Latinamerikas frigörelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

Sid. 2 Hur Latinamerika var koloniserat

Sid.3 Inledning

Sid.4 Varför sökte sig folk till Amerika?

Sid.5 Frigörelsens grunder

Sid.6 Frigörelsen

Sid.7 USA

Sid.9 Källor

Sid.10 Källvärdering

Sid.11 Källvärdering

Sid. 12 Avslutning














Inledning:

Spanien och Portugal var en gång stomakter med kolonier över hela världen. Jag har koncentrerat mig på kolonierna i Sydamerika och hur deras kamp för frigörelse bedrevs. Arbetet handlar till stor del om Latinamerikas frigörelse ifrån moderländerna i Europa. Man skulle kunna säga att allting började med Columbus….

År 1451 i staden Genua föddes en pojke vid namn Christoffer Columbus. Redan tidigt i sitt liv så hade han stora planer på att hitta en sjöväg till Indien, så att han skulle slippa de tjuvaktiga arabernas höga tullavgifter. Columbus trodde att jorden var rund, men missförstod helt och hållet hur stor jordens omkrets verkligen var. Hans plan var att åka västerut över Atlanten och komma fram på den västra sidan av Indien. Alltså motsatt sida som man kom till om man reste längs handelsvägarna över landområden där araberna regerade.

Columbus började startade med att gå med sin idé till Portugals regent, men hans projekt om att hitta en ny sjöväg möttes av ”kalla handen”. Portugal ville istället koncentrera sig på ett det egna projektet att utveckla deras sjöfartsskola.
Slutligen lyckades Columbus ändå hitta en finansiär. Det nybildade grannlandet Spanien visade i början viss tvekan mot hans planer, men valde till sist att stödja honom. Columbus arrangerade sin resa mot Indien och Kina. Det första målet var Kanarieöarna (som var ett landmärke); därifrån skulle man segla rakt västerut och till sist komma fram till Asien enligt hans planer.
På Kanarieöarna fyllde Columbus flotta på sina förråd inför den långa seglatsen. Under väldigt lång tid såg besättningen vatten, vatten och enbart vatten.
De lärde på båten konstaterade att jorden var rund, men de ”vanliga” männen ombord trodde fortfarande på att jorden var platt och fruktade att de efter sin långa seglats skulle segla över kanten. Innan det som de vanliga männen trodde skulle hända hann inträffa och innan besättningen hunnit sätta igång med sin plan om att ta över fartygen och segla hem igen, så siktade man land. Vad man såg var en av de öar som idag är en del av ögruppen Bahamas. Men det visste ju inte Columbus, utan han trodde att de nått en ögrupp utanför Indiens kust. Eftersom de trodde det fick de vänliga infödingarna på öarna, som hälsade dem välkomna, kallas Indianer. Ön fick namnet San Salvador, - frälsaren.
Resan fortsatte och man nådde även de öar som idag kallas för Cuba och Haiti. Men där fick skeppet som Columbus själv var kapten över, Sankta Maria skeppsbrott. Dessbättre bestod flottan av flera skepp så delar av besättningen fick plats på de övriga båtarna: Vissa ur besättningen fick att stannade som kolonister på Haiti.

När Columbus kommit hem efter en stormig hemfärd så firades han som en hjälte av kungaparet. Med sig hade han rikedomar och infödingar ifrån öarna. Nästa resa började genast planläggas.







Varför sökte sig folk till Amerika?

Nu när de visste att det som Columbus upptäckt inte var Indien utan en helt ny kontinent, så seglade många mot denna nyfunna plats (Amerika). De som seglade dit var antingen äventyrare eller krigare på jakt efter guld, bönder sökande efter ny mark eller fattiga, hungriga arbetare som trodde sig finna lyckan i det nya landet.
Men det var inte bara fattiga som flyttade dit, utan också stenrika adelsmän som fraktade tusentals slavar ifrån Afrika till den nya kontinenten. Men Amerika var inte öde innan européerna kom dit. Det fanns ju redan en befolkning där, indianer som de kallades. Det sköts undan och tvingades bort ifrån sina marker för att göra plats för det nya folket, den mäktigare rasen. Européerna hade armborst, eldvapen, hästar och massor av män tränade för strid. Snart så var en stor del av Latinamerika övertaget och spanska, franska, holländska, portugisiska och några engelska kolonier grundade i det nya landet. Alla kolonier var tvungna att betala skatt till sitt moderland.
I Spanien sa man att indianerna inte skulle användas som slavar. Men det kunde spanjorerna inte kontrollera. Tillslut så var indianerna ett folk lika värt som de slavarna som importerades från Afrika.











