Josef mangele

Josef Mengele, dödens ängel!?

Innehållsförteckning

Josef Mengele, dödens ängel!? 1
Innehållsförteckning 2
Inledning 3
Uppväxt 4
Mengeles sjukdomar 4
Sprezzatura? 5
Första kopplingen till nazismen 5
Mengele på Verschuers 6
Mengele dras in i kriget 7
Auschwitz 8
Lägrets utformning 9
Höger eller vänster, liv eller död! 10
Mengele i Auschwitz 12
Tvillingar, Mengeles barn 12
Experimenten 13
Zigenarna 15
Mot slutet på kriget 15
Dödsmarschen 16
Dödens ängel 16
Mengele försvinner 17
Självbiografin romanen 18
Gömstället 18
Domen som inte blev... 18
Flytten till Argentina 20
Livet blir bättre för Mengele 21
Åter Josef Mengele 21
Nya försök att hitta Mengele 21
Ny rättegång i Frankfurt 22
Mengeles död 22
Slutsats 23

Inledning

Jag har valt att skriva om Josef Mengele. Jag valde honom därför att jag ofta hört hans namn i samband med förintelsen, ändå visste jag inte så mycket om honom och de verk han utförde.

Målet med det här arbetet är att få reda på mer om Josef Mengele och varför han gick till historien som han gjorde. Trodde han ärligt att han hjälpte samhället med att "odla" fram en "ren" ras eller var det bara av ren ondska? I sådana fall vill jag veta hur en människa kan bli så ond, varifrån kommer denna ondska?

Dessutom vill jag ta reda på hur någon kan ha gjort alla de saker som Mengele gjort utan att någon hittar honom och han får betala sitt straff.

Hur uppstod hans intresse för tvillingar och hur det kom sig att han blev läkare i det största dödslägret under förintelsen.

Många frågor hade jag innan uppsatsen och en del har jag under arbetes gång fått svar på. Vissa frågor får vi förmodligen aldrig några klara svar på men funderingar om det som en gång hänt, kan hjälpa oss att förstå det som idag händer.

Mina källor till denna uppsats är i första hand boken:

Josef Mengele - Eldens barn av Lucette Matalon Lagnadeo och Shelia Cohn Dekel.

Filmen, Hitlers hantlangare, Josef Mengele

Mimers brunn, Auschwitz

Samt olika texter på Internet.

Läs min uppsats och följ med på en resa i en mans liv som gått till historien som dödens ängel. I texten hittar du också citat från människor som varit närvarande och gjort upplevelser under andra världskriget.

/ Jennifer

Uppväxt

Josef Mengele föddes den 16 mars 1911 i Günsburg, en liten stad vid Donaus strand. Hans far hette Karl. Fadern var väldigt sträng men rättvis han dog 1959. Mengeles mamma hette Walburga och hon var mycket känd för sitt heta temperament. Walburga hade fullständig kontroll i hemmet. Hon krävde respekt och lydnad av sina söner. Dessutom såg hon till att alla tre sönerna gick till kyrkan och att de följde den katolska tron. Karl fick under åren en hel del rejäla utskällningar och även över honom behövde hon kontroll.

Mengele tyckte mycket om sin mamma trots hennes hårda regler. Mengele hade två bröder som hette Alois och Karl. Mengeles kallades Beppo, beskrevs som ett charmigt barn med mörkt hår och glittrande ögon. Han var den mest populäre av de tre bröderna. Redan som 9-åring älskade Beppo att stå på järnvägsstationen i Gunzburg och vänta på tåget som kom med utrustning till hans pappas fabrik. På stationen visade han att han förtjänade förtroendet han fick av sina föräldrar. Han var väldigt noga när transporterna kom. Varje gång kollade han så att ingenting var trasigt eller glömdes bort. Det var ett arbete för en vuxen men unge Mengele såg ut att njuta av det och klarade av det.

I skolan var han en medelmåttig elev men hade högsta betyg i uppförande och flit, och han framstod som charmig och bekymmerslös. Ingen som kände Mengele såg några tecken på den störning som skulle förvandla honom till en grym mördare, inte heller visade han några tecken på den besatthet som skulle göra honom till en "läkare" i ett koncentrationsläger. Den unge Mengele gav ett intryck att vara oskuldsfull och vänlig som skulle få hans vänner att misstroget skaka på
huvudet när de efter flera år efter fick höra om vad han hade gjort i Auschwitz. Den hemska läkaren hade inget samband med det vänliga barnet de en gång lärt känna.

Mengeles sjukdomar
Vid 15 års ålder fick Mengele en svår sjukdom: Osteomyelit som är en benmärgssjukdom, på den tiden dog nästan alla som fick den sjukdomen. Han fick även 2 andra sjukdomar som antagligen var relaterad till osteomyeliten. Den ena var nefrit som är en plågsam njursjukdom och en allvarlig inflammation. Dessa sjukdomar gjorde att han var borta från skolan i ca 9 månader och hans betyg som aldrig varit riktigt bra blev nu ännu sämre.

Sprezzatura?
Utanför skolan gick det mycket bättre. När han var med vänner och skolkamrater var Josef charmerande och vänlig - en född ledare. Han var alltid klädd snyggt med perfekt sydda kostymer i dyrast tänkbara material. Ofta sågs han med att par vita handskar medan han aldrig satt på sig dem utan höll dem bara nonchalant i ena handen. Trots allt detta minns hans bekanta att han gav intryck att knappt ägna en minut till sitt utseende. Ett sätt som kallades sprezzatura (konsten att röra sig genom livet som om ingenting man gjorde krävde någon ansträngning.) av de italienska renässansprinsarna.

