Mangan lockar sina läsare till medskapande - etnografisk undersökning av en ungdomskultur

Abstrakt

Uppsatsen syftar till att undersöka ungdomars reception av fenomenet manga/anime på ett etnografiskt arbetssätt, avgränsat med begreppet ungdomskultur. Fokus ligger på två mangayttringar som närmast berör ungdomar: shojo för flickor och shonen för pojkar. Resultatet redovisas i tre olika teman: Estetik/Stil, Makt/Könsroller och Berättelser/Myter,vilka tolkas med hjälp av ett raster på textuell, kontextuell och sociohistorisk nivå. Undersökningen är kvalitativ med sju ungdomar som informanter, och empirin består av fältanteckningar, fotodokumentation och intervjuer. Ungdomarnas fascination av mangaserier kan delvis förklaras med att de ritas i ett utstuderat "filmiskt" maner, med snabba bildväxlingar och många olika bildvinklar, och delvis med att läsaren kan följa protagonistens utveckling under många år, parallellt med sin egen utveckling till ett vuxnare jag. Kulturyttringen uppmuntrar även till eget medskapande och egen amatörmanga-produktion, vilket medför att många ungdomar publicerar sitt eget material, både i pappersform och på internet. Detta gör fenomenet förhållandevis ohierarkiskt.Manga/anime-traditionen är ofta ironisk och lekfull, motiven i den tidiga sekventiella bildkonsten i Japan hämtades från nöjes- och teatervärlden, men under den flamsiga ytan döljs ofta allvarliga resonemang. Berättartraditionen kan uppfattas utifrån tre olika modus: vardagligt, humoristiskt och poetiskt. Ungdomarna kan i postmodernistisk anda ta del av det främmande och egendomliga, men kan också; när de själva vill, stänga av och avskärma sig
ifrån det. Estetiken betecknas av eklekticism, brottstycken, lekfull inställning till form och konvention och raserandet av hierarkiska traditionerna. Könsroller utmanas med crossdressing, och de manliga protagonisterna ritas ofta med påfallande feminina anletsdrag. Uppsatsen beskriver detta med bakgrund av queerteoriska tankegångar, där en given norm ifrågasätts. Läsandet av
serietidningar har nästan alltid betraktats nedlåtande, med någon form av moralpanik i sitt kölvatten. Detta kan betraktas som en reaktion mot en pågående modernisering. Resultatet av uppsatsen visar inte på någon större förändring i det traditionella könsrollstänkandet, men en viss omformulering pågår.

1. Inledning

Med tanke på det massiva och intensiva utbudet av asiatisk manga och anime1 som ungdomar tar del av, har jag valt att göra en etnografisk undersökning av ungdomars reception av fenomenet manga/anime. Långt ifrån alla läsande ungdomar är intresserade av att teckna manga, men de är allihop förankrade och delaktiga i ett ökat visuellt intresse som vår tid manifesterar. I Japan kallas de för shikaku sedai; "the visual generation".2 Ett annat nybildat ord återger också denna nya typ av ungdom, så kallade screenagers. Kanske är det de som använder retronymen "otecknat" för det som vi andra kallar vanlig spelfilm. För dem är dygnet-runt-TV, datorer och internet lika självklara som modersmjölken. De västerländska ungdomarnas intresse för manga/anime kan bl.a. förklaras med att det representerar något nytt inom serietraditionen, där de tillåts att utvecklas tillsammans med sina favoritkaraktärer; ofta i deras egen ålder, över flera års tid, vilket ur en negativ synvinkel också skapar ett visst köpberoende. I ett samhälle där barndomen mer och mer smälter in i de vuxnas beteende, och vise versa, fyller eskapistisk litteratur som manga/anime en stor funktion.3 "Through these texts young people explore potentialities for how to live a thousand lives and how to shape the destiny of societies."4 Jakten på subjektet blir ett "reflexivt projekt", menar cultural studiesforskaren Anthony Giddens, där ungdomarna själva måste skapa sin identitet genom att konstruera en sammanhängande berättelse om det. Detta förknippas ofta med flyktförsök från "a paramount reality"; den överordnade verkligheten. De alternativa levnadssätten hämtas från populär- och masskulturen både genom inre och yttre resor.5 Ungdomarna är ofta motiverade att förändra sin identitet till ett mer vuxet jag i en viss ålder eller vid en viss tidpunkt i adolescensen.6 Mangafiguren Lam förvandlar sig till exempel till ett äldre alter ego med hjälp av magi.

1.1 Bakgrund och fält som ska studeras

Dragon Ball, med målgruppen pojkar i 11-årsåldern, sålde under 2006 1,5 miljoner magasin i Sverige, och under 1993 publicerades 5,157 olika titlar i Japan.7 Kulturyttringen uppmanar sina brukare till dialog och de stimuleras även till att producera eget material. I Japan finns en väl etablerad spridning av amatörmanga; hanguri atisto eller doujinshi.8 Två gånger om året samlas en halv miljon människor på amatörmanga-mässan Comiket i Tokyo, där de kan presentera sina alster. Hela kulturyttringen är förhållandevis icke-hierarkisk och kan beskrivas som ett rhizom-liknande rotsystem, där varje mangabrukare, är relativt självständig. Rotsystemet letar sig fram i många olika segment och är därför svår att beskriva, och framför allt att kontrollera. Vi kan inte längre utpräglat tala om sändar-mottagarförhållande, vilket komplicerar den traditionella bildundervisningen där vi är vana att beskriva den visuella kulturen som ett lätt igenkännbart trädliknande rotsystem, där man kan följa en influens till en identifierbar källa.9 Nya konstruktivistiska förståelsemodeller av litteratur, och andra medier, har medfört problematisering av verk, upphovsman, tolkning och förståelse. Ett exempel på detta är hypertextbegreppet vilket förändrat textens status.10 Hypertexten innehåller länkar till annan text, och läsningen rör sig i fler riktningar och segment än tidigare. 48 timmar efter att man visat en ny anime på TV i Japan finns den tillgänglig för ungdomarna på nätet, som snabbt kopierar och förändrar delar av innehållet. 11 Framför allt inom den marxistiska Frankfurtskolan har man riktat kritik mot populärkulturen och menat att den gör människan passiv och därmed legitimerar gällande maktordning i samhället, men det som en gång klassats som populärkultur kan senare komma att betraktas som just finkultur. Exempel på detta är William Shakespeares verk och stilar/genrer som film noir och spagettiwestern. 12 Populärkulturen bildar ett ramverk för våra kollektiva minnen och beskriver vår sociohistoriska position, och de flesta kan relatera till populärkulturen genom dess lätttillgänglighet.13 Det som definierats som populärkultur började spridas i och med industrialiseringen av Europa. Dessförinnan fanns en slags gemensam kulturyttring för den stora massan och en mindre finkulturyttring för den dominerande exkluderande gruppen. Befolkningen fick ökad tillgång till egen valuta och kunde styra sin upplevelse av kultur. 14

Eftersom vi numera lever i en utpräglad mediekultur använder vi oss naturligtvis av just den för att beskriva och tolka vår samtid. Kirsten Drotner, professor i mediestudier, anser att det finns ett utbyte mellan ungdomarnas kulturella upplevelse och själva produktionen av mediet. Det finns ingen risk för oreflekterat upprepande även om de ärver själva formen för uttrycket eftersom ungdomarna använder informationen mer som "fantasibrickor" med vilka de konstruerar sina egna mönster.15