Frigörelsens grunder


I Frankrike satt Napoleon Bonaparte på tronen. Han hade med våld tagit sig dit och krönt sig själv till kejsare. Napoleon ville utöka sitt kejsardöme med ytterligare ett land, Spanien. Den spanske kungen, Karl IV, satte in alla trupper han hade emot Napoleons anfall. Men det räckte inte. När Spaniens skattkammare nästan var tömd och kungen inte längre kunde betala sina trupper blev Spanien tvunget att erkänna sig slagna. Napoleon tvingade Spaniens konung att abdikera, 1808. Karl IV ersattes av en av Napoleons närmaste män på tronen, nämligen brodern Joseph Bonaparte. Spanien blev också tvunget att hjälpa Frankrike att kriga mot England. Spanska soldater blev nu upptagna av att kriga i Europa och hann inte längre se till sina kolonier ordentligt. De flesta kolonierna accepterade inte heller Joseph Bonaparte som sin nya regent. Kolonierna började sköta sig själva. De skapade självstyren som kontrollerade kolonierna. Joseph Bonaparte blev aldrig deras riktiga kung och det var en av de grundläggande orsakerna till frigörelsen. De andra orsakerna var:

1) De spanska och portugisiska kolonierna såg hur bra de nordamerikanska staterna klarade sig själva.
2) Kolonierna blev inte bra behandlade. Spanjorerna och portugiserna tog endast vara på till exempel guld och silver, och tog inte hand om folket där. De utnyttjade sin makt för att tvinga folket att fungera för sin egen vinning.
3) Det kom ”upplysnings män” med idéer om ett fritt Latinamerika. De förespråkade om hur bra kolonierna skulle kunna klara sig utan sina moderländer. Det kom också böcker som handlade om Europa och om hur länderna där fungerade, det kanske visade för kolonierna att de inte alls blev behandlade som de borde? Dessa upplysnings män landsteg i hamnstäderna, så det är ingen slump att upproret startade i hamnstäder som Buenos Aires.

Jag tror att kolonierna reagerade starkast när de fick läsa om hur de blev behandlade i jämfört med de europeiska länderna. Men att sista droppen var när Joseph Bonaparte besteg tronen. Efter mina forskningar i ämnet anser jag att Europa endast utnyttjade kolonierna nästan som en gruva. Ett ställe att hämta bland annat silver och guld ifrån när deras eget var slut. Latinamerika verkar ha blivit dåligt behandlat enda sen Columbus upptäckte det. Det kanske hade varit bättre om Spaniens regent inte hade tillåtit eller finansierat Columbus resa? Då kanske vi hade sluppit USA:s världsdominans? Men det kommer vi aldrig få veta.


Joseph Bonaparte Fransisco Miranda Simón Bolívar Jose de San Martin
Frigörelsen

Fransisco Miranda var en av de första initiativtagarna till frigörelsen. Han försökte redan 1780 (dvs. innan Joseph Bonaparte utropat sig till kejsare) att frigöra Latinamerika. Det lyckades inte eftersom Spaniens armé och stridsstyrka då var alldeles för stark. Men Miranda gav sig inte. 1806 gjorde han ett andra försök. Den här gången koncentrerade han sig på enbart Venezuela. Men återigen misslyckades han. Miranda började tvivla och frågade sig om han verkligen skulle kunna klara att genomföra sin idé – ett fritt Latinamerika.
1808 tvingades alltså Karl IV, kung av Spanien, att abdikera. Spanien blev som tidigare nämnts upptagna på annat håll och kunde inte längre kontrollera sina kolonier.
Nu såg Miranda sin chans. Fokuseringen hade vänt sig från Amerika till Europa, så nu kunde han kanske frigöra Latinamerika en gång för alla! Han tog hjälp utav general Símon Bolívar och anföll 1810 Venezuela. Det var tredje gången gillt, och denna gång segrade Miranda och Bolívar. I två år lyckades de båda upprätthålla en stat som omfattade Venezuela och Colombia i en enda stat. Efter två år föll Napoleons herravälde, och Joseph Bonaparte störtades. Spanien kunde nu återta kontrollen över sina kolonier. De spanska trupperna anföll Mirandas stat och tog honom till Cadiz fängelset. Där avled Miranda 1816.

