Det kognetiva synsättet

3 röster
19208 visningar
uppladdat: 2006-02-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det Kognitiva synsättet
Cognesco(Latin): Lära känna, undersöka.
** ** ** ** ** ** ** ** ** **
Nathalie Helgesson MP03em
2005-12-07



Möjligheten att tänka är människans redskap för att planera, bedöma vad som är möjligt; överleva. Alltså kan vi med tankarnas hjälp föra våra liv framåt – och få det vi behöver; men ibland blir det fel i tankeprocesserna och felaktiga känslobundna tolkningar av dem. Det är här man kan ta hjälp av en kognitiv terapeut. Den kognitiva skolan betonar nämligen de intellektuella funktionerna hos människan; tänkandet, perceptionen, förmågan att lära sig och förmågan att minnas.

Man tror på den enskilda individens förnuft och på förmågan att styra sitt eget liv.

Syftet mellan de olika kognitiva behandlingsmetoderna ofta att lära ut mer positiva tankemönster och att skapa bättre kommunikation mellan människor.

I den kognitiva terapin bygger man tryggheten och tilliten kring en sokratisk dialog,

alltså en jämbördig dialog. Filosofen Socrates hade ett speciellt sätt att kommunicera med Atens ungdomar – jämbördigt - till skillnad från hur det annars såg ut på den tiden; de unga skulle inte tala fören de blev tilltalade, och resa sig upp när en äldre kom in i rummet.

Socrates såg dock att genom att låta dem vara på samma nivå som han själv skulle det stimulera ett självständigt tänkande- och det är även detta en kognitiv ”ledare” (terapeut) skall göra; vägleda klienten (som man helst vill kalla den som får behandling eftersom man menar att det gör att denne lättare tar till sig de viktiga saker denne behöver för att få balans i sitt liv igen), till upptäckter.


** ++ **



Kognitiv terapi började utvecklas i USA på femtiotalet (trettio år efter Sigmund Freud(1856-1939) satte igång psykologin som vetenskap), och är grundad på teori och forskning inom inlärnings-, kognitions- och socialpsykologi och fick sitt vetenskapliga genombrott 1977 när en studie visade att den i vissa fall fungerade bättre än antidepressiva läkemedel. Faktum är att det inte än finns någon studie som visar att psykofarmaka skulle verka bättre än kognitiv och andra psykoterapier, vid lindriga eller måttliga depressioner enligt (SBU) Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Den kognitiva terapin kom till Sverige med Carlo Perris på åttiotalet, han var då professor i psykiatri vid Umeås Universitet - och sedan dess har terapiformen bara ökat i popularitet.

Under åttio- och nittiotalet vidareutvecklade man och specialiserade den kognitiva terapin. Idag finns det två huvudinriktningar; den konstruktivistiska - i vilken man utgår från patientens bakgrund för att förstå hur denne tänker och varför, och den interpersonella inriktningen - där man koncentrerar sig på livets sociala aspekt, på möten och relationer mellan människor, och försöker utifrån det lösa problemen.



Man framställer ofta psykiatriprofessorn och psykoanalytikern Aaron Beck som grundaren av den terapeutiska modell som på sextiotalet utvecklades till kognitiv psykoterapi. Beck inspirerades av filosoferna Socrates- (469-400 f.kr, ovan nämnda öppenhjärtade filosof), Immanuel Kant (1724-1804, filosofen som hävdade att ”människan aldrig kan få veta hur den egentliga världen ser ut” och var även en av upphovsmännen bakom Kant–Laplaces nebularhypotesen - om solsystemets uppkomst), och Seneca (född omkring år 4 f.Kr, även lärare, dramatiker och författare) och också av Abraham Maslow (1908-1970, humanistiska skolan).

Han upptäckte - genom att studera deprimerade patienters tänkande - gemensamma drag i form av automatiska tankar av negativt slag och systematiska feltolkningar av verkligheten. Det är denna insikt som ger grunden för terapin. Becks modell handlade ursprungligen om att förändra felaktiga tankemönster. Då var det centrala begreppen automatiska tankar, feltolkningar och scheman; senare och även nu har man också lagt fokus på utvecklingshistorien och känslornas roll, omedvetna scheman och arbetsmodeller.

Det finns ingen tydlig motsättning mellan ett kognitivt- och ett psykodynamiskt synsätt, och liknar det eftersom de riktar in sig på olika processer hos människan. Man kan också finna likhet i viljan att förändra beteende och tänkande, dock har de olika synsätten olika sätt att ta sig dig.

** ++ **


Jean Piaget (1869-1980) var ännu en av de män som Beck var inspirerad av. Han är av de mest inflytelserika teoretikerna inom kunskapsterapi och pedagogik. Piaget bidrog också till biologin med en teori om hur varelser anpassar sig till miljön för att överleva, och detta kunde han också tillämpa i sin åskådning om barns språkliga utveckling och utveckling av intelligens.

Piaget menade i sin teori om barns utvecklingsfaser som ett barns kognitiva utveckling går igenom är biologiskt betingade och kan därför placeras in i ett åldersschema (som han själv kallade genetisk epistemolog) hur vårt tänkande steg för steg anpassas till verkligheten och i vilka åldrar vi kan förstå vad:

Mellan födseln och två års ålder genomgås den sensomotoriska fasen.

