Kärnkraft

Kärnkraft

Hur kärnkraft omvandlas till energi.

Kärnkraftstekniken bygger på så kallad fission, det vill säga att man klyver atomkärnor av den radioaktiva metallen uran. Själva kärnklyvningen äger rum i en gigantisk reaktor som är fylld med vatten. Inuti reaktorn så finns det bränslestavar som är gjorda av uranisotopen 235. För att klyva urankärnorna så bombarderar man atomerna med neutroner. När kärnorna klyvs bildas stark värme. Värmen används i sin tur för att hetta upp vattnet som bildar ånga som driver en turbin som genererar el. Sedan förs ångan genom ett kylningssystem som gör att det blir vatten igen och förs sedan tillbaka till reaktorn i ett kretslopp. Det är så man får energi från kärnkraft. Inte så pjåkigt va? Men det finns en liten hake.

När atomkärnorna klyvs så sänds det ut en massa energi, men det skapas även neutroner. Neutronerna som skapas knuffar på andra atomkärnor som också klyvs och som i sin tur släpper ut värme och ännu fler neutroner som är lika bråkiga som de andra och om det inte fanns styrstavar i reaktorn så skulle en okontrollerad kedjereaktion ha startats som troligen förintar allt inom (minst) en två mils radie. Alltså är det mycket bra att vi har styrstavar inuti reaktorn. Styrstavarna fångar upp neutronerna och på så sätt så kan man kontrollera kedjereaktionen.

Men kan vi verkligen kontrollera kärnkraften?

Reaktorolyckan i Tjernobyl inträffade den 26 april 1986. Personalen skulle genomföra ett experiment i en reaktor. På grund av reaktorns konstruktion, att en del av säkerhetssystemet var frånkopplat och personalens misstag så steg reaktoreffekten mycket snabbt till ungefär 100 gånger normal fulleffekt. Bränslet smälte i den fruktansvärda hettan som uppstod och två ångexplosioner förstörde överdelen av reaktorn och taket på reaktorbyggnaden.

Den brand som bröt ut förde stora mängder radioaktiva ämnen rakt upp i luften till ungefär en kilometers höjd och sedan drev de i väg med vindarna mot nordväst, bland annat till Sverige.

Detta var självfallet en kolossal katastrof. Ett stort antal människor som deltog i räddningsarbetet fick sätta livet till, alla de som jobbade på kärnkraftsverket dog, ett stort antal barn drabbades av sköldkörtelcancer, hundratusentals människor har fått flytta för gott, stora landområden är inte odlingsbara under en lång tid framöver och många människor oroar sig för sin och sina barns hälsa. Tjernobyl är utan tvekan den allvarligaste olyckan när det gäller kärnkraftsverk, men tyvärr inte den enda.

I mars 1979 inträffade en reaktorolycka i kärnkraftverket Three Mile Island 15 kilometer från Harrisburg i Pennsylvania. En ventil hade stannat i öppet läge så att ånga strömmade ut ur reaktorn. Personalen felbedömde situationen och stängde av nödkylningen. Reaktorn överhettades och kärnbränslet skadades, vilket ledde till en partiell härdsmälta. Stora mängder radioaktivt material kom ut i reaktorinneslutningen. Inuti anläggningen var strålningen hög men utsläppet till omgivningen blev trots det litet, som tur var.

SKI- Statens kärnkraftsinspektion

Sverige har SKI som är en statlig tillsynsmyndighet som ska se till att all sorts kärnteknik utförs på ett säkert sätt. De kontrollerar att svenska kärnämnen inte används till atomvapentillverkning. Sverige har skrivit under FN:s icke-spridningsavtal och har ansvar för att inte bidra till spridningen av kärnvapen. Kontrollerna görs i samarbete med FN:s kärnenergiorgan, IAEA(International Atomic Energi Agency), genom det så kallade "safeguardsystemet". Den som vill föra ut ett kärnämne eller kärnteknisk utrustning ut ur Sverige måste ha regeringens tillstånd. För mindre mängder, som t. ex. vid universitetsforskning, ger SKI tillstånd.

