Bismarck

8439 visningar
uppladdat: 2005-12-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bismarck och tvillingfartyget Tirpitz är de största slagskeppen som någonsin har byggds i Europa. De var de näst största krigsfartygen i Europa efter den enorma brittiska slagkryssaren
HMS Hood. Endast de japanska fartygen Yamamoto och Musashi på 64000 ton vardera var större.



INLEDNING

Som fördjupningsuppgift i SO har jag valt att jobba om slagskeppet Bismarck. Jag vill veta mer om den bepansrade jätten. Jag har fascinerats av saker och händelser som har utmärkt sig under 2: a världskriget och Bismarck kan lugnt räkna sig till den kategorin.



Frågetecken som jag vill räta ut är följande:


 Varför byggde tyskarna Bismarck egentligen?

 Hur mycket vägde fartyget?

 Hur stort var det?

 Beväpning?

 Vem var det som förde befälet på Bismarck?

 Vad hände egentligen med det jättelika fartyget då den sjönk efter så få dagar ute på Atlanten?





Bismarck blir verklighet

Bismarck började byggas den första juli 1936 av företaget Blohm & Voss i Hamburg och färdigställdes av Kriegsmarine. Det tog ca 6 miljoner arbetstimmar plus tiden för underleverantörerna att färdigställa delarna för att bygga Bismarck. Den kostade ungefär 200 miljoner riksmarker att bygga. Som exempel hade tyskarna kunnat bygga 1700 toppmoderna stridsplan eller stridsvagnar för pengarna. Redan från de första strecken på ritbordet var Bismarck tänkt som den ultimata och osänkbara krigsmaskinen.
Två veckor före avgången den 5 maj 1941 så kom Hitler och inspekterade Bismarck och dess väldiga kanoner. Hitler var sjösjuk och mycket fåordig men han var helt klart nöjd med arbetet.






Hitler inspekterar Bismarck

Beväpning och skydd

Den 250,5 m långa och 36 m breda Bismarck var utrustad med 8 stycken 38 cm kanoner som var 20 m långa. Varje kanontorn vägde 1000 ton därför behövde de inte fästas på något sätt utan hölls kvar enbart med hjälp av sin egen vikt. De kunde skjuta iväg en 800 kg tung granat mer än 36 km var 20 sekund. Kanonerna hade en kort livslängd endast 200 till 250 skott, sen var de tvungna att bytas ut. För att inte slita ut de stora kanonerna var Bismarck också beväpnad med 12 stycken 15 cm kanoner som lätt kunde förstöra ett annat fartyg. Bismarck hade även 68 stycken mindre kanoner och luftvärns kanoner.
Bismarck var utrustat med ett 35 cm tjockt pansar på viktiga delar, det utgjorde hela 41 % av Bismarcks sammanlagda vikt. Bismarck vägde 44 734 ton utan last och 50 100 ton med last. Av den totala vikten var 1000 ton ammunition och nästan 10 000 ton var drivmedel till de 160 000 hästkrafter starka motorerna.
En allmän åsikt var att Bismarck ansågs vara den säkraste platsen att vara på under kriget.





Varför namnet Bismarck?

Bismarck fick ett maskulint namn eftersom tyskarna tyckte att man inte kunde ge ett så stort och slagkraftigt fartyg ett kvinnligt namn. Det hade varit förnedrande menade de. Dessutom var Otto von Bismarck en av Hitlers stora förebilder. Det var han som enade Tyskland till det Andra riket och besegrade Frankrike i kriget 1870-1871.




Otto von Bismarck


Jag har hittat ett citat av kapten Ernst Lindemann, som var högsta befäl på Bismarck, fram till det att amiral Lütjen tog över rodret när Bismarck skulle ut på sitt första uppdrag:
– Jag föredrar att höra folk tala om Bismarck i maskulin form. Ett fartyg som är såhär kraftfullt kan inte vara en hon, det är en han!












Kapten Ernst Lindemann på inspektion Amiral Lütjen


Besättningen

På Bismarck fanns det 2221 besättningsmän som var uppdelad i flera olika kategorier. Där fanns signalister, tunnbindare, sjukvårdare, skräddare, kockar, kryptotekniker, skrivare, sjömän, eldare, skomakare och mässuppassare så Bismarck var som en liten flytande stad. Genomsnittsåldern på besättningen var 21 år. Bismarck var utrustat med en hel del saker för att manskapet skulle trivas. På slagskeppet fanns det bland annat plats för 300 sidor nötkött, 500 slaktade svin, potatis, öl, cigaretter mm.
Mannarna hade varsin hängkoj och ett klädskåp för personliga ägodelar.