Första kopplingen till nazismen

Unge Mengele hade uteslutande vänner från överklassen. De satt oftast på ett av deras favorit caféer helt likgiltiga för en inställsam upprorsmakare vid namn Adolf Hitler, en man vars inflytande började märkas just då, i slutet av 20-talet. Beppo och hans vänner var mer intresserade av dyra bilar än av politik. Trots detta blev Mengele och många av hans vänner aktiva medlemmar i en grupp som kallades stortyska ungdomsförbundet. Föreningen var ungdomsavdelningen av stahlhelm, stålhjälmen. En nationalistisk och patriotisk organisation som uppmanade sina medlemmar att sträva efter det gamla Tyskland, folket och de grundläggande värderingarna, jorden och "moder Tyskland". När han vart äldre gick han officiellt med i stahlhelm, men barndoms vänner berättar att han var mer intresserad av flickor, dans och fester än politik. Men Mengele var väldigt ambitiös och ville bli känd själv och inte bara leva på sin fars status. Han struntade i studierna men ville inte tillägna livet åt lantbruksmaskiner. Han skulle lyckas på egen hand men han stod i skuggan av en kompetent far och en dominerande mor. Trots låga betyg hade han höga drömmar han ville bli läkare och forska inom antropologi och genetik. Och han hade rätt när han en gång sa " en dag kommer mitt namn stå i upplagsböckerna." 1930 reste Mengele ifrån Gunzburg och började studera vid Münchens universitet. Samtidigt hade Hitlers makt växt och hans idéer om rasrenhet var väldigt aktuella. Medan bla stormtrupper jobbade på gator för att förverkliga Hitlers drömmar jobbade genetikerna hårt med att befästa Hitlers teorier om judarnas underlägsenhet. Det rörde Mengele väldigt mycket eftersom han pluggade just det ämnet. Vid universitetet fick han utlopp av sitt enorma behov att nå framgång. Alla hans klasskamrater minns honom som en flitig elev som alltid hade en bok i handen. I de böckerna stod just de teorier som gjorde att Mengele hamnade i Auschwitz, han blev förhäxad av tanken att skapa en ras av övermänniskor: det ledde till hans beslut att ägna sig åt rashygien och ta en medicinsk examen. Mannen som skulle bli massmördare började sin lärlingstid vid universitetet och inte vid dödskön i Auschwitz.

Mengele på Verschuers

Vid 25 års ålder fick Mengele sin examen från universitetet, han gick ut med högsta möjliga betyg. Nu hade han sin doktorsgrad. Han sökte nu till Verschures institution i Frankfurt där han fick plats som assistent till Verschuer, den ras hygiensiska rörelsens stigande stjärna i Tyskland. En av Mengelses uppgifter var att hjälpa till vid bedömningen av invånarnas rasrenhet. Han skulle avgöra om någon av dem var "smittad" av judiskt blod eller någon annan genetisk sjukdom. Redan här åren innan förintelselägren kunde Mengele förstöra en människas liv genom att ta bort hela hennes trygghet i samhället och sociala ställning, efter det att han stämplat henne som jude. Detta vart han formella invigning till den nazistiska synen på rasrenhet. Han blev snabbt Verschures mest betrodda elev och var ofta med i viktiga projekt. Det var av Verschuer han fick lära sig att det var acceptabelt och till och med önskvärt att utföra experiment på levande människor om det ledde vetenskapen framåt. Den besatthet av tvillingar som Mengele senare skulle visa började också här. Hans mentor var nämligen övertygad om att man genom experiment på tvillingar kunde göra "en pålitlig bedömning av vad som är ärftligt hos människan" vilket var väldigt intressant när man skulle fram "avla" det "perfekta rena rasen".

Mengele dras in i kriget

Mengele träffade en vacker ung tyska som han förlovade sig med men när de skulle bestämma datum för giftermål blev han inkallad till tre månaders tjänstgöring i den tyska armen. Men Mengele avskydde den officer som hade befäl hans grupp, han avslutade utbildningen men bestämde sig att gå med i SS i stället. Som ung officer och läkare kunde han vara säker på att få tjäna de allra tjusigaste och fantastiska - nazisterna.
1939 gifte sig Josef med Irene. Några veckor senare bröt kriget ut och Mengele blev inkallad. Hans första uppgift var att kontrollera ansökningar om tyskt medborgarskap. I länderna som omgav Tyskland fanns det hundratusentals som hade tyska förfäder och enligt Hitlers världsbild omfattade den tyska nationen alla tyskar - vart de än bodde.
Mengeles kontor arbetade med att avgöra vilka som var "riktiga" tyskar. Där arbetade Mengele i nästan 2 år innan han fick komma ut i strid. I juni 1941 skickades han till Ukraina med Waffen-SS. Han var en duktig soldat och fick järnkorset av andra graden. Mengele ägnade sig slutligen åt läkarkonst. 1000-tals människor kom in varje dag pga strid och sjukdomar det var då Mengele lärde sig konsten att göra urval, han var blixtsnabbt tvungen att avgöra vilka som skulle behandlas och vilka som skulle lämnas att dö. Vänner har senare berättat att han hatade uppgiften att välja mellan tyska soldater. Men han bestämde sig att vara modig och hängiven. Det slutade med att han fick järnkorset av första grad efter att han dragit ut två sårade soldater ur en brinnande tank.

