Möte med barnsjukvården: Intervjuer med utlandsfödda föräldrar till barn med diabetes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En intervjustudie om hur utlandsfödda föräldrar vars barn drabbats av diabetes erfarit svensk barnsjukvård i relation till att vara förälder. Ändamålet är att öka förståelsen för dessa föräldrars reaktioner med siktet att förbättra bemötandet. Tre föräldrapar deltog; tre mammor och två pappor har intervjuats var och en för sig. Föräldrarna är födda och uppvuxna i östeuropeiska länder, har varit i Sverige 14-24 år. De tillfrågades om deltagande av specialsköterskan i diabetes på Barn-ungdomssjukhuset. Intervjuerna har skett i föräldrarnas hem i en narrativinspirerad metod. En hermeneutisk analys har gjorts. Föräldrar upplevde en stress i vardagslivet med svårighet att få tiden att räcka till för barn, arbete, hushållsgöromål och egna behov. De saknade praktiskt stöd i vardagen. Att vara förälder till ett barn med diabetes innebar en ytterligare psykisk belastning med svårighet att slappna av. Föräldrarna saknade tidigare erfarenhet och kunskap om diabetes. Insikten att barnet fått en kronisk sjukdom kom som en chock. Föräldrarna var oförberedda på att de behövde stanna på sjukhuset. Uppfattningen var att vårdtiden på sjukhuset präglades av bra bemötande men att läroprocessen var svår med mycket information. Det var svårt att veta sin roll som förälder på sjukhuset, den främsta uppgiften beskrevs som att se till att barnet var tryggt och mådde bra. Föräldrar förlitade sig på personalen och behövde deras stöd för att bygga upp tilliten till sin egen förmåga att klara av att hantera barnets diabetes. Föräldrar ville att personal ska kunna ge svar och förklara på ett förståeligt sätt samt att personalen inte ska vara stressad. Föräldrar hade tillit till personalens kunskap men personalen var inte allt...