1.a April

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Pojken såg hopplöst på de kala bergen och de grenfria tallarna. Han visste
inte var han var, men han var säker på att han var vilse. Ju mer han gick
ju mer hann solen vandra sin färd mot andra sidan jordklotet. När mörkret
hade lagt sig och månen hade stigit upp till sin plats på himlen bestämde
han sig för att vila. Men vilan blev inte långvarig, han var tydligen inte
ensam.

Efter veckarklockans sjunde ringning kastade han bort täcket och klev ur
sängen. Hans mamma hade stått och skrikit på han i en halvtimme men hon
hade nu åkt och jobbat. Han hade försovit sig. Han gick ner till köket och
drack ett glas juice. Tandborstningen innan gjorde att det smakade illa.
Det var den 30: e mars, det kommer han ihåg eftersom hans mamma
fyller år den första april. Hans pappa har han aldrig träffat så när han
fyller år det vet han inte. När han var på väg till skolan mötte han Steffe
som berättade en bra men ändå dålig nyhet. Dom hade studiedag, det var för
många lärare sjuka. Det var kul att slippa skolan men nu gick han ju upp i
onödan, han kunde ha sovit mycket längre. Han följde med Steffe hem. Där
fick han saft och bullar av Steffes mamma som jobbar som dagmamma. Saft och
bullar smakar kanongått för en fjortonåring. Steffes mamma ska på utflykt
med dagbarnen till en cirkus. Steffe och pojken frågade om dom kunde få
följa med, dom har hört att det finns mycket snygga tjejer där, det fick
dom inte. Klockan halv fem gick dom två barnen in till cirkusen utan
Steffes mammas samtycke.
Cirkusen var bra men försöken att ragga upp någon tjej gick
desto sämre. Dom skyndade sig hem till pojken så att Steffes mamma inte
skulle misstänka något. Väl hemma hos pojken såg dom att hans mamma hade
raggat upp någon igen. Hon gjorde det ofta och sen när killen gick såg han
att han tog med sig en av mammas räkning, han skulle betala den åt henne!
Pojkens mamma hade sålt sig! Det här var vardag för pojken men Steffe blev
helt stel men sade ingenting. Pojkens mamma erbjöd Steffe att äta med dem
och det gjorde han.
Efter maten skulle Steffe och Pojken träffa två kompisar från
deras klass, och som vanligt gör dom massa sattyg. Steffe får alla fyra att
gå in på konsum och snatta en varsin glass. Glassen var god tyckte dom, men
Pojken tyckte inte det. Han gjorde det bara för att alla andra gjorde det.
Men busen blev värre och värre allt eftersom tiden gick. Det var allt ifrån
busringning till att krossa glasrutor på bilar. Fem över elva ringer
plötsligt Steffes mobil, han måste hem, hans mamma lät arg och stressad.
Steffe blev nervös och undrade om dom andra killarna hade sett något
mystiskt. Det hade ju aldrig hänt något förut. Alla killarna skyndade sig
ändå hem och gick snabbt och lade sig.
Nästa dag i skolan var Pojken och de två andra pojkarna väldigt
nervösa för vad som hade hänt. När Steffe tillslut kom till skolan, kom han
med ett stort leende. Det var precis som om något bra hade hänt. Dem tre
killarna stod hoppfullt och väntade på att Steffe skulle få ur sig vad det
var som var så roligt. Det var en mus som hade smugit sig in i Steffes hus.
Steffes mamma har nämligen fobi mot möss och råttor. Alla killarna pustade
ut och kände en otrolig lättnad.
Under dagen gick Steffe och grundade på vem som skulle bli offer för
skämtdagen, Första april. Dom andra killarna verkade inte tänka på att det
var första april. Klockan hade hunnit blivit tre och Pojken och hans klass
slutade då. Pojken skyndade sig hem för att försäkra sig på att han slipper
göra massa bus och verka tuff inför dom andra. Hemma tar han det lugnt, gör
läxan och snor några kakor från skafferiet. Efter elfte besöket i
skafferiet var kakorna slut och han var proppmätt. När hans mamma kommer
hem hoppas han att hon har med sig något som gör han glad, vad som helst,
bara han blir glad.
Han blev inte glad. Hon började direkt med middagen, piroger. Det är tredje
gången den här veckan han fick piroger. Efter middagen går han in till sitt
rum och funderar på varför han jämt och ständigt är förkyld och har ont i
huvudet. Han kom fram till att det var möglet. Det är mögel på många
ställen i huset, speciellt badrummet.
Plötsligt ropade Pojkens mamma och sa att han hade telefon, han
skyndade sig att svara. Det var Steffe. Han ville att dom skulle gå ut på
en jägarutflykt. Platsen var svartberget. Det var det läskigaste stället
som gick att vara på i hans kvarter. Dom skulle mötas inne i en träkoja en
bit in i skogen, klockan sex. Han gillade överraskningar men inte när han
var tvungen att vara ensam. När han började klä på sig för att gå till
mötesplatsen frågade Pojkens mamma var han skulle, han svarade att han skulle gå till konsum med Oskar, en av de två klasskamraterna, och köpa tuggummi.

Hela vägen till Svartberget kände Pojken en konstig känsla, som
om något var fel. Men han vågade inte göra något annat än att gå dit som
han blev tillsagd. Det var lite knepigt att hitta kojan men han lyckades.
Ju längre han fick vänta ju mer började rädslan ta över hans kropp. Efter
tjugo minuter var han iskall och livrädd. Samtidigt ringer det hemma hos
Pojkens mamma. Det var Oskar! Han frågade om Pojken var där. Mamman blev förvirrad, hon frågade om inte dom hade gått till konsum tillsammans.

Det hade dom inte. Nu blev Pojkens mamma orolig och provade att ringa till pojkens mobil. När han svarade fick hon höra ett ord, HJÄLP!! Sen bröts
det. Tut tut tut, Pojken tittade på displayen som fylldes av texten LADDA
BATTERIET. Mamman ringde gråtfärdigt till polisen och berättade vad som
hade hänt. Polisen skulle skicka ut en patrull som skulle leta efter
Pojken.

Nu hade det blivit mörkt och han började inse att det var
lönlöst att hitta ut från skogen. Han bestämde sig för att lägga sig ner
för att vila och ta nya tag imorgon när dagsljuset hjälper till med
letandet efter en utväg. Han skakade av rädsla och kunde absolut inte
somna.

Plötsligt hörde han ljudet av grenar som bröts mot marken. Han
blev livrädd och ställde sig snabbt upp. Han tittade runt omkring och gick
för att han skulle se mer av området runt omkring.
Dagen efter fick Pojkens mamma ett telefonsamtal. Det var<...