Recension - Vredens druvor av John Steinbeck

4 röster
14179 visningar
uppladdat: 2006-03-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Boken handlar om den amerikanska depressionen under 1930-talet, vilket tvingade tusentals småbönder att sökta sig lyckan i Kalifornien, där det hört att det fanns gott om arbete och framtidsutsikter. Detta var dock bara en uppmålad bild, verkligheten var långt ifrån detta.
Vardagslivet hos de nyinflyttade präglades av misär, svält och arbetslöshet. Handlingen centrerar om den nyligt utsläppte, efter 4 år i fängelse för mord, Tom, och hans familj. Deras hus beslagtas av banken och de finner inget annat alternativ än att flytta till Kalifornien.
Redan här, i början av boken, så kastas man direkt in i Steinbecks speciella skrivstil och hans sätt att använda ord. Han använder relativt enkla ord, vilket gör den mer välkomnande för läsare, eftersom boken är så omtalad och mustig, men allt eftersom så blir man mer och mer fäst vid boken och vid huvudkaraktärerna. Men det som alltid är bra med långa böcker, är att man hinner lära känna de olika personligheterna och man kan verkligen leva sig in i böckerna. Men trots detta, så kan nog boken tjocklek och ålder skrämma bort yngre läsare.
Att boken är så långrandig beror på att Steinbeck har en förmåga, på gott och ont, att få händelser eller företeelser som skulle kunna skrivas på några rader eller stycken, att bli hela sidor eller ibland hela kapitel. Men det är precis detta som gör boken så bra, trots långa och ibland tråkiga delar, så fastnar man verkligen. Men hos många längre böcker finns det ofta problemet med all författarna överbeskriver saker, vilket bara göra boken svårsmält och långtråkig, men Steinbeck har på något sätt lyckats undvika det här problemet.
Hela boken har ett undertydligt socialistiskt och demokratiskt budskap, vilket man kan gissa, eftersom den handlar om en fattig familj som kämpar mot rikare övermakter. I boken fanns det ett par fackföreningar som skulle vårda om arbetarnas intressen, men storföretagen förbjöd sina arbetare att gå med i dessa och de som var initiativtagarna i facken var väldigt utsatta, även polisen var emot dem. Men man märker tydligt av i boken att det är något som de är för. Tom, som är huvudpersonen, kämpar även för det, efter att en vän blivit mördad för att han hade liknande visioner och ville kämpa för arbetarnas rätt, vilket Tom också gör senare i boken.
Efter att ha läst den här boken så har Steinbeck imponerat kraftigt på mig, och jag förstår varför de säger att ”Vredens druvor” ska vara höjdpunkten av hans karriär. Boken är underbar, och det är hans speciella skrivsätt som gör det. Man får intrycket att man känner människorna och man känner medlidande när det går dåligt och glädje när det går bra för dem. Det är även lite sorgligt i slutet av boken, eftersom den inte har ett traditionellt slut, där det står allt som händer sedan, som behövs för att man ska få ett avslut.
Boken slutar lite abrupt och konstigt, men med att de gör det rätta. Vilket ändå inger lite av ett avslut för läsaren.
Jag kan absolut rekommendera den boken, och om man kämpar lite för att verkligen komma in i den så är det värt mödan. Om man vill läsa ett av de klassiska verken från vår tidsålder, så tycker jag att det är självklart att man borde läsa Vredens druvor av Steinbeck.
Som avslutning så tänkte jag ha med ett stycke i boken, som jag fastnade för när jag läste den. Förhoppningsvis funkar den även som en aptitretare för er som ännu inte läst boken.

” …Gissa vem jag har legat och tänkt på. Casy! Han var pratsjuk, han prata så att jag vart irriterad ibland. Men nu har jag funderat på vad han sa, och jag kommer ihåg det – vartenda smack. Han sa att en gång gick han ut i ödemarkerna för att finna sin själ, och han upptäckte att han inte hade nån själ som var hans egen. Han sa att han förstog att han bara hade en liten bit av en stor själ. Och han sa att ödemarkerna var det ingen glädje med, för en liten bit av en själ var det ingen glädje med om den inte fick höra ihop med det övriga och vara någe helt… Han sa att det står skrivet i Predikaren.
– Hur låter det då?
– Så här var det: ”Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda. Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Recension - Vredens druvor av John Steinbeck

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-03

    gärna lite fler egna värdering

Källhänvisning

Inactive member [2006-03-01]   Recension - Vredens druvor av John Steinbeck
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5764 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×