Broken heart

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Amanda såg på bilderna som låg utströdda på bordet framför henne. Hon kände hur det vände sig i magen. Kvinnan på korten låg på en strand, livlös. Hennes vita klänning hade färgats röd av blod. Armarna och benen var uppskurna. Runt halsen hade hon ett halsband utan silver men ett litet hjärta där det var inristat L+M. Där hennes huvud en gång suttit fanns nu ingenting. Amanda rös.

- ”Alltså vad är det här?” Frågade hon och kände ilskan komma. ”Det här är tredje mordet på en månad och vi har inte en aning om vem mördaren är. Vi måste göra någonting!” Hon såg på kommisarie McKeen som satt mitt i mot henne.
- ”Jag vet, men du vet lika väl som jag att vi gör allt vi kan.”
- ”Jo jag vet, men det måste finnas något mer vi kan göra. Undercover? Jag skulle kunna gå ut på olika barer och hålla utkik, eller varför inte vara lockbete?”
- ”Aldrig!” Sa kommisarien bestämt. ”Det är alldeles för farligt jag vill inte riskera livet på någon av mina poliser.”
- ”Okej då. Men något måste göras och det fort.”

Amanda tog med sig korten på kvinnan och gick ut från kommisariens kontor. Hon tänkte försöka hitta några ledtrådar. Ett fotspår, ett kvitto vad som helst. När hon kom in på sitt kontor blev hon förvånad. På skrivbordet stod en vas med en stor bukett röda rosor. Ett litet kort låg nedanför. Hon tog upp det och läste;

”10 röda rosor till den vackraste på denna jord
Vi ses i kväll
Kyssar Mike”

Hon log. Han var så söt. Dom hade träffats för ungefär en månad sen, hon hade varit ute med några vänner och dansat så fick dom syn på varandra och det hade verkligen varit kärlek vid första ögonkastet. Han var mannen i hennes drömmar. Mörkt hår och bruna ögon som glittrade. Hans leende fick henne att smälta. Aldrig hade hon träffat en kille som Mike. Han var snygg och han visste om det, ändå var han inte det minst divig. Han var underbar!


I kväll skulle dom gå ut och ära och Amanda längtade så hon kunde spricka. Men hon tvingade sig själv att inte tänka på Mike nu.

Resten av dagen jobbade hon nästan oavbrutet med mordet. Hon kom inte ens ihåg att det var lunch förrän Tim, en av hennes kollegor, kom in och tvingade med henne till pizzerian mitt i mot polisstationen.
- ”Du behöver frisk luft och mat i magen om du ska kunna koncentrera dig” hade han sagt.

När klockan blev fem la hon undan alla papper och kort i ett dokumentskåp och låste. Hon sa hejdå till Tim och sedan började hon gå hemåt. Hon bodde inte långt ifrån polisstationen så det tog inte lång tid. Väl hemma duschade hon länge. Hon försökte rensa tankarna och inte tänka på mordet. Ikväll var det hon och Mike, bara dom och inga andra.

När hon hade duschat kastade hon en blick på klockan. 18.27. Hon hade ungefär en halvtimma på sig innan Mike skulle komma och hämta henne.
Hon tog på sig sin nya röda klänning och lockade sitt långa blonda hår. Hon drog några drag med mascaran över ögonfransarna och satte lite rouge på kinderna. Innan hon skulle gå stoppade hon ner pistolen och handklovarna i väskan. Det var bara en gammal vana. Sedan såg hon sig själv i spegeln. Inte så dumt tänkte hon, klänningen satt perfekt och var precis rätt längd. Håret föll vackert i mjuka lockar och hennes ögon glittrade. Inte dumt alls.

19.02 ringde det på dörren. Amanda öppnade och där ute stod Mike. Han log och Amanda kände lyckan sprudla i hela kroppen. Hans söta små smilgropar passade så perfekt in i hans vackra ansikte.
- ”Wow!” Utbrast Mike. ”Du är så vacker.”
Amanda kände hur hon rodnade.
- ”Tack” sa hon och log. ”Du är inte så pjåkig du heller.”
- ”Hehe tack” skrattade han. ”Är du klar att åka? Jag tänkte att vi skippar resturangen och beställer kinamat hem till mig. Om du vill?”
- ”Det blir jättebra” log hon.