Operation Rheinübung









Bismarck

Operationen gick ut på att slagskeppen Bismarck och Prinz Eugen skulle fara till nordatlanten och förstöra så många konvojer som möjligt. Detta utan att ta hänsyn till konvojernas försvar som de mindre fartygen på tidigare operationer hade tvingats göra. Ordern löd sänk fartygen, döda besättningarna, ta inga fångar. Det var från början tänkt att dom skulle få hjälp av slagskeppen Scharnhorst och Gneisenau, men så blev det inte.

Den brittiska flottan bestod även av 4000 handelsfartyg varav minst 2500 alltid var på havet så det var aldrig brist på byten för dom tyska slagskeppen.

Den 14 mars 1941 gick fartygen ut från den polska hamnen Gdynia med kurs mot den norska hamnstaden Bergen där de skulle fylla på förråden och sen fara ut på nordatlanten. Men när Prinz Eugen höll på att fylla på lagret med mat och brännolja fotograferade ett brittiskt Spitfire Bismarck och Prinz Eugen. Amiralitetet ville skicka bombplan i ett försök att sänka Bismarck men som tur var för Lütjen så ville chefen för Coastal Command Frederick Bowhill se bilderna innan några plan skulle skickas. Det tog flera timmar för bilderna att komma fram och bli utvärderade sen gav Bowhill sitt godkännande och 18 bombplan sändes för att bomba fartygen men när planen kom fram hade Bismack och Prinz Eugen redan lämnat hamnen.

Problemet med operationen var att ta sig till nordatlanten utan att bli upptäckta av britterna. Det låg en brittisk flygbas i Skottland så de kunde inte gå nära den skotska kusten. Bismarck och Prinz Eugen var därför tvungna att gå en bit söder eller norr om Island.
Problemet med den norra vägen var att det låg ett stort minfält där och att de skulle kunna fastna i den Grönländska packisen och den södra vägen var bevakad av den brittiska flottan.
Därför beslutade kommendör Lütjen att de skulle ta den norra vägen.
När fartygen passerade i Danmarkssundet så upptäckte den Brittiska kryssaren Suffolk dem och gömde sig sedan i dimman från packisen tills fartygen hade passerat. Sen förföljde Suffolk Bismarck och Prinz Eugen med hjälp av radar och rapporterade tyskarnas position till Amiralitetet med jämna mellanrum.
Med hjälp av informationen skickade Amiral Tovey Slagkryssaren HMS Hood och Prince of Wales för att genskjuta de tyska fartygen.





Bismarck vs Hood

I gryningen den 24 maj 1941 tog Bismarck och Prinz Eugen upp kampen mot Englands stolthet slagkryssaren HMS Hood och Englands modernaste slagskepp Prince of Wales.
På Bismarck var inte Lütjen säker på om han skulle strida mot britterna eller om de skulle fly. Tyskarna hade fått rådet att inte ta strid med jämnstora fartyg men efter att britterna hade skjutit 6 salvor och det inte såg ut som att de skulle kunna fly utan risk för att bli sänkta så gav Lütjen order om eld.

På Hood såg man med skräckblandad fascination på Bismarck när
spränggranaterna avfyrades från de enorma kanonrören 23 000 m bort. Granaterna missade och träffade framför Hood och nästa salva med pansarbrytande granater gick just över Hood. Men sen var siktet inställt och granaterna började falla över de båda brittiska fartygen. Tyskarna hade laddat med spränggranater för de var säkra på att det var 2 kryssare som var på väg mot dom.

