Hitlers maktvinning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mellankrigstiden innebar en utveckling av västerländsk demokrati i Europas länder, med riksdagar understödda av befolkningarna, och den allmänna och lika rösträttskampen som påbörjats redan vid franska revolutionens utbrott fullbordades nu, även för kvinnor.

Att Hitler kunde komma till makten i ett demokratiskt styrt Tyskland kan härröras till de starka eftergifter man från segerstaterna i första världskriget satte upp mot landet.
Även Tyskland förvandlades till en demokratiskt styrd republik efter första världskriget, den s k Weimarrepubliken, då man flyttade makten från Berlin p g a den starka oppositionen där. Weimarrepubliken sågs ej med blida ögon av den tyska befolkningen, mycket p g a att man ansåg att det var detta styre som svikit landet genom att anta fredsuppgörelsen ifrån Versailles, vilken konsekvent ledde till kris för landet.
Tysklands nytillsatta regering hade alltså stora problem i jämförelse med kringliggande nu demokratiskt styrda stater: den var ej understödd av folket, den hade det enorma krigsskadeståndet att betala, den förödande inflationen som var en följd av regeringens försök att betala skadeståndet stärkte oppositionens ställning i landet. Den stora börskraschen 1929 i USA påverkade direkt det kämpande Tyskland att återigen sjunka ned i ekonomisk kris.
En naturlig följd av dessa problem för en nybliven republik blev att nya politiska strömningar togs emot med blida ögon av såväl befolkning som politiker.

Nu kunde Hitler rota sin nazistiska ideologi i staten Tyskland, och en vågrörelse av nytänkande spred sig bland befolkningen, som redan innan var fast övertygade om att de demokratiskt styrande sedan freden i Versailles, hade svikit sitt land och åstadkommit ekonomiskt lidande.

De stora förlorarna; arbetar- och medelklassen, gav nu Hitler sitt fulla stöd och satte sitt hopp till det nationalsocialistiska partiet, som med löften om ekonomiskt uppsving vann 33% av rösterna i det, innan andra världskriget, sista demokratiska riksdagsvalet. Med tanke på de ständiga regeringskriser, vilket grundade sig i de alltför många representerade politiska partierna i regering, som mest 20(!), var det kanske inte så konstigt att den diplomatiskt skicklige Hitler till slut utsågs till rikskansler av sittande president Hindenburg.


Väl kommen så här långt i sin politiska karriär, bildade Hitler samma år en koalitionsregering av sitt nazistparti tillsammans med ett konservativt parti. Riksdagen upplöstes och nyval utfärdades. Förändringar togs tacksamt emot av den lidande befolkningen, med enbart kommunistgrupper som opposition när även de styrande hade accepterat Hitler som politiker.
Med en enkel undantagsregel förverkligade Hitler det diktaturiska styret, och bekräftelsen av uppbyggandet av hans ”Tredje rike” kom 1934, då Hitler utsågs till efterträdare till presidentposten.

Den antisemitism som pågick under Hitlers styre är välkänd, men det var inte antisemitism som var Fuhrerns mål; ett återtagande av den forna tyska ställningen i Europa och hämnd för Versailles, fick Tyskland att under Hitlers ledning rusta för krig, allt i strid mot Versaillesfredens bestämmelser, som en efter en sattes undan. Även detta kolonialpolitiska tänkande togs väl emot av tyska befolkningen, då man ansåg sig vara orättvist behandlad sedan första världskriget.



Frågan om något liknande övertagande av makten skulle kunna genomföras i Sverige kan mesvaras med att självklart kan en skicklig diplomat genomföra massuggestion, men en viktig faktor i det, för Hitler lyckade förloppet i Tyskland, är att befolkningen torde vara försvagad på något sätt, och i Sverige fanns i mellankrigstiden en stark förankring i, och stolthet över, demokratins utveckling. I dagens samhälle kanske denna förankringen och stoltheten inte är lika stark. Med en eller annan kris, ekonomisk eller annat, skulle liknande utveckling av diktatur vara möjlig i vilken demokrati som helst, även idag, informationssamhället till trots, ty detta kan lätt förvandlas ...