Realism & Naturalism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Realism & Naturalism
Av Madeleine Hammarström SpFg3


Orsaker till realismens uppkomst:

Jag anser att orsaken till realismens uppkomst i grund och botten är den samma över hela världen, den viker dock av vid vissa punkter som gör att de inte följer varandra till punkt och prickar. 1800-talet var den period i Europa som präglades av stora ekonomiska klyftor i och med industrisamhällets framväxt, samtidigt var detta en revolutionerande tidsperiod. Industrialiseringen ledde till stora förändringar av samhället, folket förflyttade sig till städerna och dessa blev överfulla.
Det började råda stor misär i de stora städerna runt om i Europa. Folket ropade efter förändring, vilket också kom med tiden dels genom realismen och naturalismens konsekvenser. När folk sökte sig till städer, var detta inte bara arbetarklassen utan även konstnärer och författare som där fick sin inspiration att påbörja revolution inom litteraturen. Folk vågade nu trotsa romantikens förskönade texter och istället opponera sig mot samtidens samhällsproblem. Politiken kom att spela en stor roll då borgarklassen fick upp ögonen för samhället och krävde större inflytande och var inte rädda för att gå in i sociala debatter. Konservatism, liberalism och socialism uppkom under denna epok, jag tror man insåg att en förskönad värld genom litteratur inte var en lycklig sådan att leva i, verkligheten hann ikapp dem.
Industrialism ansågs vara en stor anledning till att realismens epok kom då den kom och att den utformades så som den faktiskt gjorde, där har vi skillnaden mellan Rysslands och Europas utveckling från romantik till realism.

Man kan läsa på www.geocicies.com om man söker på inriktning rysk realism, vad som enligt dem är grunden till realismens födelse i landet, detta på föråldrad svenska. Där beskriver de att det framförallt är den samtida censurens grepp om de offentliga diskussioner som fördes över samhällsfrågor, som varit det stora utbrottet för realismen i landet. Att detta sedan bidrog till en förskjutning av poesi till prosa och att ryssland genom denna fick sin prosarealism. Dock finns även detta med i Europas övergång till realismen och är inget unikt för Ryssland. När realismen uppkom i Europa var detta till en del pga. en revolution och ett tryck från folket för att få mer kunskap och vetskap om verkligheten. Jag har fått tron om att det i ryssland handlade till viss del om vetskap och verklighet men på ett helt annat plan. Känslan av att det är vetskap om krig och kalla ting, verkligheten som kall och dyster, att detta är det enda är vad jag sammanfattat av det lilla jag hört (inte läst). Inte som i England där man ville få fram verkligheten bakom kvinnans gömda rätt, människans skyldighet och mannens makt mer än bara vita lik och blod.

När det gäller de båda olika orsaker till varför realismen uppkom, har de iaf en sak gemensamt, konsekvenserna av realismens anhängare och framförallt författare blev verkliga och konkreta. I och med att samtidens tidningar insåg att efterfrågan av verklighetsbaserade historier och fakta var stor, gav de större utrymme åt samhällsfrågor och journalisterna uppkom som ett måste av deras efterfrågan. Författarna av dessa blev allt mer samhällskritiska i sina verk och många fick fly för sina liv och därför lämna hemlandet.




Naturalism – realism:

Naturalismen och realismen är mycket lika, de har samma grund vilken är att försöka skildra miljön så utförligt som möjligt, nästintill exakt. Realismen stannar där, att utveckla verkligheten och skildra den på bästa möjliga sätt. Naturalismen går ett steg längre där det kommer in vetenskapliga experiment och absoluta skildringar av verkligheten. Där gäller det att bevisa för läsare, skådaren eller liknande att det man förmedlar är äkta, sant och absolut. Man går djupare in än vad realisterna vill och vågar, trots det har de samma grund. Att förmedla och visa verkligheten för människan på bästa sätt.
”Realisterna ville beskriva samhället, naturalisterna nöjde sig inte bara med detta utan ville också hitta en vetenskaplig förklaring till varför samhället var som det var”