Den för-operationella fasen varar därefter till sju års ålder.

Ett barn har sedan en konkretoperationell fas fram till elva års ålder, därefter följer den formaloperationella fasen människan.

Piaget menar med detta att barn inte kan tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för dess biologiska utveckling, fram till sju-åtta årsåldern kan barn bara bilda sig en intuitiv uppfattning om saker eftersom de ännu inte kan tänka abstrakt och logiskt- de behöver något konkret att utgå ifrån fram till början av tonåren. Detta synsätt har dock blivit kritiserat bland annat eftersom det begränsar barnets naturliga nyfikenhet.

De som kritiserade detta åldersschema var oftast istället för Lev Vygotskys (1896-1934) pedagogik; som vill att barnen skall ges litet mer avancerade uppgifter än de klarar av, då kan de utvecklas maximalt. Anhängarna menade ”att man inte kan bevisa att det inte är fråga om förkunskaper och att de individuella skillnaderna kan vara större än de kollektiva likheterna”.

Jag känner att, man ofta måste känna att man lyckats för att vilja fortsätta, och vill inte att man skall låsa in barn i en tankebana om att de inte kan lära sig vissa saker endast för att de är unga – det ger inte den individuella utvecklingsmöjligheten som behövs. Jag anser att man skall beakta möjligheter till anpassning för det enskilda barnet i skolan och i samhället i stort. Och med jämna mellanrum absolut ge uppgifter som tvingar barnet att försöka lite hårdare, men inte så att det får för sig att det inte kan, och därför ger upp.

** ++ **

Den kognitiva terapin följer alltid samma mönster, en agenda och börjar med att terapeuten hör med klienten vad som hänt sedan förra besöket, sedan går man igenom hemuppgiften patienten fick då. Man kommer därefter överens om vilket som skall vara det aktuella temat som skall diskuteras, ifall det är fler än ett tema så görs en tidsplanering upp så att alla områden får tillräckligt med tid. Efter detta så börjar man då arbetet med dagens tema; detta är huvuddelen där terapeuten leder samtalet i rätt riktningar, men fortfarande så är det upp till klienten att göra det mesta arbetet eftersom hon är den enda som kan ändra på sig själv.

När man är färdig formulerar man sedan nya hemuppgifter (exempelvis skall klienten skriva ned vilka tankar de får i jobbiga situationer varje dag till nästa besök), och både klienten och terapeuten ger feedback på sessionen som varit.

Under de veckor som terapin fortgår undersöks patientens negativa inre dialog, och medan detta händer skall hon också lära sig att identifiera sina dysfunktionella scheman utifrån tidigare erfarenheter.

Allt handlar om hjälp till självhjälp och målet är att patienten till slut skall kunna förstå sig själv på ett sådant sätt att han eller hon kan bli sin egen terapeut och behandla sig själv.

Detta tycker jag låter som ett mycket bra upplägg och utgångspunkt och känns som något som skulle kunna passa mig och min situation mycket bra.


** ++ **


Inom det kognitiva synsättet tror man att de problem man har beror på att man har gjort feltolkningar. Psykiska problem tyder då alltså på att man blivit fångad i felaktiga uppfattningar av sig själv, andra och världen på ett sätt som inte är funktionellt och inte hjälper oss framåt i livet.

Jag tror att detta till stor del är sant och kommer att tänka på en text om en flicka som blev stämplad som paranoid schizofren trots att det nu i efterhand är tydligt att det som verkade vara sinnessjukdom enligt de naiva läkarna (de såg två trevliga föräldrar - men hade de grävt, och lyssnat lite närmare hade de nog insett att trots att de ville dottern väl, sa saker som gav negativa effekter för hennes utveckling) var en sund reaktion på hur hennes föräldrar behandlade henne. Dottern, vid namn Maya, gjorde på grund av dem fatala feltolkningar av omvärlden - eftersom hon blev itutad detta, och sedan förstorade upp dessa eftersom hon inte fick rätt till sina egna tolkningar och känslor. Detta gjorde att hon utvecklade sjukliga symtom.* Vad jag vill säga med detta är att många av de som stämplats som sinnessjuka, då och nu troligen kan ”lagas” igen om de bara får rätt terapi , och mindre konstiga mediciner.


** ++ **


Kognitiv terapi bygger på att; alla möten vi gör och alla minnen vi skapar blir inlärning som vi aktivt bearbetar och sedan tolkar, filtrerar och tillskriver olika inre och yttre stimuli på ett väldigt personligt sätt. Våra handlingar, tankar, känslor och kroppens reaktioner är beroende av varandra och ständigt påverkar varandra. Dessa processer utgör en persons schema och arbetsmodell – den man ser världen, och de händelser man utsätts för, igenom.

De reglerar alltså hur man ser på sig själv och andra och omvärlden i stort.

Det är alltså här man har sin centrala arbetspunkt inom den kognitiva terapin.

