Liftarens guide till galaxen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Liftarens guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
Livet, universum och allting
Ajöss och tack för fisken
I stort sett menlös

Det är Douglas Adams som har skrivit denna bok eller böcker kanske är det rätta ordet, men efter som jag har en pocket version där alla böckerna är ihop satta till en säger jag boken. Boken är på 880 sidor och hör till genren fantasy.
Liftarens guide till galaxen är inte bara en utan fem stycken helt galna böcker som handlar om vad som är meningen med livet. Den första boken börjar med en människa som heter Arthur Dent. Han vaknar upp i sitt lilla hus och allting är som det brukar vara, eller är det verkligen det? Skulle inte tro det. Arthur får snart veta att hans hus ska rivas för att ge plats åt en motorväg. Inte så farligt kanske man tycker och informationen fanns ju ändå att få tag på, dock fanns den inlåst längst in i en källare, men den fanns. Man blir snart varse om att ingenting är som det verkar vara. När Arthur som bäst håller på att försvara sitt hus dyker Ford Prefect, en underlig typ, upp. Ford, som är en vän till Arthur, lyckas få med Arthur till en pub där han säger till Arthur att hela jorden kommer att utplånas för att ge plats åt en galaxisk motorväg. Medan Arthur försöker förstå vad Ford just sagt hamnar de helt plötsligt på ett rymdskepp. Ford liftade och Arthur blir ännu mer förvirrad och det hela slutar med att de blir torterade med hjälp av poesi av en Vogon. Som om inte det var nog med det kastar Vogonen sedan av Ford och Arthur mitt ute i rymden. Oddsen att de skulle bli upplockade av ett annat rymdskepp är minimaliska och man kan ju inte överleva längre än några sekunder ute i rymden. Fastän allting ser väldigt mörkt ut så blir de upplockade av ett rymdskepp. Inte vilket rymdskepp som helst heller utan det har precis blivit stulet utav universums president och Fords släkting Zaphod Beeblebrox. Zaphod letar efter meningen med livet, universum och allting, och med sig har han den kvinnliga människan Tricia McMillian eller Trillian som hon kallar sig för att det ska låta lite mer rymdaktigt. Det är nu som den vilda jakten på meningen med livet, universum och allting börjar, men vill man veta svaret måste man först veta vilken fråga man egentligen vill ha besvarad.
Min favorit karaktär i boken är den manodepressiva roboten Marvin. Han hjälper Arthur Dent och de andra genom deras lilla äventyr. Även om han blir kvarglömd lite över allt i universum så märks det att han behövs och att de andra uppskattar det han gör. Marvin har en väldigt negativ inställning till allt vilket jag tycker gör att boken blir roligare, dock tycker man väldigt synd om den lilla roboten som får allt att verka så hopplöst. Fast jag tror att även en själv skulle tröttna på alla självbelåtna dörrar som suckar av lycka varje gång man har gått igenom en, så man kan faktiskt förstå Marvins utbrott ibland. En mening som beskriver Marvins depressiva sida är denna: ”Ursäkta att jag andas, vilket jag ju inte gör heller. Gud vad jag är deprimerad. Här kommer en självbelåten jävla dörr till. Liv! Tala inte med mig om liv!”
Syftet med boken är dels att roa och dels, enligt mig, att man ska få upp ögonen om att vill man veta svaret på något ska man kanske först börja fundera på om det verkligen finns ett svar på frågan. Man kan också börja fråga sig om man verkligen vill veta svaret. För det kan hända att du får ett svar som du verkligen inte har räknat med och när du väl fått svaret ska du då berätta det för alla? Om du berättar det kanske många får svaret på sina frågor men det kan även dyka upp nya och när du fått svaret på dem kanske det kommer nya igen. Det kan alltså hända att du börjar ett sökande som aldrig kommer att få ett slut.
Boken utspelar sig dels i England på jorden och dels i rymden på fjärran planeter, men också i rymdskepp. Det är väldigt svårt att specifikt säga hur stämningen och atmosfären är på platserna då de är på så många olika platser. I boken beskrivs de dock väldigt utförligt. Vissa platser är väldigt trista och beskrivs då som väldigt tråkiga och gråa andra är roliga och vackra. Vilka beskrivs som soliga och ljusa.
Huvudpersonerna i denna bok förändras hela tiden och man har aldrig riktig koll på var man har dem, om man bortser från Marvin som är väldigt deprimerad igenom hela boken. Då man får läsa om någon slags alternativ framtid då Tilian inte åker iväg med Zaphod märker man att hon är väldigt annorlunda. Hon är inte alls lika framåt som den ”vanliga” Tillian i denna version.
Språket är mycket varierande och det finns svåra ord, men man kan förstå sammanhanget. Det är blandat mellan dialoger och beskrivningar. Vissa kapitel som är på en till två sidor kan det vara bara beskrivningar eller rättare sagt förklaringar till något. Man får utdrag ur liftarens guide, det vill säga inte den här boken som jag har gjort recensionen om utan den guide som omnämns i boken, det står då en extra beskrivning på någon planet eller någon ”art” som hur en vogon ser ut och liknande.
Det är en utomstående person som berättar vad som händer i boken. Han eller hon är allvetande och vet exakt vad alla tycker och tänker. Historien berättas ganska underligt skulle ...