Amiral Holland gjorde ett ödesdigert misstag när Hood bytt kurs med 20 grader för att kunna använda alla sina kanoner. Bismarck hade redan sina granater i luften och eftersom Hood hade gjort en kursändring träffade en granat i sidopansaret vid ett korditlager. Kordit är ett antändningsämne ungefär som krut. Hade britterna ändrat kursen några sekunder senare hade granaten missat.
Korditen började brinna så ammunitionen exploderade och for iväg genom ventilationssystemet till ett närliggande magasin som innehöll 50 ton kordit. Magasinet sprängdes och ett av Hoods kanontorn flög i luften.
Explosionen delade skeppet i 2 delar och det flög upp tusentals ton delar i luften, explosionen syntes tydligt på Bismarck och därifrån bedömde man att explosionen sträckte sig 300 meter upp i luften. Därefter sköts det iväg en sista salva från Hood.
Mullenheim-Rechberg som var Ernst Lindemanns adjutant kände vördnad över att britterna kämpade till slutet, men den salvan var troligtvis bara resultatet av en kortslutning i eldgivningssystemet.
På Hoods kommandobrygga visste besättningen inte först vad som hände. De klagade på att kompassen var trasig sen fick de veta att styrsystemet var trasigt och strax efter började fartyget luta. När det lutade 30 grader förstod de att Hood höll på att kapsejsa.
På Bismarck och Prinz Eugen inriktade man sig nu på Prince of Wales och lyckades snabbt skada henne så mycket att britterna flydde. Bismarck hade bara träffats av några få skott och de orsakade inga allvarliga skador förutom ett litet läckage som gjorde att Bismarck inte kunde gå med full fart och en träff i fören som orsakar ett oljeläckage. Tack vare Bismarcks enorma oljelager så var det ingen katastrof att förlora lite olja.

När den brittiska kryssaren Electra kom till platsen där slaget hade varit 2 timmar tidigare såg besättningen inte ett spår av överlevande, bara vrakdelar och kläder.
När de inte såg något liv så konstaterade de:
– Gode gud hon har gått under med man och allt. Men då skymtade de 3 män som låg i vattnet.
De 3 männen var Briggs, Dundas och Tilburn. Tilburn hade börjat sjunga ”Roll out the barrel” för att hålla sig igång och han hade fått med sig de andra i sången. De andra slutade efter ett tag men Tilburn sjöng oavbrutet tills han blev räddad.
När besättningen på Electra hade plockat upp de 3 männen så sa chefsmaskinisten: - Det måste finnas fler, det kan inte bara vara 3 kvar.
- Var i helvete är alla andra.
Men det var allt som återstod av Hoods besättning på 94 officerare och 1324 män. Fast Electra letade i flera timmar kunde besättningen inte hitta fler överlevande.
















Citerat Churchill när han hade får meddelandet om att det bara fanns 3 överlevande:
- ”Jag bryr mig inte om hur ni bär er åt, MEN SÄNK BISMARCK!”

Vid den här tiden var Bismarck redan på väg till hamnen i Saint-Nazaire för att repareras men Prinz Eugen fortsatte Operation Rheinübung på egen hand.







Jakten på Bismarck

Efter att HMS Hood hade sänkts fick alla fartyg och flygplan som överhuvudtaget kunde mobiliseras order att sänka Bismarck.
I ett dygn lyckades Bismarck hålla sig borta från britterna men på förmiddagen den 26 maj hittade ett Catalinaflygplan Bismarck tack vare att Bismarck hade sänt ut ett helt onödigt meddelande i 30 minuter. Tack vare det krypterade meddelandet kunde britterna lokalisera Bismarck och det tar inte länge förrän britterna skickar ut 15 Swordfishplan i en attack mot fartyget. Trots att Bismarck försvarade sig med sina luftvärnskanoner så lyckades ett av planen träffa Bismarcks roder med en torped så att det låste sig mot en propeller och Bismarck börjar hjälplöst cirklar omkring. Lütjen tänkte ett tag skicka ner dykare men på grund av att vattnet var så kallt och det var upp till 15 meter höga vågor så gick det inte.


Under kvällen och natten försökte brittiska jagare anfalla Bismarck men de fick slå till reträtt på grund av Bismarcks exakta eld.
08.43 hördes från högtalarna på King George V - fiende i sikte, sen smällde kanonerna av en salva med 6 stycken 406 mm granater mot Bismarck som låg 25 000 meter bort. Bismarcks sista strid hade börjat. Även i den här striden var den tyska elden mer exakt och granaterna började falla runtomkring Rodney men utan att skada det brittiska slagskeppet. Därefter avfyrade britterna sina enorma kanoner ännu en gång men de missade. Fartygen sköt på varandra i flera minuter utan att träffa medan flera andra brittiska fartyg närmade sig. Men när avståndet hade krympt till 20 000 meter så lyckades King George V rikta in sin eld rätt och fick in en träff på Bismarcks förskepp medan tyskarna hade det svårare eftersom Bismarck cirklade runt helt okontrollerat. Nu hade även Rodney riktat in sig så dom avfyrade 2 salvor i minuten var mot Bismarck. Vid det här laget hade fler fartyg anlänt och börjat beskjuta Bismarck och Bismarck blev bara mer och mer oduglig och efter ett tag så tystnade Bismarcks större kanoner men de mindre fortsatte den lönlösa striden. Nu hade även Dorsetshire kommit inom skotthåll och det dröjde inte länge förrän blixtarna lyste även från hennes kanoner, men Bismarck vägrade att sjunka.