1812:
Det såg mörkt ut för upprorsmakarna. Men räddningen kom. Jose de San Martin, en rikt belönad och militärt aktiv man, hade varit med i upproret mot Napoleon och hans bror Joseph. Men han nöjde sig inte med en medalj för de insatserna. Med sina republikanska idéer i bakfickan reste San Martin till Amerika och landsteg 1812 i hamnstaden Buenos Aires. Med San Martins hjälp, och militära kunskaper, tändes den nästan slocknade lågan av uppror igen. 1813, slog San Martin och hans mannar, tillbaka de attackerande spanska trupperna från Argentina.
San Martin ansåg att det krävdes en väldisciplinerad armé för att de skulle kunna fortsätta sin kamp för frihet. Så han tränade sina soldater i Argentina, och 1817 fann han sina trupper redo.
Över Anderna förde han sin trupper och besegrade Spaniens män vid Chacabuco. Genom den striden föll Chile i hans händer. San Martins mål var aldrig personlig makt. Så istället för att göra det som erbjöds honom, det vill säga att bli president över Chile, så stöttade han sin vän O’Higgins plats som ledare för staten.
San Martin upprättade en allians mellan Chile och Argentina. Han organiserade en flotta som skulle kunna utmanövrera de spanska trupperna i Lima (Peru). 1820-1821 lyckades hans mannar med detta och frigjorde Peru. Den här gången tackade han inte nej till att bli diktator i den nya republiken.
När San Martin fick höra att Bolívar var på väg ifrån norr, reste han för att möta honom. Inte för att strida, utanför att erbjuda honom ett sammanbete emellan de två.
I Quito möttes de och San Marin la fram sina tankar om en enad armé för Bolívar. Men Bolívar tackade nej till San Martin. Han tyckte inte om den delen av erbjudandet där det var San Martin som var det högsta hönset. Han ville inte vara lika lite värd som en av San Martins undergeneraler och ville inte heller bli tvingad att lyda order.
Det var en besviken diktator som återvände till Lima. Utan några nya idéer till hands, avslutade San Martin tvärt sin karriär som diktator och befälhavare. Han ville inte konkurrera med Bolívars armé och reste istället hem till Europa och bosatte sig där permanent.