I slutet av 1942 blev Mengele sårad det var oklart hur men han förklarades i alla fall icke stridsduglig. Han skickades tillbaka till Tyskland och SS placerade honom vid ytligare ett kontorsjobb. Mengele började tänka på olika vägar som kunde leda honom till laboratoriet där han ville vara. Både han och Verschuer visste om den spännande forskning som bedrevs i koncentrationslägren.
Redan 1939 började man experimentera på levande människor. Man försökte tex bota sjukdomar genom att injicera infektioner som bla tyfus för att sedan hitta rätt botemedel.

År 1942 började tyskarna göra fruktansvärda experiment för att få fram den mest effektiva metoden för massterilisering. Auschwitz i Polen var det koncentrationsläger som hade de bästa och mest spännande forskningsmöjligheterna. Auschwitz där en viss dr Horst börjat utsätta män, kvinnor och barn för höga doser av radioaktivstrålning. En "bra" metod för att uppnå den efterlängtade massteriliseringen. Auschwitz var också det största lägret dit mer än 10,000 personer anlände varje dag, så det fanns en enorm mängd spännande försökspersoner.

Auschwitz

-Några timmar efter att jag kommit till Auschwitz frågade jag några människor "var är min lilla pojke?" min son var bara 7 år och jag var mycket orolig för honom. "ser du skorstenarna?" frågade de och pekade på krematorierna. "Ditt barn är där. Dina föräldrar är där. Hela din släkt är där, och en dag kommer du också att hamna där." det här fick jag höra första dagen jag kom dit - samma dag. Dr Mengele var den enda som alltid var på plats när tågen kom. Han skötte urvalet. Och det var han som kom och hämtade mig och min tvillingbror och bad mig lämna mitt barn till min mor.
Himlen var röd - röd - hela himlen var röd!
Det var sista året med transporterna och tyskarna stoppade mängder - mängder med folk i krematorierna. Det var som att titta på film.
/ Magda Spiegel

-Jag kom till Auschwitz i april 1944. mitt första intryck var att det var mycket folk där. Min tvillingsyster Rachel och jag var 11 år. Vi hade kommit tillsammans med min mor och lillebror, och vi började båda gråta när vi skildes från dem. Så kom en kvinna från Tjeckoslovakien fram till oss. Hon hade varit i Auschwitz länge. "gråt inte barn, gråt inte." sa hon till oss. "Ni förstår, de bränner era föräldrar. Jag trodde henne inte, ville inte tro henne.
/ Vera Blau

Detta är två berättelser om två av Mengeles tvillingar och deras första dag i Auschwitz.

Foto från Auschwitz tagen 1997

Lägrets utformning

Auschwitz var det mest kända och största koncentrationslägret som nazisterna hade under kriget. Det var 40 kvadratkilometer stort. Det låg i den polska byn Oswiecim som ligger 70 km från Krakow.
På Auschwitz 1 hölls präster, politiker, rabbiner, vetenskapsmän och andra som man trodde kunde hålla uppe viljan om att kämpa för Polen. Alla skickades till Auschwitz, det var då ett läger för alla politiska fångar.

År 1940 byggdes Auschwitz-Birkenau eller Auschwitz 2 som det också kallades på order av SS-chefen Genrih Himmler, Auschwitz 2 byggdes upp av helt andra orsaker, för att ta död på alla judar, ryska krigsfångar och alla andra som nazisterna inte tyckte hade rätt att leva. Allt planerades väldigt noga för att kunna uppnå nazisternas enda vilja: att utrota den judiska rasen.

År 1940 kom också de första fångarna till Auschwitz, det var 728 polacker. Ett tag efter kom tusentals nya fångar, det var både judar, zigenare och politiker från 23 andra europeiska länder. Det var alltid ungefär 13000 till 16000 fångar i Auschwitz.
År 1941 fick man order om att döda alla judar. De som inte kunde arbeta hamnade i gaskammaren, man uppskattar att ca 4 miljoner judar dödades i gaskammarna.

Auschwitz byggdes där det gjorde pga. tre anledningar.

1. Byn låg ganska öde så SS kunde lätt bevaka det så inga obehöriga människor vistades där.

2. Det fanns en järnväg där så man kunde skicka och ta emot människor från hela Europa. Vilket var helt nödvändigt efter som det kom 1000-tals fångar till Auschwitz varje dag.

3. Det fanns kvar polska baracker sen det förlorade kriget mot Tyskland som man kunde återanvända.

På Auschwitz överlevde man bara några timmar, om man inte fick arbeta på Sonderkommando.
Sonderkommando innebar att rensa lik från gaskammaren och ta vara på smycken, hår, kläder osv.
Men även om man arbetade så länge man orkade kunde man bara överleva några månader eftersom man inte fick tillräckligt med mat.
Om man var en av de "lyckliga" som SS-läkaren (Mengele) pekade till höger ansågs man vara bra nog för att arbeta och man fick leva.
Höger eller vänster, liv eller död!

När man pekats till höger fick man gå till Auschwitz nord - västa delar, till en plats som kallade saunan och där skulle man "stämplas" alltså nazisterna skulle rista in ett nummer i blå bläck för att lättare kunna hålla reda på fångarna, och det var det sista de tog ifrån dem - deras namn. Från och med att man fick sitt nummer var man inget mer än en siffra.
Och den siffran var de tvungen att kunna utantill, annars blev man slagen. Efter att de hade "stämplats" rakades allt hår på kroppen av och de smörjdes in med fotogen så bakterierna skulle dö.

