Mongoliet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Djingis Khan
Man tror att Djingis Khan föddes 1157, men ingen vet säkert. Han hette från början Temutjin, och var son till en mongolhövding. När han var tretton år gammal miste han sin far. Då började de underlydande stammarna försöka göra sig fria.
Djingis lyckades hålla tillbaka dem en tid, men
tvingades sedan fly till keraistisk mongolernas
härskare, Ung Khan. Ung gav Djingis skydd och lät honom sedan gifta sig med hans dotter. En kort tid därefter blev det krig mellan Ung och Djingis. År 1202 besegrades Ung i ett fältslag, där 40 000 av hans män dog. 1203 besegrade Djingis de naimanska mongolernas härskare, Tajan. Detta ledde till att han blev herre över östra Mongoliet.
1206 utnämnde han sig själv till Kakhan. Detta innebar att han var khanernas khan, eller kejsare.
En trollkarl förutsade att Djingis skulle bli världens herre. Det var då han bytte namn från Temutjin till Djingis, som betyder just, den allra största härskaren. Eggade av trollkarlens ord, följde Djingis’ krigare med honom på nya erövringståg. Inom kort lydde större delen av Mongoliet under Djingis.
Djingis gick över kinesiska gränsen och angrep Kina 1210. Efter många strider blev Peking/Beijing (1215) stormat och förstört. Detta innebar att även norra Kina var erövrat. Djingis lämnade kriget i östern åt sina generaler och 1219 drog han västerut till Turkestan. Där överföll han, med hjälp av 700 000 man, Kovaresmiens härskare, Aladdin Muhammed, på grund av att han låtit mörda två av hans sändebud.
Efter att ha segrat även i denna strid, drog Djingis vidare med sina ryttarehorder över Kovaresmien. Städerna, som Bukhara, med sitt värdefulla bibliotek och Samarkand, jämnades med marken. Hans skövlingar i denna delen av Asien, fortsatte i ca fem år.
Djingis återvände till Mongoliet 1224, men strax därefter (1225-1226) red han med sin armé över Gobiöknen och angrep konungen av Tangut, som vägrat att utlämna två av Djingis fiender.
Armén, bestående av ca en halv miljon krigare, tillintetgjordes på sjön Kokoners is, och huvudstaden Ning Hia förstördes. Det var 1227 och under fälttåget dog också Djingis Khan.
Hans otroligt stora rike delades in i fyra khanat (rike), och Kinas härskare skulle efterträda honom som kakhan.
Det är ingen tvekan om att Djingis var världens största erövrare, men han var även den råaste. Han var en storväxt man, med bred panna och långt skägg. Han var stark, och reagerade inte på några mildare känslor.



Historia/Politik
Mongolernas rike var enormt på 1200-1300-talet. Detta var tack vare Djingis Khan och hans armé. Mongoliet sträckte sig mellan Östersjön och Stilla havet och ändå ner till Persiska viken. Pamirbergen låg i söder, och Sibirien i norr, och begränsade på så sätt rikets storlek. Mongoliska imperiets huvudstad Karakorum bildades 1220, och låg ungefär mitt i Mongoliet. En tid senare flyttades rikets hemvist till Peking. Där blev Djingis Khans son Kublai Khan den första kejsaren av Yuandynastin. Det väldiga riket var egentligen uppdelat på olika klanfurstar, och det mongoliska väldet splittrades så småningom. Därefter hände saker snabbt. Kina gick över till Mingdynastin. 1335 störtades mongolriket i Iran. 1380 lyckades ryska furstar slå tillbaka mongolerna från nuvarande Ryssland. Från 1400-talet till 1600-talet gjorde mongolfurstarna misslyckade försök att utöka riket.
Kina blev starkare och starkare. På 1690-talet erövrades hela Mongoliet av Kina. Landet blev en del av Kina i över 200 år. 1911 störtades den kinesiska kejsaren. Då passade Inre Mongoliet (Nuvarande Mongoliet) på att bli självständigt.
Ett blodigt inbördeskrig startade 1919, när kineserna försökte ta tillbaka landet. Det slutade 1924 med att mongoliska revolutionärer, med stor hjälp av Sovjetunionen och dess röda armé, grundade Mongoliska folkrepubliken. Det var världens andra kommunistiska land.
De fösta valen i Mongoliet hölls sommaren 1990, året efter Berlinmurens fall, då folket krävde allmänna val. 1990 och 1992 vann det gamla kommunistpartiet valet.
Den fösta helt ickekommunistiska partiet fick makten i landet efter valen 1996.
N. Bagabandi, ordförande för exkommunisterna, valdes 1997 till president.
Mongoliet är officiellt en demokrati. Det har egen president, regering, parlament. Många av presidenterna ”omkommer” ofta i ”olyckor”, som ingen kan förklara. Många i parlamentet anklagas också för att ha tagit emot pengar från Kina och Ryssland.
I landet härjar kriminella ligor, och det förkommer ofta mutning av poliser.



