållbara och brann lätt upp. Deras lampor fungerade bra som gatubelysningar men ljuset var för starkt för inomhusbruk.

Det är här Thomas Alva Edison kommer in i bilden. Hans glödlampa hade en speciell form och hade en mer hållbar lystråd. Thomas tråd var också bättre för masstillverkning. Lystråden bestod av en blandning av kol och tjära och nu kunde glödlampan lysa i 45 timmar. Edison kom även på att man var tvungen att ta ur all luft som fanns i lampan för att inte tråden skulle brinna upp. På nyårs afton 1897 samlades tusentals människor utanför hans hus för att beskåda ”världens åttonde underverk”, som Edison själv kallade det. Två år efter detta kunde man konstatera att New York var den första staden i världen som lystes upp med hjälp av elektriskt ljus.

När Edison började studera glödlampan trodde han att det skulle ta omkring sex veckor för honom att få fram en fungerande lampa där lystråden inte brann upp. Efter två år blev hans egna glödlampa klar. År 1902 ersattes Edisons glödtråd med en ”volfram”-tråd, 1913 ersattes även lampans tidigare vakuum i lampan med fyllning av argon och kväve. Detta resulterade i att lampan kunde lysa ungefär dubbelt så länge.

Edison och Swan konkurrerade mycket i början men sedan slog de ihop sina företag och startade bolaget ”The Edison & Swan Electric Light Co”. På denna tid var glödlampan en så ny uppfinning att de blev en lyxvara som endast de rika familjerna kunde inhandla. Med tiden sjönk priset på lamporna och även de familjerna med vanliga ekonomiförhållanden kunde köpa glödlamporna. Året efter att företaget startades hade det redan sålds tusentals lampor världen över och pengarna trillade in. Spridningen av glödlampan gick fort och redan år 1924 var 80 % av hemmen i Sverige beroende av belysningen.


Hur fungerar glödlampan?
När man ser en glödlampa tänker man nog att den mestadels består av glas. Men innanför glaskupan finns det olika finesser. Det som sker när man tänder en lampa är att tråden inne i glaskupan blir varm av elektriciteten som strömmar igenom. Elektroner strömmar igenom tråden tills de kommer till den delen där den smalnar av. Eftersom elektronerna är så många har alla svårt att komma igenom detta trånga utrymme, då blir tråden så varm att den börjar glöda. Elektronerna hettar upp tråden. På detta sätt uppstår ljuset.

Glödlampans fot är alltid gjord av någon slags metall. Oftast mässing. Tråden är tillverkad av volfram. Volfram är ett metalliskt grundämne som tål väldigt höga temperaturer. Volframtråden tål 2700 kelvin grader. När tråden kommer i kontakt med luft kan det brinna upp på grund av den höga temperaturen. För att undvika detta pumpar man ut all luft i glaskupan tills det bildas vakum. Man kan också använda olika gaser för att lampan ska få längre livslängd.

Etik, moral och miljö
När man tillverkar en glödlampa måste man först och fräst skaffa fram volfram som tråden består av. Volfram finns i gruvor. För att få fram metallen måste man spränga i bergen. Sedan måste metallen transporteras till det ställe där metallen ska smältas och renas för att få fram det volfram som behövs. Allt detta bidrar till försämring av miljön.
För att lampan överhuvudtaget ska lysa måste man använda el. Det finns miljövänliga och ickemiljövänliga energikällor. I vissa glödlampor finns gas. Denna gas kan vara miljöfarlig.

Energismala lampor finns för att vi ska spara på elen och vara miljövänliga.

Sammanfattning
Innan glödlamporna fanns så använde man ”arganlampor” och fotogenlampor. Glödlampans uppfinnare var många olika, men den mest kände hette Thomas Alva Edison. Glödlampans ljus uppstår när elektronerna vandrar genom den tunna delen av volfram tråden. För att tråden inte ska brinna får glaskupan inte innerhålla luft. Det ska finnas vacum eller gas i kupan. Man kan säga att glödlampan är gan...