Jeanne d´Arc

6008 visningar
uppladdat: 2005-12-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innan jag kan börja berätta historien om Jeanne d´Arc så måste jag
berätta vissa saker. Vi befinner oss alltså på 1300-1400-talet, i en
tid där gudstron är stark, liksom tron på helgon, djävulen och onda
andar.

Det är en tid då det så kallade "hundraårskriget" mellan
Frankrike och England utspelar sig. Det hela handlade, i stora drag,
om att de engelska kungarna hade stora besättningar i Frankrike vilket
de franska kungarna var mycket irriterade över. När så en engelsk kung
krävde att bli erkänd som kung över hela Frankrike var måttet rågat.
England gick till anfall mot Frankrike och det slutade med ett krig
som varade ända ifrån 1337 till 1453. På Englands sida fanns bland
annat Bourgogne, de så kallade burgunderna. England hade stora
framgångar i början av kriget och Frankrike upplevde nu sin historias
mörkaste stund. Ca år 1417 anlände en vanlig bondflicka, klädd i
manskläder, till den franske kungen som för tillfället hade tagit
skydd i staden Chinon. Hon hävdade att hon var sänd av Gud, att hon
skulle befria Orléans och att hon skulle föra honom till staden Reims
där han skulle bli krönt till kung. Vem var då denna flicka som skulle
komma att rädda Frankrike i denna mörka tid?.

Jeannes barndom:

Jeanne d´Arc föddes ca 1412 i den lilla byn Domrémy i utkanten av
nordöstra Frankrike. Hon växte upp tillsammans med sin far (Jacquot
d´Arc), mor (Isabella Romée), sin storasyster (Catherine) och sina tre
bröder (Jacquemin, Lill-Jean och Pierre). Hennes far var bonde och
hennes mor var känd som en mycket snäll och djupt religiös kvinna. I
Jeannes uppväxt ingick stark gudstro och mystik. Av sin mamma fick hon
lära sig att läsa Pater Noster (Fader vår), Credo (Trosbekännelsen)
och Ave Maria. Av prästen fick hon höra om Frankrikes skyddshelgon S:t
Michaël och om S:te Catherine och S:te Marguerite, de heliga
kvinnorna, men hon fick aldrig lära sig att läsa och skriva. "Jag
känner varken till A eller B" lär hon själv ha sagt flera år senare
under förhör. Jeanne verkar ha varit en väldigt omtyckt person i byn,
det tycks bara finnas positiva omdömen om henne. Hon hjälpte sin mamma
och storasyster med hushållsgöromål och sin pappa och sina bröder med
plöjning, skörd och boskap. Hon hjälpte de fattiga och gav dem
allmosor och hon lät även sjuka få sova i hennes säng. Man säger även
att Jeanne var väldigt religiös av sig och gick alltid till kyrkan när
det ringde till mässa och hon biktade sig ofta, även fast hon aldrig
någonsin hade syndat. Efter varje söndagsmässa, sprang alla barn till
feernas träd där de dansade och sjöng till musik från herdeflöjter och
gjorde girlander av vilda blommor. Detta oskyldiga, lilla nöje skulle
komma att användas emot Jeanne som ett slags bevis för att hon hade
deltagit i hedniska riter.
Man kan säga att Jeanne hade en väldigt bra och fridfull uppväxt,
bland annat på grund av att hon och de andra i byn blev relativt
förskonade från kriget. De få burgunder som fanns i närheten verkade
inte utgöra något större problem. Fast det hände ju vid några
tillfällen att det gjordes "överraskande anfall" mot byn så att
befolkningen var tvungna att tillfälligt söka skydd i en grannby för
att inte råka illa ut.Jeannes bästa vän var grannflickan Hauviette, som senare, när hon
skulle uttala sig om Jeanne inför granskningsnämnden, rörande svarade:
"Hon var så oerhört snäll.". En annan vän Jeanne hade var Mengette,
som tidigt blev gift, men tyvärr förlorade sin make i oroligheterna.

