En kärlekhistoria

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sara heter jag. Jag jobbar på ett familjeföretag som säljer mattor. Min far startade det för lång tid sedan och sen dess har alla i familjen ägnat sig åt det, även mina kusiner och sysslingar.
Själv tyckte jag att jag behövde göra något mer med mitt liv. Jag ville se världen och skaffa mig ett jobb som jag verkligen trivdes med, möjligtvis jobba med barn eller som reseledare.
Många gånger har jag föreslagit för min far om att börja studera men han har avfärdat det med en liten svängning med handen eller med en nick, som han alltid gjorde när det var något han tyckte var löjligt eller dumt. När jag insåg att jag försökte få det omöjliga bli möjligt vände jag mig till min mor.
Hon har alltid haft förmågan att kunna övertala far. Jag hade rätt och efter en hel månads övertalning så började jag gå på några kurser för att kunna jobba som reseledare. Jag tyckte det var helt underbart och jag hade aldrig mått bättre, trodde jag.
En helt vanlig dag i skolan när jag åt min dagliga lunch fick jag syn på en otroligt vacker man. Trodde mina ögon skulle falla ur ögonhålorna, med andra ord kunde jag inte sluta titta på honom. Sedan ser jag den där kvinnan komma fram till honom och hon börjar prata med honom. Man ser att hon flörtar med honom och hur hon försöker visa sin stora urringning med den stora bysten. Trots alla möjliga försök från hennes sida tycks han inte lägga märke till den.
Jag betraktade hela situationen ett bra tag tills jag lade märke till att snyggingen tittade på mig. Jag blev omedelbart väldigt generad och tittade ner på min mat. Mycket mer hände inte den dagen. Det gick en hel vecka och snyggingen syntes inte till. Efter två veckor då jag hade glömt bort honom totalt dök han upp igen. Mitt framför mig. Det hände utanför mitt klassrum.
Först stod han bara där och tittade genant runtomkring, som om han var vilsen och visste inte vägen tillbaka hem. Till slut tyckte jag så synd om honom att jag själv gick fram till honom. Fråga mig inte vart jag fick mitt mod ifrån men det måste ha ju kommit från någonstans. Det kunde ha vart mitt förnuft eller bara min dumhet som hjälpte mig gå fram till den där hemskt fina människan.
– Behöver du hjälp? Undrade jag och kände mig samtidigt väldigt dum.
– Nejdå, jag ska ha lektion här om en kvart svarade han med ett leende som var fullt med självsäkerhet nu.
Mer hade jag inte att säga så jag vände mig om och började gå tillbaka till min plats vid de gula fula skåpen. Efter den gemensamma lektionen kommer snyggingen fram till mig.
- Lust att gå ut med mig på fredag?.
- Självklart, svarar jag och ler så stort jag någonsin har gjort.
Då han bjöd ut mig var det en torsdag. Det var nog min längsta torsdag jag någonsin upplevt.
Direkt när jag kom hem från skolan började jag städa, vädra, tvätta och började även laga maten för den kvällen. När min mor såg mig och mitt underliga uppförande blev hon orolig.
Hon började känna på min panna och undrade om jag mådde bra.
Självklart mådde jag bra. Jag mådde bättre än bäst. Jag svävade på moln och jag kan nästan svära på att mina ögon var hjärtformade, eller det kändes så åtminstone. Jag kände mig som Askungen som hade fått träffa sin prins och som skulle gå på balen med honom en fredagskväll.
Trots alla förklarningar om att jag mådde bra trodde inte min mor på mig. Hon tog fram sin febermätare och stoppade den i munnen på mig. Jag kände mig tvungen att lyda trots mina trettiotvå år. Hon började pyssla om mig och lade mig ner på soffan. Till slut var jag tvungen att förklara att jag hade träffat världens underbaraste man. Mor min blev eld och lågor direkt.
Det första hon gjorde var att ropa ner min far från hans rum på övervåningen där han skötte våran ekonomi. Muttrandes kom han sakta ner från trappan och undrade varför det var sådant ståhej. Hon förklarade genast att deras Sara hade träffat en man och att det skulle bli giftermåls planer inom en snar framtid.
När jag hörde de orden komma ur min mors mun blev jag stum. Min far satte direkt på livfull musik och började genast dansa och sjunga med min mor. Jag tror jag aldrig hade sett dem så glada. Trots de ljusa planerna för fredagen blev jag en aning modfälld.
Hur skulle jag kunna förklara mig ur den här knipan nu? Var verkligen mina föräldrar så angelägna om att bli av med mig? Mitt ansiktsuttryck hade förändrats på endast några få sekunder. Från ett stort leende till ett rakt streck och glöden i ögonen hade slocknat. I sakta mak började jag traska mot mitt rum för att gräva ner mig under täcket och då samtidigt slippa ifrån den hemska musiken far hade skruvat upp.
Nästa dag när allt hade lugnat ner sig en aning där hemma kändes det bättre, speciellt när jag klev in i skolbyggnaden. Nu blev jag hoppfull igen och jag kunde inte låta bli att leta efter honom. Innan lektionen hade börjat stod jag riktigt förhoppningsfull där utanför klassrummet och väntade på att få skymten utav hans bruna kalufs. Minuterna gick och han dök aldrig upp.
Sakta men säkert sjönk mitt mod igen. Under hela den fredagen mådde jag inget vidare.
Jag önskade att mor kunde vara där hos mig idag istället och ta hand om mig som hon brukade göra. Stryka mig lätt över kinden samtidigt som jag vilade mitt huvud på hennes barm. Hennes lugnande kloka ord fick mig alltid att tänka positivt och må bra igen.
Tyvärr fick jag sitta själv på den hårda stolen och endast bänken att lägga huvudet på.
Mitt humör hade inte förändrats ett dugg när jag kom hem heller. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta alla godsaker ur skafferiet vi hade hemma och en stor 2 liters Cola, satte mig framför tv: n och satte på min favorit film ”Pretty Woman”. För att skapa en dyster miljö drog jag ner alla persienner och täppte igen alla hål där ljus kunde sippra fram. Det enda ljus som fanns just då i rummet var ljuset från tv:n.
Jag tror jag satt där i två timmar, för filmen hade precis slutat då. Min mor hade kommit hem vid den tidpunkten också och nu blev hon riktigt bekymrad.
– Vad står på min Sara? Undrade hon oroligt.
– Jag vet inte mor, men jag tror inte min prins kommer att komma ikväll på vår dejt. Sa jag med en sorgsen röst.
– Det vet du inte, men du kommer speciellt inte få veta om han kommer eller inte om du sitter här hemma ikväll och dränker dig i dina sorger. Gå dit. Du har inget att förlora vännen.
Plösligt fick jag ett ryck, ett väldigt konstigt ryck. Jag blev glad. Jag rusade upp på mitt rum och började rota i min garderob. När jag var färdig kunde man inte längre se min otrolig fula matta utan jag hade fått en ny, en klädmatta i alla möjliga färger. Nu var jag riktigt glad. Jag hade inte bara fått min matta att se fin ut utan jag hade fortfarande en chans att träffa drömmannen. Efter en hel timme med sminkning, duschning och manikyr var jag äntligen färdig.
När min mor såg mig fick hon en tår i ögat. Jag pussade henne lite snabbt på kinden och bad henne önska mig lycka till.
Förväntansfull stod jag utanför restaurangen som jag och min drömman hade bestämt oss för.
En underlig sak jag kom tänka på medan jag väntade på honom var att jag inte ens visste hans namn. Jag...