1814:
Símon Bolívar hade lyckats samla ihop en ny upprorshär i Cartagena och var nu diktator i Venezuela. Han hade lyckats mota undan de spanska trupper som en gång störtat hans förra befälhavare Mirandas stat.
Men Bolívar och hans medhjälpare Sucre var så grymma i sin diktatur, att kreolerna i Venezuela ville ha tillbaka det spanska herraväldet i sin stat. Kreolerna gick in i ett förbund tillsammans med Spanien för att få bort Bolívar ifrån Venezuelas ledarskap. Det var ju vissa som fortfarande ville ha kvar Bolívar, men de var inte tillräckligt många. 1814 blev han tvungen att fly landet.
Venezuela återvände till den gamla ordningen det vill säga spanskt välde. Men det gamla blev till slut inte bra nog. Spanien hade inte förändrats ett dugg och missnöjet kom tillbaka.
1816 hade Bolívar återhämtat sig och kunde ta tillbaka sin plats som ledare för upproret. Det uppstod många strider mellan Bolívar och de spanska trupperna. Ingen kunde säkert säga vilken sida det var som hade övertaget. Det som tillslut avgjorde kriget, var när Bolívar anställde ett par tusen europeiska legosoldater. Legosoldaterna var vältränade i stridsteknik och vann tillslut kriget åt Bolívar och hjälpte honom bli härskare över Venezuela och Colombia igen. Mellan åren 1819-1821 så hade han tagit över dessa länder och förenat dem till en gemensam stat igen - Colombias förenta stater.
1823-25 besegrade Bolívar med hjälp av general Santa Cruz och sin gamle vän general Sucre, spanjorerna i Bolivia. En ny republik bildades och Sucre utsågs till president på livstid. Landet fick sitt namn Bolivia efter Bolívar. Men redan 1827 utbröt nya oroligheter i Bolivia. Sucre störtades och författningen demokratiserades. President blev general Santa Cruz.
Det som hade hänt var det att uppror hade uppstått i Venezuela (1826) och Bolívar som satt på tronen i Lima hade varit tvungen att skynda dit. Han lyckades slå tillbaka upproret, men nåddes senare av nyheten att hans välde i Peru och Bolivia hade störtat. Bolívar gjorde ett snabbt och förhastat drag för att förhindra staterna ifrån att bli helt självständiga. Han startade ett krig emellan Colombias förenta stater och de nyblivna demokratiserade staterna men förlorade. Colombias förenta stater splittrades. Han lyckades hävda sin plats som statschef i Colombia och stannade på den posten tills år 1830 då han kort innan sin död, drog sig tillbaka.


USA:

Nordamerika ägde många industrier i Latinamerika. De ägde bland annat många gruvor. Genom detta så hade det stor kontroll över ekonomin i Sydamerika.

En man vid namn Salvador Allende blev vald till president i Chile för att förändra detta. Salvador och hans arméer tvingade vissa av USA:s gruvor i Latinamerika att sälja. USA gillade inte hur Salvador bara kunde tvångs köpa deras industrier, så de attackerade president Salvador och störtade hans välde med sina många soldater. Efter det blev många chilenare efterföljda och blev tvungna att fly ifrån Amerika. Många flydde till Sverige och bosatte såg här.
USA tillsatte även en ny president i Chile, Agosto Pinochet, som skulle lyda under USA:s kommando mot att han fick bli diktator i Chile.

USA var inte bara en industri ägare för Latinamerika, de var också beskyddare. De europeiska länderna ville hjälpa de koloni ägande länderna att motarbeta och tvinga tillbaka upproret i Sydamerika. Men detta skulle inte gynna USA på något vis. När Spanien och Portugal hade makten i Latinamerika så tog de själva vara på allt som fanns att hämta i Latinamerikas marker, saker som guld och silver tog det de själva. USA och de europeiska länderna tog fram en underförståelse mellan dem. Underförståelsen gällde att om övriga Europa struntade i det som höll på att hända i Amerika så skulle USA inte lägga sig i krigen i Europa eller stödja något europeiskt lands sida.
Europa höll sin del av avtalet. Men 1939 så bröt andra världskriget ut och USA inblandade sig i striderna. USA deltog också i första världskriget, med det var i det andra som de verkligen blev delaktiga.

USA betraktar Latinamerika som sin ”lydstat” eller lite som sin bakgård. De styr fortfarande en stor del utav ekonomin och påverkar samhället mycket. De vill åt den billiga arbetskraften som de latinamerikanska arbetarna bidrar med, de vill också utnyttja deras Naturtillgångar och använder fortfarande deras gruvor för egen vinning.













Källor

Internet

http://homepage.mac.com/hakan_danielsson/latinkomp.html

http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=1098

http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=5017

http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=1952

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=132556&i_word=Bolivar,%Simón

http://www.caplex.net/Web/Print.aspx?id=9335060

http://www.caplex.net/Web/Print.aspx?id=9324901


Böcker

Illustrerad Vetenskap encyklopedi
Världen idag: Spanien och Portugal

Svenskt Uppslagsverk

Historien i Kartor.

Personer

Gunnar Harbom

Bertil Neij

Per Carlgren










Källvärdering

Internet

http://homepage.mac.com/hakan_danielsson/latinkomp.html

Sidan innehöll en väldigt bra text som var ca 15 sidor lång vid utskrivning. Det var en av de sidor som jag utnyttjade mest. Sidan var skriven av Håkan Danielsson som är lärare i historia, krigshistoria och samhällskunskap. Det stod inte när men jag antar ganska nyligen.