Sedan fick de sätta på sig gamla kläder som oftast tidigare fångar haft. Efter det fick de flytta in i ett stall eller så kallade baracker som hästar en gång levt i, de var lika stora som ett stall som skulle ha rymt 52 hästar. Under ett och samma tak fick 900 människor trängas och samsas om 40 trevåningssängar. Det fanns bara två eldstäder i varje barack så alla kunde inte hålla sig varma, så svalt de inte ihjäl så frös de ihjäl.

Pekade SS- läkaren till vänster var man inte värd att få leva. Då fick man följa med till en stor byggnad där det stod "Bad och desinfektion". När dessa människor kom in genom dörren kom de till ett omklädningsrum, där blir fångarna tillsagda att klä av sig och att komma ihåg var de lade kläderna. Sedan fick de varsin tvålbit och fick klämma in sig i "duschen" med 2500 människor.
Man lurade dem genom att be dem minnas var de lade sina kläder. Skulle dessa fångar inse att de nu skulle dö, skulle det bli kaos och det ville man inte.

När alla 2500 människor kommit in i gaskammaren låstes dörrarna så de inte kunde komma ut. Men istället för vatten började en vit rök komma in genom hål i taket, det var cyanväte och det var då alla förstod att de inte skulle duscha, de skulle dö. Cyanväte användes förr i många länder för att ta bort löss och annan ohyra. De som jobbade med att ta ut liken från gaskammarna berättade att istället för att ligga utspridda låg alla liken i en stor hög ända upp till taket, där de starkaste låg högst upp. Syret tog slut och därför formades kropparna för att luft högst upp.

När de blivit dödade flyttades liken till en annan kammare där de brändes.
Denna gaskammare sprängde tyskarna när de skulle förlora kriget.
Den 27 januari 1945 räddades de då kvarlevande fångarna på Auschwitz av Ryssland.

-"Snälla Gud bomba Auschwitz! Även om vi dör på kuppen, bomba lägret." Men det gjorde de aldrig. Vi såg planen flyga över oss men inget av dem släppte en ända bomb på Auschwitz". / Menashe Lorinczi.

Mengele i Auschwitz

Bara ett år efter att Mengele kommit till Auschwitz var han helt uppfylld av sin forskning. Det första steget var att välja ut lämpliga objekt.
Varje morgon stod han nere vid tåg rälsen och tittade på de nyanlända han stod där i sin perfekt sydda kostym och vita handskar. Han såg helt enkelt ut som en värd som tar emot sina gäster. Han kunde stå i timtal utan att tröttna med ett leende på läpparna och visslandes på någon melodi medan han vinkade med fingrarna åt höger eller vänster, liv eller död. Ofta började han även samtala vänligt med de nyankomna. Han frågade om hur resan hade varit och hur de mådde. Om de klagade på någon sjukdom lyssnade han intresserat och medlidsamt och skickade dem sedan direkt till gaskammarna.

Riktigt intresserad blev bara Josef om han hittade något riktigt intressant "exemplar". Med en ivrig gest vinkade han då åt vakterna att dra ut exemplaret ur ledet. Alla SS-vakter hade order om att leta efter ovanliga människor som jättar, dvärgar, puckelryggar och tvillingar.

Tvillingar, Mengeles barn

Tvillingar tyckte han var alla intressantast. När det kom tvillingar tillsammans så var det ofta barn som skilts från sina familjer, de fick gå igenom hela lägret till en speciell inhägnad. Längs vägen låg högar med lik och bredvid dem muselmanerna - de som var halvt döda, de som saknade kraft att leva och bara låg där utmärglade och väntade på att transporteras till gaskammarna. Tvillingarnas första tid i lägret var ganska likt de andra fångarnas dom tvättades och märktes men till skillnad från de andra fångarna fick de behålla håret och sina kläder. Det var dessa skillnader som gjorde att man kunde utskilja "Mengeles barn". Efter som de tillhörde Josef skulle ingen, inte ens den mest brutale lägervakt ens våga kröka ett hår på deras huvud. De var även garanterade att få leva i dödens rike och de slapp alla straff och misshandel som de andra fångarna fick utstå. De fick mer och ofta till och med bättre mat än vakterna och ertappades de med att stjäla mat så vart dom näst intill aldrig straffade. De slapp även alla stickprovsurval som de vuxna var tvungna att genomlida så länge Mengele hade nytta av dem skulle de hållas vid liv. Tvillingarnas inhägnad i Auschwitz innebar att Mengeles och Verschuers högsta dröm förverkligats. De två höll ofta kontakten och Josef lämnade med jämna mellanrum rapporter om sitt arbete han skickade även prover från sina experiment. Alla tvillingar var tvungna att fylla i detaljerade blanketter som var avsedda för att befästa giltigheten i Mengeles arbete. Enäggstvillingar var mest intressanta men även tvåäggstvillingar i båda fallen hade man bättre chanser att göra meningsfulla experiment. Mengele liksom många andra nazistiska vetenskapsmän hoppades på att bevisa att de allra flesta mänskliga drag var ärftliga, så som näsans form, övervikt och vänsterhänthet.

