Gandhi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mohandas Karamchand Gandhi


Innehållsförteckning
Sid
• Inledning 1
• Syfte 1
• Metod 1-2
• Bakgrund 2-3
• Rapport 3-8
• Analys 8
• Sammanfattning 9-10
• Källförteckning 10

Inledning
De flesta har nog någon gång hört talas om mannen som ledde Indien till frihet genom icke-våld samtidigt som han ville stå på god fot med Storbritannien. Mannen vi talar om är självklart Mohandas Gandhi eller som han också kallas; Mahatma Gandhi – ”den store anden”.

Syfte
Jag vill, med detta arbete, undersöka vem Gandhi var, vad han gjorde och vilka konsekvenser det fick.
För att uppnå mitt syfte använder jag mig av dessa frågeställningar:

• Vem var Mahatma Gandhi och vad gjorde han?
• Hur kom det sig att Gandhis icke-våldsmetod hade sådan genomslagskraft?
• Vilka konsekvenser har uppkommit av hans agerande?

Metod
Jag har gjort en litteraturstudie och hämtat böcker ur skolbiblioteket och ur kungsbackas bibliotek. Jag är medveten om att den mesta informationen har gått i flera led men med tanke på att Indiens frigörelse inte inträffade för så länge sedan är det nog ingen större del felinformation.
Jag har använt mig att tre böcker varav två är på engelska och en på svenska. Jag har även sökt information på Internet men inte hittat något som verkat bra.

The Importance of: Mohandas Gandhi, 2000 är en bok på engelska som är väldigt detaljerad och lättläst. Det är den jag har använt mig av mest. Den har även en litteraturförteckning längst bak vilket gör den trovärdigare än några av de andra böckerna.
Den går dock inte in så mycket på vad som kan ha varit negativt under frigörelsen och vad som hände efter Gandhis död vilket är synd. För det är mycket av det han gjort som påverkat oss idag, och fortfarande påverkar. Den inriktar sig mest på Gandhi, vad han gjorde och hur mycket folk avgudade honom, inte på hur situationen verkligen var i Indien innan Gandhi. Något som skulle ha underlättat för att verkligen förstå förändringen. Men överlag är det en bra bok som är trovärdig och ger bra och mycket fakta.

Judge for Yourself: Mahatma Gandhi, 2002 är också den på engelska och detaljerad. Den tar också upp för och nackdelar med olika saker i slutet vilket är bra och visar på att det är en väldigt objektiv bok. Dock har den ingen litteraturförteckning och är lite krånglig att läsa.
Den tar upp lite väl mycket, och på många ställen onödiga, detaljer vilket gör den lite förvirrande att läsa. Men den tar upp bakgrundfakta om bland annat olika religioner i Indien vilket gör det lättare att förstå Gandhis arbete och situationen i Indien.
Längst bak finns också ”Judge for Yourself” – avsnittet där man tar upp olika synvinklar på bland annat om Gandhi kan kallas religiös eller politiker, om Gandhis arbete för de orörbara blev succé eller nederlag. Man har också med olika citat på varje sida som bland annat Gandhi själv har sagt som stödjer de olika teorierna. Det är bra för då blir det inte att den sidan tyckte så och den sidan tyckte så utan man börjar fundera på hur Gandhi tänkte och om han spelade ett dubbelspel.
Detta är också den enda boken av de tre som tar upp negativa sidor om Gandhi, hans idéer och konsekvenserna av hans agerande.

Det är lite svårare att se om engelska böcker är vinklade. Man koncentrerar sig mer på att förstå och kan inte märka stilskillnader i språk som kan antyda till vinklingar på samma sätt som i svenskan

De gjorde världen bättre – Mahatma Gandhi, 1987 är en liten, kortfattad bok som ändå tar upp de viktigaste sakerna. Boken är bra men den är lite väl kortfattad ibland och tar upp vissa saker väldigt mycket som bara nämndes i förbifarten i de andra böckerna.
Boken har även väldigt mycket bilder från filmen om Gandhi vilket är negativt. Det ger ett bättre intryck att ha ”riktiga bilder” även om de kanske inte alltid visar de intressantaste händelserna under Gandhis livstid.
Boken är heller inte så inriktad på Indien och situationen där och när det väl kommer till Europa så skrivs det väldigt mycket om saker som inte är så relevanta.
Dock är boken närmare händelsen än de andra böckerna jag använt men det känns inte som att det har spelat någon större roll i vilken som är trovärdigast.
Jag är medveten om att informationen i den här boken kanske inte alltid stämmer men jag har jämfört faktan jag använt ur den här boken med de andra två böckerna och kommit fram till att den viktigaste faktan, den som jag använt, inte varit felaktig.