Jeannes syner

När Jeanne var ungefär 12 år hände en märklig sak. Plötsligt såg hon
ett ljussken och röster började tala till henne. Hon såg också
gestalterna som talade och hon fick veta att det var S:t Michaël, S:te
Catherine och S:te Marguerite. Jeanne blev först rädd för rösterna,
men de fortsatte att komma dagligen så hon vande sig. Rösterna sade
till henne att hon var utvald av Gud till att rädda Frankrike från
engelsmännen. Jeanne var tveksam och frågade hur det skulle kunna gå
till, hon var ju trots allt bara en vanlig bondflicka, men rösterna
försäkrade henne om att hon skulle lyckas. Varken familjen eller
vännerna fick veta någonting om rösterna och det dröjde till och med
tills hon var 17 år innan hon började följa dem. Medan familjen och
vännerna trodde att hon var och hälsade på släktingar, så var hon
istället på väg att lämna sin hemby för gott. För en släkting
berättade hon om sina röster. Han trodde på henne och hjälpte även
henne till den inflytelserike hövitsmannen Robert de Baudricourt. Han
var tveksam och tog det hela som ett skämt och skickade iväg henne.
Men bara efter ett halvår var Jeanne tillbaka igen och den här gången
lyckades hon faktiskt övertala honom om sitt uppdrag. Vid ett
tillfälle klagade Jeanne för en ung krigare att Baudricourt var svår
att övertala. Det beskrivs i en bok om Jeanne d´Arc, ha gått till så
här:"- Jag måste vara i Chinon före midfastan också om jag därvid skulle
nöta bort mina ben ända till knäna. Ingen prins eller hertig, ingen
utom jag kan rädda kungariket Frankrike. Vår kung har ingen annan
hjälp än mig. Ack, jag ville hellre spinna hemma hos mor! Att kriga är
ej mitt yrke, men jag måste ge mig i väg och uträtta det, ty Messire
har sagt mig det.
- Och vem är Messire?
- Det är Gud, svarade hon.
- Då säger jag, Jean de Novelonpont, att jag svär er Jungfru, med mina
händer i edra, att jag med Guds hjälp skall föra er till konungen, och
jag frågar er, när reser ni?
- Hellre idag än i morgon, hellre i morgon än sedan, svarade Jeanne"
Färden till Chinon

Jeanne och hennes eskorter (sex män) började nu sin färd till kungen
som befann sig i Chinon, cirka 40 mil bort. Jeanne verkade under hela
resan vara ganska obekymrad, trots att det fanns stora risker för att
råka ut för fientliga soldater eller rövare. Hon klädde sig i
manskläder, vilket inte var så uppskattat. Antagligen gjorde hon det
av praktiska skäl "Om Gud har sagt mig att anlägga och behålla
mansdräkt, så beror det på att jag skall föra sådana vapen som män
för". Hon kan också ha gjort det för att skydda sig mot övergrepp och
våldtäkt "Om jag är klädd som en man bland män, kommer de inte att
känna fysisk åtrå efter mig; och jag tror, att jag själv på det sättet
bättre bevarar min jungfrulighet både i tankar och gärningar". Under
de elva vinterdagar som ritten tog, utsätts inte Jeanne eller hennes
sällskap av några som helst problem, vilket förvånar vissa. Fast de
som Jeanne hade med sig kände sig nog lite besvärade över att hon
alltid ville stanna vid varje kyrka och höra mässan.
Jeanne och kung Karl den VII
Vid middagstid, efter elva vinterdagar, anlände Jeanne till Chinon.
Där hälsades hon, enligt Jeannes biktfar, av en soldat som antingen
kände igen henne eller förstod att hon var "Jungfrun":- Är inte det där den där "Jungfrun"?! Fick jag bara ta hand om henne
en natt, skulle hon vid Gud inte vara jungfru längre, det lovar jag!
Jeanne hörde hans fina välkomstord och spände blicken i honom.
- Du hånar Gud. Ändå skall du snart dö.
Det sägs att mindre efter en timme senare föll mannen i vattnet och
drunknade.Jeanne bosatte sig på ett lite härbärge i Chinon, men hon fick vänta länge innan hon fick träffa kungen. Anledningen till väntan var nog,
bland annat, att det i rådet diskuterades om kungen skulle ta i mot
Jeanne eller inte. När Jeanne äntligen kom in i slottet, drog sig
kungen fortfarande för att tala med henne, tills han kom underfund med
att Robert de Baudricourt hade sänt henne. Hon fick då berätta för
Karl om sitt uppdrag, att hon skulle befria Orléans och att hon skulle
föra honom till Reims där han skulle bli krönt till kung. Efter det
skulle hela Frankrike tas tillbaka. Kungen lät sig tillslut övertalas,
men för säkerhetens skull så skulle man göra en grundlig undersökning
på Jeanne för att kolla så att hon inte var besatt av Djävulen. Man
lät präster och lärda män förhöra henne, sändebud skickades i väg för
att samla in uppgifter om henne och några betrodda kvinnor fick
undersöka om hon verkligen var jungfru som hon påstod. Man kom fram
till att Jeanne talade sanning och alla som kände henne berättade bara
positiva saker. Dessutom kom de fram till att hon, enligt gammalt
synsätt, inte kunde vara besatt av djävulen eftersom hon var jungfru.
Jeanne fick nu sin armé som hon tidigare bett om och de gick nu mot

