Eritrea

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning


Inledning 2
Syfte och Problemformulering. 2
Hur ser livssituationen ut i Eritrea idag?............................................................ 2
Har Eritrea de ekonomiska resurser som krävs för att få en stabil ekonomi? 3
Hur ser det politiska styret ut i Eritrea? 4
Kan samarbete med omvärlden bidra till en bättre framtid för Eritrea?...........................5
Analys/Återgärder............................................................ 6


Inledning
Vi i Västvärlden lever som kungar, vi har de flesta tillgångar man kan ha endå är vi inte nöjda och detta beror helt enkelt på människans oändliga strävan efter perfektionism. Samtidigt som flera miljoner människor dör av svält i den tredje världen. Vi är så upptagna med att göra det som är bra ännu bättre i våra liv att vi glömmer bort dem som är mindre lyckligt lottade. Ett av dessa länder är Eritrea som efter tre decennier av inbördeskrig, från att ha varit ett halvtindustrialiserat land med relativt utvecklad infrastruktur och bra ekonomi till ett av världens fattigaste länder. En mycket häpnadsväckande utveckling som jag ska ta en närmare titt på. Det är mycket som krävs för att ett land ska utvecklas och faktorerna är många. Jag har studerat Eritreas historia, deras nuvarande tillstånd och framtidsutvecklingen för Eritrea i det globala samhället.

Syfte och Problemformulering
Syftet med arbete är att informera om de enorma problem och besvär som finns i Eritrea.
Jag skall även diskutera frågan om Eritreas framtida utveckling.
Min Huvudfråga är: Kan Eritrea trotts 30 år av inbördeskrig utvecklas till ett väl fungerande land?
Underfrågor:
* Hur ser livssituationen ut i Eritrea idag?
* Har Eritrea de ekonomiska resurser som krävs för att få en stabil ekonomi?
* Hur ser det politiska systemet ut i Eritrea?
* Kan samarbete med omvärlden bidra till en bättre framtid för landet?
* Analys/Återgärder

Hur ser livssituationen ut i Eritrea idag?
Befolkningen i Eritrea är uppskakade av det ständiga krigandet som för tillfället verkar ha slutat. Landet har fortfarande inte återhämtat sig efter det hemska frihetskriget 1998-2000. kriget krävde många människoliv och lämnade det framtida livet för det överlevande Eritreaner mycket svårt.
Idag lever det ca: 4.3 miljoner människor i Eritrea och dem flesta får kämpa hårt varje dag för sin överlevnad. Större delen av deras befolkning närmare bestämd två tredjedelar är bosatta vid landsbygden där de försörjer sig själva och sina familjer genom jordbruket. År 2000 var landet i kris pga. krig och utebliven regn period fick många bönder problem med skörden och detta ledde till att 1.1 miljoner människor hamnade i kritiskt tillstånd och därmed placerades på tillfälliga läger för nödhjälp. (manskligarattigheter.gov.se)

Frihetskriget mellan Etiopien 1998-2000 var förödande för Eritrea där många människor miste livet och kriget lämnade efter sig många krigsinvalider och skadade.
Under 1990-talet hade Eritrea endast tre läkare per 100 000 invånare tragiskt nog så har inte situationen förbättrats en idag.
Även undervisning i har tagit en väldig skada av krigandet då många av de få lärare som fanns tjänstgjorde i armén under en längre tid. Det är obligatoriskt att gå i skolan upp till sjundeklass. Trotts detta går knappa 40 % av de Eritreanska barnen i skolan.
Chansen att lyckas att gå i skolan är större hos pojkar än flickor i Eritrea och trotts att det är förbjudet att diskriminera. Kvinnor har lägre social status än män och därmed får kvinnorna oftast sämre kvalificerade arbeten. Eritrea 1890-1993 Från koloni
till fri nation

Barnen i Eritrea har det inte lätt, de flesta har flytt undan krig hela sitt, och många av dem har fått leva i läger under långa perioder av sina liv. Vissa av dem har inte ens haft den turen och lever idag på gatan utan vare sig släkt och vänner, även om antalet gatubarn trotsallt idag är väldigt få sägs de ha ökat på senare tid. (manskligarattigheter.gov.se) Att situationen bland barnen ser ut som den gör kan vara en av förklaringarna till varför medellivslängden i Eritrea idag endast ligger på ca 46 år som är yngre än i många av de andra fattiga länderna i Afrika. (http://www.landguiden.se/)

Har Eritrea de ekonomiska resurser som krävs för att få en stabil ekonomi?
Eritrea är rankat som ett av världens fattigaste länder, ett land med få utländska investeringar, knappa resurser och en dålig infrastruktur. (Görrel Espelund, ”Kriget fördröjer hjälp till Afrika”, GP, 2003-04-15) Ser man tillbaka så har ekonomin i landet varit både ostabil men också bra under den tid då landet var en koloni och styrdes av England och Italien, som då skötte politik och ekonomi i Eritrea.

