Det började som en helt vanlig dag....

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Om Sofia hade vetat vad som skulle ha hänt den dagen så skulle hon aldrig ha föreslagit att de skulle bada i simhallen.

Prolog

Sofia Johansom är en helt vanlig tjej. Hon är 15 år och bor hos sina föräldrar i en liten förort till Göteborg. Hon har ingen pojkvän, men är hemligt förälskad i Dan Berg, som går i Sofias parallellklass. Sofia är normallång och har axellångt blont hår och chokladbruna ögon. Hon har många vänner; T.ex Elina, som har blont hår och blåa ögon och är förälskad i Benjamin, Nina, tjejen som alla killar drömmer om, Benjamin, killen med dom smaragdgröna ögonen, Caroline, den lite mulliga tjejen som varit Sofias kompis sedan barnsben, och James, killen som alla tjejer vill ha.

Kapitel 1
Dagen började som vanligt. Sofia och hennes vänner satt på bussen till grannortens simhall. Dom brukar egentligen bada i den närliggande sjön men det var alldeles för varmt för det i idag. Solen lyser starkt från den klarblå himmelen. Vädret skulle förbli så hade meteorologen på tv sagt. ”Det har inte varit så varmt på länge” tänkte Sofia medan bussen saktade in framför simhallen.

Grannortens simhall har en vattenbana. Den är jätterolig tycker Sofia och hennes vänner. Man åker runt på badmadrasser genom en stor bana med vattenfall och grottor. Det finns små stopp om man behöver gå på toaletten eller om man inte vill åka mer.

Alla betalar och går för att klä om till badkläder, sedan möts alla vid vattenbanan. Alla tar varsin madrass, sätter sig på den och åker iväg. Dom åker under vattenfallen och grottorna. Sofia och hennes vänner stannar vid en av stoppen för att gå till dom gamla omklädningsrummen som ingen besöker för att gå på toaletten. Killarna går in på herrarnas och Sofia och tjejkompisarna på damernas. Dom går igenom det tvådelade omklädningsrummet. Det är ganska mörkt där men det är där det finns bänkar. Sofia sätter sig på en av bänkarna, Hon är mycket trött och tänker inte på att det är mörkt och ruggigt. Medan Caroline är på toaletten så pratar vännerna om festen dom var på igår. Plötsligt ger Elina till ett isande skrik:
- AAAAAAAAAAAAAAA! ETT LIK!
- Visst, ett lik här. Svarar Sofia och tittar trött på Elina.
- Hon skämtar inte Sofia, Titta själv! Kommer det ur den förstelnade Nina.
Sofia tittar snett åt höger och ser linjerna av en man sittandes längst ut på bänken i den mörkaste delen av rummet. Hon tittar närmare och ser att mannen är helt vit och har ett stort hål i bakhuvudet och stelnat blod som runnit ner på bänken och samlats till den liten pöl på golvet under honom.
– D-d-d-det liknar ju Dans pappa Göran ju! Säger Caroline som sprungit ut från toaletten när hon hörde Nina skrika.
För att lugna alla så säger Sofia att det säkert bara är en docka och att det bara är någon som försöker skrämma bort folk härifrån.

Nina bryts ur förstelningen och säger:
- Det måste vara en docka. Annars hade väl någon märkt det.
Alla lovar varandra att inte tala mer om det och går ut till killarna för att fortsätta banan. Men Sofia vågar inte släppa tanken. “Ingen besöker ju omklädningsrummet längre inte ens städarna kommer hit, och Dans pappa är ju försvunnen” tänker hon.
När tjejerna öppnar dörren så öppnar killarna sin dörr också.
– Vad hände? Vi hörde ett skrik. Sa James
– Det var inget det var bara Elina som härmade en scen ur en film, svarar Sofia.
– Det saknas en madrass! Säger Caroline.
– Meeeeeen! Det är säkert Peter och Jens. Svarar Benjamin.
– Mm det är det säkert. Dom är så barnsliga.
– I samma sekund som Sofia tänkte fråga om inte Elina kunde åka på Benjamins så kommer Dan, den snygga killen på sin madrass och frågar vad som hänt.
– Det är någon som har tagit en madrass. Svarar Sofia
Dan frågar Sofia om hon inte vill åka med honom. Sofia tittar på sina vänner och accepterar. Hon sätter sig framför Dan på madrassen och alla åker iväg. När dom andra är utom synhåll så viskar Dan i Sofias öra:
- Jag gillar dig, Sofia
Sofia ler mot Dan och dom kysser varandra. Plötsligt så ser Sofia liket sittandes vid vattenbanan på en stol och tappar andan.
– Vad tittar du på? Frågar Dan. Dan tittar åt samma håll men han ser inget.
– Nä, nä det var inget. Hon tittar tillbaka där hon sett liket men då är det borta.

