Kulturrevolutionen i Kina 1966-1976

8 röster
12878 visningar
uppladdat: 2009-03-02
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

1 Inledning. 2

1.1 Syfte. 2

1.2 Frågeställningar. 2

1.3 Tillvägagångssätt. 2

1.3.1 Metod. 2

1.3.2 Material 2

2 Bakgrund. 2

3 Resultat och analys. 4

4 Sammanfattning. 6

5 Referensförteckning. 7

1 Inledning

Genom Mao Zedong inleddes kulturrevolutionen i Kina 1966. På grund av hans syn på människan och samhällsstyret förde han Kina genom 10 år av svält, extrema förändringar och skräck hos befolkningen. Jag har valt att skriva om kulturrevolutionen mellan 1966-1976 därför att jag tyckte det verkade intressant att ta reda på vad som egentligen hände under Maos styre.

1.1 Syfte

Med detta arbete vill jag analysera och undersöka vad som hände i landet Kina innan, under och efter kulturrevolutionen, samt ta reda på syftet med hela denna förändring som skedde i landet under dessa år. Jag vill även försöka hitta startskottet för revolutionen och hur den uppkom.

1.2 Frågeställningar

Frågorna som jag ska besvara i avhandlingen är följande:

•v  Vad hände under kulturrevolutionen 1966-1976?

•v  Vilka efterföljder skedde i landet efter kulturrevolutionen?

•v  Varför följde kommunisterna just marxismen och ingen annan ideologi?

1.3 Tillvägagångssätt

1.3.1 Metod

Informationen jag har använt mig av kommer från böcker lånade från skolans bibliotek och från hemsidor på internet.

1.3.2 Material

Materialet från internet har jag granskat och kollat upp var informationen kommer ifrån och jämfört innehållet med andra hemsidor och de böcker jag har använt mig av. Om hemsidans innehåll inte har stämt med de andra källorna har jag förlitat mig på de som stämmer bäst med varandra.

2 Bakgrund

Perioden 1839-1911 härjades Kina av krig, som bland annat gav de utländska länderna ännu mer makt över handeln mellan Kina, speciellt efter opiumkriget mellan 1839-42, där Kina tvingades överge Hongkong till England. De tvingades även öppna hamnstaden Shang-hai samt andra hamnstäder för utrikeshandel.

Det andra opiumkriget 1856-60 mot bland andra länderna Frankrike och England, ledde till flertalet krig mellan flera olika länder vid olika tillfällen. Det första utkämpades mot Frank-rike 1884-85 och efter det mot Japan 1894-95.

irritationen över sådana motgångar ledde till uppror som Taipingupproret 1850-64, och boxarupproret 1900-01, där utländska trupper fick ingripa. Efter ingripandet krävde utlänningarna väldiga skadestånd av landet. Trots dessa deprimerande händelser och nedgångar lyckades kejsarinnan Ci Xi regera från 1835-1908 med en förödande olämplig stelhet. Hon övertog makten efter att hon förgiftat sin brorson som var kejsare innan henne. Ci Xi stoppade flera försök att modernisera landet.

Under perioden 1911-1925 lyckades revolutionära grupper störta den sista kejsardynastin Qing 1911 och med det slutade ett 2 000 års oregelbundet kejsarstyre av åtta kraftfulla dynastier.

Suns politiska parti Kuomintang (KMT), som efter första världskriget bestod av Sovjet-stödda kommunister, försökte ena landet men fick endast med de södra delarna av landet. Stora delar av Kina styrdes av brutala krigsherrar.

Perioden 1925-1931. När Sun Yat-sen dog 1925 tog Chiang Kai-shek över kontrollen över KMT och lyckades ta Kina ifrån krigsherrarna. Samtidigt bröt han med kommunisterna, och kommunistiska aktivister ledde 1927 Shanghais arbetare och de lyckades ta kontroll över vissa delar av staden. KMT-trupper massakrerade tusentals människor i staden i avsikt att stoppa spridningen av kommunismen.

1931-1933 ockuperade japanerna områden i nordöst och vidgade sitt område i Manchuriet som de erövrat 1905.

Perioden 1934-1935 genomförde kommunisterna "den långa marschen" till Shaanxi-provinsen efter att ha blivit bortkörda från huvudbaserna i Jiangxi och Hunan av Chiang Kai-shek. Runt 100 000 människor gick den 9 600 kilometer långa vägen, runt 8 000 överlevde. De överlevande omgrupperades och återutbildades i grottor i Shaanxi. Mao Zedong blev ledare för kommunisterna.