Den till större delen av jordbruksekonomi som man har i Eritrea blev under det 30 år långa kriget med Etiopien totalt förstörd och all handel med jordbruksvaror blev ödelagd. (http://www.infoplease.com/ce6/world/A0858024.html). För att återuppbygga jordbruket och sin ekonomi påbörjade man senare i Eritrea, efter självständigheten 1993, ett omfattande återuppbyggnadsprogram som länge visade sig utvecklas positivt. Den halvdana industrin började återhämta sig och exporten ökade kraftigt. Det gjordes stora satsningar på utbildning och hälsovård, samtidigt som inflationen minskade och företag privatiserades för att avlasta statsbudgeten. Men denna enormt positiva utveckling föll ihop då den väpnade konflikten med Etiopien år 1998 startades. Detta har lett till att den ekonomiska tillväxten i landet de senaste åren minskat enormt.

Ca 70 % av befolkningen i Eritrea ägnar sig åt lantbruk och boskapsskötsel. Vete, majs, sockerdurra, bomull, kaffe och tobak är de vanligaste jordbruksprodukterna inom lantbruket och inom boskapsskötseln föder man upp nötkreatur, får, getter och kameler som man också producerar djurskinn ifrån. En mindre del av befolkningen jobbar även inom fiskindustrin som dock är än mindre del av landets industriella värld, likaså är annan fabrikation som t.ex. framställningen av textilier, och byggmaterial. Många eritreaner jobbar också utomlands där de har bättre arbetsmöjligheter och sänder sedan hem pengar till sina familjer vilket leder till att landets BNP kraftigt förstärks och statistiken blir genom detta tyvärr inte helt korrekt.

Till landets naturliga resurser räknar man b.la. guld, koppar, zink, järn och salt, men dessa har man ännu inte utnyttjat eller i alla fall inte till en så stor grad. Landet har även oljetillgång och oljeutforskning utanför kusten påbörjades under mitten av 1800-talet men slutade troligen också där. (http://www.infoplease.com/ce6/world/A0858024.html)

Som det ser ut idag är Eritreas främsta handels kompanjoner Etiopien, Sauda Arabien, Sudan och Italien, fast i helhet är den afrikanska kontinentens andel i världshandeln idag ytterst liten, endast ca en procent, och förklaringen till detta ses vara den näringslivs struktur som man har där. Man producerar endast industrivaror för export och för livsmedel samtidigt som importen i stort sätt står still. (http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/afrika_eritrea.asp)
I framtiden hoppas man på en mer global handel i större utspridning och positivt för landet är att ju fler importer det har, desto mer ökar värdet på dess exporter. Säg t.ex. att landet importerar maskinell utrustning och investerar den i jordbruket, där den bidrar till högre kvalitet på jordbruksprodukterna, som i sin tur kommer ge landet mer pengar i vinst på sina exporter. (http://www.infoplease.com/ce6/world/A0858024.html) Genom att på detta sätt ta användning av de resurser man har och öka sin frihandel, främst på de varor man har högst kapacitet att producera; som t.ex. jordbruksprodukter och textilier, kommer Eritrea att kunna utveckla en mer lyckad ekonomi och handel. Längre fram i tiden kommer förhoppningsvis också dessa framgångar leda till att fattigdomen i landet minskar.

Hur ser det politiska styret ut i Eritrea?
Historian bakom landet Eritrea är inte gammal och sträcker sig inte längre tillbaka än till år 1890 då landets gränser drogs och den italienska kolonialmakten skapade en koloni som de gav namnet Eritrea. Landet Eritrea hade ända fram till befrielsen varit i andra länders makt och 1890-1941 var landet styrt av Italien, 1941-1952 av Storbritannien & år 1952-1993 av Etiopien. (Eritrea 1890-1993 Från koloni till fri nation)
Men år 1993 vid befrielsen anordnade en övergångsregering (statsrådet) en folkomröstning där man röstade för ett oberoende Eritrea och majoriteten var stor, hela 99,8 % röstade för och Eritrea är sedan dess en självständig republik med ett medlemskap i FN (1993).
(http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/afrika_eritrea.asp; http://www.landguiden.se/)