Charles Dickens (1812-1870)
Dickens föddes som ett medelklassbarn i London som under sin barndom växte upp på gatorna, då hans föräldrar blivit fängslade och satta bakom lås och bom. Tidigt för att överleva fick han arbete med skokrämstillverkning, senare fick han en utbildning och genom detta en dräglig uppväxt då familjen släpptes ut ur fängelse.
Genom sin uppväxt i slummen trots sin tänkta medelklassbarndom, fick han se Londons mörka sidor och underklass, det som medelklassen under den tiden annars blundade för. Dickens ansågs vara en god representant för de författare som brukade kalla sig realister under mitten av 1800-talet. Han hade ett hemmagjort recept på sättet att lyckas som författare ”Let them cry, let them laugh, let them wait” detta verkade lyckas då hans verk genast eller inom en kort tid blev succéer. (Hugo Rydén, 1993, s.190)
Oliver Twist är Dickens kanske mest kända och uppmärksammade verk. Romanen skrevs under åren 1837-38. Boken är en skildring av underklassens fattigdom och speciellt av den lille pojken Oliver som bli föräldralös och växer upp på ett barnhem. Det är en följetång som har ett lyckligt slut. Boken är ett bra exempel på den andra av hans verk då han även i Oliver Twist skriver om personligheter som beskrivs som allt eller inget (svart/vit, tjuv/ängel).



Charlotte Brontë (1816-1855)
I delen om systrarna Brontë (Den levande litteraturen, 2004, s. 142-144) kan man läsa om hur Charlotte, den äldsta systern, levde liksom hennes yngre systrar isolerad ute på Yorkshires hedar där hon fick utbilda sig själv då hon blivit hemskickad från skolan. De utbildade sig själva med den litteratur som fanns i hemmet. Flickorna läste mycket hemma och började tidigt berätta egna berättelser. 1831-32 utbildade hon dock sig på en skola där hon senare arbetade som lärare i 3 år. Under sin livstid han hon med att vara guvernant en kort tag men trivdes inte med detta så hon for tillsammans med systern Emily till Bryssel för att studera språk. Trots att detta blev kortvarigt, då de var tvungna att tillbaka till Yorkshire hem pga. sjukdom i familjen återvände hon till Bryssel där hon arbetade som lärare tills hon fick uppleva en olycklig kärleksaffär som gav henne stoff till hennes roman Jane Eyre.(www.ne.se Brontë Charlotte)
Jane Eyre publicerades 1847 som idag anses vara en av seklets bästa romaner. Den handlar om en kärlekssaga mellan Jane Eyre och mr Rochester. Boken börjar som en askungesaga med öppenhjärtig kärlek och en ärlighet och lidelses som många dåtida författare inte ens vågade tänka på att nämna i sina verk. Den utvecklas till ett rop på kvinnors rätt att öppet förkunna sina känslor, kvinnlig frigörelse och allmänna kvinnliga rättigheter som under den tiden var långt från självklara.


Emily Brontë (1818-1848)
Mellansystern (utav de då överlevande) var en mycket tystlåten person som gärna höll sig i skuggan av sin äldre syster Charlotte. Hon studerade 1835 på den skola hennes syster arbetade på men valde att, som vanligt när det gällde Emily, återvända hem till gården på Yorkshire efter bara en kort period. De åkte sedan tillsammans till Bryssel för att få bättra på språkkunskaperna och studera musik, även därifrån åkte hon relativt fort då mostern dog och återvände aldrig till Bryssel utan blev kvar hemma på gården med fadern. I slutet av 1845, början av 1846 påbörjade hon sin roman ”Svindlande höjder” efter att ha använt två år till systrarnas diktsamlingar. (Dick Widing, 1996, s.178)
Svindlande höjder tog lite över ett år att färdigställa men blev inte som syster Charlottes roman en direkt succé utan ansågs som alltför mörk och med ett uselt slut. Boken handlar om Heathcliff som är ett hittebarn som hos fosterfamiljen blir faderns favorit och utvecklas till en märklig person med mörka hemligheter, hat och lidelse. Cathrine, systern, är den enda i familjen, efter det att fadern dör, som tycker om Heathcliff, modern hatar honom. Syskonen har en relation som är så pass stark och fast att den kommer i kläm när det kommer till giftermål för Cathrine. Den blivande maken och Heathcliff är oense och Cathrine tvingas välja, Heathcliff eller Linton. En bok om brutalitet som skrämmer och om kärlek som förtär allt i dess väg.