Postmodernistens intresse för yta, stilkombinationer och estetisering sammanfattas genom den amerikanska författarinnan Susan Sonntags begrepp "camp" från 1964. Det åsyftar en hållning som unnar sig excesser inom det artificiella, teatraliska, ironiska och lekfulla istället för att vörda det innehållsmässiga. Detta har gett upphov till effekter där feminister och queerteoretiker menar att camp fungerat som frågeställare inom till exempel dragshowkulturen, med frågor om kön som något naturligt. Då man sätter citattecken runt våra vanliga begrepp blir andra aspekter tydligare.16 Under mangans flamsiga yta döljer sig oftast djupa existentiella frågeställningar, och berättartraditionen kan uppfattas utifrån tre olika modus: vardagligt, humoristiskt och poetiskt.17

Det finns många undergenrer av manga/anime för de många smakriktningarna och skikten i den japanska befolkningen, och även för olika yrkesgrupper och intresseområden: sport, fiske, mahjong, matlagning, kontorsarbete, skola, historisk manga, m.m. Jag kommer dock att fokusera på de två yttringarna som jag anser närmast berör ungdomar: shojo för flickor och shonen för pojkar. Uppdelningen ger ingen sann bild av läsandet eftersom det förekommer likartade subgenrer inom dem båda och eftersom de läses över könsgränserna. Fenomenet manga/anime bildar alltså den breda utgångspunkten för min undersökning,avgränsat med hjälp av begreppet ungdomskultur.

1.2 Tidigare forskning

1.2.1 Forskning om populärkultur och moralpanik

Läsandet av serietidningar har nästan alltid betraktats nedlåtande. Lärare och en del kvinnoorganisationer reagerade t.ex. under 1950-talet negativt mot bruket av serietidningar, och menade att "De överdimensionerade äventyren i serierna avtrubbar barnens sinne för verklighet och proportion och ökar deras krav på ständigt större sensationer, vildare scener, ohyggligare brott.[...] Bilden verkar mer suggestiv än texten. [...] Många barn, särskilt sådana som har svårigheter med läsningen, lockas till det lätta serietittandet...".18

Det fanns en utbredd rädsla för att bruket skulle leda till ökad kriminalitet, grymhet och sexuellt avvikande beteenden. Röster höjdes för införande av censur, men det fanns forskare som argumenterade för seriekulturen och som påpekade att även de gamla folksagorna målade upp en värld av våld och elände, liksom bibelns berättelser. Pedagogikprofessorn Göte Klingberg visade att ordförrådet i serierna var likartad ett antal representativa barnböcker.19

Enligt Kirsten Drotner har moralpaniken en lång historik. Det är inte själva massproduktionen som utlöser protesterna utan mer en allmän reaktion mot moderniseringen, som då blir en slags barometer på det rådande kulturella och sociala klimatet.20 Det positiva resultatet av ett moralpaniskt förlopp är den medföljande diskussionen där etiska och moraliska regler granskas.21 Även idag (2007) höjs kritiska röster mot läsandet av manga. I Hong Kong funderar man på att dra in shonenserien (för pojkar) Ranma ½ eftersom man är rädd att ungdomarna ska bli homosexuella, enligt den svenska mangatecknaren Yosh.22 I en del mangor visas små flickor upp med jättestora bröst i komprometterande situationer med äldre män, vilket benämnts som Lolitakomplex; ro-rikon. I slutet av 1980-talet inträffade en tragedi med tre förskoleflickor som våldtogs och mördades. Förövaren läste mycket rorikon-manga vilket ledde till massiv kritik från japanska föräldrar och lärare. Det har dock senare spekulerats om de förhållandevis låga talen av våldtäkter i Japan ändå kan bero på öppenhet inom mangornas olika teman.23 Ett liknande exempel kan tänkas vara skuldbeläggandet av popartisten Marilyn Manson för massakern på de amerikanska highschooleleverna i Columbine, 1999. "Den sorts förvridna värderingar som får miljontals sargade, unga japanska skolflickor att prostituera sig" tonläget var högt när den finska marknaden reagerade med moralpanik på det flitigt förekommande småsnusket i "Dragon Ball". (Bild & Bubbla 1/04, s.76) En oro som diskuteras idag är att en del ungdomar, framförallt pojkar, ägnar extremt mycket tid vid datorerna. Bruket av anime utövas i stor utsträckning via datorerna.24

1.3 Syfte

Mitt syfte med uppsatsarbetet är att undersöka olika förhållningssätt till fenomenet manga/anime inom ungdomskulturen, och att orientera mig i själva kulturyttringen. Jag vill ta reda på vad manga/anime betyder för ungdomarna och hur den används. Dessutom är jag intresserad av att undersöka om det finns indikationer på nytänkande avseende representationer av genus.

1.4 Frågeställningar

Min övergripande frågeställning är: Hur används manga/anime i ungdomskulturen i Sverige, och vilken slags manga/anime refererar de unga till. De kompletterande frågeställningarna är: Hur ser ungdomarnas fritid ut knutet till manga/anime; hur ser de på det egna producerandet av manga, om de publicerar sig, och om de "läser" över könsgränserna? Dessutom vill jag veta något om deras uppfattning om cosplay, bärandet av kläder med anknytning till manga, crossdressing, användandet av det motsvarande könets traditionella klädesplagg, och ungdomarnas syn på hur genus förhandlas och omförhandlas i manga/anime.

1.5 Teoretiskt perspektiv och begrepp

1.5.1 Cultural studies och ungdomskultur

Jag avser att undersöka manga/anime-fenomenet som ungdomskultur. Ett hyperkomplext begrepp som "kultur" kan då förstås som en kombination av ett estetiskt- och ett antropologiskt kulturbegrepp. Det vill säga artefakter och konstnärliga uttryck, och hela vårt sätt att leva; andligt, intellektuellt och materiellt.25 Litteraturvetaren Raymond Williams, verksam inom forskningsinriktningen cultural studies (hädanefter kallat CS) beskriver kultur som "generell process av intellektuell, spirituell och estetisk utveckling".26
De övergripande strukturerna i samhället återberättas ofta genom mytologi eller ideologi och bär därför spår av rådande konventioner/stereotyper inom klass- och könsrollstänkandet.27 CS inriktar sig bland annat på ungdomskultur och media, och då med fokus på den politiska och ideologiska rollen hos medier utanför nyhetsgenren.28 Inriktningen betecknas ofta som en smältdegel för olika kulturteoretiska perspektiv, där studier kan fokusera på: vardagsliv, livsstil, etnicitet, musik och konsumtion i olika sammanhang.29 Tolkningarna av ungdomskulturbegreppet har varierat och avgränsas i stort sett av sin egen historia, men på senare tid har man närmat sig de övergripande postmodernistiska idéerna, där man bl.a. avstår från synen på brukarna som lättmanipulerad massa. Generationsfrågor har inledningsvis intresserat CS-forskningen med fokus på karaktärsdanande verksamheter och skillnaderna mellan vuxna och ungdomar, för att senare övergå till studier runt kriminalitet, stil och smak i amband med populärkultur, vilket slutligen utmynnat i ett tvärvetenskapligt intresse där ungdomar idag, mer eller mindre, är friställda från arv och miljö.30 Estetikbegreppet symbolisk kreativitet försöker ringa in ungdomarnas praktiska användning av t.ex. roller och ritualer, som både producerar och reproducerar deras individuella identiteter.31 Sociologiprofessorn Zygmunt Bauman beskriver det nutida samhället som präglat av oro och ambivalens. Mångtydighet är oundviklig, vilket leder till behovet av olika levnads- 25 Andersson, Lars-Gustaf/Persson, Magnus/Thavenius, Jan (1999) Skolan och de kulturella förändringarna, Lund: Studentlitteratur, strategier. Exempel på sådana strategier är: turisten, vagabonden, flanören och spelaren; metaforer för den postmoderna individens livsstil. Samma person kan visa upp mönster på flera av dessa personlighetsdrag. Bauman beskriver "turisten" som ständigt på jakt efter nya upplevelser. I detta tillstånd tar man del av det främmande och egendomliga elementet men kan, när man själv så önskar, skaka det av sig.32