Klimat
I landets södra och östra delar består landskapet till största del av stäpp med goda betesmarker. Längs den sydöstra delen av Mongoliet sträcker sig Gobiöknen. Medan det i dom norra och södra delarna är mycket berg. Den största bergkedjan heter Altaibergen. I nordväst domineras bergssluttningarna av barrskog. Temperaturen om sommaren är varm, medan den om vintern kan gå ner till -30°C. Årsnederbörden varierar beroende på var i landet man är. Den kan vara allt från 100-500 mm.



Naturtillgångar/Näringar
Jordbruk är landets viktigaste näringsgren. De stora grässtäpperna används till betesmarkerna åt nötkreatur och får. I Mongoliet finns även ca 200 gruvor. Det är framförallt brunkol-, flusspat-, guld-, silver-, tenn-, Wolfram-, uran-, nickel-, bly-, zink- och järngruvor. Industrin byggdes upp under kommunisttiden och ägnar sig främst åt att förbättra jordbruksprodukter och mineraler.
Mongoliet är mycket beroende av Ryssland, efter som att landet säljer kol och elektricitet för uppvärmning till Mongoliet.
Mongoliet handlar även mycket med Kina. Oftast är det privatpersoner som åker med Transsibiriska järnvägen till Peking/Beijing och handlar. Därefter tar de hem varorna till Mongoliet, och säljer dom där.
Sevärdheter/Kultur/Turism
Man skulle kunna tro att Mongoliet är ett aktivt turistland. Med den vackra naturen, det speciella djurlivet, och alla historiska sevärdheter har Mongoliet stora möjligheter att utveckla turistnäringen. Men trots en enorm ökning i mitten på 1990-talet, är landet långt ifrån turistfyllt. År 1995 besökte endast 150 000 personer landet.
Det finns många sevärdheter i Mongoliet. Till exempel de varma källorna vid Shargaljuut i Gobiöknen. Där finns över 300 källor, både varma och kalla. Det sägs att de varma källorna, som kan bli upp till 50 grader, kan hela sjukdomar och lindra plågor. I det området har man även funnit dinosauriefossil.
Det finns även många kloster. Till exempel Erdene Zuu Khiid, som betyder ”hundra skatter”. Det var det fösta buddhistiska centret i Mongoliet. Där finns även Gandantegchinlen Khiid klostret. I det bor ca 150 aktiva munkar. Klostret Gimpil Darjaalan Khiid, som dedicerades till Dalai Lama efter hans första besök i Mongoliet.
Moderklippan är namnet på en klippa som ligger i närheten av byn Khöshigiin i Töv-provinsen. Till den går mongolerna för att söka råd och vägledning. Man får inte plocka upp skräpet som ligger på marken vid klippan, på grund av att marken, såväl som klippan, är helig.
Där finns museum, som Nationalhistoriska Museet i Ulan Bator. Det är en byggnad på tre våningar som är fylld med spännande objekt. På tredje våningen finns kanske det mest intressanta. En stor samling av nationaldräkter och hattar från alla folkgrupper i landet. Sydgobi-museet är ett annat exempel. Där finns inte särskilt många dinosauriefynd, men där finns däremot några vackra målningar, en stor uppstoppad gam och några buddhistiska reliker.
Vinterpalatset är en annan underbar sevärdhet. Det ligger i Ulan Bator och byggdes under åren 1893-1903. Jebtzun Damba Hu...