Filmanalys - Carambole

3 röster
7838 visningar
uppladdat: 2005-12-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Filmanalys av Carambole

Anslag

När jag nu ska analysera filmen Carambole baserad på Håkan Nessers roman med samma namn tycker jag att det är lämpligt att börja med att förklara namnet Carambole. Det är en form av biljardspel där målet är att träffa alla bollar med en stöt utan att få ner bollarna i hålen. Filmen Carambole bygger på en liknande teknik där varje ny stöt eller handling får handlingen att ”rulla” i nya riktningar. Detta planteras även på ett stilfullt sätt i anslagets andra del då vi ser ett parti carambole spelas på biljardbordet samtidigt som skådespelarnas med fleras namn presenteras. Detta bidrar till en känsla av konstant rörelse och osäkerhet och för en person som inte vet hur carambole spelas kan det tyckas suspekt att bara tre bollar är i spel på biljardbordet. Den gula, den röda och den vita bollen.

Men innan biljarddelen får vi även i anslagets första del ta del av filmmakarnas lyckade försök att ge oss en osäker bild av världen. Vi sitter som åskådare ovanför en gatlykta i regnet och ser en bil rulla fram till trottoarkanten. Vi är som en ande som inte kan ingripa, bara iaktta. Miljön är hotfull men också dyster, med begränsat ljus och regn vars smattrande ljud skapar en orolig atmosfär. Det var intressant hur vi drogs direkt från den iakttagande rollen vid gatlyktan till att placeras mitt emellan paret i bilen. Skådespelarna ser rätt normala ut och förhållandevis lyckliga, vilket ökar kontrasten mellan det hotfulla och orörliga perspektivet utanför. Samtalet mellan dom filmas nästan uteslutande i närbild och hoppar mellan de två personerna. Det var en total kontrast till utsidan som sagt. Replikerna tyckte jag hamnade i bakgrunden och inte förens bilisten körde på pojken tyckte jag att man riktigt skakade av sig osäkerheten från scenens början. Vid bilolyckan ändrades självklart musiken, skådespelaren och hela atmosfären till ett hetsigare tempo. Därefter kommer den nämnda biljardelen.

I och med det första mordet på pojken och hans val att inte gå till polisen börjar filmen sakta men säkert eskalera mot den första vändpunkten senare i filmen. Anslaget i helhet präglades av musik som var passande för den osäkra men ändå dramatiska öppningen där det bekräftas att filmen kommer att handla om mord, och att en persons handlande påverkar många liv. Ljuset var aningen grått för att förstärka filmens dystra natur och kameran ändrades ofta från stilla till hoppande för att öka osäkerheten. Ett slags återkommande ledmotiv presenteras, ett enkelt fingerspel på piano som hörs flera gånger i filmen. Anslaget driver på ett snyggt sätt fram filmens handling och man frågar sig genast hur mördaren ska klara sig ur knipan.

Presentation och fördjupning

I presentationen får vi möta karaktärerna som har större roller i filmen på ett snabbt men ändå rakt sätt. Familjen Van Veeteren och mördaren presenteras, vad dom jobbar med, hur dom bor och har det. I scenen då mördaren går ner genom sjukhussalen (man fick för övrigt reda på att han är läkare) tonas alla ljud och röster bort och det ända som hörs är hans egna tunga andetag och bilden går aningen i slow-motion. Båda dessa används för att påskina mördarens samvete och hur mycket det tynger honom att han tagit någons liv utan att gå till polisen.

Familjen Van Veterens hem ser rätt sjaskigt ut men ändå gemytligt och man får en känsla av att alla är rätt lyckliga. Kameran är förhållandevis fast i Van Veeteren- huset, ett faktum som inte ändras utom ett fåtal gånger i filmen. Skådespelarna ser ut som en medelklass familj i Sverige, ett faktum som förstärks av kläder och rekvisita samt det faktum att dom äter hämtade hamburgare till middag. En helt vanlig familj som får reda på den stora nyheten att dom väntar barn, vilket dom berättar för Van Veeteren den äldre. Det är knappt någon musik i den här delen av filmen för att inga känslor behöver understrykas.
När mördaren sedan får brevet som fungerar som en katalysator för filmens framfart hör man ledmotivet eller ett liknande musikstycke som vill förmedla att nu trappas händelserna upp igen från presentationen till fördjupningen. Det skiftas ganska mycket mellan fast och rörlig kamera, likväl som mellan halv-, när- och helbild. Än en gång belyser filmmakarna osäkerheten och mördarens inre konflikt genom dessa hopp samtidigt som man hör hans löst i hans huvud som läser texten. Pricken över i:t blir när han tappar glaset i golvet och ett perfekt effektljud ger oss hans splittrade och förtvivlade känslor på ett silverfat. Här är i stort sätt presentationen färdig och fördjupningen tar vid.