Idag styrs Eritrea av president Isayas Afewerki och hans parti, Peoples Front for Democracy and Justice (PFDJ) som på svenska kallas "Folkfronten för Demokrati och Rättvisa" och sägs ha bildads ur den gerilla (Eritreanska befrielserörelsen, EPLF) som efter det 30 åriga kriget lyckades bryta ut Eritrea ur Etiopien och göra det till ett fritt land. PFDJ är det enda tillåtna partiet i landet, och regeringen har länge avvisat modellen med fler partistyre. Men om det skulle bli aktuellt har de dock sagt att inga partier som bygger på etniskt eller religiös bakgrund kommer att godkännas och trots detta hårda styre har regeringen ett bra stöd från landets befolkning. (http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/afrika_eritrea.asp)

President i Eritrea en rad sysslor och till dem hör bl.a. att vara överbefälhavare, agera talman i Nationalförsamlingen, leda regeringen och utse både ministrar och ledamöter till Högsta domstolen. Men de beslut som presidenten där tar måste dock övervägas och godkännas av Nationalförsamlingen innan några ”åtgärder” kan vidtas, och de kan vid minsta missnöje avsätta presidenten förutsatt att de har två tredjedelars majoritet av rösterna. Presidenten i landet väljs för högst två femåriga mandatperioder av nationalförsamlingen, som har 35 medlemmar.

Den Marxistiskt-Leninistiska ideologi som existerade i landet har man nu lämnat och man har istället öppnat upp för marknadsekonomi. Men politiken i Eritrea har inte haft en speciellt lyckad framgång och den är inte på topp idag heller. Landet har haft svårt att hantera demokratifrågor och har haft en rad politiska tvister som bl.a är en av de stora faktorerna till att kriget med Etiopien år 1998 bröt ut. (http://www.landguiden.se/)
För cirka två år sedan uppstod det en annan tvist inom det politiska styret som tillslut resulterade i att elva politiker och före detta politiker greps i september år 2000. Anledningen till arresteringarna var att dessa politiker skrivit ett öppet brev till presidenten och där de krävt en ökad demokrati och en bättre insyn i statsskicket. Samtidigt greps nio journalister och alla de åtta oberoende tidningarna i landet som då fanns stängdes eller förbjöds. Resultatet av detta blev att det flerpartival som skulle ha hållits i december 2001 inställdes och Eritreas parlament, nationalförsamlingen, beslöt i början på januari 2001 att inte tillåta fler partier i landet tillsvidare. (Ola Säll, ”Ordkrig om demokrati mellan Eritrea och EU”, Svenska Dagbladet, 2002-02-21)

Eftersom landet länge har velat klara sig självt, utan hjälp från omvärlden har landets utrikespolitik hamnat undan och man har genom tiden då krigande pågått förlorat många av sina närmaste kontakter. Efter kriget med Etiopien gick många av de politiska framsteg som gjorts med just Etiopien förlorade och deras politiska relation ligger nu på samma dåliga nivå som tidigare. Eritreas politiska opposition är splittrad och den politiska utvecklingen går sakta, men ändå åt rätt riktning.
(Landguiden; Ola Säll, ”Ordkrig om demokrati mellan Eritrea och EU”, Svenska Dagbladet, 2002-02-21)

Kan samarbete med omvärlden bidra till en bättre framtid för Eritrea?
Eritrea är ett fattigt land med en befolkning som svälter, regnen i landet är försenade och i det snus torra landskapet bor över en miljon människor som är i allra största grad i behov av hjälp från internationella hjälporganisationer. (Görrel Espelund, ”Kriget fördröjer hjälp till Afrika”, GP, 2003-04-15) Men man har satt sig själv i en knepig situation som nu när hjälpen behövs som mest gör hela läget oerhört besvärande. Eritrea valde bl.a. att under och efter befrielsekriget med Etiopien klara sig själv och lita till sin egen förmåga. (Landguiden)

Landet har genom alla tider velat vara oberoende, och visst de har lyckats. Efter befrielsen av Eritrea sattes ett stort arbete i gång i hopp om att kunna återuppbygga landet, vars alla stora städer var sönder bombade, all dess infrastruktur var jämnad med marken och de industrier som fanns kvar fungerade inte överhuvudtaget. Landet saknade tillgång till pengar, men genom en enorm vilja av folket att återställa sitt land lyckades man bygga nya vägar, skolor, vårdcentraler, och reparera de sönder bombade städerna m.m. Landet fick dock politiskt och ekonomiskt stöd från väst, främst USA och Italien, och redan efter ett år visade sig ekonomin gick mot bättre tider. (http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=118&a=2611&searchWords=eritrea%202001)