1937 översvämmade Manchuriets japanska arméer Kina och tog över Peking, Shanghai och Nanjing. Året efter flydde Chiangs regering till Chungking i Sichuanprovinsen.

Under andra världskriget 1941-1945 fick Chiangs styrkor, nationalisterna, underhåll och vapen av USA och Sovjet i striden mot japanerna. Maos kommunister fick ingen hjälp men kämpade mer kraftfullt än nationalisterna.

Efter Japans förfall 1945-1947 försökte George C. Marshall bilda en koalitionsregering av kommunister och nationalister, men misslyckades och inbördeskriget blev mer intensivt. Nationalisterna fick övertaget och tvingade Mao att överge den kommunistiska basen Yunnan.

1949 övervann kommunisterna Chiangs styrkor och tar kontrollen över fastlandet. De grundade Folkrepubliken Kina med Peking som huvudstad. Chiang Kai-shek flydde tillsammans med resterna av KMT till ön Taiwan.

1950 omhändertogs all jord från privata ägare och fördelas om. Misstänkta fiender eller verkliga fiender till regimen skickades till arbetsläger eller avrättades. Kina skickar "frivilliga" över Yalufloden för att möta FN:s trupper i Koreakriget.

1953 initierar Mao Zedong den första femårsplanen för Kinas industrialisering.

Under perioden 1955-1957 inleddes kollektiviseringen av jordbruket med att bönderna organiserades i grupper. Mao uppmanade personligen att folket i kampanjen "Låt hundra blommor blomma" skulle komma med kritik mot statsmakten. Kritikerna straffades senare.

1958 organiserades bönderna i kommuner. Mao inledde det Stora språnget för att indus-trialisera Kina. Försöket misslyckades totalt och det ledde en stor massvält som krävde 30 miljoner människors liv.

1966 började det som Mao själv och alla andra kallar kulturrevolutionen.

3 Resultat och analys

Grunden till kulturrevolutionen som ägde rum under åren 1966 till 1976 ligger på kommunisten Mao Zedongs axlar. Hans tanke med denna revolution var att rensa ut alla gamla traditioner och införa nya som mer liknade det socialistiska samhället. Enligt Mao hade den kinesiska kulturen alltför stora inslag av det borgerliga och feodala som skulle bort, så att befolkningen verkligen började tänka som äkta socialister. Denna revolution var av en ny sort som riktade sig mot de som förrått den gamla revolutionen, de flesta var utbildade och lärare. De som engagerade sig i att förändra samhället hade ett stort stöd från Mao som stärkte deras syn mot ett nytt mål. Människorna gjorde revolt mot den dåvarande regeringen fastän Mao var med i den.

Revolutionärerna tyckte att makthavare hade svikit Mao och inte kämpat för kommun-ismen tillräckligt under sitt styrande. Det ledde till Mao blev ännu populärare hos folket än vad han varit tidigare. I maj 1966 gick hela kommunistpartiet med på en kulturrevolution. Den 16 maj satte hela processen igång. Nästan direkt bildades en grupp som blev revolu-tionens verkliga kärntrupp och fanbärare - rödgardisterna. Rödgardisterna bestod av ung-domar och barn som slutat skolan på Maos order vars uppgift var att förstöra "de fyra gamla". "De fyra gamla" var 1) gamla tankar, 2) gamla traditioner, 3) gammal kultur och 4) gamla seder. Ungdomarna som var på jakt efter dessa fyra, drev ut människor ur sina hus och letade efter böcker, bilder, tempel, figurer, symboler, tankar och beteenden som liknade det gamla och traditionella samhället som Mao nu försökte förinta.

Rödgardisterna spred skräck i hela landet när de drog fram. De ville visa att de var goda revolutionärer som tog Mao på hans ord. Rödgardisterna gjorde om hela klassystemet under sina framrusningar i landet. Jordbrukarna och bönderna stod plötsligt högst upp i systemet medan intellektuella och lärare stod längts ned, samt de som hade associationer med utlandet, till exempel släktingar som flytt under revolutionen.

I hela landet rådde oro, kaos och skräck. Hundratusentals oskyldiga liv skördades på grund av människor skickades till arbetsläger, fängelser eller tvingades flytta någon annanstans. Även psykisk och fysisk misshandeln ledde till dråp och självmord som steg till en hög siffra. Militären förbjöds ingripa mot rödgardisterna, men efter en tid tyckte de militära ledarna och partiets medlemmar att det började gå för långt, speciellt när de började angripa militärerna själva. Strider mellan militär och studenter utkämpades och flertalet studenter gick under.