Bakgrund
Redan på 1600-tales började britterna kolonisera Indien. Man tyckte att européerna var överlägsna andra folkslag och eftersom britterna var bättre utrustade militärmässigt var praktiskt taget hela halvön under brittisk kontroll mot mitten av 1800-talet. Man ville sprida kristendomen och försökte få slut på olika Indiska seder.
Man utnyttjade också de fattiga indierna hänsynslöst som arbetskraft och Indien blev, för Storbritannien, en viktig producent av bland annat bomull och te.

I hinduismen ser man livet som en cykel som upprepas om och om igen tills man uppnår förlossning och försenas med Gud, Brahman.
För att kunna göra detta måste man följa livets stadier och gå som lärjunge hos en guru för att lära sig om heliga skrifter. Sedan ska man bli en försörjare och familjefader för att senare dra sig tillbaka och bosättea sig med sin fru i en enslig skog. Till slut ska man försaka allt och bli en kringvandrande asket som lever med aktivt ickevåld som livsstil.
En hindu arbetar ständigt på att förbättra sin karma för att få ett bättre nästa liv och tillslut förenas med Brahman. Det gör man genom att begå osjälviska handlingar som att ge pengar till fattiga.
Den heliga kon är ett känt begrep och det är förbjudet att äta kokött i Indien. Istället föredrar man ofta vegetarisk mat och visar hänsyn till allt levande.
I hinduismen finns kastsystemet som innefattar fyra olika nivåer. Det finns också de kastlösa, de orörbara som många hinduer såg som orena. Man ville inte ens att ens skugga skulle röra vid en kastlös eftersom det smutsade ner ens karma.

Gandhis icke-våldsmetod, Satyagraha (kraften av sanning och kärlek) innebar att att man skulle hävda sanningen genom icke-våld. Man får inte göra våldsamt motstånd. Man ska uthärda motståndarens ilska och slag. Man får inte heller förolämpa sin motståndare eller göra motstånd om man blir satt i fängelse.