De första granaterna som slår ner mot Bismarck avfyrade av de brittiska styrkorna



Vad britterna inte visste var att ordern om att spränga och evakuera Bismarck redan hade getts och att tyskarna var i full gång med att placera ut sprängämnen. När Bismarck inte ville sjunka, fast britterna hade bombarderat fartyget i över 1½ timme och avfyrat 2876 granater. Det skulle inte ta länge förrän Luftwaffe och ubåtar skulle komma för att hjälpa Bismarck. Den brittiska Amiralen Tovey blev så arg att han utbrast: - Kan någon hämta mina dartpilar, så får vi se om vi kan sänka henne med dem! Det skulle inte ta länge innan sprängningen av Bismarck startade och striden skulle vara över för nu hade evakueringen börjat. Alla hade börjat ta sig upp på däck, men det blev en massaker för de brittiska granaterna fortsatte att hagla över däck och det flög granatsplitter överallt. En del splitter var så små att de orsakade sår som inte var mycket större än myggbett på dem de träffade men det fanns betydligt större och farligare delar som lätt kapade en arm eller ett ben eller dödade direkt när de träffade. Sen kom tryckvågorna från granaterna och kastade iväg män som ingenting och krossade dem mot relingen eller vad annat som de träffade eller så flög de bara ner i vattnet med en enkelbiljett till en säker död. Fartygsläkarna gjorde vad de kunde men det tog inte länge innan de bröt ihop eftersom det bara kom fler och fler skadade, däcket såg ut som ett slakthus. Det låg kroppar överallt, flera saknade huvud, armar, ben eller andra kroppsdelar. Dessa låg och rullade runt på däck någon annanstans bland blodtäckta inälvor. Men det behövde inte Lütjen bevittna eftersom han hade träffats av en granat och dött i inledningen av striden.
Klockan 10.15 träffade en granat från King Georges V överbryggan och antände ett lager med lysraketer. De flög iväg och satte eld på döda och levande. När britterna såg att Bismarcks besättning blev levande bränd så kom ordern om eld upphör. Då var klockan 10.21.
På grund av bränslebrist for de större fartygen hemåt medan Dorsetshire närmade sig för att försöka sänka Bismarck med hjälp av torpeder. Samtidigt på Bismarck höll tyskarna på att öppna de sista vattentäta luckorna när sprängämnena i maskinrummet detonerade. Snart hördes explosionerna från de övriga sprängladdningarna och en stund efter hördes ytterligare 2 kraftiga smällar. Några minuter senare hördes 3 till. Det var Dorsetshires torpeder som hade träffat sitt mål.
De män som låg i vattnet och beskådade Bismarck kunde se två personer som klättrade på väderdäcket, det var kapten Lindemann och hans personlige löpare. De klättrade tills de kom till förstäven där ställde Lindemann sig i givakt och följde med sitt fartyg till botten av Atlanten som låg 4790 meter längre ner. Av dem som hade överlevt räddades endast 115 män av de brittiska fartygen. Någon på Dorsetshire hade upptäckt rökpuffar i horisonten och trodde att röken kom från en ubåt. Kryssaren lämnade de kvarvarande männen att drunkna. Man var ju trots allt tvungen att tänka på det egna fartyget i första hand.
Bismarcks titel som havets fasa varade endast i 8 dagar sedan var han endast ett minne blott.













Egna funderingar om slagskeppet Bismarck

Jag tror att om man hade använt pengarna som krävdes för att bygga Bismarck och tvillingen Tirpitz till andra saker så hade kriget fått en annan vändning och tyskarna hade kanske kunnat undgå alla motgångar från sommaren 1942 till krigsslutet 1945 och kanske till och med vunnit kriget.

Om Hitler valt att bygga ubåtar för pengarna så hade det också kunnat leda till en brittisk kapitulation.
Tyskarna hade kun...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bismarck

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-14]   Bismarck
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5350 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×