Experimenten

Man tror också att Josef försökte komma på ett sätt att framkalla flerbarnsfödslar för att kunna fylla på den snabbt minskade tyska armen. Målet var att kunna producera en arisk ras med män och kvinnor med perfekta gener som kunde föröka sig snabbt för att kunna regera världen.
Som SS-läkare hade Mengele många uppgifter, inte bara tvillingarna och de andra försökspersonerna. Han skötte ju både urvalet av nykomlingarna - varje dag skickade han hundratals människor till döden. Han var även ansvarig för ett "sjukhus" för de sjuka. Men där gavs ingen bra vård och de flesta dog. Men det var ändå alltid hos tvillingarna han spenderade den mesta av hans tid. Varje morgon gav Mengele order om att göra flera av försökspersonerna klara för experiment. Särskilda bilar med påmålade röda kors kom och hämtade dem. De lärde sig själva vad de hade att vänta, beroende på var de lämnades av. I ett laboratorium handlade det bara om vanliga rutinundersökningar som blodprover och röntgen. Andra kliniker hade man hör att utföra de mer smärtsamma och avancerade experimenten. En avdelning som de aldrig fick se var patologen, som låg väldigt väl placerat precis vid ett krematorium. Där jobbade Mengele med att obducera de som dött eller blivit mördade under experimenten. Några av de experiment som de utsattes för var, radioaktiv strålning och andra sjukdomar som främst var inriktad på pest, kolera, dysenteri, tyfus, mjältbrand, stelkramp och köldskador. Man låste in sjuka fångar med friska för att på så sätt kunna se hur fort olika sjukdomar spred sig. Vissa fångar fick gå in i en tryckkammare för att se hur mycket kroppen tål innan ögonen poppar ut.

Andra fångar fick vara utomhus i kölden med bara armar som spolades med vatten, tills ljudet av armarna gav ifrån sig samma ljud som trä. Mengele försökte också ändra ögonfärgen på brunögda barn genom att använda kemikalier för att få de blå, ibland gjordes det med ögondroppar ibland med sprutor. Mengele utförde inte bara fysiska experiment, han gjorde även psykologiska experiment. Han isolerade barn i så små lådor så att de tvingades att ligga i fosterställning. Lådorna var ljud- och ljusisolerade och barnen lämnandes i flera dagar.
Andra fruktansvärda experiment gick ut på att testa hur mycket en människa klarar innan hon dör. De tvångsplacerade människor i kar, fyllda med kokhet vatten för att undersöka hur lång tid det tog innan personen dog. Samma försök utfördes även med iskallt vatten. Samtliga experiment utfördes utan bedövning. Nästan alla experiment utfördes av fångar (tidigare judiska läkare) men Mengele var alltid med för att inspektera operationerna. Det faktum att Josef kunde vara så vänlig och omhändertagande också när han utsatta människor för hemska experiment gjorde han till den mest fruktade mannen i Auschwitz. Han hade även sedan ankomsten 1943 utmärkt sig i de nazistiska makthavarnas ögon. En överordnad lovordade honom och skrev i en rapport att han var "en utmärkt officer" som visat både "mognad och styrka." Han skrev också att Mengele inte visat "någon karaktärssvaghet eller hämning" i sitt sätt att behandla fångar och bestämma vilka som skulle dö. Som bakgrund hör de orden hade han tillexempel den gången då Mengele drog en linje ganska högt upp på en vägg och beordrade SS-vakterna att föra alla som var kortare till gaskamrarna. Eller den gången då han bestämde sig att ha lite "kul" med en grupp rabbiner som kom till lägret innan han skicka dem till gaskammaren. Så han ställde upp dem på ett led och sa åt dem att dansa, han villa att de skulle höja sina armar och röster mot den Gud som inte skulle rädda dem hur högt de än bad. Så rabbinerna började dansa långsamt med huvudet högt fastbeslutna att behålla sin värdighet. De sjöng Kol Nidre den sorgliga försonings psalmen medan de hade blicken fast mot himlen. Allt detta medan Josef Mengele hörde på helt oberörd. Allt detta imponerade på hans över- och underordnade. Han var nu som mäktigast, chefläkare i Birkenau och härskade över en dödsdömd ras av zigenare judar och tvillingar. Det fans många nazister dem mycket högre rang men ingen var så fruktad som Mengele.

Zigenarna

I och med att Mengele var chefläkare i Birkenau var han också ansvarig för zigenarlägret. Flera tusen zigenare var inträngda i en inhägnad vars väggar var krematorierna. Deras läger var mycket över befolkat och led av otillräckliga ransoner och svåra epidemier. Trots detta var zigenarna privilegierade med att ha sina närmaste hos sig. I deras läger såg det ut som en stor lekplats. Ett öppet område med män och kvinnor som kollade på när barnen lekte som om de fortfarande var i något av zigenarlägren ute i övriga Europa. Det var som en ständig festival mitt i Auschwitz - "dödens rike". De vuxna berättade historier, dansade och sjung vissa av melodierna var så med ryckande att till och med SS-vakterna stannade för att lyssna. Musiken lockade från bilder från ett annat liv, långt ifrån Auschwitz. Precis som tvillingarna gillade zigenarbarnen Mengele och kallade honom farbror Mengele. Varje gång han gick förbi samlades de kring honom och bad efter godsaker vilket de alltid fick. Där fanns en liten vacker pojke som var Josef favoritsällskap när han gjorde sin dagliga runda bland zigenarna. Alla förundrades av vilket vackert par de var. Den långa stilige läkaren med den finlemmade pojken bredvid sig. Han såg till att pojken alltid var klädd i vitt så han såg nästintill kunglig ut. Och den 2 augusti 1944 när beslutet kom att alla zigenare skulle gasas gick Mengele med pojken i handen hela vägen till gaskammaren och visade honom vägen in. Han målade även ett kors på honom vilket betydde att han inte skulle brännas utan begravas.

