Edith Södergran (1892-1923)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1892 föddes Edith Södergran i St. Petersburg, men efter bara tre månader flyttade hennes familj till den lilla staden Raivola i nuvarande Ryssland, dåvarande finska Karelen. Där bodde Edith med son mamma. I hennes uppväxt träffade hon människor från många med många olika nationaliteter. Jag tror att det gjorde så hon kunde bli mer aktiv i sitt skrivande när hon fick känna hur andra människor levde och hade det i sina hemländer. Dock talades det svenska i hemmet, eftersom hennes mor var finlandssvensk och hennes far svensk. Edith gick i en tysk skola i St. Petersburg, vilket gjorde att hon också behärskade tyska, ryska och franska. Hennes tidiga poesi är huvudsakligen skriven på tyska.
Edith Södergran fick ett kort liv på grund av den sjukdom hon fick 1908, tuberkulos. Den sjukdomen var vanlig under hennes levnadstid och angrep vanligtvis lungorna, precis som i Södergrans fall. Tuberkulosen gjorde så att hon blev trött, fick feber, avmagrade och hostade blod. Eftersom hennes sjukdom var så vanlig så det öppnades sjukhus där man endast behandlade tuberkulossmittade människor. Dessa sjukhus kallades sanatorium. På ett av detta sanatorium låg Södergran och kämpade mot sjukdomen, men hon skrev de vackraste av dikter under tiden.
Hon höll ut i 15 å till, men ju närmare slutat hon kom desto mer handlade hennes dikter pm längtan till ett annat land bortom livet. Det var 1916 som hon debuterade och blev publicerad med diktsamlingen ”Dikter”.

Några av hennes dikter

Som sagt slog Södergran igenom med sin diktsamling ”Dikter” som blev både hyllad och hatad. Edith var en ledstjärna i Norden inom den lyriska expressionismen som betyder att hon vill få läsaren att känna vilka känslor som hon uttryckte i sina dikter. Hon har också sjungit visionära strofer om hur hon till exempel föddes i Sankt Petersburg eller dylikt.
Det sägs att Edith och hennes väninna Hagar Olsson var mer än bara vänner, då Edith i sina dikter beklagar sig över män och erotik. Denna spekulation har lett till att hon har vunnit stor popularitet bland homosexuella idag, då man kan säga att hon innehar en hedersvärd andraplats på listan över de mest uppskattade lyrikerna. Etta ligger Karin Boye. Numera anses hon också vara Finlands främste poet.

I början av sin karriär som diktare lät hon såhär.

Dikten Stjärnorna ur diktsamlingen ”Dikter”.

”När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor”

Rosen

”Jag är skön, ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick dricka glöd- nu står jag öppen och väntar”

Upptäckt

”Din kärlek förmörkar din stjärna – månen går upp i mitt liv.
Min hand är ej hemma i din.
Din hand är lusta- min hand är längtan.”

Mot slutet av hennes liv lät dikterna mer som längtan efter döden och att hon trodde att Gud ropade efter henne och hämtade henne upp till himlen där hon skulle uträtta goda ting.

Landet som icke är

”Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där våra kedjor falla,
Landet där vi svalka vår sargade panna i månens dagg.
Mitt liv var en het vila.
Men ett har jag funnit
och ett har jag verkligen vunnit- vägen till landet som icke är.

I landet som icke är,
Där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
Och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett var: Jag är den du älskar och alltid skall älska.”

Jag

”Jag är främmande i detta land,
som ligger djupt under det tryckande havet,
solen blickar in med ringlande strålar
Och luften flyter mellan mina händer.
Man sade mig att jag är född i fångenskap –