Detta gjorde att omvärlden för hyllade Eritrea och dess vilja att lyckas som land. Man blev hyllade för sin inställning till traditionellt bistånd och i Sverige sade man att Eritrea nu var på väg i rätt riktning, gällande utveckling av demokratin och de mänskliga rättigheterna. Men alla dessa lyckoönskningar och stöttningar byttes helt enkelt efter gränskriget med Etiopien ut mot stark kritik mot landet för visad brist på respekt för de mänskliga rättigheterna och brist på yttrande och politiskfrihet, vilket lätt till att utvecklingen i landet har bromsats.
Så genom att ha visat misstro i sin omvärld och genom att hela tiden visa sin motvilja till bistånd har intresset hos andra länder svalnat av och nu står Eritrea i stort sätt helt utan. De länder som tidigare velat hjälpa Eritrea har nu tröttnat på att hela tiden bli avvisade och ger nu istället sina bistånd till andra länder. Men fakta är att Eritrea inte kan få nog av bistånd så som situationen i landet ser ut idag. Landet är inte heller bara i behov av bistånd i ekonomisk form utan även som mänskligt stöd, och som rådgivning inom politik och utveckling av landets industriella värld. Landet måste få utökade kunskaper om sina naturresurser och detta skulle kunna ske genom dit sända hjälporganisationer.
En långsiktig lösning för landet är att bygga brunnar och bevattningssystem för att ta hand om problem som svält och torka, men eftersom Eritrea är rankat som ett av världens fattigaste länder, med få utländska investeringar, knappa resurser och en dålig infrastruktur kan det anses svårt att se hur en modernisering av jordbruket och utveckling av viktiga näringsgrenar ska kunna förverkligas i framtiden utan hjälp utifrån. (Görrel Espelund, ”Kriget fördröjer hjälp till Afrika”, GP, 2003-04-15)
Genom att samarbeta skulle Eritrea komma en god bit på vägen i sin utveckling och nu krävs det bara att bygga upp förtroendet för omvärlden på nytt så att villiga medhjälpare åter finns där för landet. Vilja att klara sig själv räcker inte alltid och ibland kan hjälp behövas, i Eritreas fall är det nödvändigt för landets fortsatta framtid. (Erik Ohlsson, ”Svält hotar 15 miljoner”, (DN, 2003-04-15)

Analys/Återgärder
Eritrea kämpade och satte sin befolkning i farozonen, man ville bli oberoende, ett fritt land och efter 30 år av krig nådde man målet och blev en fri & självständig nation. Men om det blev så mycket bättre i landet efter det är jag tveksam till. Inte nog med att hela samhället blev förstört och allt var tvunget att på nytt utvecklas så går landet nu istället tillbaka i utvecklingen och återvecklas.

Det är en hel del i det Eritreanska samhället som skall fungera innan man kommer att kunna kalla landet för ett väl fungerande land. Industrin i landet måste ges nytt liv, och kanske också nya varor. I Eritrea måste man på nytt se över de resurser man har och öka sin handel, främst på de varor man har högst kapacitet att producera; som t.ex. jordbruksprodukter och textilier. Man borde även öka både importer och exporter inom handeln, samtidigt måste vi i omvärlden ändra en hel del lagar inom tullen för att ge Eritrea ett hjälpande hand även om det inte skulle gynna oss. Ett annat problem för utveckling i denna sektor är ju dock att man inte har tillräckligt med egenskaper och utrustning för att en globalare handel skall kunna vara möjlig. Felet till detta anser jag ligger i den bristande politiken, som enligt mig inte har några större mål än att visa att landet att man klarar sig själv utan varken hjälp eller råd från andra. Man har tidigare haft politiskt samarbete med omvärlden som visats vara lyckat, och detta får man helt enkelt fortsätta med. Jag anser att man borde fortsätta i dessa spår och förhoppningsvis har man lika lyckad framgång som tidigare.

Tittar man på befolkningen i Eritrea idag märker man att landets utveckling måste börja på helt andra nivåer än inom industrin och handeln.
Befolkningen i Eritrea svälter idag, och den största hungerkatastrofen ligger inte långt ifrån. Den övergr...