Rapport
• Vem var Gandhi och vad gjorde han?
Den andre oktober 1869 föddes Mohandas Karamchand Gandhi i staden Porbandar i Indien. Hans far var advokat och när de flyttade till den större staden Rajkot blev han förste minister även där och var tvungen att svara till den ”lokala” prinsen.
Han var yngst av fyra bröder och såg upp mycket till sin mor som var mycket religiös och bad bön vid varje middag. När Gandhi var tretton år gammal gifte han sig med Kasturbai som föräldrarna valt ut år honom, som seden var, och ofta fortfarande är i Indien.
Vid nitton års ålder hade hans far dött och släkten uppmanade honom att åka till England för att studera juridik. På så sätt kunde han gå i sin fars fotspår när han kom tillbaka till Indien och bli advokat. Innan han for lovade han att avstå från vin, kött och kvinnor vilket gjorde honom till något av en enstöring i London.
Men Gandhi försökte anpassa sig så gott han kunde och åt den torftiga vegetariska mat som fanns där och klädde sig i det senaste modet och lärde sig snabbt den europeiska etiketten.
1891, 22 år gammal, var han färdigutbildad advokat och begav sig hemåt mot Indien. Väl hemma fick han veta att hans mor hade dött vilket tyngde honom mycket eftersom han avgudat henne.
När han kommit hem var han även tvungen att försörja sin hustru och sin son på något sätt och han gav sig in i advokatyrket. Men att stå inför en jury och prata var inget för den blyge, tyste Gandhi. Han fick bara ett enda uppdrag under två år.
Lyckan vände dock när han fick ett erbjudande av en rik indisk köpman i Sydafrika att representera honom. Innan han for hade han ingen aning om att denna resa skulle vara avgörande för resten av hans liv och karriär.
Väl framme i Afrika fick han uppleva hur mycket svarta och framförallt indier var föraktade av de vita britterna. De hade inga rättigheter alls. Gandhis första erfarenhet av detta var när han, trots att han hade en förstaklassbiljett, blev avkastad av ett tåg bara för att en vit man inte ville sitta bredvid en färgad.
Så när Gandhi var klar med sitt uppdrag hos den indiske köpmannen bestämde han sig för att stanna i Afrika för att försöka göra livssituationen bättre för indierna.
Han samlade dem till ett möte där han sa till dem att de måste anpassa sig, klä sig bättre, lära sig prata engelska, göra ärliga affärer och att de skulle häva sin rätt med stöd av lagen.
Gandhi var, vid den här tiden, övertygad om att de kulturella olikheterna mellan indier och britter skulle försvinna gradvis.
Han hade fel, britterna införde snart lagar som rättfärdigade långt mer än att indier inte fick åka första klass.
Han var nu känd bland indierna i Sydafrika och började jobba hårdare för att förena dem. Organisationen NIC (Natal Indian Community) startades och Gandhi försökte upphäva vissa lagar som gjorde det svårt för indierna och skrev artiklar om deras situation i Sydafrika. Precis innan han åkte hem till Indien för att återse sin saknade fru och sönder publicerades ”The Green Pamphlet”. I den beskrevs Indiernas situation detaljerat och britterna fick för sig att Gandhi skulle organisera ett beväpnat uppror mot det vita styret.
Så när Gandhi några månader senare kom tillbaka till Indien fick skeppet först inte komma in i hamnen. Oroligheterna i Indien slutade inte förrän han skrev en ny artikel som förklarade att han inte alls hade planerat att störta det brittiska styret.
Senare, när Boerkriget bröt ut fann Gandhi det svårt att välja sida. Å ena sidan tyckte han att Boerna hade rätt, å andra sidan kände han att han svek Storbritannien om han valde deras sida. För han kände sig till hälften britt eftersom han klädde sig som en britt, han lärde sina barn nationalsången och han önskade att indier och britter kunde leva jämställt som ett enat folk under samma styre. I slutändan bestämde han sig för att stödja britterna och startade en indisk ambulanskår som tog hand om de skadade. Efter detta fick britterna en mycket bättre syn på indierna och Gandhi belönades med en krigsmedalj.
När Zuluupproret bröt ut 1901 var han tvungen att ändra dina värderingar om britter kraftigt när han såg hur de behandlade försvarslösa zuluer. Detta kom också att stärka hans motvilja mot våld ännu mer.
!907 infördes nya lagar, the Black Act, som de kallades av indier. De innebar att alla indier var tvungna att lämna fingeravtryck. Kunde de inte bevisa att de hade gjort det när polisen frågade kunde de bli slagna eller satta i fängelse. Detta gjorde att Gandhi startade sin första satyagrahakampanj. Han fick tretusen indier att svära en ed på att trotsa lagarna genom icke-våldsprincipen. De fick inte, under några som helst omständigheter, slå tillbaka om de själva blev slagna eller säga emot om de blev satta i fängelse.
Gandhi själv hamnade tillsist i fängelse men ministern som hade hand om indiska frågor kom och besökte Gandhi. De gjorde en överenskommelse om att the Black Act skulle avskaffas och alla indier skulle släppas ut ur fängelse om de registrerade sig frivilligt.
Men ministern höll inte sitt löfte och upproret fortsatte. Detta resulterade att man endast gjorde kristna äktenskap lagliga vilket ledde till att kvinnorna också började protestera vilt. Många indiska kvinnor fängslades vilket i sin tur ledde till att de indiska gruvarbetarna, som tidigare inte vågat säga ifrån, också gick med i upproret. Fler indier fängslades, fortfarande utan att göra motstånd. Gandhi satt i fängelse två gånger under den här perioden.
Nu hade världen börjat intressera sig för situationen i Sydafrika och många länder kritiserade starkt britternas sätt att behandla indierna på. Dessa påtryckningar från omvärlden mer eller mindre tvingade britterna att gå med på att avskaffa the Black Act.
1914 lämnade Gandhi och hans familj Sydafrika för att ta hand om situationen i Indien.
När han kom tillbaka mottogs han som en hjälte och många såg upp till honom. Men han bestämde sig för att undersöka indiernas situation innan han började med något politiskt.
Efter ett år av kringresande i Indien han insett att den största delen av befolkningen var de fattiga bönderna och det var genom dem han kunde nå förändring. Alltså började han klä sig som en fattig och leva som en fattig, med så lite ägodelar som möjligt. Snart bestämde han sig för att börja engagera sig politiskt igen.
Han började kämpa för de kastlösa, för bönderna och för fabriksarbetarna, som var den stora delen av befolkningen.
När han kallades till Delhi av Indiens regent gick han med på att uppmana indier att delta frivilligt i första världskriget och strida för England. Han trodde fortfarande gott om England och hoppades på lika rättigheter för indier och britter.
När kriget var över visste de indiska soldater som deltagit i kriget att de förtjänade att behandlas lika med britter. Men de blev mycket besvikna. Englands löften om att Indien skulle få självstyre och att lagar som gjorde det sämre för indier skulle avskaffas hölls inte.
Gandhi svarade med att gå emot den engelska regeringen genom allmän strejk. Under en dag skulle inga indier göra någonting.
1919 hade ett massmöte anordnats i Amritsar, ett förbjudet massmöte. På en plats där tre sidor at fyra omges av höga murar. Helt plötsligt, utan förvarning, öppnade soldater eld och nästan 400 dödades och 1200 skadades.