Symptom ses som ett personligt sätt att utrycka sin sårbarhet då påfrestningarna blivit för stora att hantera och man tror på att människor är olika sårbara på grund av det ärftliga och biologiska, men också - som psykoanalysen ser det; på grund utav erfarenheter man gjort under uppväxten. Det är vid korttidsbehandling man vill förändra det tankesätt som är förknippat med ångesten eller depressionen, för att minska ångesten och/eller förhindra återkommande depressioner.

Men det är först när man planerar 40 timmar eller mer – långtidsbehandling, som man går in för att förändra de grundläggande personliga föreställningarna som man gjort om sig själv och andra och som formats under uppväxttiden.

Terapin är strukturerad och bygger på att från början systematiskt undersöka situationer där en person kan ha problem idag, vilket man gör tillsammans med sin terapeut lika delaktig som denne, oftast mer. Alltså är det här synsättet till största delen motvänt det psykodynamiska genom att vara mer i nuet. Det är också mycket mer tidseffektivt än detta. Klienten får kontinuerlig utvärdering och ett strukturerat, målinriktat arbetssätt och bakslagshantering.

Kognitiva psykoterapeuter har arbetat fram olika tekniker för att ge människor möjligheten att ta sig ur de tankefel som lägger krokben för deras vardag, karriär och lycka.

Målet är att klienten skall inspireras att finna alternativa sätt att se på situationer som inträffat, och på så sätt ersätta de gamla, felaktiga och negativa sanningarna som denne levt efter och i. Ofta måste de först låtas själva se när och hur tankarna spårat ur och sedan testar man hållbarheten i de förvrängda slutsatserna med hjälp av terapeuten.


** ++ **


TIC–TOC-tekniken (Task-Interfering-Cognitions & Task-Oriented-Cognitions) utvecklades av D. D. Burns, och får patienten att lära sig att analysera de negativa, spontana tankar som hindrar dem från att utföra uppgifterna de står inför. Tekniken utvecklas och får resultat genom att patienten frågar sig enkla frågor, såsom ”hur kan jag tänka istället?”, ”vilka tankefel kan jag ha begått när jag kom fram till detta?”.

Automatiska tankar är spontana, omedelbara och inte kontrollerade. De spontana tankarna har sitt ursprung i vårt individuella schema och befinner sig mellan de medvetna och de omedvetna inre processerna. De ger oss snabbt underlag för vad vi skall göra i stora frågor (en slags intuition som har möjlighet att vara felaktig med andra ord).

Kognitiva förvrängningar blir en fördjupning av de automatiska tankarna. Dessa är logiska tankefel som kan leda till att man drar felaktiga slutsatser om sig själv och andra oavsett om situationen uppfattats rätt eller inte. Vanliga kognitiva förvrängningar eller tankefel är; att tänka dikotomt (ett allt-eller-inget-tänkande), katastrofiering (när man förutspår framtiden utan att ta med några möjliga positiva alternativ), känslomässigt resonerande (att man tror att något är sant eftersom man känner att det är det), etikettering (där man sätter fast en- ofta negativ- lapp på sig själv om vem man är, vad man kan eller inte kan). Minimering, maximering eller mentala filter (man fokuserar överdrivet mycket på en negativ detalj istället för att se hela bilden/situationen), tankeläsande (tro att man "vet" hur andra människor tänker), övergeneralisera (göra svepande negativa bedömningar om/över sig själv som går långt utöver den nuvarande situationen), personalisering (där man tillskriver sig själv orsaken till att andra människor beter sig som de gör), borde-måste antaganden och tunnelseende.

Den kognitiva arbetsmodellen används ofta - och effektivt vid behandling av ångestbesvär, depressioner, ätstörningar, personlighetsstörningar, tvångssyndrom, utbrändhet och stress, missbruk, sömnproblem och sex- och samlevnadsproblem.

Den Kognitiva arbetsmodellen har nu med stor framgång används som behandling vid depressioner och ångest, främst panikattacker. Det utmärkande för dessa sjukdomstillstånd är att patienten mycket lätt hamnar i en ond cirkel; personen får ytterligare panikkänslor när den förstår att den just hamnat i panik. Denna person får inom den kognitiva terapin effektiv hjälp att bryta detta negativa mönster genom att hon förstår vilka dysfunktionella processer som skapar ångesten/depressionen. Oftast fungerar en kombination av beteende terapi och kognitiv terapi; kognitiv beteendeterapi, KBT där man då arbetar med både tänkandet och beteende.


** ++ **


Freud strukturerade upp psyket i tre delar; ”detet”, ”jaget” och ”överjaget”.

Inom den kognitiva terapin ser man också tre delar, med de handlar här om ”att förklara och dela upp kognitionen i delar”.

I kärnan finns det som man kallar scheman - eller grundantaganden, vilka är inlärda uppfattningar om jaget och omvärlden. Grundantagandena är oftast övergeneraliserande och använder sig då av alltid eller aldrig. De är kopplade till vår identitet och har drag av oföränderlighet so...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Det kognetiva synsättet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-16

    Mycket bra, faktarikt och stor

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-02-19]   Det kognetiva synsättet
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5692 [2022-12-07]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×