SKI har även en beredskapsorganisation som är beredd att ställa upp dygnet runt om en kärnkraftsolycka skulle inträffa. SKI:s uppgift är att fungera som oberoende teknisk bedömare och att ge råd om den tekniska hotbilden till de myndigheter som sköter räddningstjänsten. (Även om jag tvivlar starkt på att de hinner göra något om en olycka inträffar.)

Jag tycker att man ska avveckla kärnkraften! Varför?

Olycksrisken

Även om sannolikheten för en olycka av största tänkbara dimensioner med radioaktivt utsläpp till omvärlden beräknas vara 1 på 100 000 per reaktor så är det helt enkelt inte värt risken! För i beräkningarna så tar man för givet att det inte finns några dolda fel och att verkligen alla tänkbara kombinationer av mänskliga och tekniska fel är inkluderade. På grund av det komplexa systemet i reaktorerna är det svårt att förutsäga och förbereda sig på alla möjliga olyckor som kan inträffa. Oroande nog upptäcks dolda och helt oväntade fel då och då, inte minst i Sverige.

En av de allvarligaste incidenterna i Sverige inträffade i juli 2006, när ett konstruktionsfel i kärnkraftverket i Forsmark orsakade en kortslutning som i värsta fall hade kunnat leda till en härdsmälta. Konstruktionsfelet fanns även i Oskarshamns två reaktorer.

En annan mycket allvarlig och helt oförutsedd incident inträffade 1992 i Barsebäck 2. Ett brott på en ledning ledde till att nödkylningssystemet blockerades. Om reaktorn hade gått på full fart skulle det ha kunnat leda till en extremt farlig situation med ett möjligt storskaligt utsläpp av radioaktivitet i miljön. Med andra ord, vi har varit läskigt nära att totalförstöra vårt land.

Kärnkraft/Kärnvapen

Det finns och kommer alltid att finnas en risk att kärnkraftsmaterial hamnar i orätta händer.

Kärnkraften var från början en biprodukt av kärnvapenproduktionen. Varje stat som har tillgång till kärnkraft kan också utveckla kärnvapen. Det finns i princip ingen begränsning för vilka länder som får ha kärnkraft men i praktiken ser vi att länder som i dagens läge anses som "skurkstater" av USA (Iran och Nordkorea till exempel) blir pressade att avveckla sina reaktorer. Greenpeace anser att det är problematiskt att i praktiken tillämpa olika regler för olika nationer angående vilka som får, och inte får använda kärnkraft. Det är ytterligare en anledning till varför kärnkraften bör avvecklas, utan kärnkraft minskar risken för att fler länder utvecklar kärnvapen och att kärnvapenmaterial (som plutonium) hamnar i händerna på terrorister.

Avfallet

Radioaktivt avfall är skadligt för människor, djur och växter under lång tid. Fast till skillnad från många kemiska gifter avtar skadligheten med tiden. De radioaktiva ämnena sönderfaller och bildar till slut nya stabila ämnen som inte är radioaktiva. Denna process tar 100.000 år. Under hela den här tiden måste avfallet isoleras från naturen och människorna.

Kärnavfallsrådet är en vetenskaplig kommitté med uppgift att utreda frågor om bl.a. kärnavfall och att ge regeringen råd i dessa frågor. Sverige har en strategi om hur kärnavfallet ska tas hand om och hur man kan använda kärnbränslet från kärnkraftverken så att de kan direktdeponeras för att undvika många steg i hanteringen av avfallet. Men man har inte löst frågan om hur och vad man ska göra. Det finns planer om att ha en slutförvaring i berg men de berg man har undersökt har inte klarat kraven för en säker slutförvaring eller så har människorna i området reagerat och sagt nej.

Kärnkraft är inte en förnybar energikälla

Hur man än vänder och vrider på det så är varken torium, uran eller plutonium en förnybar resurs. Det kanske finns mycket men det tyckte vi ju även om oljan när vi först upptäckte den....