Många britter skämdes över hur officeren som ledde skottlossningen hade agerat och det hela ledde till att indiernas motstånd stärktes ännu mer. Även Gandhi började inse att det brittiska styret kanske måste störtas. Men han trodde fortfarande på någon sorts tillhörighet med Storbritannien. Han anslöt sig till ”the Indian National Kongress”, INC, och började där jobba för självstyre inom det brittiska imperiet.
Gandhi började nu uppmana folket att bojkotta europeiska kläder och engelska tyger. Man skulle använda kläder av tyg som var tillverkade i hemlandet.
Men så hände det något som fick Gandhi att ändra flera av sina framtida planer. När en grupp fredliga protestanter blev beskjutna av polis blev de helt galna. Polisen återvände till stationen, protestanterna satte eld på byggnaden och slaktade polismännen som kom utrusande från den eldfängda byggnaden.
Detta ledde till att Gandhi fastade, han ställde in alla demonstrationer och fortstod att en stor del av folket inte var redo för större icke-våldsaktioner än. Gandhi blev dömd till fängelse i sex år.
Efter två år fick han blindtarminflammation och blev frisläppt men han bestämde sig för att rikta in sig på att bygga upp Indien till att bli ett starkt, självförsörjande land istället för att engagera sig politiskt.
Han åkte runt i Indien och hjälpte till att starta väverier. Han fick, med sin charm, välbärgade män att skänka pengar och var inte rädd att fråga vem som helst om ett bidrag
1928 började han än en gång ägna sig åt politik. Nu började man sätta press på England och hotade med att om Storbritannien inte garanterade Indien självständighet skulle människor över hela Indien vägra betala sina skatter. Det gjorde dom inte och Gandhi bestämde att man skulle trotsa saltlagen. Det kan tyckas ynkligt men indier var förbjudna att producera eget salt och fick bara köpa det som tillverkades av regeringens fabriker. Salt är nödvändigt för överlevnaden i varma länder som Indien eftersom det binder vatten i kroppen. Till och med de allra fattigaste var tvungna att köpa sitt salt så detta var en fråga som rörde hela Indiens befolkning.
Det var alltså detta som utmynnade i den berömda saltmarchen. Gandhi började en lång marsch mot havet och mot slutet av marschen hade flera tusen anslutit sig till honom. När de kom fram gick Gandhi helt enkelt fram till strandkanten och tog upp en nypa salt.
Gandhis agerande ledde till en riksomfattande, icke-våldsam, protest. Folk överallt började utvinna sitt eget salt och tusentals människor arresterades, däribland även Gandhi.
När Gandhi satt i fängelse samlades många frivilliga och började gå mot en av regeringens saltfabriker som skyddades av poliser med stålstavar. Här fungerade äntligen Satyagraha! Demonstranterna gick framåt mot poliserna i led och gjorde inget motstånd när poliserna började slå på dem med stavarna. När polisen slagit dem blodiga ner till marken marscherade nästa rad fram och så pågick det i flera timmar. Allt detta bevittnades av en reporter som, olyckligtvis för britterna, spridde nyheten runt om i världen. Storbritannien fick stora påtryckningar och det var många som var upprörda över hur grymma de var.
Det var precis så Gandhi hade planerat att det skulle fungera, ju grymmare britterna var, desto bättre för indierna.
Nu släpptes Gandhi ut ur fängelse och han och vicekonungen i Indien kom överens om att salt skulle få framställas fritt och att fångarna skulle släppas.
Men senare samma år, efter att han kommit tillbaka från en runda-bordetkonferens i England hade Indien fått en ny vicekonung som styrde landet. Han gjorde den indiska kongressen olaglig och fängslade dess ledare, inklusive Gandhi.
I fängelse fick Gandhi reda på att britterna jobbade på att splittra folket i Indien genom att starta tre partier, ett för muslimer, ett för hinduer och ett för de orörbara. Alla partierna kunde bara rösta på sig själva. Gandhi tyckte inte om att de orörbara skulle separeras från hinduerna, han hoppades på att de orörbara tillslut skulle accepteras av det hinduiska kastsystemet. Detta gjorde att Gandhi bestämde sig för att fasta tills hinduerna och de orörbara kunde rösta på varandra.
Det var svårt att få hinduerna att gå med på Gandhis alla krav men när man en dag tillkännagav att Gandhi antagligen skulle dö samma dag gick de med på alla hans krav. Men Gandhi var inte nöjd, han ville att den brittiska regeringen också skulle skriva på avtalet. Det var bråttom och tidigt morgonen efter meddelade regeringen att de hade skrivit på och Gandhi slutade, vad som hade kunnat bli hans sista, fasta.
Effekterna av kontraktet blev stora i hela Indien. Tempel som i hundratals år förbjudit orörbara öppnade sina dörrar och de fick nu hämta rent vatten ur brunnarna.
När Gandhi släpptes ut ur fängelse drog han än en gång sig tillbaka från politiken men han kunde inte hålla sig borta.
1939, när andra världskriget började, sa Storbritannien att Indien skulle hjälpa dem i kriget, utan att ens fråga den indiska kongressen, INC. När Gandhi visade sitt missnöje lovade britterna att Indien skulle bli självständigt efter kriget men Gandhi trodde inte att de skulle hålla sitt löfte den här gången heller. Och han hotade med den störta olydnadskampanjen hittills om britterna inte lämnande ifrån sig landet.
Kampanjen startade och Gandhi fängslades. Men den gick överstyr, man började bränna ner byggnader och förstöra allt och Gandhi var helt ifrån sig. Han sörjde över att det gått så fel och började fasta igen. I fängelse satt också hans fru, Kasturbai, som nu var mycket sjuk. Hon dog där och bara en kort tid senare blev Gandhi själv svårt sjuk i malaria och britterna släppte ut honom av rädsla för vad som skulle hända om han dog i fängelse.
Väl ute ur fängelse hämtade han sig snabbt och började snart arbeta igen. Nu var kriget slut och Indiens självständighet var inom räckhåll om det inte vore för motsättningarna mellan hinduer och muslimer. Muslimernas ledare förespråkade ett bildande av ett separat muslimsk land av några av de indiska provinserna – Pakistan.
Gandhi motsatte sig detta eftersom ett stort antal icke-muslimer bodde i detta område och ville att Indien skulle vara ett enat land.
Stora oroligheter bröt ut i landet och Storbritannien blev nu angelägna om att ”bli av med” Indien. Man bestämde sig för att hjälpa Indien att försöka lösa konflikten och förstod att det bästa sättet att undvika ett stort inbördeskrig mellan hinduer och muslimen var att dela upp landet. Varken Gandhi eller den muslimske ledaren var nöjda med uppdelningen. Muslimerna ville ha bättre mark och Gandhi ville ha ett enat folk som levde i frid tillsammans.
Den 15 augusti 1947 blev Indien självständigt.
Striderna mellan hinduer och muslimer ökade och Gandhi var djupt nerstämd. Han startade nu en dödsfasta som skulle hålla på tills han dog – eller tills våldet upphörde. Fyra dagar senare upphörde våldet och Gandhi åt igen.
Men våldet fortsatte. Det var blod och oro överallt. Gandhi startade än en gång en dödsfasta och när han 30 januari 1948 skulle hålla sin kvällsbön för folket på plattformen han alltid använde kom det en hindu framspringande ur folkmassan som samlats för att lyssna på honom. Mannen hade en pistol i handen och sköt Gandhi tre gånger.
Efter detta bestämde sig många hinduer och muslimer för att lägga hatet för varandra åt sidan och leva i fred, precis som Gandhi önskat.