Orléans.
Jeanne i Orléans
Staden Orléans (som ligger i mellersta Frankrike) var, som många andra
städer, belägrad av engelsmännen. Ryktet om Jeanne d´Arcs ankommande
hade nått människorna i Orléans långt i förväg och förväntan var stor.
När hon red in på sin vita häst, var alla ute för att möta henne.
Jeanne göt nytt hopp och mod i de franska soldaterna, liksom resten av
folket, alla ville nu göra sitt bästa i kriget. Två av hennes bröder
tog värvning i armén och de följde med henne på fälttågen. Innan de
anföll engelsmännen så fick Jeanne med sig hela armén till mässan.Långt innan man kom fram till Orléans, sägs det att Jeanne hade
skickat ett brev till engelsmännen där hon sade att hon skulle ställa
till med årtusendets spektakel om hon skulle råka på dem. Så kom i
alla fall dagen då Jeanne och hennes armé anföll engelsmännen. Jeanne
red längst fram, i mitten av stridslinjen med sitt banér och verkade
inte alls skrämmas av pilar och kulor. Hon drev på sina män till att
döda, men själv så dödade hon aldrig någon. Hon använde bara sitt
svärd till att slå med flatsidan. Efteråt föll hon alltid i gråt och
bad alltid för de stupade, oavsett om de var fiender eller inte. Efter
fransmännens seger i Orléans, föll engelsmännens fästen, det ena efter
det andra. Bara ett litet rykte om att Jeanne skulle vara på väg, fick
engelsmännen att nästan fly på en gång.Visst hände det några gånger att Jeanne blev sårad, vilket kanske inte
var så konstigt med tanke på allt krigande, men hon var alltid uppe på
benen snart igen. En gång, när hon stormade upp för en stege,
träffades hon av en armborstpil som trängde igenom pansarplattorna i
rustningen. Pilen gick in ovanför bröstet, genom skuldran och ut till
ryggen. Engelsmännen trodde att de hade dödat henne, vilket de var
glada över eftersom de anknöt Jeanne med häxkonster. Lyckan varade
dock inte så länge, redan nästa dag var Jeanne ute på fältet igen. Det
är också värt att nämna att kvinnorna i Orléans sålde sina smycken så
att de skulle kunna samla in pengar till ett monument över Jeanne.