Anne Brontë (1820-1849)
Liksom hennes systrar var hon, om kort under en period guvernant. Dock valde även hon en annan väg i livet och återvände hem till gården. Anne kom i skymundan när det gäller hennes äldre systrar vars böcker kom att bli enormt uppskattade. Hennes verk blev inte lika stora succéer. Kritiker säger dock att även hon kunde skildra sin samtid på ett mycket bra sätt, också detta likt hennes systrar dock inte lika bra.
Agnes Grey blev inte alls lika intressant som de andra verk som utkom under samma år ur familjen Brontë. Direkt fakta går inte att hitta om verket, den inte heller samma mängd läsare eller intressenter som hennes systrars verk nu för tiden heller eftersom de är succéer även idag.


Emilé Zola (1840-1902)
Han växte upp på Frankrikes kust nära Marseille men återvände till sin mor i födelsestaden Paris för att studera, detta ett tag efter det att hans far dött och lämnat familjen i ekonomisk kris. Han misslyckades med studierna och anställdes som skribent för att kunna försörja sig, vilket till slut gav honom ett fast arbete på ett bokförlag som gav honom många goda kontakter inom bokvärlden men även med unga konstnärer. Han började sin karriär som fransk efterromantisk poet. Senare skrev han en försvarsartikel till favör för Dreyfus, en judisk officer, som blivit falskt anklagad för spioneri vilket gjorde att Dreyfus fick upprättelse, däremot fick Zola genom detta många fiender. Zola blev senare mer och mer intresserad av naturen och bestämde sig för att skriva en ny typ av noveller som skulle behandla människans existens och dokumentera alla hemska saker i samhället.
Thérèse Raquin handlar om Thérèse, en ung kvinna som blir tvungen att gifta sig med sin sjukliga kusin Camille, för att hans mor vill att någon ska kunna ta hand om honom efter hennes död. Deras äktenskap är dömt att misslyckas då de aldrig själva aldrig varit med och bestämt att giftermålet ska äga rum, det är dödsdömt. Thérèse förälskar sig sedan i en vän till familjen, Laurent. De inleder ett förhållande som bara blir mer och mer seriöst. Tillslut anser de att det bara finns en utväg till att få träffas mer och det är att mörda Camille.


Fjodor Dostojevskij (1821-1881)
Han föddes i ett fattigt hem med en militärläkare till far vilket gav honom en mycket sträng uppväxt i Rysslands Moskva. 1837 flyttade Fjodor till S: t Petersburg för att studera vid militärhögskolan, efter studierna gick han in i armén men 1844 lämnade han detta bakom sig för en karriär som författare. Hans två första böcker blev inte särkskilt uppskattade av ryssarna, han blev efter dessa böcker medlem i en grupp som diskuterade och läste böcker från utlandet som inte blivit censurerade av tsaren i Ryssland. Pga. detta döms han tillsammans med de andra medlemmarna till döden, men får istället straffarbete i Sibirien i tio år. När han senare återvänder är han en helt ny människa som underkastar sig tsaren istället för att som man tänkt sig hysa agg mot honom. Full av inspiration återvänder han till Moskva och påbörjar skriverierna igen, denna gång visar det sig vara succéer som skrivs ner.
Brott och straff är en bok som handlar om Raskolnikov, han är student och har dåligt med pengar i sin familj. För att skaffa mer pengar, så planerar han mycket noggrant hur han ska mörda han en pantlånerska. Efter mordet, blir han sjuk och tvingas ligga till sängs i flera veckor och bli behandlad av en doktor och sina vänner. När han väl frisknar till märks viss tendens till galenskap. Han får konstiga anfall och är ibland nära att avslöja sig för polisen. Raskolnikov lyckas dock alltid klara sig ur situationen helskinnad och utan att avslöjas.


