En recension av Filharmonikernas konsert i konserthuset

3030 visningar
uppladdat: 2006-02-05
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det är väl ingen idé med nåt försnack eller så, vi bara kör rätt på!

Punkt:

1. Något du lärde dig av träffen före konserten.

Jag kan väl inte säga att jag lärde mig speciellt mycket av träffen innan eftersom det hon pratade om mest handlade om hur himla svårt det är att få spela med dom. Hu svårt det är att ”komma in” eller vad man ska säga, eftersom man söker in. Jag vet redan hur en audition går till på konserthuset, till exempel att det är fruktansvärt anonymt. Det jag egentligen fick veta var vad dom tjänar. Och visst, det kan vara kul och veta, men jag känner, och kände då, att jag lika gärna kunde ha kommit dit och bara sett konserten.

2. Intryck (lokalen, stämningen, publiken, musikerna, dirigenten).

Alla typer av stora scener som är äldre tycker jag är skithäftiga. Operan, Dramaten och konserthuset har alla häftiga och stora scener med pråligt guld runt om i salen. Jag tycker alltid att det är häftigt med stora byggnader som ser maffiga ut. Det ger mig en alldeles speciell känsla. Stämningen var inte så avslappnad som jag tycker att musiken kan vara ibland, den var snarare lite snobbig kändes det som. Alla pensionärer (det är naturligtvis inte bara dom som går och tittar) som nästan blev lite sura när dom såg att Nisse, Mattias och Lars hade somnat kändes ganska lustig.
Det förvånade mig att alla visste att man inte klappar i pauserna mellan satserna, men visste att man kan klappa på när det är byte av stycke. Väldigt roligt att ha upplevt. Publiken kändes nästan dresserad och varje rörelse man gjorde var uttänkt.
Musikerna var otroligt fokuserade och gav verkligen järnet för att det ska låta exakt så som dirigenten vill att det ska låta. Man kan ju inte säga att dom var nybörjare heller, alla har ett instrument som är värt från 100.000 kr. och uppåt och spelar som om dom föddes med instrumentet. Väldigt roligt att se.
När jag ser en dirigent ”in action” så börjar jag nästan alltid att skratta. Dom ser ut som om dom håller på att skita ut en apa när dom står där och hoppar hit och dit. Men när man sedan tänker efter så är det ju bara därför att dom är helt inne i musiken. Musiken och dirigenten är liksom ett.

3. Musiken, skriv om varje stycke för sig.

Det var lite svårt att anteckna om alla olika satser, jag blandade ihop massor på Stycke 3. Jag hängde inte riktigt med helt enkelt. Men jag gör så gott jag kan ändå här på pappret.


Stycke 1: Debussy: Printemps
Sats 1: Det var både glatt och dramatiskt.
Sats 2: Den här satsen var mer dramatisk men var istället för glad, mer läskig och intensiv.



Stycke 2: Debussy: La Mer
Sats 1: Denna sats lät lite som Disneys musik, lite flygande, lättsam och väldigt uttrycksfull.
Sats 2: Oj, oj, oj vad läskigt det blev. Nästan på kusligt.
Sats 3: Om man nu ska fortsätta med liknelser av filmmusik stämmer denna sats bra överens med ”Star Wars”. Lite dystert, mörkt och övergår sedan till maffigt och intensivt.

Stycke 3: Mussorgskij/Ravel: Tavlor på en utställning
Sats 1: Kändes majestätiskt och kungligt på alla sätt och vis.
Sats 2: Kort/Staccato, mörkt och läskigt med dramatiska influenser och mycket pauser.
Sats 3: Mycket lättsamt och minimalistiskt.
Sats 4: Första satsen som kändes ledsam och hopplös. Dom spelade svagt och harmoniskt.
Sats 5-6: Från litet till stort och så tillbaks igen. Så var dessa satser ungefär. Mycket dynamik
Sats 7: Pulserande, ondskefullt och på slutet marscherande.
Sats 8: På anteckningarna har jag skrivit ”puttinuttigt”, något som jag tycker stämmer in alldeles perfekt. Lekfullt.
Sats 9-10: Ondskefullt och sorglig. Snabbt.
Sats 11: Har tyvärr inget om den.
Sats 12: Stor väldigt långsam och utdragen.
Sats 13: Ungefär som föregående sats fast mörk och ond som sveper över till överdådig.
Sats 14: Här kändes det som ett avslutande, och den var liten. Dom spelade Inte stort, utan litet.
Sats 15: Ganska intensiv och snabb, jagande och maffig. Staccato, högljudd och avslutas med en kunglig och maffig känsla.


Jag skulle nog inte gå på en sån här tillställning självständigt, utan det skulle vara om någon annan nästan på tvingade med mig. Det är riktigt maffigt att s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En recension av Filharmonikernas konsert i konserthuset

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-02-05]   En recension av Filharmonikernas konsert i konserthuset
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5633 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×