Under tiden avsattes flera höga tjänstemän och högt uppsatta partifunktionärer. De pekades ut som revisionister och kontrarevolutionärer. President Liu Shaogi sattes i fängelse 1967 och dog två år senare. Han anklagades för att leda en borgerlig grupp inom partiet.

För att reda ut kaoset lät Mao armén gå in och upprätta revolutionära kommittéer som verkade som ersättare för myndigheterna. I kommittéerna skulle även röda garder och rebeller finnas, men det slutade med att armén tog över helt. De röda garderna och rebell-grupperna upplöstes, och efter en del massaker hade ännu fler människor dödats.

En till viktig sak som hände under revolutionen var personkulten av Mao Zedong som påverkades av honom själv och hela kommunistpartiet. Man lät trycka en bok som han skrivit, "Maos lilla röda", en bok med citat ur hans skrifter. Mao Zedong dog 1976. Han hade varit sjuk en längre tid innan, då landet troligen styrts av hans fru och tre andra, som sedan kallades "de fyras gäng". Då han dog följde kulturrevolutionen med honom. Rödgardisterna och rebellgrupperna löstes upp och studenterna återvände till sina studier och sina hem.

Under kulturrevolutionen störtades många ur kommunistpartiets ledning, bland annat presidenten Liu Shaoqi. Efter Maos död fick den avsatta Deng Xiaoping ta över makten. 1981 förklarade han officiellt att kulturrevolutionen var en katastrof och att från den stunden skulle det satsas mer på att öka jordbrukets produktion och tillverkningen av konsument-varor med hjälp av en mer praktisk politik. 1982 grundades en ny lag som gav människorna en ny frihet i privatlivet och uppmuntran på arbetsplatserna.

Idag lever vissa kineser kvar med sår och minnen från kulturrevolutionen. En del kanske har skuldkänslor för hur de behandlade lärare och släktingar, andra kanske fortfarande lider av vad de blev utsatta för eller vad de såg hända. Kulturrevolutionen slutade katastrofalt, och det är något man helst inte pratar om i dagens Kina.

Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades år 1921 av en grupp kineser som ville styra upp Kinas problem med fattigdomen, den inre politiska oron och utländska inkräktare. Marxismen blev själen och vägledningen i allt arbete som partiet utförde. Partiets stridbarhet, disciplin och livskraft beror på och drivs av den marxistisk-leninistiska ideologin.

Ideologin fastställer KKP:s mål, bl.a:

•1.      Avskaffandet av klasskillnader i riket.

•2.      Statens förtvinande.

•3.      Ett kommunistiskt samhälle efter principen: "av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov", och där alla visar kärlek och omsorg istället för egoism och bedrägeri.

Dessa mål gör KKP väldigt moraliskt tilltalande som kräver att anhängarna ska visa enorm hängivelse. Kommunisterna i partiet ansåg sig, precis som alla kommunister, vara överlägsna och de var säkra på att kommunismen var den allra säkraste ideologin och den enda som stämde korrekt. De låter sig aldrig stoppas av traditionella moraluppfattningar eller lagliga hinder, som de bara ser som den härskande klassens försök att hindra de utnyttjade. Den marxistisk-leninistiska historieupp-fattningen har gjort kommunisterna mer benägna att se ett samhällsproblem i en helhet istället för att undersöka sak för sak, eftersom ideologin förser kommunisterna med ett allmänt perspektiv av historiens förlopp.

"Det kommunistiska sinnet är genomsyrat av en orubblig tro på revolutionens slutliga triumf."[1] Så skriver Franklin W. Houn i sin bok "Den kinesiska kommunismens historia".  Marx hävdar att samhället hela tiden rör sig framåt mot socialismen, med utgångspunkten att om ett produktmedel ändras leder det till ändringar i produktionssättet, produktions-förhållanden och det förlopp som sammanhänger med det sociala, politiska och intellektuella livet.

Trots denna förenkling av lagarna för den sociala utvecklingen har detta fått kommunisterna att tro kommunismen är framtiden och att inget hinder kan stoppa utvecklingen, bara fö...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

5 Referensförteckning Hemsidor från internet: http://www.levandehistoria.se/kommunistiskaregimer/kina http://www.kinaportalen.se/mer-om-kina/Kulturrevolutionen.html Tryckta källor: Bailey, Ronald m.fl., “Kina; Folk och länder”, Time-Life Books, 1985 Houn, W. Franklin, ”Den kinesiska kommunismens historia”, 1971 Henrikson, Alf, Tsu-yü, Hwang, ”Kinesisk historia”, 1992

Kommentera arbetet: Kulturrevolutionen i Kina 1966-1976

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2009-03-02]   Kulturrevolutionen i Kina 1966-1976
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58020 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×