Detta restes senare på bron och bestod av ett stort kors med frälsaren
på. Om var sin sida stod Karl VII och Jeanne, knäböjande. Men
monumentets historia blev inte långvarig. 130 år efter resningen,
förstördes det av hugenotterna (benämning för protestanterna i
Frankrike).Efter Orléans befrielse, spreds ryktet om Jeanne och hennes
oövervinnliga armé över hela Europa. Hon hade nu uppfyllt hennes
första löfte: att befria Orléans. Man besegrade även engelsmännen i
två slag till. Den 17 juli 1429 uppfyllde hon även sitt andra löfte,
det löftet om kung Karl den VII:s kröning i Reims. Efter kungens
kröning var Jeanne redo för att inta Frankrikes huvudstad Paris. Fast
hon fick vänta länge innan hon kunde anfalla eftersom det tog lång tid
att övertala kungen om att ge henne utrustning och tillstånd för
detta. Tillslut fick hon äntligen tillstånd till att anfalla Paris och
kasta ut engelsmännen. Tyvärr så lyckades det inte så bra eftersom
Jeanne blev sårad och armén var tvungen att slå till reträtt. I
december samma år som kungens kröning, blev Jeanne, hennes far och
bröder adlade.

Jeanne blir tillfångatagen
I maj 1430 vände dock krigslyckan för Jeanne. Hon hade begett sig till
Compiègne som var belägrat av burgunderna. Hon togs till fånga av
burgunderna som i sin tur överlämnade henne till engelsmännen som
förde henne till Rouen. Under flera månader satt hon fängslad i ett
slottstorn med furstens svärmor, hustru och dotter som hennes
fångvaktare. Kvinnorna behandlade henne väl och försökte till och med
att övertala fursten till att låta fransmännen friköpa Jeanne, men hon
var en alltför värdefull fånge. Engelsmännen såg nu sin chans att
försöka ta kronan från kung Karl den VII som man aldrig hade
accepterat. Man ville alltså få Jeanne dömd till häxa och bränd till
vilket pris som helst, kanske inte bara för att man ville ta den
franska kronan, utan man trodde säkert också att hon verkligen var
häxa. En stor kommission tillsattes som skulle utreda fenomenet Jeanne
d´Arc. I kommissionen ingick en kardinal, sex biskopar, trettiotvå
teologie doktorer, sexton teologie kandidater och etthundratre andra
personer. Alla de här människorna hade Jeanne emot sig och försvaret
fick hon sköta alldeles själv. Det hände att Jeanne till och med
skämtade med de lärda herrarna om att om de skulle läsa upp ett till
felaktigt svar så skulle hon dra dem i örat. Hon förmanade dem också:
"Men var försiktiga så att ni inte dömer mig orättvist, för ni skulle
därigenom utsätta er för allvarlig fara. Jag varnar er nu, så att jag
skall ha gjort min plikt ifall Vår Herre sedan straffar er."En dag lyckades Jeanne göra ett flyktförsök, men hon kom inte så
långt. Hon hade nämligen försökt hoppa från torntaket och sedan hade
hon hittats avsvimmad på gården. Efter sitt lilla rymningsförsök,
placerades hon i ett trångt och mörkt rum på ett mycket mer
otrevligare ställe. Där fick hon också nya fångvaktare som utsatte
henne för en massa otrevligheter, kanske till och med våldtäktsförsök.
Det sägs att Jeanne hade planer på att fly hela tiden, kanske inte så
konstigt med tanke på alla förhör som hon var tvungen att gå igenom.
De kunde väcka henne mitt i natten för att de ville att hon skulle
erkänna sitt samarbete med Djävulen, men det var inte det värsta för
Jeanne. Det var att hon fråntogs rätten att bikta sig och fick inte
heller gå till mässan. Engelsmännen försökte varje dag, med långa
förhör och med nya undersökningar gällande om hon verkligen var
jungfru, för att få henne att erkänna att hennes syner var falska. De
försökte också tvinga henne att bära kvinnokläder. Ingenting av det
här fungerade, Jeanne var lika övertygad som tidigare om att hennes
uppenbarelser var från Gud och gällande hennes manskläder så behöll
hon dem envist på sig. Under hela Jeannes fångenskap gjorde Karl den
VII absolut ingenting för att rädda henne, antagligen för att han var
rädd för att förlora sin krona.