Hemma hos Mike var det väldigt städat och prydligt. Inga kläder låg slängda på golvet och alla saker stod på sin plats i hyllor och lådor.
- ”Vill du ha ett glas vin?” Frågade Mike.
- ”Ja tack,” Svarade Amanda.
Mike gick in i köket och Amanda såg sig omkring i hans vardagsrum.
I en liten hylla stod ett fotografi på Mike och en väldigt vacker kvinna. Hon hade mörkt långt hår och smaragdgröna ögon. Hon var lång och slank och bar en vit klänning. Men det Amanda mest lade märke till var kvinnans halsband. En tunn kedja med ett litet hjärta i silver. Precis samma som den döda kvinnan hade haft. Säkert bara ett sammanträffande tänkte hon. Ändå kände hon sig obehaglig till mods.

Hon kände Mikes armar runt sin midja. Hon hoppade till lite.
- ”Oj förlåt, skrämde jag dig?”
- ”Haha jag hörde dig inte komma” skrattade Amanda
- ”Vad tycker du om mitt kära hem då?” undrade Mike.
- ”Jättefint, svarade Amanda undvikande. Vem är kvinnan på fotot?”
- ”Eh det är Lisa, mitt ex, sa han och vände kortet upp och ner.
Ett avslutat kapitel.”

Amanda tyckte det kändes som om hon fått en kalldusch. Lisa. På den döda kvinnans halsband hade det stått L+M. Lisa + Mike? Kunde det vara så? Men det behövde ju inte betyda att Mike var mördaren . Men tänk om? Vad menade han med ett avslutat kapitel? Tankarna snurrade runt i Amandas huvud. Hon ville bara bort. Hon slingrade sig ur hans armar och tog tag i handväskan.

- ”Vad är det?” Frågade Mike.
- ”Jag mår inte så bra,” svarade Amanda. ”Jag tror jag ska gå.”
- ”Du går ingenstans.” Sa Mike plötsligt och tog ett hårt grepp om Amandas handled. ”Du får inte lämna mig, inte du också.”
- ”Jag visste det!” utbrast Amanda. ””Det var du som mördade Lisa! Och jag kan lova att du hade något att göra med dom andra med!” Nu skrek hon. ”Låt mig gissa. Dom första två kvinnorna ville inte ha dig så du vart arg och mördade dom.
Lisa listade ut det och ville lämna dig men det kunde du inte tillåta! Eller hur?! Så du mördade henne med. Eller har jag fel?”
- ”Nej,” svarade Mike. ”Du har så rätt så. Synd. Jag tyckte om dig men nu när du vet kan jag inte låta dig leva. Det förstår du väl?”

Han slog till henne över ryggen så hon tappade balansen, Smärtan ilade i hela kroppen men aldrig att hon tänkte ge upp. Hon reste sig upp och han gav henne ett slag rakt i ansiktet, hon kände blodsmak i munnen. En stol kom flygandes genom rummet och hon hann ducka i sista sekunden. Plötsligt vällde ilskan över henne. Han har redan mördat tre kvinnor, jag vägrar bli den fjärde tänkte hon argt. Med sina sista krafter sparkade hon honom så hårt hon kunde mellan benen. Han skrek och böjde sig fram vilket gav henne tillfälle att dra upp knäet i skallen på honom. Han föll ihop på golvet och Amanda slet snabbt fram handklovarna och låste fast hans händer bakom ryggen på honom.

Hon kollade på honom där han låg på golvet och såg så ynklig ut. Han såg på henne så som han gjort första gången de träffades.
- ”Snälla Amandra, förlåt. Jag menade aldrig att skada någon.”
Amanda kände hur det värkte i bröstet. Hon böjde sig fram och såg på honom med tårar i ögonen.
- ”Hur kunde du?” Viskade hon. ”Svin.”

Amanda tog fram...