Gandhi är mycket känd för att ha blivit älskad även av sina hårdaste motståndare. Han var alltid glad och var bra på att förklara och övertyga folk om varför han gjorde det rätta. Efter hans död sörjde folk över hela världen, vare sig de hatade honom eller älskade honom.

• Hur kom det sig att Gandhis icke-våldsmetod hade sådan genomslagskraft?
Metoden satyagraha går ut på att man ska få motståndarna att inse sitt hårda styrsätt/”krigsföring” och att man kämpar med sanningen på sin sida. I Indien ville Gandhi att britterna skulle inse hur mycket de förtryckte folket genom sina lagar och hur dåligt polisen och andra med maktpositioner behandlade dem.
Det är en effektiv metod, men den tar lång tid, och den kräver en stark ledare och att folket orkar stå emot flera nederlag, eller att det tar lång tid innan deras situation blir bättre igen.
Man visar också motståndarna sin psykiska styrka eftersom man bara står och tar emot utan att slå tillbaka.
Det fungerar bra om man har ett starkt folk som alla vill samma sak och är beredda att slåss för det, till och med slåss för sina liv.
Mängden indier (som redan innan Gandhi föddes hade börjat göra uppror mot det brittiska styret) hade också inverkan på hur bra metoden fungerade.
De var så många vilket gjorde att det alltid fanns någon grupp indier som regeringen inte hade koll på. Britterna hade såklart en viss vapenmakt men när befolkningen var så stor så hjälpte det knappast. Och ju fler indier som dödades, desto starkare blev deras motivation.
Sedan är det ju självklart att Gandhis kampanjer ibland gick till överstyr. Byggnader brändes och britter dödades. Men människor är ju bara människor och tänker inte i stundens hetta. För att få ett folk att lyda en helt, och tycka samma sak som en själv måste man hjärntvätta dem.
Man kan också säga att Gandhi utövade en sorts utpressningsteknik när han hotade med att fasta till döds om de inte kom överens om något. Och regeringen visste, att eftersom Gandhi hade sådant stort stöd bland folket, skulle det bli massuppror om han dog i fängelse eller på grund av att de inte gick med på hans krav.
Det kan ses som ett fult knep och man kan till och med tycka att Gandhi missbrukade sin maktposition och gick emot sina egna principer. Men i slutändan gjorde han ju det bara för att han ville ha fred mellan hinduer och muslimer och ett fritt Indien. Han handlade hela tiden osjälviskt och för folkets bästa.

