Rymdkapplöpningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I samband med Harry S. Trumans våghalsiga och kanske mindre genomtänkta order om bombningarna av Hiroshima och Nagasaki fick andra världskriget sitt definitiva slut.
Men de två stormakterna USA och Sovjetunionen, som tidigare hade stått allierade under div. avtal mot tyskarna, började nu röra sig åt olika riktningar. Resultatet blev en splittring av nationer.
I Europa var skillnaden radikal. Det talades om ”Järnridån”.
Europas östliga länder hamnade under kommunistiskt styre, med Sovjetunionen som övermakt, och Moskva som ekonomiskt och militärt centrum.
De västra delarna enades under USA med hjälp av demokrati, kapitalism och frihandel.(USA hjälpte även till att återuppbygga Västeuropas raserade ekonomi med hjälp av Marshallplanen, vilken innebar investeringar i europeiska länder, mestadels i form av pengagåvor. Gåvor de senare tjänade på eftersom denna aktion stärkte Europas förmåga att köpa amerikanska produkter.)
Fortsättningsvis skulle hela världen tvingas ta ställning till öst- eller västinriktad politik.
De två antagonisterna USA och Sovjetunionen gled åt olika håll och Det Kalla Kriget bröt ut.
Då världen nu fått en uppfattning om hur otroligt förödande atombomben visade vara, annalkades upprustningar inom världens arméer, och en intensiv kapprustning mellan öst och väst. Många var rädda för att ett kärnvapenkrig skulle bryta ut, vilket vore katastrofalt.
Amerikanarna var trötta på krig, men enligt regeringen var de tvungna att bekämpa det kommunistiska hotet för att skydda sig mot det, och för att värna om sin frihet.
Amerikas president Truman uppfann ”Containment”-politiken, som gick ut på att hålla tillbaka Sovjet. Man bildade också, tillsammans med Canada och tio västeuropeiska länder, en militär försvarspakt som fick namnet NATO(North Atlantic Treaty Organisation).
Det mindre strukturerade östblocket svarade i sinom tid med att skapa Warszawapakten.
Jag förmodar att det egentliga målet med kapprustningen var ren maktdemonstration. USA ville visa världen hur starka och överlägsna de var öst, medan Sovjet ville göra detsamma.
Men i och med Cuba-krisen 1962, då det var ytterst nära att kärnvapenkriget utbröt, insåg till sist stormakternas ledare att ett sådant krig skulle innebära den största tragedin i historien och att de bar ett gemensamt ansvar för att bevara freden. Detta fick till följd att de ingick ett avtal om stopp för kärnvapenprov.
Men det var inte bara militant man ville visa upp sig, utan även industriellt.
USA och Sovjetunionen ville båda visa upp sina intellektuella färdigheter och vid den tiden tycktes jorden inte räcka till. Man ville nå högre... Högre än vad någon på jorden nått tidigare. Man ville ut i rymden.
Genom att trotsa all tidigare kunskap och bevisa det omöjliga möjligt skulle man ta världen med storm.
Det var Sovjet som först förverkligade denna dröm genom att den 4 oktober 1957 sända ut Sputnik 1, världens första sattelit, i omloppsbana kring jorden.
USA blev något tagna på sängen och kände pressen av Sovjets försprång. Året därpå bildade man därför NASA (National Aeronautics and Space Administration).
Men Sovjet lyckades än en gång förekomma USA när de endast en månad senare sände upp
Sputnik 2 med den första rymdpassageraren, hunden Lajka. (Lajka dog för övrigt en ”naturlig” död innan Sputnik 2 återinträdde i atmosfären och brann upp… )

Rymden troddes vara vunnen av kosmonauter när Sovjetunionen ett par år senare lyckades sända ut
den första människan i rymden, Jurij Gaga´rin, som åkte ett varv runt jorden på drygt 90 min och sedan återvände helskinnad till jorden för att mötas som hjälte.
Han blev Sovjets ansikte utåt, och Amerikas status försämrades rejält.
Rymdkapplöpningen leddes vid det här stadiet av Sovjetunionen med ett stort övertag.
Men I början av 60-talet hade Amerikas dåvarande president; John F. Kennedy, avgett ett löfte till det amerikanska folket, och världen för den delen, att innan detta decennium var över skulle en amerikan ha satt sin fot på månen.
Detta löfte liknade mer en dröm än ett mål, och för Kennedy fick drömmen ett abrupt slut.
1963 var han i Dallas för att inleda valrörelsen inför 1964 års presidentval. Han färdades i en öppen bil och någon tog chansen att mörda honom.
