Epiktetos - Analysera två citat

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Epiktetos var en grekisk filosof som var verksam under antiken. Eftersom Epiktetos som ung var en slav så är det namn hans föräldrar gav honom än idag okänt för eftervärlden; Epiktetos (grekiska för att förvärva något) är blott det namn historiker har givit honom.

Epiktetos var en hängiven anhängare av stoicismen, en gammal filosofisk inriktning som betonade återhållsamhet och likgiltighet inför såväl smärta som njutning. Enligt stoicismen skulle man leva sitt liv så naturligt och förnuftigt som möjligt, samtidigt som man undviker alla distraherande känslor. Många av Epiktetos föreläsningar har samlats i Enchiridion, "Handboken”, vilket också är hans mest kända verk.

Citat 1: ”Glöm aldrig att du är en av de medspelande i ett skådespel vars mästare har anförtrott dig en roll där (…) Det är nämligen din sak att utföra rollen väl, att utvälja den åt dig är mästarens sak”

Eftersom Epiktetos, i likhet med mångra andra stoiker, var en gudfruktig man så
är det inte så förvånande att han talar i termer som antyder att världen endast är ett skådespel styrt av gud (”mästaren”), men däremot finner jag det märkligt att han verkar anse att vi människor ej bör försöka ändra på våra givna roller, d.v.s samhällsklasser vi föds i. Detta ter sig ännu egendomligare när man tänker på att Epiktetos var själv en slav i sin ungdom, men blev senare frigiven av sin mästare Epaphroditos.

Men Epiktetos inställning kan möjligtvis förklaras av hans stoiciska leverne; stoicismen uppmanade nämligen sina anhängare till att acceptera sina liv och alla dess situationer med jämnmod och lugn.

Citat 2: ”Därför, då vi råkar ut för förhinder, förskräckelse eller sorg, må vi inte anklaga någon annan, utan allenast oss själva, det vill säga våra föreställningar (…) och den insiktsfulle anklagar varken sig själv eller andra”

I detta avsnitt så får jag den distinkta känslan att Epiktetos i själva verket var en
deist, för en riktigt religiös person som tror på en aktiv gud/gudar skulle med all
sannolikhet nämna han/de i detta avsnitt i texten. Epiktetos verkar nästan antyda att
våra liv inte har någon egentlig mening utan att allt som sker i själva verket är
resultaten av sammanträffanden och ren slump, och det är därför, enligt Epiktetos,
den verkligt insiktsfulle ej skyller på vare sig sig själv eller andra. Man kan knappast
förmå saker såsom slumpen att stå till svars för saker och ting. Gud, däremot, kan
man tacka när man tycker att han gör ett fint jobb och ifrågasätta honom när
hans vägar visar sig vara för ”outgrundliga” för oss människor.

Jag antar att man kan tolka ovanstående citat, beroende på humör och religiösa
Övertygelse, precis tvärtom; genom att avråda människor ifrån att beskylla sig själva
och andra för deras motgångar så erkänner han på ett sätt guds allmakt över oss och
våra liv. Att beklaga våra medmänniskor är helt och hållet meningslöst eftersom de, i
det stora hela, är lika maktlösa som vi inför gud. Varför gud dock inte nämns kan
möjligtvis förklaras av det faktum att den stencil vi läste ur bestod av en samling
excerpt istället för en sammanhängande text.

Avslutning

Jag anser att Epiktetos tankar och påbud är lika relevanta och tillämpningsbara idag
som för två tusen år sedan. Av det lill...