Mot slutet på kriget

Några veckor senare kom Mengeles fru för andra gången till lägret. Hon hade varit där en gång innan med då med deras lilla son Rolf. Hon visste precis vad som hände i lägret men i hennes dagbok står det att han inte tänkte låta det stoppa deras återförening. Det var nu i slutet på kriget och Josef jobbade mer effektivt än någonsin som om han trodde att om han gjorde tillräckligt många tester på tillräckligt många tvillingar skulle han göra sin efterlängtade vetenskapliga upptäckt. Den hösten kom rapporter om att ryska trupper var nära och Mengeles tvillingars skydd hotades allt mer. I november kom en ny läkare vid namn Thilo till Auschwitz. Han gav order om att alla Mengeles pojkar skulle gasas ihjäl så de låstes in i baracker och skulle gasas senare samma kväll. En man som kallades tvillingarnas pappa som hade som uppgift att ta hand om tvillingarna lyckades ta sig ur baracken och började springa mot Mengeles kontor fast han visste att han riskerade livet efter som vakterna sköt alla som rörde sig för snabbt. Han skriver i boken Mengeles barn:

- Jag sa till vakterna utanför Mengeles kontor att jag ville prata med honom. Det var lite som att säga att man ville prata med Gud. Än idag vet jag inte varför de inte sköt mig. Men på något sätt släpptes jag in och fick träffa Mengele. Jag berättade att Thilo hade gett order om att tvillingarna skulle dödas. Mengele blev upprörd. Han gick genast för att upphäva orden och sa att barnen skulle hållas vid liv.

Dödsmarschen

På nyårsafton år 1944 var första gången fångarna på Auschwitz kunde börja hoppas och glädjas igen. Nästan alla SS-vakter hade lämnat lägret och de som var kvar var fullt upptagna med att gömma spåren efter vad som hänt i Auschwitz. Men i det lägret där 4 miljoner människor passerat och bara 60 000 fanns kvar i livet fanns så många bevis att inte ens de mest skickliga nazister kunde dölja dem. Mengele var en av de sista SS-läkarna som lämnade lägret. Man vet inte exakt när han försvann men det vet någon gång i mitten av januari. De få vakter som var kvar var ivriga att komma ifrån ryssarna och de hade samlat ihop nästan alla av de vuxna överlevande och drog iväg med dem i den kalla polska vintern på marsch som senare kom att kallas dödsmarschen - vart det visste ingen. Flera av Mengeles skyddslingar tvingades följa med på dödsmarschen. Alla som stannade sköts omedelbart och man fick ingen mat eller vatten. Tyskarna lät dem inte ens äta lite av snön.

-Vi tvingades gå i kylan från polen genom Tjeckoslovakien till Österrike och till koncentrationslägret Mauthausen. Varje gång jag tog ett steg sjönk på knä och bad till Gud att döda mig. Jag reste mig, föll igen och bad en gång till." / Alex Dekel

När ryssarna marscherade in i Auschwitz det 27 januari var de få barn kvar. De som överlevt de utav Mengeles tvillingar som inte behövt följa med på dödsmarschen.

Dödens ängel

Det var Mengeles passion att välja ut vilka som skulle till gaskammarna och vilka som skulle få arbeta som gav han namnet dödens ängel. Ingen vet hur han först fick det namnet men ingen rabbi ortodox mystiker eller vis man skulle kunna komma på ett mer perfekt namn på Mengele, den varelse som bibeln kallar Malach Hamavet. Dödens ängel skrivs det om i hela gamla testamentet. Där beskrivs Malach Hamavet som en läkare med "gott anseende". Rabbi Nahman sa förut "det var svårt för dödens ängel att döda alla så han skaffade sig läkare till hjälp". Skräckinjagande och helt utan medlidande besökte dödens ängel jorden som en läkare och orsakade oändlig förstörelse. "Även om det allsmäktige beordrade mig att återvända till jorden skulle jag vägra på grund av fasan för dödens ängel" sa rabbi Nahman något som nog de flesta av Mengeles offer skulle hålla med om. Öknamnet stannade nog kvar pga. att det så väl beskrev mottsättningarna i Mengele. Precis som Malach Hamavet var Mengele en förstörelsens mästare, en djävulsk figur som inte tog någon hänsyn till människoliv. Och precis som hans "namngivare" såg han ut som en ängel med sin fint sydda kostym, ett perfekt uppförande och han kunde konsten av att charma alla i sin omgivning speciellt barn. Vera Blau är helt säker än idag att Mengele älskade sina tvillingar.

-Jag tror att Josef Mengele älskade barn - trots att han var en mördare. Ja! Jag minns honom som en omtänksam man." det är så hon beskriver Mengele.

Mengele försvinner

När Auschwitz befriades hade Mengele redann gett sig av till ett nytt koncentrationsläger som låg flera hundra kilometer från Auschwitz. Han var nu 34 år. När det började ryktas om att ryssarna skulle ta detta läger också började Mengele än en gång planera att fly. Efter att han lämnat lägret sågs han av minst två tvillingar i ett till dödsläger som låg i det sista tyska frontområdet.