Den första vändpunkten kommer sakta men säkert då mördaren beger sig till vägkrogen på natten. Det ser otrevligt ut och den snurrande, gnisslande skylten belyser filmens huvudtema osäkerhet när man ser bilen köra fram till krogen och mördaren stiger ur för att lämna utpressningssumman på toaletten. Belysningen inne på krogen är normal men gästerna och inredningen förstärker sjaskigheten på stället. Likaså gör toalettens inredning, som man för övrigt ser ovanifrån för att få en helhetsbild. Man ser honom sen framifrån sittandes i bilen där han väntar på att någon ska komma ut med plastpåsen. Kameran är aningen rörlig och följer mördaren när han konfronterar Erik. Sedan klipps det från olika kameravinklar när slagsmålet bryter ut och stannar när mordet sker. Den första vändpunkten är därmed över.

När Van Veeteren informeras om sin sons död filmas hans reaktion från hans vänstra öra och rösterna från polisen och hans fru drunknar i ett musikstycke som har ökat i styrka så att det nästan är det enda man hör. Filmmakarna vill påskina dom starka känslorna Van Veeteren självklart känner, men när musiken tonas ner så tonas även Van Veeterens karaktär ner och blir saklig, yrkesinriktad osv. På polisstationen och i resten av fördjupningen präglas filmen av en rik kontrastbakgrund mellan skuggor och ljus. Allt ser även aningen slitet och grått ut, inte bara husen, men även rekvisita, kläder och vissa av karaktärerna.

Vid det här laget har karaktärerna etablerats och vi kan ganska säkert säga vem som har vilken roll i filmen. Van Veeterens roll som huvudperson förstärks tex. när han hälsar på Eriks övervakare och han får en inblick i Eriks relation till övervakaren, eller när han får reda på att Erik fortfarande sysslade med droger och att det troligtvis var därför han hade blivit mördad. Van Veeteren får då förlika sig med tanken på att han inte kände sin son väl, vilket fångas genom många närbilder av Van Veeterens dystra ansikte. Detta fungerar som mittpunkt.

Van Veeteren är som sagt huvudpersonen som får genomgå förändringar genom berättelsen, mördaren är självklart skurken (fastän han är en plågad och inte genomond skurk). Utpressaren är den drivande karaktären som får allt att rulla vidare. Utan honom hade inte fler mord begåtts än ett och Van Veeteren, poliserna, Eriks fru eller Vera hade inte blivit insyltade. Den manliga polisen står som huvudpersonens närmaste relation och får oss att se nya perspektiv på filmen. Resterande roller är biroller som inte hjälper mycket genom sitt handlande utan snarare genom sin närvaro eller det som händer med dom. Tex. Eriks fru, Vera eller de andra poliserna.

Fördjupningen i stort är från ett filmanalytiskt sätt att se det en utdragen presentation med många olika sätt att filma, ljussätta, klippa med mera. Karaktärerna genomgår olika stadier där upptäckanden, slutsatser med mera spelar stor roll för hur handlingen ska fortlöpa.


Konfliktupptrappning

I filmen Carambole är konfliktupptrappningen en lång serie av händelser där huvudpersonen dras mot den punk då han får reda på vad som utlöste mordet på Erik och får reda på mördarens identitet. Mördaren bryter sig in hos Eriks fru, talar med henne under täckmantel, mördar Vera med mera med mera. Tempot ökar och stundtals är det långsamma scener men för det mesta hålls vårt intresse på topp genom upptäck efter upptäck av Eriks, mördarens och utpressarens handlingar. Handlingen knyts tillbaka till anslaget genom biljardhallen då Van Veeteren beslutar sig för att hämta Eriks saker i skåpet, fastän det redan länsats av utpressaren som utgav sig för att vara Eriks far.