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=132556&i_word=Bolivar,%Simón

Hemifrån kunde jag inte följa upp länken, eftersom det var en artikel ifrån NE. Tyvärr kan jag då inte få någon information om vem som skrivit den eller när. Den handlade i alla fall om Simón Bolívar, och om hans kamp för frigörelsen. Den var ganska bra, men jag tyckte inte att det var särskilt sammanhängande i texten.

http://www.caplex.net/Web/Print.aspx?id=9335060

http://www.caplex.net/Web/Print.aspx?id=9324901

Båda Caplex sidorna var på danska, men var ändå ganska bra. Jag hittade lite information. Men allt var inte användbart. Den ena länken handlade om Nordamerika och den andra handlade om Sydamerika.

Mimersbrunn: är en hemsida dit elever kan skicka in sina uppsatser och dela med sig av det de arbetat med. Där kan uppsatserna betygsättas och kommenteras utav läsarna och läsarna kan använda sig av informationen som uppsatserna innehåller.

http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=1098

Skriven av Patrik Dellgren den 19 Oktober 2001. Den var ganska bra och handlade mycket om ”Befrielsen av Sydamerika”. Jag använde den inte så mycket men den var ändå bra.

http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=5017

En uppsats inskickad av Ellen Siesjö den 2 februari 2005. Den handlade om Cuba och hur USA inte ville ge upp den till de Spanska trupperna. Det var då USA och Europa tog fram sin överenskommelse. Ellen Siesjö hade fått informationen av NE, Eva Thibaud och boken ”Jag var slav på Cuba” skriven av Esteban Montejo. Den uppsatsen var väldigt bra för mina problem med E frågorna.





http://www.mimersbrunn.se/doc_print.asp?aID=1952

Uppsatsen var inskickad 2001-09-27 av Erika Juhlin. Den handlade om Nordamerikas indianer som mest, men innehöll också mycket användbar information för mig.


Böcker

Illustrerad Vetenskap encyklopedi
Världen idag: Spanien och Portugal
Tryckt 1995, Bonniers böger A/S Köpenhamn
Huvudredaktör: Professor Peter Hagget
Den här boken var den enda ifrån Nackas statsbiblioteket som jag kunde använda. Tänka sig, ett helt bibliotek fullt med böcker hade endast en som jag kunde använda till min fördjupning.

Svenskt Uppslagsverk
Andra tryckningen 1938 Handels aktiebolaget Nordens Boktryckeri i Malmö
De här böckerna var min största och bästa informationskälla, även fast den var så gammal.
Men det kanske är så att böckerna ifrån förr inte är lika fulla med fakta. De är mer inriktade på det som hände för, eller åtminstone innan 1938. Senare fakta finns på Internet.

Historien i Kartor
Författare: Bo Pederby och Robert Sandberg
Tryckt, 1998 Liber AB i Stockholm
Boken innehöll kartor som var användbara i A uppgiften. Den var ganska avgörande för mitt svar.

Personer

Gunnar Harbom
Min pappa hjälpte mig att sammanknyta frågorna om USA till en hel text och bidrog med fakta han redan kunde.

Per Carlgren
Min låtsas pappa kan mycket om historia, men mest om den svenska. Han berättade om USA:s inblandning i de två världskrigen.

Bertil Neij
Han är min lärare i So och hjälpte mig förstå vad mitt arbete faktiskt handlade om.







Avslutning

Jag tänkte avsluta mitt arbete med att infoga en artikel skriven av Peter Sörbom, där han beskriver en händelse i Latinamerika som bevisar hur USA fortfarande kontrollerar Sydamerika. Även fast USA i denna händelse kanske vill gott, så måste väl länderna få bestämma själva? Det beskriver också hur USA påverkar Latinamerika ekonomiskt och därmed ”äger” det.

Latinamerika: USA minskar bistånd till olydiga länder
USA har de senaste åren utövat påtryckningar för att a...