1.5.2 Postmodernismen

Teknologin har inneburit stora förändringar inte minst för den enskilda individen, vilket innebär att kunskapsbegreppet, både teoretiskt och praktiskt omförhandlas frenetiskt. Medieexplosionen bidrar till att moderniteten får ge plats för nya kulturformer vilket avspeglas i pedagogiska, kulturella och politiska sammanhang. Den nya postmoderna estetiken betecknas av eklekticism, brottstycken, lekfull inställning till form och konvention och raserandet av de hierarkiska traditionerna. 33 Nutida postmodernister menar att det inte längre finns ett behov av att göra en åtskillnad mellan finkultur och populärkultur, men går även längre i sitt resonemang genom att hävda att även original och kopia kollapsat in i varandra, så kallad simulation. Sociologiprofessorn Jean Baudrillard menar att vi lever i en kultur av simulakra, vilket innebär skapandet av identiska kopior utan original. Verklighet och fantasi åtskiljs inte längre, och skådespelare kan bli anklagade för något som deras rollkaraktärer i själva verket har gestaltat. Människor agerar medvetet inom ett slags hyperrealism.34 Detta kan vara en förklaringsmodell till att japaner samlas för att följa mangafiguren Ashita no Jos shintobegravning.35 Verkligheten ersätts av tecken för verkligheten. Kunskapen har inte längre något egenvärde, utan är helt beroende av sin användbarhet, performativitet.36

1.5.3 Feministisk teori

Feministisk forskning är kritisk till delar av populärkulturen när det gäller marginalisering och typisering av kvinnor i de olika medierna. Kvinnan framställs ofta som sexig hemmafru, moder och dominerad av mannen. Könsrollsstereotyper är samlade bilder av könsbestämda färdigheter, beteenden och självuppfattningar. Kvinnor är till exempel "symboliskt utplånade" och förenklade som social kategori. Trots att samhället gått igenom stora förändringar så har kvinnan redovisats förvånansvärt statiskt under hela 1900-talet. Hon förekommer förvisso numera i mer spännande och utmanande situationer än tidigare och kan till och med framställas som hjälte, men det räcker inte med att sticka in ett vapen i hennes händer, påpekar filmkritikern Jim Emerson. Det som vid första anblicken såg ut att vara ett ifrågasättande av en myt kan paradoxalt nog bidra till reproduktion av densamma.37

1.5.4 Queerteori

Queerteorin är ett kritiskt perspektiv på sexualitet och normalitet. Fanny Ambjörnsson beskriver rörelsen i sin bok "Vad är queer?". Queer-rörelsen inbegriper alla som ställer sig kritiska mot den normerande heterosexualiteten, vilken enligt teorin behöver jämföras med begreppet homosexualitet för att bli begriplig. Heterosexualiteten är inte så homogen som vi tror utan visar upp ett spektrum av olika levnadssätt och preferenser: ensamstående med barn, unga som lever ihop med äldre, asexuella, hetero-par som vill ha sex med andra par o.s.v. Detta innebär att den kan omformuleras. Queerteorin innehåller även ifrågasättande av rasoch åldersskillnader.38 Inom mangakulturen finns en speciell homoerotisk genre, skapad av kvinnor för kvinnor, som kallas yaoi. Där är unga vackra pojkar förälskade i varandra, men det finns även magasin som återger relationer mellan en dominerande och penetrerande äldre man; emme och en yngre mer mottagande "kvinnlig" pojke; uke.39 Fenomenet "slash"- med en, av kvinnor, påhittad historia mellan två kända manliga karaktärer från tv/litteratur/popvärlden - påminner därför om yaoi. Den första kända slashen, den mellan Kapten Kirk och Spock i rymdsåpan Star Trek, kom på 1970-talet i England.40 Queerteorin menar att vi måste, utifrån våra gamla ideal, ha rätt sorts koppling mellan kön, ålder genus och begär för att bli accepterade och antagna som män eller kvinnor. Den kropp som kategoriseras som just kvinnokropp, springer ur 1800-talets medelklassideal, och måste uppträda rätt och även känna rätt sorts begär. Detta synsätt utmanas i dag av afro-amerikanska dragqueens i Texas som klär sig provocerande som vita välbärgade medelklasskvinnor. Vi har ytterligare ett exempel i den så kallad butch/femme-relationen bland kvinnor, sprungen ur ett arbetarklassideal, där en "cross-dressad" butch med ett traditionellt manligt jobb lever med femmen, klädd i utpräglat feminina kläder för att behaga sin "man", vilken enligt de gamla normerna alltså fortfarande är en kvinna. Cross-dressingen parodierar heteronormativiteten men manifesterar samtidigt den patrialkala världsordningen, om än i annan tappning.41 Många av figurerna i ungdomsmagasinen är påfallande androgyna. Jag vill ta reda på hur ungdomarna uppfattar detta, och vad det skapar för tankar hos dem när den tuffe manlige protagonisten är så påfallande feminin i sina anletsdrag.

2. Mangans historik

2.1 Sekventiell bildkonst i Japan

Under 1100-talet målades chojugiga"; humoristiska bilder av fåglar och djur", eller emonogatari; monokroma bildrullar i tusch i Japan, bl.a. av prästen Toba (1053-1140).42 Detta narrativa satiriska bildberättande inom zenbuddismen härstammade ursprungligen från Kina, men japanerna kryddade den med sin egen humortradition. De antropomorfa djuren i berättelserna driver ofta med buddistmunkarna och ett uppskattat tema var prutthumor. Faktum är att det än idag finns en form av manga som heter unko manga vilken handlar om denna typ av humor.43 De tidiga zenbilderna nådde sällan ut till den stora publiken. Det var först i och med att bilder började tryckas med träblock; ukiyo-e, i början av 1600-talet, som de blev tillgängliga i större utsträckning. Motiven var ofta hämtade från nöjes- och teatervärlden;"...'The Floating World', a term suggsted of life´s uncertainties and the search for sensual pleasure to sweeten one´s feeling of hopelessness".44 Dessa alster skickades senare, som packmaterial för te, till Europa, och gav inspiration till framför allt impressionisterna. Antropologiprofessorn Anne Allison menar att gränserna mellan lek, flykt och sexualitet semiotiskt flätades samman, och gavs uttrycklig form i dåtidens sekventiella bildkonst.45