Samtidigt kommer mördaren närmare sitt mål att finna utpressaren och lyckas till slut hitta hem till honom. Vändpunkten kommer när Van Veeteren till slut även han inser vem utpressaren är. Eftersom han är den drivande faktorn i filmen blir den slutgiltiga jakten på honom den andra vändpunkten som skickar oss på banan till filmen klimax som kommer i konfliktlösningen. Det är här filmen vänder och allt läggs i huvudpersonens händer. Allt som händer från den punkten är på grund av Van Veeterens initiativ. Att han beger sig till flygplatsen, vad han gör där och allt annat som händer i konfliktlösningen.

Musiken är avvaktande stundtals men alltid med en aggressiv underton som ger oss en fingervisning om att något stort är på väg att hända. Vilket självklart också är fallet när vi får det bekräftat att det var övervakaren/vaktmästaren som var utpressaren. Detta var ingen överraskning eftersom kameran vid Eriks begravning dröjde extra länge vid övervakaren och familjen Van Veeteren men svepte snabbt över resten av församlingen i profil. Det var heller inget ljud under begravningen, bara musik som var extra fängslande när kameran stannade vid övervakaren.

Konfliktlösningen

Det är här allt händer, det är här allt avgörs. Van Veeteren beger sig till flygplatsen för att konfrontera mördaren efter att den drivande personen blivit påkörd av en lastbil när han försökte fly från polisen. Här kommer ledmotivet inte till sin rätt utan musiken trappas upp i samma grad som pulsen hos publiken. Då Van Veeteren tar nyckeln, öppnar skåpet med mera är musiken inte märkbar så att man inte har några förväntningar på vad som ska hända. Men då Van Veeteren börjar följa mördarens instruktioner ändras dock musiken och blir jagande, aggressiv och hetsig. Kameravinklarna ändras från poliserna till Van Veeteren, fram och tillbaka, i olika närhet och i olika rörlighet. Men musiken och de snabba vändningarna gör att man sitter som på nålar igenom hela scenen. När Van Veeteren till slut ser ner i bagageutrymmet på bilen och kameran snurrar runt så man ser Van Veeterens ansikte och mördaren bakom axeln vet man att stunden för filmen klimax är inne.

Känslorna som skådespelarna spelar på gör scenen laddad och levande och precis när man tror att mördaren ska skörda ännu ett offer bryts hela den uppbyggda stämningen av ett pistolskott som markerar filmens klimax absoluta slut. Kameran zoomar till poliserna, en av dom står med draget vapen. Allt efter skottet räknas till avtoningen.

Avtoning

Med filmens klimax över tar avtoningen vid och Van Veeteren kan äntligen släppa ut sina utantryckta känslor inför Eriks död. Kameran filmar Van Veeteren på ett stilfullt sätt som avslutas med att kameran filmar den ljusa himlen och sen lutas neråt mot den mörka parkeringsplatsen av betong som går i spiral neråt. Det symboliserar den långa väg som Van Veeteren måste gå spirituellt för att komma över sin son Eriks död.

Det avslutas med ett stilfullt avslut på kyrkogården där familjen Van Veeteren med ett tillskott av Eriks och hans frus bebis och Van Veeteren senior tar farväl i en förvånansvärt färgrik scen med höstfärger som tillsammans med kyrkogårdens lugn ger ett avslut som sticker ut från resten av filmens hårda och osäkra karaktär. Musiken är mer avslappnad men fortfarande inte lycklig, trotts detta inser man att musiken och ljudet har ändrats markant på den korta tid som skiljer filmens klimax och filmens avtoning. När eftertexterna började rulla tyckte jag mig höra en mjuk version av ledmotivet, men oavsett om det var så eller inte räckte kyrkogården mer än väl för att sätta punkt för filmen på ett bra sätt när den långsamt zoomade ut från skådespelarna snett uppifrån.

Genomgående aspekter i hela filmen

Filmen hade många saker och stilgrepp som tillämpades i hela filmen. Den gråaktiga, lite slitna temat var en av de sakerna som genast fångar ögat och särskiljer filmen Carambole från många andra filmer och filmtyper. Det skapar en atmosfär som inte är inbjudande, snarare undanflytande och kall. Nästan all rekvisita följer även de det här mönstret. Grova kläder, smuts, mörker och en genomgående metallisk känsla genomsyra...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Filmanalys - Carambole

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-12]   Filmanalys - Carambole
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5183 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×