Föredrag: På Västfronten Intet Nytt, E.M. Remarque, 1929

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På Västfronten Intet Nytt handlar om den 19-årige rekryten Paul Bäumer som tvings rycka in under första världskriget.
Paul och hans vänner har under gymnasietiden hjärntvättats av en patriotisk magister, Kantoret, som motiverar dem att tjänstgöra i syfte om att försvara Tyskland.
Han framstår som en riktigt nationalist, beväpnad med en pekpinne och övermåttlig disciplin, en äkta preussare!

De föreställer sig krig som någonting heroiskt och ädelt, där pojkar blir män.
Väl i fält försvagas den starka stridsmoral då soldaterna får bevittna denna humanitära misshandel. Oskyldiga unga män utkämpar en politisk strid.

Till en början går tjänstgöringen an, hunger och sömnbrist är en plåga dock.
De starka kamratbanden upphäver det hårda i soldatlivet vid sidan om striderna. Det kretsar en rätt stark fokus kring kamratskapen. De figurer som har en viktig del i berättelsen är: Albert Kropp, Tjaden, Müller, Detering och Stanislaus Katczinsky ”Kat” (min favorit).

Efter att ha erfarit ett år av fältstrid är Paul Bäumer och hans vapenbröder rutinerade soldater, mer likgiltiga och förstörda.
Han deltar i många skyttegravsslag och får en bit in i berättelsen permission. Han har svårt att gå tillbaka till sitt civila liv efter de infernaliska upplevelserna i fält.

I en stark scen läser Paul böcker som han i sitt ”tidigare” liv fängslades av. Han läser sida för sida och märker att han har blivit en främling till dessa böcker som han hänfördes av i sitt sorglösa liv. Han är inte längre den han brukade vara. Han har blivit besatt av det här vansinnet. Krigspsykos!

Paul Bäumer kommer från en fattig familj, modern lider mer eller mindre av en kronisk sjukdom. Inte nog med att han upplever helvetet i det militära, han har svåra familjeangelägenheter att bearbeta.

På Västfronten: Intet Nytt blev svartlistad i tredje riket, trots att boken inte är någon direkt politisk provokation utan en roman med ett antikrigsbudskap.
Det är bara en soldats skildring av skyttegravskriget, baserad på Erich Remarques empiriska syn på kriget. Han tjänstgjorde själv under första världskriget. Den fiktiva soldaten Paul Bäumer är alltså ett slags alter ego.

Kriget var så statiskt eftersom vapnen inte var tillräckligt effektiva, stridslinjerna flyttades några kilometer fram och tillbaks under fyra år. Det här måste ha varit till stor frustration för soldaterna eftersom det inte hände ett skit. Det kom aldrig något avgörande, någon riktig dödsstöt. Det är det jag tror titeln syftar på.

Den här boken är väldigt gripande och tankeväckande. Den innehåller inga spaltmeter beskrivningar, språket är ganska enkelt och lättläst. Remarque målar upp en realistisk bild av detta komplex, som verkligen tvingar fram en avsky för allt krig.

Berättelsen stödjer ingen glorifiering av krigshjältar som vi är vana att se i filmer.
240 sidor medlidande, en tragisk historia med stark realism.

Det går inte att beskriva i ord hur fruktansvärt skyttegravskriget var. På Västfronten Intet Nytt var en varning, för att mänskligheten inte skulle återupprepa ett sådant här fat...