Geishorna som idag mest förekommer i historiska mangor var från början uteslutande män, men i och med att samurajdöttrarna fick svårt på äktenskapsmarknaden blev det ett kvinnoyrke. Dessa "konstnärliga personer" underhöll enbart med sång och dans i nöjeskvarteren. Efter andra världskriget klädde prostituerade ut sig till geishor för att locka utländska kunder, vilket kan ha bidragit till missförstånd om geishans yrkesroll.46 Gemensamt för manga och den mycket utbredda diktformen haiku är att de bägge springer ur ett omväxlande bildberättande. "I haiku uttrycks rörelsen - förutom med ord - främst med bildväxlingar.[---] 'De fjärran bergen / speglas i ögat / hos trollsländan'". Exemplet är hämtat från haikumästaren Issa (1763-1827) där läsaren blixtsnabbt växlar perspektiv.47 Bild 4) "Crime and Punishment" av Osama Tezuka Katsushika Hokusai (1760 -1849) populariserade själva ordet manga 1814.48 Ordet består av två ideogram och Schodt översätter Man med "involuntary", "in spite of oneself" och "morally corrupt". Andra översätter det med "lättsam, vimsig, på måfå". Ga betyder helt 46 Elmgren, Ainur, "Den flytande världen i manga", i Bild och bubbla, nr 1, 2006, s.30f

enkelt bild/skiss.49 Schodt menar att översättningen får betydelsen "irresponsible pictures", vilket, enligt andra författare, kan ha bidragit till mangans dåliga klang i väst. Ett annat uttryck, som blev bannlyst 1722, är shunga; så kallade vårbilder. Dessa bilder var mycket erotiska. 50 Författaren Jan Myrdal skriver om de kampanjer i Japan under 1950-80- talen som ifrågasatte de, enligt deras bedömning, värsta avarterna av sex och våld. Då bilder på vuxnas behårade könsdelar förbjöds publicerade man istället bilder på småflickornas. Censur är kanske välmenande men slår oftast åt fel håll.51

2.2 Den moderna mangan

En förödande jordbävning skakade Tokyo 1923. I ett försök att muntra upp befolkningen startade en av stadens dagstidningar en tecknad serie. Den blev en omedelbar succé. Ungefär samtidigt började man även publicera serier för barn.52 I och med andra världskriget ökade influensen av amerikansk serietradition i Japan. Läkarstudenten Osama Tezuka tog starkt intryck av detta. Han räknas som en av de mest betydande skaparna av det som vi idag förknippar med manga och anime, till exempel bildlayouten och det allvarliga underliggande innehållet. Mangan liknas ofta vid stumfilm där bilderna uteslutande leder handlingen.53 Tezuka använde mycket närbilder på sina karaktärer, och knöt på så sätt känslomässiga band mellan figurerna och läsarna.54 Simon Lundström, översättare och kännare av manga/anime menar att animekulturen fick sin rivstart 1963, i och med Tezukas TV-version av Astro Boy. Tezuka förde in element från den japanska bildteatern; kami-shibai, där man för bilder i sidled över scenen. En av hans mera berömda manga/anime heter Kimba-det vita lejonet. Den har stora likheter med Disneys version Lejonkungen, som många i väst menar baseras på Shakespeares Hamlet.55 Författaren Paul Gravett anser att mangans enorma popularitet i Japan i mångt och mycket beror på influenser från gekigan (theatrical pictures), en mörk och ofta dystopisk serieform med stark anknytning till samtiden. Han menar att läsarna fortsätter att läsa trots stigande ålder på grund av den.56

Mangorna ritas alltså i ett "filmiskt" maner vilket suger in läsaren i handlingen. Små förlopp blåses upp där tecknaren har modet att stanna kvar i ögonblicket. I det japanska begreppet "ma", som traditionellt används inom den japanska estetiken, beskrivs mellanrummet i tid och rum som ett aktivt tomrum.57 I den traditionella berättartraditionen finns också en tendens att vara något dunkel och ofullständig vilket lämnar utrymme för läsaren att vara medskapande. Enligt sinologen och filmvetaren David Roth-Lindberg fascineras ungdomar av japanernas utgångspunkt i att "det mjuka övervinner det hårda", där känsloläget betonas.58 Inom olika företag och organisationer i Japan använder man sig idag av manga i pr-syfte, så kallad "informationsmanga",59 och inom skolväsendet används edu-manga, från förskola upp till högskolenivå.60

3. Mangans visuella struktur

Tezuka var inspirerad av Max Fleishers seriefigurfigur Betty Boop och utvecklade en tecknarstil med stiliserade näsor och stora ögon.61 Den svenske mangakännaren Fredrik Strömberg menar att ögon och mun, i dagens manga, är stora för att individen inifrån upplever att de egna ögonen tar upp plats i nästan halva ansiktet, och för att de är viktiga markörer för känslor. Näsan däremot känns nästan inte alls, och eftersom den inte är lika viktig indikeras den bara. 62 I den amerikanske serieskaparen Scott McClouds bok Making Comics finns följande utmärkande drag i framställningen av manga (Se bilaga 1):

1) Stiliserade ansiktsuttryck med funktion som ikoner.
2) Starka miljöbilder, speciellt gällande detaljer. Tillsammans med karaktärernas noll-ansikten ger det "masking effect", vilket jag tolkar som döljande effekt.
3) Stort antal bilder utan text, vilka staplar effekter ovanpå varandra och tvingar läsaren att samla ihop den fragmentariska informationen på egen hand.
4) "Subjektiv kamera"- rörelse (utankamera); man upplever att man rör sig tillsammans med figuren.
5) Stilens utveckling till hundratals undergenrer.
6) Karaktärerna är ofta designade på olika sätt trots att samma "arketyper" återkommer.
7) Detaljer från vår egen verkliga vardag; det vackra i vardagen tas tillvara.
8) Varierade uttryck för att återge expressiva känslor hos karaktärerna.

Dessa olika företeelser grupperas sedan i riktning mot ett enda syfte, nämligen medskapande (Se bilaga 2): 1+6 gör att läsaren lägger till och fyller på, 3+2 får läsaren att "vara på plats". 7+5 fångar målgruppens intresseområde och läsarens egen erfarenhet. 8+4 förflyttar läsaren både "fysiskt" (bildligt talat) och emotionellt.63

3.1 Shojo, manga för flickor

Intresset för publicering av manga för tonåringar återfinns i ansträngningen att öka barns läskunnighet redan på 1880-talet, då analfabetismen var mycket utbredd hos flickorna.64 Under 1970-talet började kvinnliga mangatecknare, rita shojo eftersom de ansågs veta mer om tonårsflickors känsloliv,65 bland annat Hagio Moto.66 Berättelserna var ganska traditionella med hjälplösa flickor i behov av en "prins", men de yngre tecknarna förändrade situationen och införde det som idag huvudsakligen anses representera shojo; nämligen tonårsflickor som hjältar. Under 1960-och 70-talet fick så ungdomar en mer framträdande roll i Japan, liksom i övriga världen. Nu utvecklades fler genrer: sci-fi, fantasy, skräck och historiska dramer. Flickserierna introducerade maho shojo;"magical girls", flickor med magiska egenskaper, och inom den här genren finns en karaktären som man ofta återfinner inom cosplays (iklädandet av mangafigurers kläder); som heter Lum. Hon är ett slags "troll" med tigerbikini och små horn i pannan. 67 Förlagen uppmanar läsarna att skicka in kontinuerlig feed-back så att de kan utforma mangorna efter läsarnas egna önskemål.68 Kulturantropologen Matt Thorn uttrycker dock viss oro för shojomagasinen riktade till de riktigt unga flickorna vilka han anser utvecklas i allt högre takt mot "sex and sleaze". 69