Jeanne döms till döden
Trots att Jeanne uppträdde värdigt och försvarade sig skickligt så
anklagades hon för att ha visat olydnad mot sina föräldrar, att ha
burit manskläder samt för kätteri och häxeri. I maj 1431 dömdes
slutligen Jeanne till döden, endast 19 år gammal. Hon skulle brännas
på bål i staden Rouen. Jeanne greps av panik så fort hon fick syn på
bålet och skrev, av misstag, under ett papper där hon erkände att
rösterna kom ifrån Djävulen. Hon kunde ju inte läsa och hennes namn
stavade hon till "Jehanne".Efter det fördes hon tillbaka till fängelset där hon redan nästa dag ångrade sig.
Hon började återigen säga att rösterna kom ifrån Gud, men
det hjälpte inte. Den 30 maj fördes hon återigen till bålet inför hela
stadsbefolkningen. På bålet hade de fäst ett anslag, bland annat med
orden: häxa, lögnerska, förförerska, bedragerska och vidskeplig. Man
tvingade även Jeanne till att ha en sorts pappersmössa på huvudet där
det stod: kätterska, återfälling, avfälling och avgudadyrkerska. En
engelsk soldat gjorde ett kors av två träpinnar till henne eftersom
hon bett om ett. Hon kysste det, höll det mot bröstet och bad högt
medan lågorna flammade upp. Sedan föll hennes huvud ned mot bröstet
och hon var död. För att alla skulle veta att hon verkligen var död,
visade man upp hennes nakna, halvbrända kropp inför folkmassan. Efter
det brändes hon helt till aska.
Jeanne blir återupprättad
Jeannes far sägs ha dött samma år som Jeanne brändes på grund av sorg.

Hennes mor däremot vädjade till påven att de skulle få Jeanne
återupprättad. Kung Karl den VII tillsatte, tjugo år senare, en
"rehabiliteringsprocess" som skulle gå igenom hela rättegången. Man
intervjuade återigen alla som hade känt Jeanne och man kollade
noggrant igenom alla förhörsprotokoll. Arbetet tog sex år och man kom
fram till att Jeanne inte hade varit någon häxa, att hon hade dömts på
felaktiga grunder. 1465 fick Karl VII domen upphävd med hjälp av påven
Calixtus III.
Jeanne som symbol
Jeanne blev redan under sin livstid en symbol för nationellt samlande.
Fransmännen började tro på sig själva och kunde tillslut slå tillbaka
engelsmännen på grund av Jeannes föredöme och starka tro. Jeanne kunde absolut ingenting om krigföring, men hon var en naturbegåvning när det gällde ledarskap och övertalning. Hon lyckades på bara några veckor genomföra vad drivna militärer misslyckats med under årtionden på
grund av hennes starka tro på sig själv som Guds redskap. . Den franske författaren och politikern Alphonse de Larmatine såg
Jeanne med romantikens ögon. Han sade att hennes styrka låg i
hennes bondeursprung. Enligt honom knöt hon ihop religionen med
fäderneslandet.

Den engelske författaren och debattören George Bernhard Shaw
kallade Jeanne d´Arc för "en av nationalismens första apostlar". . Monarkisten Charles Maurras hävdade att Jeanne stod för det
nationella arvet, för fäderneslandet och för monarkin. Enligt
honom var hon nationens, kyrkans och fäderneslandets hjältinna.
(Maurras var medlem i den yttersta högerns parti Action
Francaise. De kom ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jeanne d´Arc

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-04-26

    Det var en väldigt bra uppsatt

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-19]   Jeanne d´Arc
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5423 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×