• Vilka konsekvenser har uppkommit av hans agerande?
Mycket i Indien blev bättre efter Gandhi. Han hade åstadkommit mycket under en livstid.
Men samtidigt är det mycket som inte lyckades. De kastlösa är fortfarande föraktade i Indien, de har det svårt att få bra jobb och har svårt att bli befordrade. Och på landet är det ännu värre
Men samtidigt har situationen förbättrats oerhört sedan Gandhi. De blev bland annat tillåtna i tempel och fick hämta rent vatten.
Många har också kritiserat Gandhis sätt att göra det som han trodde var bäst utan att lyssna på vad de kastlösa egentligen ville. Det finns de som menar att de kastlösa ville ha ett eget parti eller i alla fall slåss själva för sina egna rättigheter.
Gandhi har också inspirerat andra till att använda icke-våldsprincipen och många har tagit efter honom. Martin Luther King är en av dem som lyckats bäst med icke-våld i sin kamp mott de svartas rättigheter.
Något som skiljer sig mycket mellan Gandhi och King är att Gandhi blandade in mycket mer av sin tro i sitt politiska arbete än vad King gjorde. Han avsade sig bland annat från sex för att han skulle kunna koncentrera sig fullt ut på Indiens situation. Att avsäga sig från sex är också en viktig del i livets stadier för att uppnå förlossning i hinduismen.
Gandhi visade helt enkelt att det fungerade att använda icke-våld för att uppnå rättvisa. Han visade att man inte behöver möta våld med våld för att man ska lyckas med något och har inspirerat människor över hela världen.