3.2 Shönen, manga för pojkar

Under 1970 kom rymdeposet Galaxy Express där man diskuterade relationen robot och människa. I ett djupare perspektiv handlar det om drömmen om odödlighet och dess konsekvenser.70 Det var dock först under 1980-talet som mangans guldålder inträdde i Japan. Försäljningssiffrorna då har aldrig överstigits, trots att de idag utgör 40 procent, d.v.s. två miljarder exemplar av den totala försäljningen av böcker och tidningar per år.71 Under den här perioden florerade en robotfascination som fick sitt utlopp inom mecha-genren. Många mangor handlar om intergalaktiska krig, s.k. rymdoperor, men det som skiljer berättandet från amerikanska serier är att man inte direkt tar parti för någon sida. I Gundam återfinns Blade Runner-liknande replikanter; "the new types", vilket gör existentiella frågeställningar aktuella för läsaren, och ur ett genusperspektiv, är serien Ranma ½ intressant, där en pojke förvandlas till flicka varje gång han blir blöt, och där djur och människor har lika status i berättelsen.72 Mangan och animen Akira, tecknad av legendariska studio Ghiblis Hayao Miyazaki, i geikastil, är ett globalt fenomen. Berättelsen är en blandning av sci-fi och uppväxtskildring, politisk narrativ och filosofisk betraktelse över mänsklighetens verklighet och framsteg. 73

3.3 Begreppen cosplay och crossplay

I Japan, och på flera andra håll i världen samlas ungdomar till cosplay, ett sammanslaget ord av "costume play". Begreppet påminner om "media recreation costuming", där man klär ut sig till figurer som man har sett i något visuellt medium. Ungdomarna klär "ut" sig i, företrädesvis, eget sydda plagg, men det finns också speciella affärer som säljer kostymerna.74Företeelsen delas in i vanligt cosplay och masquerade. Det senare innebär dessutom att man agerar som figuren. Crossplay är en underavdelning där cosplayers klär sig i kläder från motsatt kön. 75 De onåbara geishornas skönhet satte fart på fantasin i nöjeskvarteren och idag hittar vi en annan form för detta; unga flickor utklädda som meido; tjänsteflickor, husor eller servitriser i gammal europeisk klädstil. Kanske är det samma drivkraft som har fått oss västerlänningar att leta efter "geishakostymer" i våra egna maskeradbutiker.76 Eftersom de japanska kvinnorna levde så strängt separerade från männen utvecklade de, likt kvinnorna från mellanöstern, sin egen parallella kultur.77 Osama Tezukas mamma tog honom ofta till föreställningar med Takarazukaensemblen där endast kvinnor framträdde.78

4. Undersökningen

4.1 Metod och empiri

Jag har gjort en kvalitativ undersökning av fenomenet manga/anime och använt mig av ett arbetssätt som bygger på etnografisk metod, där min empiri består av fältanteckningar, fotodokumentation och intervjuer. Jag intervjuade sex stycken ungdomar, tre pojkar och tre flickor vid fyra olika tillfällen. (Se bilaga 3) Tre av ungdomarna gick i 9:e klass och de övriga fyra i gymnasiets första eller andra årskurs. Den första intervjuomgången var i november, den andra under januari-februari, den tredje under mars-april och den fjärde i maj, då jag även gjorde en kort telefonintervju med min gate-opener (se nedan). I november gjorde jag en gruppintervju eftersom två av flickorna befann sig hemma hos den ena flickan samtidigt. Alla personer i min undersökning har fått namn efter sina favoritkaraktärer med tillägg om det är en pojke eller flicka för att underlätta för läsaren. En viktigt kontakt för mig blev Alkemisten, en flicka i 20-årsåldern som undervisar i mangateckning. Hon kom att bli min gate-opener. D.v.s. den som gav mig möjlighet att komma i kontakt med lämliga informanter.79 Jag kontaktade henne och fick komma till det fjärde och avslutande kursmomentet hon höll i mangateckning på studieförbundet Vuxenskolan i Nybro (Se bild 5). På kursen träffade jag elva ungdomar, varav tre blev mina informanter. De hade i sin tur kamrater som jag också kunde intervjua. På så sätt träffade jag ytterligare två pojkar och en flicka. Förutom intervjuer och övriga observationer har jag gjort löpande litteraturundersökning om fenomenet manga/anime, och även deltagit i en fortbildning på Stockholms Filmskola. Jag träffade ungdomarna i deras hemmiljö där jag kunde dokumentera delar av deras egen produktion.

4.2 Bearbetning och analys

Min inledande kodning av materialet utformade jag runt tre övergripande ingångar som jag hittade i Simon Lindgrens bok:

1) Textuell nivå - analys av tecknartraditionen, de olika texterna uppbyggnad och hur vi kan förstå dem.

2) Kontextuell nivå - analys av ungdomarnas egen livsstil. Texten som diskurs, där kollektiva och kulturella identiteter talar genom de olika medierna. Jag ser denna nivå som en möjlighet att få svar på frågor om ungdomarnas identitet i relation till manga/anime och vad som händer med dem då de läser manga.

3) Sociohistorisk nivå - analys av deras världsbild i samband med läsandet av manga på historisk eller social nivå. 80 Mitt intervjumaterial kommer att redovisas under tre olika teman: Estetik/Stil, Makt/Könsroller och Berättelser/Myter. Jag har tagit hänsyn till Lindgrens tre nivåer men eftersom det är svårt att särskilja dem från varandra så kommer jag inte att presentera dem åtskiljda, utan de har integreras under mina tre olika teman. Det som verkligen kom fram under mina samtal med ungdomarna var deras uppfattning om att de tillåts använda sin egen fantasi i samband med bruket av manga/anime. De japanska förlagen ser genom fingrarna med sin copyright och anser att det fria användandet av brukarna är en del av marknadsföringen.81 Detta kan vara en bidragande orsak till den stora spridningen av ungdomarnas eget tecknande och publicerande. "De vill att vi ska använda vår egen fantasi",82säger en av flickorna i 9:e klass, som jag valt att kalla Kakashi.

4.2.1 Estetik och stil

Vid mitt första möte med den stora ungdomsgruppen i Nybro fick de själva föreslå mangor som de läst. De nämnde magasin från flickgenren: K2, Snow drop, Totally Spice, Time Stranger Kyoko, Magic Girl, Sailor Moon, Tokyo Mew Mew, Fruits Basket, Power och Kill me; kiss me. Ungdomarnas exempel på magasin från pojkgenren blev: Dragon Ball, Shaman King, Rebirth, Naruto, Sandland, Inu yasha, Conan, One Piece och Kyo. Ungdomarna använder manga, på textuell nivå, genom att själva aktivt teckna, vilket samtliga av mina informanter gör. Då jag besökte den stora gruppen la jag märke till den disciplin som ungdomarna visade upp. De var, enligt mig, på plats för att lära sig ett hantverk:
linjaler låg prydligt uppradade och alla sträckte upp händerna för att inte störa varandra. Även i hemmiljö ritar de regelbundet. Ichigo, pojke i årskurs 1 i gymnasiet, tog emot mig i sitt välstädade japaninspirerade rum fullt av teckningar. Samtliga av mina informanter ansåg att man blev mer intresserad av japansk kultur sedan man börjat läsa manga.

