Recension, Harry Potter & Fången från Azkaban

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Recension, Harry Potter & Fången från Azkaban

av J.K Rowling, England
Recensent: Michael Skalenius
Förlag: P.A Norstedts & Söner AB.
Översättning: Engelska till svenska, Lena Fries-Gedin.
Utgivningsår: 1999
Tredje boken i succéserien Harry Potter av den kvinnliga författaren J.K Rowling.

Harry bor över sommaren hos sin pampiga och uppblåsta moster Petunia, hennes otrevliga och misstänksamma man Wernon och hennes bortskämda son Dudley. Alla tre kan tyvärr inte acceptera att Harry är trollkarl, de behandlar honom som en slav. Men sommaren är snart slut och Harry skall börja sitt tredje år på Hogwarts, skolan för häxor och trollkarlar. Han har inte hört något av sina två goda vänner Ron och Hermione (bilden) på hela sommaren. Harry blir orolig. Varför hör de inte av sig? Har det hänt dem något?
Men innan sommarlovet är slut lyckas Harry få sin styvfaster Marge förvandlad till en levande ballong. Efter incidenten flyr Harry sin elaka ”familj” och det trista livet i den engelska förorten. Normalt straffas trollkarlar eller häxor som utfört magi utanför den ”magiska världen” men Harry lyckas undkomma straff som kunde ha inneburit både avstängning från skolan och rätten att utöva magi.
Skolterminen börjar. Det är skräck i trollkarlsvärlden, Sirius Black en ondskefull mördare har lyckats fly trollkarlfängelset Azkaban, den förste i historien som lyckats med detta. Harry blir tillsagd att akta sig extra mycket för honom, men ingen säger varför. Dementorer är ondskefulla varelser som är väktare på Azkaban. De suger åt sig all glädje och all godhet från människor. Nu är de ute och letar efter den förrymda fången Sirius Black, dementorerna är även närvarande vid skolan Hogwarts. Av någon mystisk anledning dras de till Harry, flera gånger är han nära döden på grund av detta.
Harry avslöjar hemligheten om mördaren Sirius Black och beger sig åter igen mot en kamp mot ondskan.




J.K Rowling gör Harrys värld mycket levande, detta genom att namnge samt detaljrikt beskriva alla varelser och småsaker i boken. Händelseförloppet är också mycket bra , detta gör boken jäkligt spännande. Boken är lagom lång vilket jag tycker är bra eftersom jag varken har ork eller tid för att läsa längre böcker, 514 ganska små sidor.
Författaren beskriver omagiska människor, s.k. mugglare på ett intressant sätt. ”Mugglarna” är alltså vi och vi framstår som idioter. Vilket får en att fundera på om det kanske finns andra högre stående varelser som ser oss som idioter.
Man måste dock ha läst de föregående böckerna i serien för att kunna hänga med i boken. Jag har för närvarande läst fyra böcker ur serien och måste tyvärr säga att de alla fyra handlar om i princip samma sak: Harry skall kämpa mot ondskan. Så d...