Analys
Gandhi var, på många sätt, en fantastik människa. Det är få som kan få så många anhängare och dessutom uträtta så mycket under en livstid.
Men man vet egentligen inte vad man ska tro om honom. Var han verkligen så god och utkämpade han egentligen sin icke-våldmetod på ett rätt sätt?
Man kan tycka att han utnyttjade sin maktposition och kärleken från folket för att få som han ville när han hotade med att fasta till döds. Men samtidigt gjorde han ju allt detta för folkets bästa.
Sina sista år använde han denna metod väldigt aggressivt för att nå resultat. Kanske kände han att hans tid snart var kommen och att om han inte lyckades få Indien fritt innan hans död kanske det aldrig skulle hända. Han utnyttjade sin makt fullt ut. Han visste att om han dog till följd av att han fastade för att få igenom någonting skulle många bli arga och alla gjorde som han ville, till och med den brittiska regeringen.
Något som att skrämmande med Gandhi är att hans förmåga att få folk att följa honom på många sätt liknar Hitlers. Det var ingen som någonsin trodde att han hade något ont i kikaren. Men tänk om han haft det och manipulerat det indiska folket till att göra allt han ville? Det var många som trodde gott om Hitler till en början och han bokstavligen hjärntvättade många, bland annat genom Hitlerjugend.
Alla trodde att Hitler hade rätt trots att det var uppenbart att han gjorde något fel.
Hade någon anklagat Gandhi för att göra fel hade personen antagligen fått hela det indiska folket på sig. De formligen avgudade honom och Gandhi var tvungen att ta pauser från det politiska ibland när han tyckte att det gick överstyr.
En sak som jag tycker är lite komisk är att Gandhi på många sätt fungerade som indiernas ledare, deras kung när det var Storbritannien som styrde över dem.
Alla gick till Gandhi och frågade vad folket ville och alla vände sig till Gandhi när de skulle förhandla fram något. Det är ju på sätt och vis ett erkännande till och med från den brittiska sidan att de inte hade någon kontroll alls över det indiska folket. Det var det Gandhi som hade.
Trots att Gandhi lyckades förbättra de kastlösas situation oerhört har de det fortfarande svårt i samhället och följs av sin ”stämpel” som lägre stående människa. De har svårt att få jobb i städerna och på landet är det ännu värre. Trots att det är olagligt. Men det är svårt att ändra folks samhällsuppfattning. Det kan jämföras med hur invandrare och homosexuella behandlas i Europa. Det moderna, nytänkande Europa.
För trots att många säger sig vara fria från fördomar om dessa grupper visar det sig ändå att när de verkligen träffar en invandrare eller homosexuell så kommer massor av fördomar upp till ytan. Det är samhället som skapar dem och då är de också svåra att sudda ut. Det sker gradvis. På samma sätt kommer det att ske gradvis i Indien. Förhoppningsvis kommer de kastlösa till slut inte ses som kastlösa utan som vanliga människor och först då är Gandhis önskan uppfylld.




Sammanfattning
Jag vill, med detta arbete, undersöka vem Gandhi var, vad han gjorde och vilka konsekvenser det fick . Jag har gjort en litteraturstudie och hämtat information ur böcker från biblioteket. Jag har använt mig av tre böcker varav två jag anser är mycket bra.
Indien blev koloniserat av Storbritannien redan på 1600-talet och på 1800-talet var hela halvön under brittisk kontroll. Britterna utnyttjade de många fattiga indierna som arbetskraft.
I hinduismen tror man på reinkarnation och man utför handlingar för att förbättra sin karma och på så sätt hamna i en bättre kast i nästa liv. Målet är att återförenas med brahman, gud. Många hinduer är vegetarianer och man äter inte den heliga kon. Det finns också kastlösa som föraktas av övriga hinduer och fortfarande har det svårt i samhället.
Gandhi föddes 1869. Hans far var advokat och hans mor, som han såg upp till var djupt religiös. När han var tretton år gifter han sig med Kasturbai och vid nitton års ålder reser han till England för att bli advokat, som hans far.
När han kommer hem upptäcker han att han inte är någ...