Åsa: Hur går det till när du ritar manga?

Ichigo: Jag tar en bild från Internet... kanske börjar jag med luggen, och sen kinderna. Jag är inte lika bra på att göra egna mangafigurer, men jag håller påatt öva. 83 Sanji, flicka i tvåan på gymnasiet, ritar numera bara sina egna mangafigurer vilka hon scannar in i datorn och färglägger. Ingen av mina informanter publicerar sig på nätet, vilket jag tror är ganska vanligt, men de känner till att detta är möjligt.

Alkemisten, min gate-opener, undervisade ganska traditionellt om perspektiv, proportion, händer och andra svåra detaljer. Ungdomarna satt som tända ljus och tog del av en undervisningsform som inte skiljer sig nämnvärt från den vanliga skolan, fast nu med liv och lust bara för att de var så intresserade av ämnet. När ungdomarna förklarar manga på textuell nivå nämner Kero, flicka i 9:an, att det rör sig om berättarkonst. Kakashi-flickan tycker att manga utmärker sig genom "roliga ansiktsuttryck" och Runge, pojke i gymnasiets årskurs två, menar att det är effekterna som utmärker mangan; "man kan fånga rörelse och känslor på många olika sätt...de zoomar ofta in på karaktärens öga, och visar pupillen."84 Alkemisten tycker att mangakulturen ger frihet till brukaren att "...skapa egna världar. Man kan befinna sig i en vilda västern- miljö men sen börjar de plötsligt att använda datorer och annan högteknologi. Man mixar ihop sin egen värld."85 Jag har valt att betrakta Kero-flickans uttalande att det finns mycket våld i en del manga som kontextuell nivå. Hon lägger skyndsamt till att man inte lär sig att slåss bara för att man läser om det. Shin-pojken menar att "de som säger att barn blir våldsamma av att titta på TV är nog de som själva har problem med vapen i sitt land, det gäller ju bara barn som är psykiskt skadade. Men om man enbart ser våld från det att man föds så kanske man blir påverkad". Vid det andra intervjutillfället, i april, berättar han att som mellanstadieelev blev han upphetsad av att läsa shonen-mangan Dragon Ball. Han ville utföra de kommandon som karaktärerna gjorde i serien och låtsaslåss i skolan.86 Första gången jag träffade Kakashi-flickan, i den stora gruppen, hade hon svarta avklippta torgvantar. Senare upptäckte jag att hennes favoritkaraktär, i shonenmagasinet Naruto använder just sådana. Detta skulle kunna vara ett mycket blygsamt utslag av cosplay, ntegrerad i vardagen. Alla informanter, utom Shin och Runge-pojkarna, skulle kunna tänka sig att delta i cosplay därför att det skulle vara kul att prova på. Alkemisten tror att cosplay blivit så populärt därför att individen "tillåter en annan del av sig själv att komma fram".87 De tre pojkarna laddar ned animefilmer från nätet, och är noga med att påpeka att det sker lagligt, medan flickorna, förutom Sanji, inte verkar använda datorerna speciellt mycket i sitt utövande av mangakulturen. När jag frågar om det eventuellt finns risk för negativ verklighetsflykt i samband med läsandet av manga svarar Ichigo-pojken att det inte är större risk än något annat medium. Runge-pojken har dock erfarenhet av kompisar som "missbrukat" datorn, så hans svar blir: "Det finns hos en del en tendens att skita i allt annat om man laddat hem mycket material och titta flera veckor i sträck utan att äta." 88 En intressant aspekt av fenomenet, i sociohistoriskt perspektiv, är den dåliga klang som manga har inom många kretsar. Kero och Kakashi-flickorna tror att det beror på att vuxna anser att det tar för mycket tid från läxläsning och annat viktigt. "De gillar dem inte för att det är serier.", säger Kero-flickan.89 Ichigo-pojken uttrycker en viss oro med orden " De som är utanför har fördomar mot manga, och tycker att det är som tecknade barnprogram. Det finns fördomar mot folk som läser manga, vi blir förlöjligade".90 Jag har tidigare redovisat oro hos bl.a. föräldrar när deras barn läser serier. Detta skulle alltså kunna vara ett milt uttryck för moralpanik. Kakashi-flickan tycker dock att det finns en starkt positiv effekt av hennes läsande. "Om jag är på dåligt humör så kan jag läsa lite i något magasin och snabbt bli på bra humör igen. Då får jag ork igen."91 Vid ett annat tillfälle säger hon att: "Manga är roligt för händelserna är roliga. Man kommer in i en annan värld. Det är spännande. Det passar ens personlighet.92 Då jag frågar om det är en speciell typ av människa som ägnar sig åt manga/anime, tycker inte Ichigo-pojken att mangan riktar sig till en viss typ av personlighet utan att den tilltalar alla typer av människor. Sanji-flickan trodde dock ett tag att manga lästes av "lite konstiga" människor...men nu har jag träffat en kille som jag inte upplevde som en typisk mangaläsare, så det kan nog vara vem som helst."93 Enligt queerteorin blir det invanda mönstret tydligt då man avviker från normen. Japanerna ritar sig med olika hårfärger av många olika orsaker men enligt Shin, pojke i 9:an, ritas de äldre japanska männen med ett traditionellt japanskt utseende. Den tidigare nämnde kulturantropologen Matt Thorn menar att det är just nybörjarläsaren av manga som bekymrar sig varför japanerna ritar sig själva med europeiskt blont hår, och att man slutar att fundera över det då man vant sig.94

Åsa: Varför ritar japanerna figurer som ser europeiska ut, med blont hår?
Kero: De föds alla med samma hårfärg, och vill kanske ha blont eller någon annan färg. 95

4.2.2 Makt och Könsroller

I mina samtal med ungdomar om manga har jag gång på gång återvänt till varför många av de manliga karaktärerna ritas med feminina drag, men svaren jag får är undanglidande. Kanske är det så att de helt enkelt inte läser in kvinnligt och manligt utseende på samma sätt som äldre generationer hittills gjort. Shin-pojken har en teori att pojkarna i många mangor ritas på ett utstuderat feminint sätt därför att kvinnor anses mer tilltalande och att de på så sätt ska locka både flickor och pojkar till läsning. Vi har här alltså ett omvänt normförhållande, både på textuell nivå och kontextuell nivå, där kvinnors utseende utgör prototypen. "Sex säljer", menade en tillfrågad gymnasieelev, som inte fungerade som en av mina informanter, och frågade lite misstänksamt om utfrågningen var en del av en bildlektion. Min gate-opener Alkemisten berättade att det var de unga kvinnliga shojo-tecknarna som började rita de manliga karaktärerna med feminint utseende, och att det är vanlig i all japansk populärkultur. "Jag ser det mer som om de är könslösa."96 Sanji-flickan tycker att flickor oftast framställs som sexobjekt i många mangor.