Vid slutet av banan så kan inte Sofia hålla sig längre.
– Har din pappa kommit hem än? Ögonen som var varma nyss blir kalla och leendet försvann ur Dans ansikte och han blir allvarlig.
– Nej, han är fortfarande försvunnen.
Sofia berättar om liket och Dan stelnar till. När banan är slut så ringer dom polisen. Polisen kommer. Dom skickar ett DNA-prov till labbet och tar med liket för att lämna det till undersökning på bårhuset.

Kapitel 2

Sofia sitter i Dans rum för att stödja honom. Provsvaren som ska visa om det är Dans pappa Görans lik. Testet ska vara klart idag. Sofia försöker trösta Dan. Hon sätter sig i soffan och Dan sätter sig bredvid. Han lutar sig bakåt och Sofia lutar sitt huvud mot Dans axel. ”Snälla Gud” tänker hon. ”Snälla Gud, låt det inte vara Dans pappa!”

Det är tyst i huset, nästan dödstyst. Det enda man hör är ”Hold on” av Good Charlotte på radion. Alla är spända. ”Varför ringer de inte för?” Tänker Sofia
Plötsligt så ringer telefonen.
RING… RING
Dan och Sofia håller varandra i händerna hårt.

Dans mamma Pia svarar. Hon pratar en stund, lägger sedan på och öppnar dörren till Dans rum.
– Det var Göran.

Kapitel 3
Det har gått tre månader sedan beskedet om Görans bortgång. Dan och Sofia har nu varit ett par i över tre månader.
- Vad var det du ville berätta för mig. Du sa att det var något viktigt!
Sofia sitter bredvid Dan i Dans rum.
- Jag tror att min pappa blev mördad. Viskar Dan.
- Va? vad säger du! Varför tror du det? Viskar Sofia tillbaks.
- Jag ska vissa dig en sak!
Dan reser sig upp och går bort till sängen.
- jag har skrivit ner saker i… hinner Dan säga innan Dino snabbt öppnar dörren.
- Dan, kommer du? Hej Sofia. Du kommer försent till fotbollen Dan. Säger Dino
- Jaja, jag kommer jag ska bara hämta väskan.
Dan hämtar sin väska med fotbollskläderna och följer med Dino till bilen.
– Hej då! Jag ringer dig sen. Säger till Sofia och Sofia vinkar hej då.

Sofia står i badrummet och borstar tänderna.
”Konstigt att Dan inte har ringt, träningen slutade för länge sedan” tänker hon. ”Han kanske var trött och glömde det. Det brukar han ju göra” Sofia öppnar badrumsskåpet för att lägga till baks tandkräm. När hon stänger skåpet så ser hon Dan ligga i badkaret. Sofia vänder sig om för att se om han ligger kvar, men då är han borta.

Kapitel 4
Klockan är 14:00 dagen efter och Pia, Dans mamma står i köket för att göra lite kaffe till sig själv. Köksdörren till bakvägen står öppen. Dom starka solstrålarna lyser in genom den öppna dörren och fönstren och samlas i en pöl av ljus på det nytvättade golvet.
”Undrar var Dan är, han kom ju inte hem från träningen. Javisst ja han pratade om att sova över hos Sofia” tänker Pia. ”Han måste åkt dit direkt efter träningen”
Pia häller vatten i kaffebryggaren och sätter på den. Hon tittar sedan ut genom dörren och beundrar det vackra vädret ute. Men hon är fortfarande orolig. Har det hänt något med Dan, kan han ha skadat sig? Nej vad löjligt jag är, Dan är inte skadad, det kan han inte vara, då skulle jag ju få reda på det. Känslan i magen minskar och hon vänder sig om och tar fram en mugg till kaffet. Hon tänker att Sofia varit ett bra stöd för Dan. Hon väcks ur sina tankar när en bil kör förbi utanför och det låter som om någon ramlat ur den. Hon vänder sig om för att undersöka saken och börjar gå mot dörren. När hon står i dörröppningen blir hon stel av fasa. På den mörka asfalten ligger Dans döda kropp. Pia tittar ut mot vägen och ser en blå sportbil försvinna bort.

Kapitel 5

Ja hej igen, har du kollat registret nu?
Dino står på en öde parkering och talar i sin mobiltelefon.
– Bra. Vad står det på mig?
Tystnad
- Finns jag med? Okej, vad står det?
Mannen i telefonen berättar att Dino är åtalad för dråp och misshandel.
- Okej. Kan du radera det? Du får 10,000: - … Bra. Ja, jag känner en journalist som också tittat runt.
Dino säger hej då och lägger på, han ser fundersam ut. Han sätter sig i sin bil och kör iväg.

Sofia är i köpcentret med sina vänner.
– Va! Sa han det. Haha, sa verkligen Åke det? Säger Sofia.
– Ja. Haha, han sa att han dansade…
– DII… DII
Sofias mobil stör vännernas samtal
- Det är Dan. Äntligen! Jag har inte hört något från honom på länge. Säger Sofia
Sofia svarar.
– Hej Dan. Var har du varit? Jag har varit orolig.
– Det är inte Dan. Svarade Pia gråtandes.
– Vad har hänt Pia?
Pia berättar och Sofia tappar telefonen och stelnar till.
_ Vad har hänt Sofia. Frågar Caroline.
- Han är död, Dan är död!