Flera av tvillingarna från dödsmarschen hade hamnat där. När ryssarna även nåde detta läger böt Mengele snabbt sin SS kostym mot en Wehrmacht uniform och anslöt sig till ett tyskt fältsjukhus. Det fältsjukhuset kontrollerades av amerikanska armen men slutligen kapitulerade enheten och Mengele och hans kamrater blev krigs fångar. Som krigsfånge vart Josef väldigt deprimerad och funderade till och med på självmord. Han blev vän med en annan läkare som hette Fritz Ulmann som hade ett extra ID-kort som Mengele fick om han var tvungen att gömma sin identitet. På kortet stod det nu Fritz Hollman. I juni 1945 började amerikanerna sätta misstänkta nazister och SS-officerare i fängelse. Alla medlemmar i SS hade sin blodgrupp tatuerade på under armen men Mengeles fåfänga räddade honom då han vägrade göra en tatuering så det 18 augusti 1945 släpptes han eftersom det inte fanns några bevis på att han tillhört SS. Josefs son Rolf (Josefs son) berättar att Mengele kom tillbaka hem någon gång under den sommaren men bodde inte i huset utan i skogen utanför och familjen kom ut med mat och vatten till honom. Men snart blev det för farligt för Josef att stanna och han tvingades hitta ett annat gömställe.

Självbiografin romanen

Självbiografin "Romanen" som Mengele skrev många år efter kriget skulle vara en fiktiv skildring av en krigsveterans liv men stämmer så bra in på Mengele att justitiedepartementet använde den för att spåra Mengele efter Auschwitz.

Gömstället

I boken står det att han kontaktade Ulmanns svåger, en läkare som jobbade nära München och som kände sympati för Mengele. Denne gav honom namnet på en bonde som kunde hjälpa honom med ett gömställe. Bonden hette George och Mengele berättade för honom att han var flykting och behövde arbete. Han fick jobbet om dräng och var därför skyddad från myndigheterna. Han fick dessutom bra hus och mat när resten av Tyskland led av svält och fattigdom. Här visade sig många av de positiva dragen som präglade unge Beppo och alla i familjen tyckte mycket om honom. Han stannade här i 3 år. År 1945 visste Mengeles familj att han levde men de beslutade att låtsas att de fått rapporten "saknad, förmodligen död". Det var det lättaste sättet att undgå obehagliga frågor och efter som listan på krigsförbrytare var lång så hoppades de på att utredarna skulle bli lättade om de fick stryka ytterligare ett namn.

Domen som inte blev...

Efter kriget så var Mengele, som senare skulle bli världens mest efterspanade, ingen som britter polacker amerikaner eller ryssar brydde sig så mycket om. I jämförelse med rustningsministern Albert Speer eller utrikesministern Joachim von Ribbentrop så ansågs dödsläkaren från Auschwitz ganska underordnad.

Hösten 1946 åtalades 23 representanter för nazisternas medicinska dåd. I rättegången där Mengele skulle vara huvudperson, var han inte ens med. Rapporten som skrevs innan rättegången som beskrev både Mengele och Verschuers dåd försvann mystiskt innan rättegången.

Det är än idag väldigt konstigt att Mengele slapp en dom, i alla fall en dom i sin frånvaro. Han var och är en av de väldigt få som både engagerat sig i urval och experiment på människor och utan tvekan den läkare som kränkt de mänskliga rättigheterna värst. Men nu började folk tröttna på alla rättegångar och "tjat" om nazisternas dåd. Man hade nu nya fiender, kommunisterna och för att kunna ta upp kampen mot dem krävdes att man gick ihop med före detta nazister och SS-män.

1947 verkade chanserna små att det skulle bli en ny rättegång mot nazisterna man ville glömma det gamla och gå vidare. Men det fanns folk som vägrade glömma vad Mengele gjort. En av dessa var Gisella Perl som skrev en bok om Mengeles dåd. Hon skrev även brev till Washington och sa att hon gärna ville vara vittne i en rättegång mot Mengele men man valde att ignorera dessa brev. Armens akter med Mengele visar att breven stämplats "avvakta slutlig behandling". I en anteckning bredvid Mengeles namn står det felaktigt "dömd av polackerna".

Amerikanska Nurnberggruppen gjorde tre misstag:

1.
När det visade sig att gripandet av Mengele var falskt (vilket fick Perl att skriva sitt första brev) gjorde de sig inte mödan att svara henne och informera om detta.

2.
När hon skickade sitt andra brev hade de felaktigt fått för sig att Mengele blivit gripen av polackerna.

3.
Slutligen drog slutsatsen att Mengele redan var åtalad och dömd.

Alla dessa misstag bidrog till att Mengele kom undan.

Perls brev gick från skrivbord till skrivbord tills det slutligen hamnade på general Taylors skrivbord. 1948 besvarade han Perl och bad om ursäkt för den långa tid hon fått väntat på svar. Taylor skrev dessutom att deras undersökningar visat att Mengele avlidit oktober 1946.

Hur de kom fram till det vet man inte än idag, man tror att det hade att göra med familjens fejkning av hans död och att de ansträngde sig för att ingen skulle få veta att de fortfarande hade kontakt med Mengele.
Detta ledde till att man trodde att dödsängeln från Auschwitz var död, och man fortsatte inte att leta.

Flytten till Argentina

Efter åren på gården bestämde sig Mengele att flytta till Argentina. Han behövde luftombyte och Juan Peron, läs mer nedan, var känd för att beundra Hitlers Reich. Irene, Mengeles fru, vägrade flytta till Argentina och efter en hel del problem i äktenskapet så begärde hon skilsmässa. Inte ens det hindrade Mengele från att lämna Tyskland. Trots släktens Mengeles inflytande kunde de inte hitta några falska papper åt Josef så han hade inget annat val än att åka utan papper. År 1949 var han framme vid gränsen mellan Österrike och Italien. Han vandrade följd av en guide till han nådde Italien och kunde ta tåget till Sterzing. Där stannade han i några månader och fick ett väl förfalskat tyskt pass som skulle ta honom till nästa stopp Genua. Innan Mengele for dit kom hans gamla kamrat Hans Sedlmeier med hälsningar från familjen. Det var Sedlmeiers respekt för Josefs far som fick honom att hålla ett öga på Josef flera år efter att Karl Mengele dött. De träffas regelbundet och Sedlmeier ser till att Mengele har tillräckligt med pengar för att klara sig. När det bara var tre dagar kvar tills Mengele skulle åka vidare från Genua till Argentina hade han bara ett dokument till att skaffa. Men när han försökte muta mannen som skrev ut utresevisum så började han istället förhöra Mengele och Mengele hamnade i fängelse i flera veckor - det enda straff han någonsin fick för allt han gjort.