Åsa: Har tjejer lika stor makt som killar i manga/anime?

Sanji-flickan: I de manga jag har läst så tycker jag att de har det, men i en del manga har tjejerna så lite kläder som möjligt på sig, t.ex. Love Hina. [...] Men det finns manga där tjejerna är lika häftiga, t.ex. One Piece.97 Runge-pojken tycker också att det finns en tendens till snedvridning och menar att flickorna beskrivs som om de inte kan något, och att de bara finns med för att exponeras. Även Shinpojken uttrycker irritation över könsrollerna:
I larvig splattermanga t. ex. Blade of the immortal så hugger huvudpersonenhuvudet av en himla massa människor, oftast kvinnor. De framställs som sexmaskiner med stora bröst och jättesmala. Men kanske är det det flickor drömmer om att bli. Pojkarna exponerar inte lika mycket av kroppen... kvinnor ska mest vara rädda och stöna. Männen är macho. Men det finns undantag. I Bleach har många kvinnor stor funktion. 98 Kero-flickan tycker att tjejerna i manga framställs "...med pipiga röster och lätt för att gråta. De är alltid lika söta vad som än händer."99 Det mesta av det som publicerats i Sverige har alltså en mycket traditionell uppdelning av könsroller. Bild och bubblas redaktion jämför utbudet i Sverige med vad japanerna skulle känna till om svensk musikindustri om de bara fått lyssna till Markoolio.100 Med tanke på queerteorins ifrågasättande av normgivande åldersskillnad, i samband med sexualiteten, frågade jag informanterna om de tyckte att det fanns mycket av panchira, vilket innebär att killar fluktar på tjejers trosor under skoluniformen.101 De kände till det men tyckte inte att det förekom ofta. I Sverige har det förekommit att Dragon Ball blivit utsorterad från bibliotek på grund av gamla gubbars intresse för tjejernas trosor. Skribenten Johanna Koljonen menar att tonåringar i Japan kulturellt lyfts fram som ett estetiskt och erotiskt ideal, och att det visserligen också anses vara omoraliskt med gubbsjuka, men istället för att tiga om det påvisas det i serierna.102 Vartefter jag har läst om manga/anime så har jag blivit intresserad av det faktum att många av dem innehåller moment av temporärt könsbyte. I en av Tezukas tidiga serier; Princess Knight från 1953, förekommer det, och ett nutida exempel är Kill me; kiss me, koreansk manhwa.103 Ungdomarna verkar dock inte tycka att det är något speciellt med detta, och det är inte helt lätt för mig att få dem att formulera sig runt detta. Sanji-flickan säger att hon aldrig funderat över det men att det inte "känns jättekonstigt heller". Vidare berättar hon att hon rätt ofta låtsas att hon är en kille.104 Ichigo-pojken har inget svar alls på frågan om varför det existerar cross-dressing och han låter ämnet falla med kommentaren: "I Fruits Basket har killen ett feminint utseende och han skäms för det. Men i andra serier så är det på ett annat sätt".105 Matthew Thorn påpekar att de flesta av hans kvinnliga studenter fortfarande tecknar manliga karaktärer som "determind, self-assured and ambitious."106 Alkemisten menar att serietecknarna ofta inte bestämmer vilket kön deras nya karaktärer har till att börja med, utan det får visa sig senare beroende på hur karaktären utvecklar sig i berättelsen.107

4.2.3 Berättelser och Myter

Jag pratade ganska mycket om cross-dressing med mina informanter, och när jag intervjuade Shin-pojken nämner han att det har förekommit i våra egna myter. "Jag tror att Herkules klädde sig i flickkläder, men jag vet inte varför." När jag frågar om kvinnliga cross-dressers säger han att kvinnor inte har fått så stort utrymme i myterna.108 Det finns legender i Japan om krigarkejsarinnor och kvinnliga ninjor; kunoichi.109 Och Kakashi -flickan nämner att manga riktad till flickor ofta innehåller "magi, historiska händelser, t.ex. om ninjor och samurajer".110 Jag noterar vid ett tillfälle i mina fältanteckningar att magi och makt har samma semiotiska ursprung. Det känns en smula tragiskt att kvinnors utveckling skulle ligga mer i händerna på en trollstav, kanske fallisk, än på hennes intellekt, men kanske är det kvinnans initiativförmåga symbolen indikerar. Ichigopojken kunde inte alls se någon ökad tendens till jämställdhet på en kontextuell nivå: "Det är inget generellt drag i serierna överlag...det förekommer, eller så förekommer det inte. Det är olika beroende på vilken inställning tecknaren har."111 "Manga är inte som våra gamla serier. I manga är både människor och djur som hjältar" påpekar Kero-flickan och för upp resonemanget på ytterligare en nivå; människan som djurens härskare, vilket vår religions främsta skrift förespråkar. Runge-pojken nämner mangan (koreansk manhwa) Ragnarrök i samband med myter, och säger att den är baserad på nordisk mytologi. Nornorna finns representerade men det handlar mest om själva kriget mellan människan och jättarna.

Åsa: Varför har de valt det?

Runge: De tycker väl att det är intressant. Men de kan inte få in i sitt huvud att Sleipner har åtta ben. De ritar honom alltid med sex ben.

Åsa: Så myten är förvanskad. Runge: Det är ju bara en detalj. Vi är inte nödvändigtvis bättre på att tolka vår myt själva.112 Sanji-flickan läser manga för att hon vill "fly verkligheten och läsa om någon annans äventyr. Det [äventyret] skulle ju aldrig kunna hända men det vore coolt om det gjorde det. Det skulle vara något som inte alla andra gjorde."113 Då jag frågade om situationer där man låtsas att det är verklighet när det egentligen bara är påhittat svarade hon att alla barn ägnar sig åt att låtsas, men att hon trodde att de slutade med det eftersom de började skämmas när de blev äldre. Shin-pojken tog exemplet om människor som sätter på sina hundar kläder och låter dem gifta sig med varandra, och la till att de gör så i Japan. Runge-pojken menade att allareligioner var en form av hyperrealism eftersom det går ut på att låtsas, något som de troende förklarar som tro.

När jag frågar om det finns något i serierna som överensstämmer med vår egen verklighet nämner Kero-flickan "krig, ödeläggelse, fattigdom och förstörelse...Tokyo Mew Mew handlar om miljöförstöringen" och Kakashi-flickan lägger till att "vi måste hitta en lösning så snart som möjligt." Shin och Runge-pojkarna menar, å sin sida, att de inte tar intryck av mangornas innehåll för sin egen personliga del, men båda nämner i sammanhanget en manga som heter Monster med "en mörk värld av korruption." "I shonen är det onda skurkar med mäktiga krafter.114 Personer dras in i det och måste stoppa det...nya strider uppstår hela tiden.