Leo Tolstoj (1828-1910)
Tolstoj blev som ung föräldralös och uppfostrades tillsammans med sina fyra syskon utav två kvinnor, en som speciellt stått deras far mycket nära. Han var mycket imponerad och fascinerad av den franske författaren Rousseau, ville leva gott och önskade av hela sin själ att vara god. 1851 påbörjade han sin karriär som författare men hans genombrott när det gäller verk kom inte förrän långt senare, sex år tog boken ”Krig och fred” att skriva och blev klar 1863. Ett år innan detta gifter han sig med en 18-årig kvinna som han senare får 13 barn tillsammans med. 1973-77 skriver han ytterligare en succé, Anna Karenina. Någon vecka innan han dör lämnar han sin familj för att finna ett liv i frid, ensam.
Krig och fred handlar om hur det var i Ryssland under den tid Napoleon härjade i Europa.
Stora delar av boken handlar om kontakten mellan den ryska och den franska armén, resterande delar av boken beskriver hur livet var i förhållandet mellan de högsta hönsen inom ryska armén. Tolstoj är mycket kritisk mot styret i Ryssland och ger stark kritik mot bl.a. Kejsaren när det gäller valet av general till den ryska armén. Ex. på den sarkastiska kritik han ger de ansvariga för kriget:
"Hela den djupsinniga planen att avskära och tillfångata Napoleon jämte armé liknade den grönsakshandlares plan, som sedan han jagat ut ur sin trädgård ett kreatur, som trampat ned hans sängar, skulle springa till grinden och ge sig till att bulta kreaturet i huvudet. Det enda, som kunde sägas till trädgårdsmästarens rättfärdigande, vore att han var mycket förbittrad. Men icke ens detta kunde sägas om den nämnda krigsplanens upphovsmän, emedan de icke fått några trädgårdssängar nedtrampade." (Krig och fred, del III, s.507)


Anton Tjechov (1860-1904)
Han var en man som han med att både utmärka sig som novellist och dramatiker, han ansågs vara fadern till de då moderna korta novellerna likaså de moderna pjäserna under sena 1800-talet. Han föddes i Taganrog i Ryssland som en av sex barn, han lämnades av sin mamma tillsammans med de övriga syskon 1876 då de förflyttade sig mot Moskva i och med att staten tagit deras hus och alla tillhörigheter. Anton blev kvarlämnad till att klara sig själv och avsluta sin utbildning i hemstaden. Mellan åren 1883-85 var skrivande mycket viktigt för Tjechov och detta var för tillfället den enda inkomstkälla familjen hade och det var ett måste för honom att skriva. Han publicerade under dessa två år så många som 11 verk, små som stora publicerades de och lästes av många. Året därefter började han bli väldigt välkänd i S: t Petersburg men de kommande två åren kom att bli de mest produktiva i hans karriär. Han hann publicera omkring 700 noveller i vilka han fortsatte vara den objektiva författare han ansågs vara. Enligt faktaboken Litteraturorientering ville han inte gärna ta ställning i sina verk utan skrev ” När jag skriver, litar jag helt och fullt på läsaren, ty jag förutsätter att han själv lägger till de subjektiva element som fattas i berättelsen”.
Stäppen som handlar om en pojkes färd genom den ryska stäppen, tillsammans med Damen med hunden som handlar om en tillsynes banal kärlekshistoria anses vara han absolut mest kända och uppskattade verk enligt kritiker och bokhandlare. ( Fakta om dessa har underligt nog inte kunnat hittas.)


Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866)
Han föddes i Stockolm men valde som vuxen at...