Kapitel 6
Det har gått tre dagar sedan Sofia fick Dans dödsbud.
Pia tänker flytta eftersom hon inte orkar med att bo i ett hus men minnen av sin döde make och sin döde son. Innan Pia ska sälja huset så har hon bett Sofia att ta vad hon vill ha från Dans rum.

- Det får ta vad du vill, hur mycket du vill… Jag orkar inte se sakerna. Hade Pia sagt när hon bad Sofia komma över.
Sofia står i Dans rum med en låda under armen. Hon fäller en tår när hon ser fotot på Dan och henne själv men torkar snabbt bort den när Pia kommer in i rummet.
- du får ta vad du vill Sofia. Jag flyttar till Malmö snart. Till en lägenhet där jag kan starta om och glömma det som hänt.
- Okej. Säger Sofia.
Telefonen ringer.
- Jag ska bara ta det. säger Pia
Pia lämnar rummet och Sofia tittar runt i rummet.
Hon sätter ner lådan på sängen, går fram till skrivbordet och tar upp fotot på Dan.
- Varför var du tvungen att dö? Viskar Sofia och fäller en tår som rinner ner längs hennes kind.
- Varför dog du?
Hon lägger ner fotot i lådan. ”Varför trodde han att hans pappa blev mördad” tänkte Sofia när hon satte sig i Dans gamla soffa. När hon tittar ner så ser hon att det ligger något under sängen. Hon reste sig upp för att se vad det är.
Under sängen låg en liten svart anteckningsbok. Hon öppnade den och började bläddra.
“Det är ju Dans handstil” Tänker Sofia.
Hon hör att Pia har slutat prata och kastar snabbt ner den i lådan.
- Har du hittat något som du vill behålla? Frågar Pia.
– Ja, det har jag men jag vill titta lite mer om det är okej.
– Det är självklart. Jag ska bara ut på några ärenden. Kommer nog tillbaks om en timme eller så. Men Dans nyckel ligger på köksbordet. Du kan låsa med den om jag inte har kommit hem när du ska gå.
– Okej, jag ska låsa.
– Du är en redig tjej du. Hej då så länge.
– Hej så Pia. Säger Sofia och Pia lämnar huset.
Sofia tar upp boken igen och börjar läsa. På en sida så står det.

• Dino bryr sig inte om att Göran
är död.
• Någon, och jag misstänker att det
är Dino, har sökt igenom mitt rum
Jag har sett blod på kläderna som
Dino skulle slänga.
• Dino har pratat med konstiga typer.
Dom kräver 20,000: - för något
dom gjort

Sofia fortsätter att läsa men stänger sedan boken.
- Jag måste visa detta för polisen. Säger hon till sig själv.
Hon springer till polisen men ingen tror på henne. Inte ens hennes vänner tror på henne heller. Så hon bestämmer sig för att ta saken i sina egna händer.

Kapitel 7
- Det är hopplöst! Jag har försökt att spionera på Dino men det är bara nerrullat hela tiden. Jag har till och med spionerat på Pia.
Sofia sitter ensam på sitt rum. Tonerna av Nickelback’s Photograph strömmar ur högtalarna. Det var Dans Favorit. Sofia håller fotot på Dan framför sig och fäller några blöta tårar längst hennes redan blöta kind. Hon upptäcker att baksidan av ramen sticker ut, hon öppnar den och ut faller en ihop skrynklad papperslapp ut. Hon skrynklar ut den och läser högt dom fyra orden som står nedskrivna:
– Sjö, berg, träd och låda. Vad menade han med det?
Då mindes hon att Dan älskade den gamla eken på berget vid sjön. Han hade sagt att han gillade att gömma saker där. Hon sprang ut i hallen, tog på sig ytterkläderna och rusar ut i den nästan mörka kvällen.

Kapitel 8
När hon kommit fram till trädet börjar hon gräva under den med spaden hon hade tagit med sig. Efter att ha grävt en lång stund hittade hon det hon hade sökt efter. Under marken låg en plastlåda. Hon öppnade den och i den hittade hon en blodig hammare och ett brev.

”Jag gjorde det! Han är död nu. Nu sliper jag hans fula ansikte…”
Sofia läser om brevet flera gånger.
“jag måste visa det för Pia.” Tänker hon. ”Men inte nu, det är för sent. Jag måste visa det imorgon”. Hon lägger sig ner i sin säng och stänger ögonen.

En ny dag har börjat och Sofia cyklar så fort hon kan till Dans hus. Men hon har kommit försent. På gräsmattan står en Såld skylt. Hon hoppar av cykeln och går fram mot bakdörren. Pia har redan åkt.
Plöts...