Runge-pojken menar att det är ungefär som med filmmediet beroende på vilken genre man läser. "De starkare överlever, både fysiskt och mentalt. Om inte huvudpersonen har det åtråvärda så behöver han en kompis. Det är det vanliga larviga hjälteidealet; hjälpa de svaga och slå skurkarna på käften, ungefär som amerikanska serier." Ichigo-pojken säger att han inte tar intryck av mangornas innehåll. "Jag tänker inte mycket på framtiden." Enligt Simon Lindgren uppskattas, den över hela världen utgivna, animen Akira inte bara av Zygmundt Baumans "turist", via sin exotism, utan berör även genom sina många bottnar den lekfulla och "zappande" flanören. Akira är en imponerande väv av västerländska och japanska populärkulturella referenser - Jesus, Frankenstein, Hiroshima, James Bond, "2001". Här känner turisten igen sig och kan på så sätt känna sig trygg, mitt i allt det nya.115 Sanji-flickans funderingar anknyter till Zygmundt Baumans teorier om turisten. "jag har lite svårt för förändringar, svårt att slänga saker från det att jag var liten. Men samtidigt blir jag lite uttråkad och skulle kunna tänka mig att prova på något annat bara jag kan återvända till hur det var innan."116

5. Slutdiskussion

Många av de ungdomar som brukar manga och anime ritar intensivt, och de upplever kulturen som fri och fantasifull. De lockas till ett eget bildberättande, om än ganska styrt av själva stilspråket. Det verkar finnas en stark önskan hos ungdomarna att delta verbalt i kulturyttringen, och att vara en del i ett omfattande rotsystemet. De har gärna långa och detaljrika diskussioner med varandra om sina favoritserier och ibland verkar de trassla in sig i en oändlig detaljrikedom. Flickorna jag intervjuat läser manga i bokform i stor utsträckning, och det är främst pojkarna som orienterar sig på nätet, framför allt då genom att titta på anime. Det är lätt att bli lockad att redogöra för mangakulturens extrema uttryck. Under 1980-talet kritiserades CS för att man fokuserade sin forskning på manlig, gärna extrem, ungdomskultur, och istället förespråkades studier av normala ungdomar och företeelser.117 Jag kände själv av suget att fokusera på material som upplevs som uppseendeväckande och nördigt, till exempel japanska flickor som använder en speciell benställning för att få ett kobent utseende. Enligt vissa uppskattningar är hikikomori, en grupp dit en av tio unga japanska män räknas in, ett växande problem. De låser in sig på sina rum, låter sig försörjas av sina föräldrar och går sällan ut eftersom deras manga/animeintresse tar upp all deras tid. Även i Sverige uttrycker läkare oro för ungdomars ökande stillasittande, men det gäller alla medier som är tillgängliga via datorer. Jag insåg att en av mina informanter ligger i riskzonen, i slutskedet av mina intervjuer, med väldigt stor frånvaro från t.ex. skolan. De övriga fem fungerar som vilka ungdomar som helst i deras åldersgrupp, med aktiv och rörlig fritid och goda sociala aktiviteter. Det som skiljer dem från övriga är att de regelbundet ritar manga. En mycket pessimistisk framtidsversion som jag ibland drabbas av är att ungdomar undermedvetet förbereder sig för en värld där klimatförändringarna är så omfattande att utomhusvistelse blir en omöjlighet. En mer närliggande orsak är att de hellre flyr in i en uppdiktad verklighet, tillgänglig dygnet runt, av magiska krafter och spänningsskapande dramaturgi istället för att delta i en trivial vardag, där slentrian och tristess dödar kreativiteten. Tillgängligheten av manga/anime ökar successivt på nätet och det finns många kurser, och en uppsjö av litteratur i olika tecknarstilar, bland annat moé; "uppsötning" av framförallt de kvinnliga karaktärerna för att de ska ge ett intryck av tafatthet. Utvecklingen av moé är starkt influerad av mangakulturens nördar, så kallade otaku.118 Dialogen i sig är en viktig komponent i manga/animekulturen, och jag bejakar i viss mån, vanliga människors inflytande på våra medier, men jag oroar mig också för en ökad infantilisering som ett led i en förlorad men förlängd barndom. Jag tror att queerteorins ifrågasättande är nödvändig, där individens särart respekteras och bejakas istället för den nu rådande normativa likriktning både vad gäller sexualitet, klädsmak och fördomar om våra biologiska åldrar. Faktum är att Kurosawas mäktiga samurajer i filmen De sju samurajerna bär rosetter i håret. Rosetter är alltså kulturellt betingade, och behöver inte representera småflickor. Jag kan se den fara som bl. a. Matthew Thorn påpekar angående småflickor och ett ökat vuxensexuellt tryck på dem, och jag har svårt att acceptera den aggressiva sidan av den utbredda porrestetiken där ytligheten tycks vara ett skydd från personligt inkännande och sensualism. Det är ett dilemma att sexualiteten så ofta verkar framställas som en maktfaktor i den japanska manga/ anime-kulturen, framför allt då i eromanga. Jag har försökt att reda ut något om hur man hanterar könsrollerna i manga, och tyvärr verkar det som om många flickor i manga/anime fortfarande har en mer passiv och ornamenterande roll än pojkarna, trots könsrollsöverskridande aktiviteter och estetik. Det var svårt för mig att formulera frågor som lockade ungdomarna att se underliggande betydelserna i mangan/animen, och jag upplevde emellanåt att det kanske hade varit enklare att intervjua en något äldre ungdomsgrupp. Dock är alla mina informanter ganska eniga om att flickor fortfarande framställs som dominerade av de manliga karaktärerna. Det mest positiva med manga/anime är att ungdomarna upplever sig att bli tagna på allvar,att svåra dilemman avhandlas istället för att tystas ned, och att "det mjuka övervinner det hårda". Processen tar lång tid och är aldrig starkare än våra egna svagheter som människor,vilket all kultur visar. Mangan/animen lockar ungdomar eftersom den är utstuderatpostmodern i sitt överskridande av polariteter, både innehållsmässigt och formmässigt.

1 Manga är tecknade serier och anime är animerad film. De är svåra att särskilja då de influerar varandra ömsesidigt.
2 Schodt, Frederik L. (1983) Manga! Manga! - The World of Japanese Comics, Tokyo, Kodansha International, s.149
3 Allison, Anne (2000) Permitted and prohibited desires- Mothers, Comics, and censorship in Japan, Berkeley, University of California, s.57;
4 Wilson, Brent, Of Diagrams and Rhizomes: Visual Culture, Contemporary Art, and the Impossibility of Mapping the Content of Art Education, i Studies in Art Education, 2003, 44(3), s. 223
5 Bjurström, Erling (2005) ungdomskultur (stil och smak), Finland, Boréa, s.112
6 Göthlund, Anette (1997) Bilder av tonårsflickor. Om estetik och identitetsarbete, Linköpings universitet, s.58
7 Lars Berge, "Japanboomen har bara börjat", i Svenska Dagbladet, 060407
8 Schodt, Frederik L. (1983) s.149
9 Wilson, Brent (2003), "Of Diagrams and Rhizomes: Visual Culture, Contemporary Art, and the Impossibility of Mapping the Content of Art Education", i Studies in Art Education44(3), s.220ff10 Andersson, Lars-Gustaf (1999) Skolan och de kulturella förändringarna, Lund, Studentlitteratur, s. 30f
11 Lundström, Simon, föreläsning på Stockholms Filmskola, 070209
12 Storey (2001) Cultural theory and popular culture - an introduction, University of Sunderland, Harlow,Prentice Hall, s.14; s.7
13 Lindgren, Simon (2005) Populärkultur - teorier, metoder och analyser, Malmö, Liber, s.7; 2...