USA´s nya president Lyndon B. Johnson arbetade dock vidare med Kennedys vision, men när åren gick, och månen förblev otrampad, var det nog många som tvekade på huruvida löftet skulle hållas.
Men den 20 juli 1969 landade Neil Armstrong och Buzz Aldrin, som första människor, på månen under Apollo 11-expeditionen. Det är dock många som tvivlar på att det verkligen skedde.
Den största konspirationsteorin i världen säger att man simulerade månlandningen i en filmstudio.
Bland de bevis som lagts fram tillhör flaggen den omdiskuterade; Flaggan på månen vajar lätt i vinden, men på månen finns ingen vind…
(Av diplomatiska skäl väljer jag att inte ta ställning till huruvida månlandningen var en bluff eller ej.)
Neil Armstrongs världsberömda ”stora, lilla steg” var ett gigantiskt kliv för USA.
Man hade härmed lyckats leva upp till den heroiska och stolta nationen man framstod vara.
Under denna tid var USA dock djupt involverade i Vietnamkriget vilket försämrade deras omdöme ordentligt, när det uppdagades att glorifieringen av kriget inte stämde på alla punkter.
Men i och med att den amerikanska flaggan sattes ner i månen så etablerade den sig en gång för alla på Jorden.
I och med detta skulle jag vilja förklara rymdkapplöpningen tillända, utan någon officiell segrare.
Rymdkapplöpningen var bara en stor pr-grej, med mål att marknadsföra sin makt och status, vilket både Sovjet och USA gjorde.
Under dessa år hade Sovjetunionen hamnat i en livsmedelskris, vilket betydde att de producerade mindre och mindre livsmedel, medan det föddes fler och fler barn.
Efter flera mindre lyckade försök at återställa balansen blev man tvungen att köpa spannmål från Nord Amerika, vilket så klart var en smärtsam prestigeförlust.
Segrare i kampen om makt, prestige, ära och positiv medial uppmärksamhet, måste utnämnas USA då deras politik, vilken grundade sig på liberalism, demokrati och kapitalism, höll mycket bättre än Sovjetunionens kommunistiska verksamhet, vilken splittrade nationen i stället för att som i USA´s fall, homogenisera den.
Jag måste erkänna att jag tycker det är skickligt av USA att de trots flera, ur etisk synvinkel sett, mycket tveksamma handlingar, till exempel Vietnamkriget, ändå lyckats upprätthålla sin höga status och position.
Det är möjligt att jag är omedvetet subjektiv i mina anseenden eftersom jag trots allt är född och uppfostrad på västerländska ideal och normer (Trots att det en gång var mycket nära att Sverige övergick till att bli ett kommunistiskt land).
Rymdkapplöpningen har bidragit till flera teknologiska framsteg eftersom de olika parterna hela tiden pressades till att tvinga utvecklingen längre.
Men utan den ofantliga teknologiska utvecklingen i samband med första och andra världskriget vore rymdresor fortfarande bara godnattsagor och drömmar.

Jag tror att eftersom Sovjetunionen och USA båda var medvetna om att de var två supermakter så
kunde de inte bara sitta ambivalenta och titta på medan den andre till exempel utvecklade kärnvapen.
Om den ena nationen gjorde något var den andre tvungen att hänga på, eller slå ner det, för att inte förlora sin maktposition. Detta ledde till kapprustningen och sedan under rymdkapplöpningen handlade det om p.r. och prestige.
Sedan var det också så att Sovjetunionen och USA hade ingått ett avtal som handlade om hur man gemensamt skulle handskas med hotet från Japan.
Efter att tyskland mer eller mindre besegrats skulle de gemensamt angripa Japan, men USA fällde atombomberna som en direkt hämndaktion för attacken mot Pearl Harbour, vilket Sovjet ansåg bryta mot deras överenskommelse och förklarade därmed avtalet ogiltigt.
Båda parter ansåg sig således illa behandlade av den andre eftersom denne hade brutit deras pakt.
Detta inklusive den opponerande politiken som fördes i de olika länderna; USA med sin neokapitalism och Sovjetunionen med sin kommunism, bidrog starkt till deras rivalitet sinsemellan.
En ny, kommersiell rymdkapplöpning är igång just nu, där de gamla konkurrenterna Ryssland och USA utmanas av nya länder som Kina, Indien, Israel, Japan och Europa.
Den 17 december 2003 firade man flygningens 100-årsdag med att skjuta upp en militär sattelit från Cape Carneval i Florida.
Detta var en milstolpe i rymdteknologin och även i internationella relationer för aldrig tidigare har en amerikansk sattelit skjutits upp med en rysk raketmotor.
Marknaden för raketuppskjutningar är ...