När den vänlige italienaren, som Mengele egentligen skulle fått sitt visum av, kom tillbaka släppte de ut Mengele och bad honom om ursäkt och han fick åka med på båten som han skulle åkt med flera veckor tidigare. På något konstigt sätt hade båten blivit flera veckor försenad. Som ursäkt för Mengeles tid i fängelset fick han åka 2:a klass istället för turistklass. Med något minskat självförtroende gav sig Mengele i väg till Argentina. Hans nya namn var: Helmut Gregor.

Argentina ansågs som en fristad för både krigsflyktingar, judar och nazister. Här fanns även det som lockade Mengele allra mest, ett tyskt sjukhus. När Mengele kom till Argentina var han fattig och kontakten som skulle givit honom pengar dök aldrig upp. 1949 började han därför som snickrare och jobbade sig gradvis upp. En gång blev Mengeles rumskamrat dotter sjuk, Mengele behandlade då henne, vilket senare skulle visa sig oklokt.

Livet blir bättre för Mengele

Genom att sälja sin fars jordbruksmaskiner fick han pengar att leva ett gott liv. I den tyska kolonin Buenos Aries var det lätt för Mengele att skaffa sig kontakter som tyckte om hans sociala och nazistiska inställning. Det var genom en vän, Wilhelm Sassens som Mengele fick kontakt med överste Hans Ulrich Rudel (Hitlers personlige pilot) som slutligen gav honom inträde till den utvalda elit som hade Perons (han som hade makten i Argentina) förtroende. Mengele klarade sig bra i Argentina han blev aldrig läkare igen men han klarade sig bra som affärsman och fick hela tiden pengar av sin far. Eftersom ingen brydde sig om att skicka agenter till Sydamerika kunde Mengele leva nästen helt öppet och flera visste vem han var egentligen var. Hans bostäder blev hela tiden exklusivare och han bodde i Buenos Aries finaste kvarter.

1955 störtade Juan Peron och det vart oroligt bland både judar och nazister eftersom han skyddat de båda. Men de nazister som valde att stanna i Argentina (där bland Mengele) blev lugna då de fick reda på att även den nya regeringen skulle skydda dem. De mer framstående nazisterna umgicks med diktatorerna och blev konsulter åt militären och hemliga polisen.

Åter Josef Mengele
1956 valde Mengele att visa sig helt öppet han var trött på att låtsas vara Helmut Gregor. Under året bytte han officiellt namn till Josef Mengele igen. 1958 bestämde sig Mengele för att gifta sig en andra gång med sin döde brors fru, Martha. Men bara kort efter att de gift sig blev Mengele gripen av den lokala polisen för att ha utfört medicin utan legitimation. Åtalet gällde den gången när han hjälpt dottern till sin rumskompis. Även denna gång lades åtalet ned.

Samtidigt dog Mengeles far vilket var väldig jobbigt för Mengele. Ytterligare belastning blev det då den tyska regeringen gjorde ytterligare ett försök att hitta honom. Spårningen drogs igång av nya nazistjägare: överlevande från Auschwitz som ville ha hämnd på sina familjer.

Nya försök att hitta Mengele
Hermann Langbein var en av de som kämpade mest med att försöka hitta Mengele. Hans första försök lyckades inte men när han fann Mengeles och Irenes skilsmässohandlingar hittade han ett av familjens få misstag. De hade skrivit Mengeles adress och riktiga namn på papperna så Langbein fick reda på att Mengele levde och att han bodde i Argentina.
Efter en massa försök och jobb hittade Langbein en åklagare som intresserade sig för fallet. Tyskland utfärdade då sin första officiella efterlysning på Mengele, det var den 7 juni 1959. Nu var Mengele än en gång på flykt denna gång till Paraguay. Man vet inte riktigt var han befann sig mellan åren 1958-1960 men man vet att han begav sig från Paraguay till Brasilien, han reste mellan de olika länderna tills han slutligen stannade i Paraguay. Där fick han en paraguayanskt legitimation, under sitt riktiga namn. Trots några försök från Tyskland att få Mengele överlämnad från Argentina, så skyddade den argentinska regeringen honom och hoppades att ärendet skulle falla i glömska. Först ett år efter att tyskarna begärt Mengeles överlämnande fick de svaret att ärendet skulle underställas biträdande justitieministern "för rekommendation". Men då hade Mengele fått gått om tid att planera sin flykt och hade redan lämnat landet. Han satt säker i Paraguay. Däremot förlorade han nu sin andra fru, Martha. Hon reste tillbaka till Europa.

Mengeles nästa land blev Brasilien. Där levde han i säkerhet under resten av sin livstid.

Ny rättegång i Frankfurt
I februari 1964 höll Tyskland en rättegång mot Mengele. Trots att han inte var närvarande så fanns det massor av vittnesmål om allt han gjort i Auschwitz. Mengele blev lika omtal...